Sökresultat : Tivedens nationalpark 2020 » Trail Stories

Okt 292020
 

01aSå har jag då avnjutit mitt månatliga besök i Tivedens nationalpark. Årets tionde. Ett för varje månad under 2020. Två besök återstår således och jag hoppas att något av dem bjuder på en massa snö. Den som lever får se. Oktober är alltid oktober och det kändes lockande att välja en annan rubrik för detta inlägg som liksom känns talande för det gångan besöket, ja, ”Bland skogsmöss och älgflugor” kan nog inte missförstås.

Målet med oktoberbesöket (23-26/10) var även att testa en ny ryggsäck (Gossamer G4-20) för längre vandringar med lätt packning, en ersättare till min tidigare Osprey Talon 44 L. För ovanlighetens skull hade jag bara tänkt vandra i Tivedens nationalpark. Ingen löpning. Bara njuta med långa nätter av sammanhängande sömn och tillhörande sovmornar. Inget storslaget. Bara vara.

Tog tåget till Laxå på fredag eftermiddag och tog 15-bussen därifrån till Sannerud. Det hade regnat en del under dagen. Uppehåll när jag steg av bussen och gav mig av på kyrkstigen mot Tivedstorp. Vått i markerna. Porlande bäckar. Hade siktet inställt på att slå läger på Käringaudden, om det var folktomt vill säga. Vandrade med lätta steg. Ljuvligt tyst. Fuktig höstluft. Gulnade löv på stigarna. Skön temperatur. På med pannlampan vid Kölnavattnet. Älskar att färdas på stigar i pannlampans sken. Blev chockad. Fullt med feta familjetält på Käringaudden. Jaha, då får det bli Mellannäsudden nästa. Inga problem. Var inne i ett slags meditativt tillstånd. Suggestivt och primitivt. Bara att fortsätta. Var nog inställd på att det skulle vara folk även vid Mellanässudden, men icke. Slog upp tältet och gjorde upp eld. Blev ett par hypnotiska timmar vid elden med kryddigt te, parmesan och mörk choklad. Ljuvligt att få krypa ner i sovsäcken. Vaknade efter någon timma av ljudet av prassel och knaprande. Lös med pannlampan genom innertältet av mesh. Det har väl inte undgått någon att det är jäkligt mycket skogsmöss i markerna. Står till och med i tidningarna. Lyfte på ryggan i absiden. Fuck. De små rackarna hade gnagt hål på meshfickan på ryggans höftbälte där det låg en snickers. Nu en halv snickers. Mitt eget fel. Ingen katastrof då jag ändå tänkt sy på en riktig dragkedjeförsedd ficka över meshfickan. Vågade dock inte äventyra att de små pepparkornsögda gynnarna skulle gnaga hål på själva ryggan. Tog in ryggan i innertältet. Vid midnatt började det regna och det smattrade på hela natten. Uppehåll från tidig morgon. Sov gott och stördes inte mer av några möss eller andra väsen.

01b 01c 01d 01e 01f

Vaknade av att solen slickade tältduken. Den halvätna snickersen som jag petat ut från absiden var borta. Drog på gasen och satte på en kastrull med vatten. Finkaffe och supergröt stod på menyn. Skönt fräsch luft och solen som hittade fram mellan molnen som for fram från nordväst. Låg kvar i säcken. Slöt ögonen och smälte frukosten. Hade ingen tid att passa. Packade ihop först vid tio halvelva och var precis klar för avfärd när en hel flock med vuxna, barn och franska bulldogar anlände.

01g

Soft vandring på stigarna. Kom till huvudentrén. Sjukt mycket bilar och folk. Var någon slags frågesportsvandring på stigarna kring naturrum. Träffade Ösjänäs-Jessica och hennes son Jasper vid Stenkälla. Tog stigen bortåt de norra mer folktomma delarna. Korpar, nötskrikor, enstaka spillkråkor, kungsfåglar och allehanda mesarter var de som nu rådde om Tivedskogarna. Någon enstaka orre och tjäder stöttes. Verkligen skönt att softvandra på stigarna och testa några omarkerade stigar mellan de markerade. Ryggan satt verkligen skönt. Jag gillar ramlös ryggsäck och utan något styvt ryggstycke. Konsten är att lära sig packa rätt.

01h 01i 01j 01k 01l 01m 01n 01o

Siktade in mig på övernattning på min nya favvoplats vid Blanksjön #2 strax utanför nationalparksgränsen söder om Ösjönäs. Enskilt och synnerligen vackert. Och bäst av allt, det finns fler fina platser längs Blanksjöns östra och södra strand men den valda platsen är den avgjort vackraste. Det blev en skön kväll vid elden. Vacker kväll och Blanksjön gjorde skäl för namnet. Hörde ett läte i mörkret som jag inte kunde placera. Bör ha varit en fågel med tanke på att den rörde sig och hördes från olika håll. Aningen frustrerande. Det finns uppenbarligen läten som jag inte tidigare hört under min 47-åriga bana som fågelskådare. Och skönt är väl det, om än frustrerande. Denna natt hängde jag upp ryggan med allt ätbart i en ung tall alldeles intill tältet.

01p 01q

Vaknade till en varm och trolskt disig söndag. Tillbaka en timma till normaltid. Njöt av frukost i tältet med öppen absid. Kom väl iväg först vid tio halvelva. Tog stigen till naturrum och vidare via Lilla Trollkyrkan och sedan ut på Bergslagsleden mot Tivedstorp. Så var jag åter på kyrkstigen mot Sannerud. Varmt och stilla. Till min förvåning vimlade det av älgflugor. Slutet av oktober och fortfarande mycket älgflugor, vilket jag aldrig upplevt tidigare. Det har trots allt varit kyligt med frost vid några tillfällen i oktober. De tycks mig härdiga. Normalt brukar jag aldrig bli biten av dessa små kryp men nu blev jag det. Sista desperata chansen kanske. Dessa bett kliar fortfarande!

01r 01s 01t 01u 01v

När jag kom fram till Sannerud tog jag diverse ridstigar norrut med sikte på att hitta en tältplats vid sjön Unden strax innan Sågkvarn varifrån jag tänkt ta morgonbussen till Laxå nästkommande dag. Hittade en fin plats nära stranden till Unden. Hade precis fått upp tältet och sovsystemet strax innan fem när det började regna duktigt. Fyllde på flaskorna med vatten. Nomaltid = mörkt redan vid fem. Så härligt att ligga i tältet nedkrupen i en gosig dunsäck medan regnet smattrar mot tältduken. Åt middag och avnjöt sedan kryddigt te och den sista parmesanen samt havssaltad mörk choklad. Tog in ryggan i tältet. Klokt. Vaknade vid fyrasnåret på morgonen. Pissade. Regnet hade upphört. Möss hade varit framme och gnagt på min skräppåse i absiden. Somnade. Vaknade igen strax innan sex. Anade gryningsljus. Lagade i ordning frukost i ena absiden och noterade några möss vid skräppåsen i den andra absiden. Hällde upp en liten skopa grötmix åt dem. Som mest satt tre skogsmöss och knaprade torr grötmix i pannlampans sken medan jag själv njöt av gröt och en stor kopp kaffe. Alltid trevligt med sällskap och det svårt att inte le åt dessa miniatyrkängurus som studsar fram och tillbaka mellan mat och bo.

Kom till Laxå vid åtta och hade två timmar att slå ihjäl till tågavgången. Avnjöt därför en grym frukostbuffé på Motellet vid rastpunkten. Laxå har sina ljuspunkter.

Ha en fortsatt skön höst!

Niklas

Karta

Sep 282020
 

01aSå var det dags för årets nionde besök i Tivedens nationalpark. Ljuva september. Den månad jag älskar högt, vilket jag tror bottnar i mitt liv som fågelskådare. Minnesvärda dagar vid kustbandet. Landsort. Triberga läge på sydöstra Öland. Utlängan, utposten i Karlskronas skärgård. Ljuset. Luften. Vädrets växlingar. Och de sträckande sjöfåglarna förstås. Skådespelet. Toppdagar, som alltid föregås, och efterföljs, av många mediokra dagar. Tålamod är sträckskådarens vardag. Men så är det väl med det mesta, för det mesta. Minnesvärda ögonblick vore inte minnesvärda utan en stor portion slit och svett. Och så är det med vandring och stiglöpning också. September. Färgernas månad. Mitt emellan sommar och höst. Ambivalens. Ett stänk av vemod. Doften av jord och våta löv. Luften fylls av fåglars lockläten. Tropikflyttarna har redan lämnat landet. Orrarna och gärdsmygen låter sig dock inte nedslås utan bjuder upp till spel och sång. September. Äntligen kan man börja sova under bar himmel igen. Stjärnhimmel som tak. Sval luft mot ansiktet. Nästan två månader som passerat sedan senaste besöket i början av augusti. Vad skulle Tivedens nationalpark bjuda på denna gång?

I vanlig ordning tog jag tåget till Laxå. Denna gång ett senare tåg. Var framme strax efter åtta på torsdagkvällen den 24 september. Redan mörkt. Åt en sen middag på Rastpunkten. Fyllde på med vatten och vandrade bort till min lilla glänta i utkanten av Laxå. Gläntan som bjudit på årstidsväxlingar sedan första övernattning tidigt i våras. Redde mitt utesovarbo. Under bar himmel förstås. Underbar himmel. Stjärnklart. Varmt. Hade räckt med sommarsäcken.

Vaknade strax innan fem på fredag morgon. Åt en ostkaka med hallonsylt. Kokade upp vatten till termosen för kaffet på bussen. Packade ihop och strosade ner till stationen genom ett mörkt sovande Laxå. Hann med en kopp kaffe i väntan på bussen. Som vanligt helt ensam på bussen ner till Sannerud. Inte konstigt, den åker ner, vänder och hämtar upp skolbarnen längs vägen tillbaka till Laxå.

Väl i Sannerud bar det av på den gamla numera blåmarkerade kyrkstigen mot Tivedstorp. Ömsom sol bland moln som skiftade i olika nyanser av sepia och grått. Hade redan från början bestämt att detta besök skulle bli soft, bara vara och utforska potentiella sovplatser för framtiden, strax utanför nationalparksgränsen. Hade även stämt träff på söndagen med Moa som – tillsammans med sin vän Erika – anordnat ett stiglöparläger fredag till söndag med Ösjönäs som bas. Annars helt öppet upplägg förutom första natten på min favoritudde vid Blanksjön öster om nationalparken.

Karta

Tassade på längs kyrkstigen. Ljuv septemberluft. Men långt ifrån tyst. Gott om trastar och dess olika läten; taltrastens tzickande, rödvingens syrligt sugande läte och dubbeltrastens utdragna torra smatter. Kungsfåglar, tofsmesar och nötväckor. Underbart pratsamma korpar. Nyfiken på vad de pratar om. Bräkande bergfinkar från norr. På genomresa mot södern. Och så det härligt bubblande lätet från enstaka höstspelande orrar. Kom relativt nära en orrtupp som satt i en grantopp och spelade med utbredd solfjäderformad stjärt. Bubbel och pyschande. Glömde nästan att andas där jag stod orörlig bland träden. Inga sjungande fåglar men livat i skogen, lockläten som skvallrar om höst. Tog en sväng till norra delen och den utskjutande udden i Väster-Ämten för att checka tarp-/tältmöjligheterna ute på själva udden. Helt OK, men omgivningen är inte helt i min smak. Vacker morgon hursomhelst.

01b 01c

Fortsatte upp över Tärnekullen och för en gångs skull åt motsatt håll sedan vidare på stigen längs Stora Trehörningens västra strand. Tog en fika i solen strax innan Timmerholmen. Kaffe och ballerina. Plötsligt hör jag det vassa lätet från en forsärla som är på ingång norrifrån. Första gången jag noterar arten i nationalparken. Kul. Vidare på stigarna och njuter av naturens färger i rött, ockra, orange, gult, grönt och nyanser däremellan. Blåbären har inte helt förlorat sin sötma. Svamparna låter jag vara men kan inte låta bli att förundras över de lysande röda flugsvamparna eller bara vidröra en jättelik blomkålssvamp, likt en kvarglömd hjärna i skogen. Donald Trumps?

01d 01e 01f 01g 01h 01i

Fortsatte norrut mot Kölnavattnet och sedan den smala knappt synliga stigen rakt österut via den smala passagen norr om Sör-Ämten för att komma till den gamla skogsvägen som leder genom Tivedsdalen. Följde den mot Blanksjön. Har inte hittat någon vargspillning på skogsvägen under de senaste fyra besöken så jag tvivlar på att någon av ungvargarna längre är kvar i området. Dock blev jag varse en annan lite varelse. Likadant varje år vid den här tiden. Man jublar över att myggen och knotten försvunnit och så plötsligt under varma stila septemberdagar dyker älgflugan upp. Till en början smått obehaglig, men de biter mig aldrig. Trots allt ett fascinerande kryp, inte en fluga utan en lus som, när den hittat en värd, fäller sina vingar. En rätt kass flygare som man lätt springer ifrån. Nåväl, efter en stiglös tur kom jag till min favoritudde vid Blanksjön där jag gjort i ordning ett par eldstäder med sandbotten, lagt upp ett vedförråd och gömt en presenning för mys vid elden om det regnar eller blåser. Solen sken men prognosen berättade om regn till kvällen och riklig nederbörd hela den kommande natten. Men där och då njöt jag av att bara vara. Satte upp skyddet och så min tarp. Kontemplativ tillvaro i all sin enkelhet: en eld, krydigt te, en bit parmesan och mörk choklad. Vad mer behövs? En hund kanske…

01j 01k 01l

Sov bra trots ösregn hela natten. Vaknade tidigt på lördag morgon. Klar blå himmel! Stilla och härligt fräsch luft men ändå varmt. Njöt hela förmiddagen och kom iväg först vid halvtolv. Stilla, varmt och kvavt, vilket tycks vara älgflugornas älsklingsväder. Gav snart upp planen att vandra planlöst i den östra delen. Enerverande älgflugor i mängd. Drog istället in i den västra delen och sprang på stigarna och slapp därmed älgflugorna. Haha, ett långfinger åt älgflugorna. Noterade några ekorrar, en snok och flera paddor längs färden.

01m 01n 01o 01p 01q

Besökte Ösjönäs för en fika. Slog till på den sista Madeiratoppen (jag lyckas alltid) och så en kaffe. Snackade med Klas. Morsade på några ur Moas och Erikas löpargäng som huserade i Vinkelboda. Tog sedan blåbärsgräddeslingan, det vill säga den rosamarkerade slingan (ser ut som stolparna är doppade i blåbärsgrädde, avråder dock från att slicka på stolparna i dessa Coronatider) som Klas och Jessica på Ösjönäs iordningställt. Finns även en blå, men den rosa är läckrare ur ett löparperspektiv. Tanken var att reka stigar och framtida sovplatser kring Blanksjön, ja, ännu en Blanksjön strax utanför nationalparksgränsen. Jag och vännen Andreas körde rosa och blå slingan i juni och hittade då även en omarkerad stig söderifrån och kom på den gamla fina orangemarkerade öglan som passerar Blank- och Sarvsjön.

Det började superbra med två tre järpar i en fuktig bäckravin som ledde ner till Blanksjön. De är bara så coola! Och vackra! Så lätta att missa och dessutom ovanliga då deras biotop försvinner alltmer i och med rådande skogsbruk. Olikt de andra skogshönsen, orre och tjäder, har järpen en fin silverklar sångstrof. Under alla min år som stiglöpare har jag bara noterat järpe vid total sex tillfällen, fyra av dem i Tivedens nationalpark.

Hittade tre fyra riktigt fina lägerplatser kring Blanksjön och en var så läcker att jag bestämde mig för att slå läger där för natten. Hade en annars tänkt sova på en sagolik liten hylla ovanför Sarvsjön, men det får bli en annan gång. Dessa platser ligger utanför nationalparken varför du får tälta och göra upp eld, givetvis med sedvanlig respekt och omtanke. Det blev en ljuvligt trolsk kväll med ett fint dis över sjön och som svävade genom skogen. Det verkligt vemodiga med detta besök var att storlommarna lämnat sjöarna. Saknar deras ödsliga läten. Skakade av mig saknaden och satte upp tarpen för att undvika ett uppvaknande med fuktiga kläder och sovsäck. Började fundera på om jag inte skulle stanna ytterligare en dag och åka hem på måndag morgon istället. Kanske, kanske inte…

01r 01s 01t

Vaknade upp i en stilla och tyst omgivning insvept i ett stilla dis. Ön därute i Blanksjön låg för ankar vackert grön. Låg kvar i sovsäckens värme och fixade frukost. Ingen brådska, ögonblick som dessa kommer inte igen. Visst, liknande ögonblick, men om morgondagen vet du ingenting.

01u

Hade bestämt möte med Moa vid Vitsands entré runt 12-snåret. Hade en soft plan för förmiddagen. Tog ytterligare en loop runt Blanksjön och har nu alla stigar, markerade som omarkerade, memorerade i huvudet. Fortsatte på den orangemarkerade och testade avstickarna vid Ösjönäs innan det bar av mot huvudentrén och där stötte jag glädjande ihop med delar av Moas löpargäng och strax uppenbarade sig även Moa själv, som jag första gången mötte strax innan midsommar då hon tillsammans med en kompis precis satt av från Kloten för springa hela Bergslagsleden söderut på fem dagar, vilket hon genomförde med bravur. Och så kom ytterligare en löpare inspringande, what!, där stod den alltid lika glada Karl A från Kvicksund! Haha, världen är bra liten ibland, eller är den det? I de här sammanhangen borde man inte bli förvånad. Paul Auster hade definitivt inte blivit förvånad. Ni förstår själva att det blev en del snack men vi var ju alla där för att njuta av stigar och vacker natur, solitärt som socialt. Vi skildes åt. Planen att ses klockan 12 vid Vitsands entré låg kvar.

01v 01w 01x

Jag avnjöt diverse stigar och tog en avstickare till Junker Jägares sten, Tärnekullen och de alltid lika magiska Vringelirövarna, så vackra i diset. Stannade till och pratade med ett trevligt par som varit ute i tre dagar. Såg snabbt att detta var några som var inne på detta att vandra med lätt packning. Tog farväl och kom snart ut på Vitsands tomma beach sånär som på en skock halvnakna och nybadade människor långt bort i slutet av strandremsan. Tror inte de behöver en närmare presentation. Jag själv svidade om till till torrt. De hade bestämt för att avsluta helgen med lunch på Tiveds kafferosteri och vem säger nej till en gastronomisk utsvävning. Menyn blinkande redan i guldfärgad neon för mitt inre: finlatte och tjockvåffla med extra allt!

Jag hade från början tänkt göra sällskap med Moa till Karlskoga för en trevlig samtalsstund i och med de senaste månadernas komiska sammanträffanden och äventyrslöpning i största allmänhet. Men i och med Karls uppenbarelse blev planen en annan. Hur trevligt det ändå hade varit med en Moa-stund kunde jag inte tacka nej till ännu ett trevligt sällskap i form av Karl och skjuts ända hem till dörren. Livet är förunderligt och glädjen finner man oftast i de mest avskalade och enkla sammanhang, bara man har förmåga att ta tillvara på dessa stunder.

Ha en fortsatt skön höst!

Niklas

Arkiv för Tivedens nationalpark 2020:
Story från januari >>
Story från februari >>
Story från mars >>
Story från april >>
Story från maj >>
Story från juni >>
Story från juli >>
Story från augusti >>

Jul 172020
 

01_ingressJuli och högsommar. Längtar mest till de skoglösa kallfjällen uppe i norr. Tids nog… Skogen under sommaren är inte riktigt min grej. Svårt att förklara. Snårigt och slyigt liksom. Nå, luftig tallskog och böljande hällmarker tröttnar jag förstås aldrig på. Sedan blir högsommarens vemod i skogen så påtaglig. Fågelsången som upphört. Mest lockläten och tiggläten. De få som ändå fyller tystnaden värmer och får mig att le. En vemodigt sjungande koltrast, lövsångarens mjukt böljande melodi och storlommens läten och rop som ger fantasin liv. Ja, och så korparna förstås. Korparna som har koll på allt och alla i Tivedens skogar. Deras repertoar av läten får en alltid att undra vad de pratar om sinsemellan. Ett annat språk. Att vara besökare i ett annat land. Tivedland.

Juli månad och dags för årets sjunde besök i Tivedens nationalpark. Expressbussen Skaraborgaren tycks ha somnat in helt i pandemins spår. Men jag är van att hitta logistiska lösningar. Och fördelen med att kunna springa långt är att jag inte alltid är beroende av andra transportmedel än benen. Så, torsdag eftermiddag den 9 juli tog jag så tåget från Eskilstuna till Laxå. Börjar kunna det här utan och innan. Börjar känna skogen med stigarna alldeles i utkanten av Laxå. Fördelen på sommaren är att bussen från Laxå till Sannerud (Tived kyrka) går först kvart över åtta på vardagsmorgnarna, inte som på hösten och våren, sex på morgonen. Inhandlade lite frukost på ICA och strosade sedan till den lilla skogsplätt där jag sov under bar himmel två månader tidigare i maj. Inte mycket till fågelsång denna gång. En energisk högt lockande bofink, någon slentriansjungande koltrast och en hoande ringduva. Enstaka mygg. Invigning av mitt nya nättält från Six Moon Designs. Kompatibelt med min multifunktionella tältponcho. Stilla afton. Sippar te och bara är.

200709a

Fridfull sommarfredag i Tiveden
Som alltid, ensam på morgonbussen till Sannerud. Avnjöt en kaffe och en toscamazarin. Steg av i ett stilla Sannerud. Kollade kafferosteriets och lanthandelns öppettider, om jag mot förmodan skulle få svårt fikasug. Tog den fina slingrande kyrkstigen mot Tivedstorp. Vek av tidigare för att testa en obanad genväg mot Vitsand. Alltid spännande att pröva nya färdvägar i västra delen av nationalparken. I den stiglösa östra delen faller det sig naturligt att ingen tur blir som någon tidigare. Tassade på genom stiglös natur innan Tärnekullerundan avnjöts för att sedan ta leden längs västra delen av Stora Trehörningen. Mötte en löpare och en del vandrare. Skvattrammyrarna blommade inte längre men doftade gjorde de. Omogna hjortron och så blåbär i överflöd. En hel del pärlemor- och nätfjärilar. Avnjöt stigarna längs Lilla Trehörningen och sedan en fika i solen på Ösjönäs. Madeiratoppen var slut. Tog en stor vanilj- och chokladstrut av den i Mariestad tillverkade kvalitetsglassen. Som jag satt där och njöt i solskenet rullade Klingsglassbilen in på gårdsplanen. Påfyllning. Så det blev av förståeliga skäl även en Madeiratopp och påtår. Man vet aldrig när man får njuta av en Madeiratopp igen.

01_karta 200710a 200710b 200710c 200710d 200710e 200710f 200710g 200710h 200710i 200710ii

Den fina gamla orangemarkerade stigen söder om Ösjönäs förbi Sarvsjön och Blanksjön är lika obligatorisk som vattenpåfyllning i huvudentrén. Mötte två swimrunbrudar. Cool. Vid huvudentrén var det byst med folk. Längtade till stillheten i den folktomma östra delen av nationalparken. Testade en ny rutt in i östra delen från Bergslagsleden. Siktade på Storesjön via sydspetsen av en långsträckt mosse. Vid mossens utlopp fanns spår av människans närvaro i form av en stenlagd fördämning. Hur gammal? 100, 200 eller 300 år? Vem vet säkert? Storesjön sedan obanat söderut till Takstenen, ut till den gamla skogsvägen i Tiveddalen och så norrut, från Björnfallet återigen obanat med sikte på södra delen av Blanksjön, rundade den och så till slutmålet för dagen: min favoritudde som jag valt att kalla Mysudden.

200710j 200710k 200710l 200710m 200710n 200710o 200710p

Slog upp tältet. Det mörknade söderifrån. Gjorde upp eld i en av de två eldstäderna jag ordningställt. Avnjöt middag bestående av mos och tonfisk. På korta äventyr undviker jag konsekvent frystorkad mat. Vid sex började regnet strila ner. En storlom lät höra sitt ah-ooh, som för den oinvigde kan låta lite kusligt mänskligt. Snart kom så storlomparet simmande en bit utanför udden, eller snarare glidande, sakta, mot det mörka vattnet och mellan dem en halvstor unge. Vad mer behövs för att göra en genuint glad? Kröp in i tältet. Regn mot tältduk = sövande. Tror jag somnade runt åtta och förutom nattkiss och och några spontana ögonlocksöppningar sov jag till kvart i tio på lördag morgon!

Ljuvlig lördag morgon
Vaknade som sagt strax innan tio och det var länge sedan jag kände mig så skönt utvilad och med total ro i kropp och själ. Det hade regnat i stort sett hela natten men jag vaknade av att solens sken silade genom tallkronorna och vidare genom tältduken. Liksom spelande. Vindens sus. Storlommen som ropade några gånger. Tog på mig mina tunna badskor. Gjorde i ordning frukost. Plockade blåbär. Bara njöt. Tystnad som hörs. Ingen brådska. Njöt av stillheten på min lilla udde i solen i nästan tre timmar innan det var dags ge sig av, om än motvilligt.

200711a 200711b

Tog den gamla fina skogsvägen som nu var frodig med högt gräs och tog sedan skogsvägen i Tiveddalen norrut och därefter en knappt synlig stig mellan Sör-Ämten och Öster-Ämten förbi Väster-Ämten tills jag kom på Bergslagsleden och vek av söderut. Mötte två stora ludna ekspinnarlarver. Tog en variant på Oxögarundan. Mörka mäktiga åskmolnen tornade upp sig i sydväst och var på ingång. Noterade flera bestånd av den bleka tallörten. Kul. Noterade en annan parasit, den märkliga vätterosen, i april. Vore ju kul att även få in den sällsynta skogsfrun för full pott. Kan rekommendera spännande läsning om dessa Skogens ljusskygga parasiter.

200711c 200711d 200711e 200711f 200711g 200711h 200711i 200711ii

Eftersom jag haft känningar i vänster häl de senaste två veckorna beslöt  jag att dela upp sträckan till Laxå och slippa springa de 43 kilometerna i ett svep under söndagen. Siktade in mig på en fika i Tivedstorp. Hann halvvägs på Bergslagsleden när himlen öppnade sig totalt, blixtar brann kors och tvärs medan åskan fick jorden att skallra. Hittade snabbt en stor tät gran och behövde inte ta på mig regnjackan. Meditativt och mäktigt. Blev under granen i tre kvart. Molnen gled bort och sken gjorde solen som om jag drömt. Kom till Tivedstorp. Tog en kaffe och en hembakad cheesecake. Blev en trevlig pratstund med Anders som är en i gänget som driver stället. Ett skönt gäng.

Fortsatte på Bergslagsleden norrut. Älskar att springa på kvällen. Mötte ett par vandrartjejer. Hejade på ett grabbgäng som ockuperat vindskyddet vid Gråmon. Siktade på att slå läger vid Sjömon med tillgång till vatten vid huset med samma namn. Blev en sen middag. Väl i tältet drog en häftig åskväder över. Sedan tyst. Sedan sömn.

Söndagssol bland skogskovall och humlor
Vaknade återigen till solen som spelade på tältduken och värmde luften. Omgiven av luftig tallskog med ljung, blåbärsris och insprängt i denna grönskande matta klargula blommor av skogskovall som tillsammans med natt och dag och ängskovall är humlors favorit. Så härligt att avnjuta frukost i morgonsol bland humlor och nyfikna blåvingar. Ingen brådska. Mitt tåg hem skulle avgå från Laxå först vid 16-tiden. Och Bergslagsleden längs Kråksjöåsen är så fantastiskt läcker. Där vill man mest bara låta löpningen övergå i vandring med ett flummigt leende på läpparna.

200711j 200711k 200711l 200711m 200711n 200711o 200711p 200711q

Njöt gjorde jag, åtminstone hela vägen till Långsmon. De resterande 10 kilometerna på grusväg till Laxå får ses som högst mediokra och ingen höjdare för en ömmande häl. Men mötet med en fet större gaffelsvans förgyllde färden. Väl i Laxå blev det en sen lunch som rundades av med finglass och kaffe vid stationen i väntan på tåget hem.

Totalt noterades 50 fågelarter i nationalparken. Två bivråkar och en överflygande gulärla var nya på totallistan för fåglar jag noterat i nationalparken under året. Ett tack till min gamle fågelskådarvän Bertil Johansson som hjälpt till med artbestämningen av de två larverna (ekspinnare och större gaffelsvans) och pekade mig i rätt riktning för blåvingen.

Nästa besök i nationalparken är inplanerat den 1-2 augusti och då blir vi ett gäng på 12-14 sköna stiglöpare som bor på Ösjönäs och härjar runt i hela nationalparken.

Ha en fortsatt skön sommar!

200711r 200711s

Arkiv för Tivedens nationalpark 2020:
Story från januari >>
Story från februari >>
Story från mars >>
Story från april >>
Story från maj >>
Story från juni >>

Jun 122020
 

01_ingressNär det gäller mitt projekt att besöka Tivedens nationalpark en gång i månaden under 2020 är det alltid trevligare att förena nytta med nöje. Naturen i och strax utanför nationalparken bjuder alltid in och inget besök är det andra likt. Sjöarna, stigarna, bergknallarna och träden ligger och står där, som alltid, men vädret, fåglarna, temperaturen och färgerna skiftar. Sedan är det skillnad på att uppleva detta i sin enskildhet och att dela detta med någon annan eller rentav med ett fantastiskt gäng entusiastiska stiglöpare. Och som vi alla vet är delad glädje dubbel glädje och beträffande den gånga helgen, 5-7 juni, handlar det om mångdubbel glädje.

I höstas bjöd jag in ett gäng sköna människor för att uppleva stigarna och gammelskogen i Tivedens nationalpark under en helg med boende i Tivedstorp, i maj bjöd vännen Andreas Fredriksson in vänner med ljuvligt boende på Ösjönäs och nu senast blev det både en tältnatt vid Blanksjön och boende i Tivedstorp tillsammans med goa människor. Den primära tanken för egen del med dessa Tivedenevent är att bjuda in stiglöpare som aldrig satt sin fot i Tiveden i allmänhet och nationalparken i synnerhet. Detta med en förhoppning att fler tar sig till Tiveden, lockade av rykten, bedårande fotografier i sociala medier eller ditlockade av någon som redan varit där och blivit beroende av stigarna och gammelskogen i nationalparken. Jag kanske ska titulera mig ambulerande stiglangare i fortsättningen och jag kan ju 12-stegsprogrammet utan och innan om nu någon behöver avgiftas.

Jag älskar att skriva, lika mycket som jag älskar att uppleva fantastisk natur från slingrande stigar eller längs en till synes planlös färd genom stiglös natur. Men i detta inlägg håller jag mig kort och det beror på att jag omöjligen kan återge helgen i ord, särskilt inte när det kommer till varje deltagares personliga upplevelse. Drömmen vore att få läsa samtliga deltagares egna berättelser om den gångna helgens äventyr. Förmodligen kommer många delar i dessa berättelser vara likartade men var och en uppskattar och värderar det ”gemensamt” upplevda väldigt olika. En blommande och doftande skvattrammyr i långsträckt sprickdal kan väcka barndomsminnen hos en person medan det hos en annan är en helt ny bekantskap. En ödsligt ropande storlom kanske berör en person medan nästa inte tar någon notis alls. Någon kanske skrattar när vederbörande sjunker ner till knäna i ett gungfly medan en annan bara skriker uppgivet när de nyinköpta färgglada skorna fylls med svart sump och vatten. Listan kan göras hur lång som helst. Det här inlägget inspirerar förhoppningsvis läsare att besöka Tivedens nationalpark i framtiden men den där genuina glädjen och lyckoruset som var och en upplevde där och då den gångna helgen går inte att konservera eller rekapitulera i ord. Och det är just den gemensamma glädjen och spontaniteten, ja, andras lycka som är den stora behållningen för egen del med denna typ av sociala upplevelseevent. Audivisuella minnesbilder med de högt utropade orden ”Meen guuud såååå fiiiint!” var och varannan kilometer gör mig genuint glad inombords. Ler brett med en frånvarande drömsk blick.

Deltagare
Västeråstrojkan Erik Kjellberg, Ilich Vera och Kerstin Rosenqvist, Stockholmarna Paula Kirkegaard, Mikaela Waller, Linda Andersson och Suzana Cuturic, Nykvarnarna Maria Tornmarker och Marie Kasselskog, sidekickern Andreas Fredriksson och jag själv samt Cristoffer Stockman under söndagen.

01_ingress2

Fredagen den 5 juni
Väderprognosen hade växlat fram och tillbaka dagarna innan med allt från ösregn fredag och lördag till ostadigt med solglimtar. Visst, det blir som det blir, men sol eller uppehåll är att föredra på ett socialt löpäventyr med många naturliga stopp. En option i upplägget var att komma ner till Tiveden redan på fredag eftermiddag/kväll för att sova ute på Mysudden intill Blanksjön strax öster nationalparken. Paula och Mikaela nappade direkt. Andreas och undertecknad parkerade bilen vid Ösjönäs strax efter lunch och målet var att testspringa de nyuppmärkta rosa och blå slingorna, tänkta för ridning, MTB, vandring och löpning. Det blev trevlig löpning i lätt duggregn på fina stigar och mestadels fin gammal skogsväg för att slutligen gena och komma på den läckra orangemarkerade stigen vid Blanksjön söder om Ösjönäs. Så fantastisk tid just nu med det grönt skira blåbärsriset och blommande skvattrammyrar. Bara att njuta fullt ut. Försommaren är kort.

Karta_dag1 Karta_dag1b
05b05c05d05dd

Vi tog en Madeirastrut och pepsi i Ösjönäs, lite snack med Klas och Lisa och drog sedan till Olshammar för en gofika deluxe med hembakt i Heidenstams gamla födelsehem. Vilka bakverk! Vilken gemytlig atmosfär. Dags att tänka på förberedelserna inför kvällens pinnbrödspartaj. Iväg till Blanksjön. Regnet kom och gick. Blåst från sydost. Upp med en presenning och bygga en ny eldstad med sandbotten och stenar. Upp med tälten. Paula och Mikaela dök upp vältajmat när vi låg och mös vid elden. Det bjöds på fem sorters korv och bästa tänkbara pinnbrödsdeg. Som vi satt där och mös dök plötsligt Marie och Maria upp. De hade installerat sig på Tivedstorp och kom förbi för att se hur vi hade det. Tråkigt nog visade det sig att Marie hade problem med ena foten och med största sannolikhet inte skulle kunna springa på den så de siktade in sig på en helg med vandring men med gemensamt boende, middag och frukost.

05e 05f 05g 05h

Vinden vände. Regnet strilade ner i någon timma eller två. Sedan var det dags att gå och lägga sig. Stilla kväll. Storlommen ropade vid några tillfällen. En nattskärra började surra.

Lördagen den 6 juni
Vaknade till spelande orrar och ropande storlom. Andreas var redan på fötter och fångade stillheten på film. Mikaela och Paula låg och drog sig. Vackert och stilla. Lite urrigt. Gjorde upp eld, förberedde kaffe och supergröt till gänget. Skymtade blå himmel bland molnen. Prognosen lovade sol och moln med lite regn på eftermiddagen. Så iväg till Naturrum och nationalparkens huvudentré. Alla rullade in i tid även två såta damer från Stockholm som till och med hunnit hänga runt på Ösjönäs.

Molnen lättade och solen hittade fram och värmde stigar och sinne. Vi avnjöt slingan längs Stora Trehörningen, vek av på den ”bortglömda” gamla fina orangemarkerade slingan ned mot Blanksjön (ja, det finns två), vidare norrut, över den läckra och kuperade Tärnekullen och Vitsandsgrottorna. Många stopp blir det. En obanad avstickare upp på höjderna vid Vitsandstärnarna. Så svarta och blanka. Junker Jägares sten och playan Vitsand. Läckra Stenkällan och sedan pirriga klättringar upp till Stenkälle klack och därefter en av nationalparkens läckraste slingrande utförslöpor. Lunch vid Östgötaviken ett stenkast från Naturrum.

Karta_dag2
06a 06b 06c 06d 06dd 06ddd 06e 06f 06g 06h 06i 06j 06k 06l 06m 06n 06o 06p

Efter lunch var det dags att avnjuta den stiglösa östra delen av nationalparken. Hade valt ut en loop som tog in Storesjön, Takstenen, Lommasjön och det fantastiska platåområdet. Det stiglösa området mellan Bergslagsleden och Tiveddalen är bara så fantastiskt vackert och häftigt. Och vi hade precis kommit in i östra delen när regnet började ösa ner. Kändes som en tillfällig åskskur. På med regnjackorna. En dag som bjuder på både regn och sol, torra barrstigar och leriga skogsmyrar. Ja, se gärna filmsnutten Måste jag vara lerig hela djävla dan, så förstår ni glädjen. Tre tjädertuppar förgyllde. Magi när den är som bäst!

06q 06r 06s 06t 06tt 06ttt 06u 06v 06x 06y 06z

Efter en hel dag i fantastisk natur var det skönt att få komma till Tivedstorp. Dusch, bastu och grillbuffé hägrade. Några i sällskapet var ute på sightseeing, ja, till Ösjönäs igen. Skön kväll med ömsom regn, ömsom strålande sol. Tror alla var mer än nöjda över dagen.

Söndagen den 7 juni
Frukost vid åtta och avfärd vid nio. Tillbaka till Naturrum där vi även mötte upp med löparvännen Cristoffer Stockman som var på besök med sin Anso och husbil. Ljuvligt väder för lättsamt tassande på stigarna. Vi avnjöt de resterande slingorna i nationalparken och den fina omarkerade skogsstigen samt min klara favorit; Oxögabergsrundan. Ja, och så den smått svindlande Stigmanstraversen, som är lite av en initiationsrit för stiglöpare som besöker Tiveden. En i sällskapet tyckte att Skara sommarlands rutschbanor är alldeles för mesiga och körde istället utför från traversen. Sällskapet var dock väl garderat med en sjuksköterska, läkare och begravningsentreprenör.

Färden fortsatte genom de fina norra delarna. Flera stopp vid den jadegröna Trollkyrkesjön. Upp på Trollkyrkorna. Och från Lilla Trollkyrka till huvudentrén var det av tradition fri fart för den hågade där vinnaren får moona för tvåan på bron, som i stiglöparkretsar numera går under namnet Moonarbron.

Vid tvåsnåret var vi mer än mätta och belåtna, åtminstone för en kort tid. Tänk att tiden kan gå så snabbt trots att man är ute så länge, men så är det när man njuter och har roligt i gott sällskap.

Vi var några som valde att runda av med gofika i solen hos Tivedens kafferosteri i vacker trädgård med utsikt mot den stora sjön Unden.

Se gärna Ilich sammandrag av en oförglömlig helg i gott sällskap.

Ha en skön sommar!

Niklas

Karta_dag3
07a 07aa 07b 07c 07d 07e 07f 07g 07h 07i 07j 07k 07l 07m 07n 07o

Arkiv för Tivedens nationalpark 2020:
Story från januari >>
Story från februari >>
Story från mars >>
Story från april >>
Story från maj >>
Story från juli >>

Maj 132020
 

01_ingress Det är alltid spännande med äventyr, små som stora. Tänker även på vägen fram till äventyret, som en del av helhetsupplevelsen. Ibland handlar det om planering, ibland bara om små logistiska utmaningar. Och att uppskatta tjusningen i att inte på förhand veta hur det faktiskt slutar. Det blir som ett litet äventyr i äventyret så att säga. Som att sitta på jobbet med färdigpackad rygga med någon timma kvar till avfärd och surfa in på SJ för att köpa tågbiljett Eskilstuna-Laxå och upptäcka att tre avgångar på rad är slutsålda. Corona-tider. Men jag har varit med förr. Det blev tåg till Örebro, lokaltåg till Hallsberg och därifrån Göteborgståget till Laxå. Samma avgångs- och ankomsttid som jag från början tänkt, fick bara klämma in ett lokaltåg på sträckan mellan Örebro och Hallsberg. Åt middag i ett avfolkat Laxå där social distansering sedan länge är en naturlig del i vardagen. Ingen brådska. Handlade på Ica och mötte en vacker kvinnas blick. Drömma är gratis. Strosade sedan vidare till skogsområdet med motionsspåren. Jag börjar ha rätt bra koll på potentiella övernattningsplatser i skogen där. Tänkte pröva en ny del av skogen med bara 20 minuters promenad ned till järnvägsstationen. Hittade en fin plätt med mjuk mossa i en gammal produktionsskog. En varm torsdag kväll den 7 maj. Vad kan gå fel? Mygg och fågelsång. Bruset från E20 och 205:an var påtagligt. Bredde ut markskydd, liggunderlag och sovsäck. Fixade en termos med te och lyssnade till fåglarna som lyckades överrösta det bakomliggande bruset. En hel del smäktande toner från nyanlända lövsångare. Doft av djungelolja och te med smak av orientalisk krydda. Kontrast till då jag senast sov i skogen strax utanför Laxå för tre månader sedan. Då, beckmörker och kylslaget regn som smattrade mot tältduken. Men det är det värt för att kunna ta skolbussen till Sannerud klockan sex en fredag morgon. Som att åka en fet limousine till Tivedens nationalpark. Bara busschauffören och jag. Jag stiger av och bussen vänder om mot Laxå för att hämta upp skolbarn.

01_Laxa

Skön fredag i östra delen
Gjorde som jag brukar. Tog den fem kilometer långa kyrkstigen från Sannerud österut till Tivedstorp för att där vika av söderut på Bergslagsleden. Hittade vargspillning på ett par platser längs kyrkstigen. Hörde några kuttrande orrar och göken som proklamerade vårens ankomst på sitt välkända vis mot en fond av fågelsång och kvitter. Någon kilometer söder om Sör-Ämten vek jag så in i den stiglösa östra delen av nationalparken. Hade ingen plan. Bara färd utan egentligt mål. Noterade en hel del stenmurklor. Tog en fika i solen uppe på toppen av en lång hällsluttning vid Lommasjön. Betraktade pigga stackmyror. Blev en sväng in i västra delen på stigarna där och mötte rätt snart en del vandrare. Bergslagsleden skär genom nationalparken likt en vattendelare, folktomt på östra halvan och folkkärt på västra.

Karta-dag-102a 02b 02c 02d 02e 02f 02g

Uteslutande vandring i den kuperade och stiglösa östra delen som också blev ett generaltest av min modifierade ryggsäck (Osprey Talon 33 liter) där jag även plockat bort det stabiliserande ryggstödet. Precis som med OMM Classic 32 sitter ryggan, rätt packad, bättre på min kropp och följsammare längs ryggen utan ryggstycke. Osprey-ryggan sitter snäppet bättre och är skönare än OMM-ryggan, vilket bådar gott inför utmaningen hela Bohusleden på 5-6 dagar med start i Strömstad tidig morgon den 21 maj. Bara en parentes i sammanhanget.

Nåväl, efter 30 rofyllda kilometer i nationalparken tog jag sikte på den fina lilla udden i Blanksjön strax öster om nationalparken. Udden där jag övernattade i påskas. Så fick det bli även denna gång. På vägen dit noterade jag till min stora glädje två järpar och så en mäktig gammal havsörn vid Blanksjön. Jag hade dock inte för avsikt att under detta besök ta social distansering till det extrema. Min gode vän, Andreas Fredriksson, hade bokat boende med grillbuffé och frukost på Ösjönäs gård och bjudit in en skön samling stiglöpare för att avnjuta stigarna i nationalparken. Finns det ett bättre sätt att fira sin födelsedag på än att bjuda in sina vänner till njutfull löpning på underbara stigar genom sagolik skog? Tack Andreas! Min själsfrände Björn Källström kom ner från Stockholm redan på fredag kväll och gjorde mig sällskap vid Blanksjön. En skön vårkväll vid elden. Och när det var dags att knyta sig började två pärlugglor ropa från varsitt håll. Stjärnklart och starkt månljus. Inte ett enda flygplan som bröt tystnaden. Kvällen innan hade ylande varg hörts i fullmånens sken.

02h 02i 02j

Social stiglöpning i dagarna två
Vaknade tidigt på lördag morgon. Sol, klar blå himmel och en pulserande ljudmatta från spelande orrar. Somnade om. Vaknade skönt utsövd vid sjusnåret. Ett storlomspar gled sakta förbi utanför udden. Steg upp och även Björn var på fötter. Vi njöt av morgonsol och frukost. Kaffe när det smakar som bäst. Sedan vandring österut till Björns bil för vidare färd till huvudentrén (Naturrum) i nationalparken. Samling av tillresta strax innan tio på lördag förmiddag. Gamla bekanta som jag inte träffat på länge, andra nyligen och Anna med sin vackra Stella. Tolv tvåbenta och en ledstjärna. Det blev en del skönt snack, kaffe och vattenpåfyllning. Grymt skönt att få byta ut 33-litersryggan mot en nätt raceväst.

Bästa tänkbara väder. Sol från klarblå himmel, sval luft och fläktande vind. Doft av varm tallbarrstig och härlig fågelsång. Vi var inte ensamma om detta. Parkeringen var i det närmaste fylld av tillresta besökare. Så satte vi av på Trehörningsrundan medurs med födelsdagsbarnet i täten och givetvis blev det en tur på den fina orangemarkerade stigen ned mot Blanksjön (ja, det finns två Blanksjön). Längs stigen i den nordvästra delen mötte jag en gammal löparbekant (Magdalena S) med vänner på vandringstur. I sol, fin natur och gott sällskap utan någon som helst brådska någonstans upphör liksom tiden. Vardagen och Coronabekymmer bleknar snabbt. Avskalat, ja, glädjefull stiglöparpoesi. Känner inget behov av att bryta ner helgens sociala stiglöparupplevelse i ord utan låter istället ett urval fotografier förmedla helgen. Stigarna i Tivedens nationalpark har något för alla och gör väl knappast någon besviken, inte ens om man kommer i pumps eller flip-flops.

03a 03b 03c 03d 03dd 03e 03f 03ff 03g 03h 03i 03j
03jj03k 03kk 03l 03m 03n 03o 03p 03q

Efter en skön heldag på stigarna var det skönt att få komma till Ösjönäs gård som drivs av Klas och Jessica Sannö. Inhandla glass, chips och dricka, strosa ner till badplatsen, strandhäng medan flera hårdingar badade i det isande kalla vattnet, tog istället en jävligt het dusch uppe i Vinkelboda, därefter skönt kvällssolshäng med gänget utanför Vinkelboda i väntan på den hägrande grillbuffén. Ösjönäs badade i kvällssol. Och riktigt trevligt grillarrangemang med smarriga korvar, vildsvin, potatis och diverse grönsaker från stora muurikkafat med en cool Leif-GW-Persson-look-alike vid grillen. Fullsatt. Givetvis blev det stiglöparsång och hurranden för unga gossen Andreas. En skön kväll med historier om döda kaniner som återuppstått, extrem näringslära, minnen, framtida äventyr och livet i stort. Framåt nio tackade Björn och jag för oss och vandrade ner till Mellannäsudden. Jag sover ju helst ute i det fria, så även denna gång. Ljuvlig kväll. Slog upp tälten, nåja, jag spände upp min poncho. Riktigt varm natt. Somnade mätt och belåten, smaklökar och själ hade fått sitt.

03r 03s 03t 03u 03v 03x

Vaknade till ett lätt fint duggregn. Det blev en lång frukost innan vi tog bilarna till Naturrum och gav oss ut på en ljuvlig 15-kilometersrunda för att avnjuta Oxögarundan, omarkerad stig och den mytomspunna Stigmanstraversen. Härligt dis med regnstänk då och då. Fuktigt och varmt. Trolsk skog. Av tradition blev det ett par kilometers slutspurt i fri fart på Trollkyrkerundan fram till Naturrum. En fantastisk helg till ända i härligt sällskap. Så enkelt och samtidigt så otroligt berikande!

04a 04b 04c 04d 04e 04f 04g 04h Karta-social

Helgens kalaslöpare: Födelsedagsbarnet Andreas Fredriksson som bjöd in till dans på Tivedens läckra stigar och vi som lyckligtvis kunde närvara; Stina, Björn, Acke, Gustav, Robert, Anna och Stella, Louise, Karin, Simon och Marie samt jag själv.

Totalt noterades 55 fågelarter och under detta besök får sjungande trädpiplärkor och bofinkar utses till de klara karaktärsarterna tätt följt av lövsångare. Jag blev särskilt glad över järpparet då jag verkligen väntat på att få se eller höra arten från årets tidigare besök, men de har lyst med sin frånvaro. Men när man minst anar det, ja, då dyker de upp som gubben ur lådan. Noterade endast ett par tjädertuppar. I övrigt inga särskilda observationer utöver de som redan nämnts, nå, ödsligt ropande storlom och gök på sina håll.

Ha en fortsatt skön vår!

Niklas

Arkiv för Tivedens nationalpark 2020:
Story från januari >>
Story från februari >>
Story från mars >>
Story från april >>
Story från juni >>
Story från juli >>

Apr 182020
 

001Påsken tillbringades lämpligt nog – och enligt plan – i Tivedens nationalpark med tanke på rådande omständigheter. Vacker och rogivande miljö bortom påverkan och nyhetsflöde. Påsk, vackert väder och Corona skulle onekligen göra den västra delen av nationalparken till ett skogens Ullared. Höll mig till planen och därmed Folkhälsomyndighetens rekommendationer om social distansering, det vill säga fortsatt utforskande av nationalparkens östra halva. Stiglöst och folktomt. En vandringsupplevelse i enskildhet. Men som hämtad ur en roman av Paul Auster, sammanträffandens mästare, med oväntade möten. Ja, som jag brukar säga: ”Förvänta det oväntade, och du bjuds på många överraskningar.” Tänker inte alls på det storslagna och extraordinära, utan på det där lilla, som man lätt går förbi, som lummern intill skogsvägen, som gräsulvslarven som trampar samma stig som du själv, ja, det där lilla som du missar när du i tankarna är någon annanstans eller stirrar in i en mobil. Att erfara förundran kräver närvaro.

Ryggan var packad och klar på jobbet. Kvart i två på onsdagen den 8 april axlade jag ryggan och begav mig till stationen i Eskilstuna för att ta 14-tåget till Laxå. Eftersom det var påsklov gick inte skolbussen från Laxå till Sannerud, varifrån man annars tar den fina kyrkstigen till Tivedens nationalpark. Det är nu snart ett år sedan jag sprang Bergslagsleden från Laxå till Tivedens nationalpark. Att få uppleva den fina Kråksjöåsen och dess naturreservat är värt besväret. Att färdas med lätt packning, vältränade ben och låta naturupplevelserna komma gör valen så mycket lättare. För mig handlar det ju att vara ute i naturen så mycket och så länge som möjligt, så vad är väl fyra mil på mestadels fin stig att knota över. Ja, så har jag mitt trevliga projekt att besöka Tivedens nationalpark minst en gång varje månad under 2020.

Oversikt

Mot läckra Kråksjöåsen – 17 km
Anlände till Laxå strax innan fyra. Inhandlade lite frukt och annat till lätt kvällsmål. Skönt väder och varmt. Tog motionsspåret några kilometer och sedan grusväg ytterligare ett antal kilometer innan jag kom på Bergslagsleden efter Långsmon. Noterade på flera platser täta koncentrationer av bergfink som satt samman i någon soldränkt dunge och sjöng i kör med sina karaktäristiska bräkanden. Läckert! Det är bara under vårflytten norrut som man har chans att uppleva detta och det är inte varje år det händer mig. Vandrade framåt med ett saligt leende. Äntligen på väg. Och bort från coronamarinerad vardag. Tankar skingras och ger plats för här och nu. Strax före Stora Långåsen noterar jag en stor fågel som seglar mot vinden över dalgången. Havsörn är det första som slår mig, men det är något som inte stämmer i rörelsesätt och jizz, gracilare på något sätt. Den kommer sakta närmare och börjar så cirkla på termiken. Som jag misstänkte. En kungsörn. En ungfågel med stora vita blaffor på vingundersidorna. Betraktar den i fem tio minuter. Cool.

Fortsätter min färd och når snart början på den långa Kråksjöåsen. Passerar den läckra altarstenen. Når Kråksjön. Rött vackert släpljus. Noterar några krickor i en vik och hör några orrar spela aningen trevande. Kanske sjunger de upp sig för morgondagens spel? När jag har Abborrtärnen på min högra sida börjar jag scanna omgivningen för tilltänkt nattläger. Vill hitta något så nära Abborrtärnsmossen som möjligt för att få uppleva ljudmattan av spelande orrar i gryningen. Hittar så en fin plats med tjock torr mossa nedanför åsen. Brer ut footprint, liggunderlag och sovsäck. Fixar te och kryper ner i säcken. Gud så skönt. Underlaget perfekt formad för min kropp. Kan vara årets skönaste sovplats sett till underlag! Och årets första myggor!

04080408a0408b 0408c 0408d

Skärtorsdag och mitt smultronställe på höjden – 41 km
När jag vaknar och tar ur öronpropparna är gryningen redan förbi. Hör några ströspelande orrar uppblandat med bofinkar, rödhakar, tal- och dubbeltrastars sång. Fixar frukost. Varm morgon. Njuter. Packar ihop och drar vidare på ljuvliga Kråksjöåsen. Bergslagsleden söderut varvas med mediokra partier, natursköna platser och fula sår i form av kalhyggen. Avnjuter Getaryggen och kommer strax till Stora Ykullen med anor från 1700-talet och plötsligt stannar jag mitt i steget. Upp ur stigen skjuter flera märkliga ting likt skära kräftstjärtar. Aldrig sett något liknande. Vad tusan kan detta vara? Fotograferar en av dem, utan att bli anfallen eller få syra i ansiktet. Messar iväg ett par bilder till min vän Raul Vicente. Det dröjer knappt en minut innan svaret kommer: Vätteros (med lite bonusinfo om arten). Kan rekommendera spännande läsning om vätteros, skogsfru och tallört i Skogens ljusskygga parasiter som innehåller en häftig illustration på vätteros.

0409e

I Tivedstorp var caféet stängt. Tog en paus i solen vid den lilla sagokojan med torvtak intill kyrkstigen. Fick ett spontanryck och tog kyrkstigen till Sannerud i hopp om att Tivedens kafferosteri och café var öppet, men det var det inte. Lanthandeln var däremot öppen och jag tog en kaffe och glass där. Inhandlade även ett gäng fantastiska rökta korvar. En variant var sagolikt god! Med nöjda smaklökar och glatt sinne blev det kyrkstigen tillbaka, Bergslagsleden söderut och efter Sör-Ämtens sydspets lämnade jag leden och begav mig in i östra delen av nationalparken. Det underbara med att vandra stiglöst är att man aldrig går i samma fotspår som tidigare. Förundran bleknar på så vis aldrig. Kom så ut på den fina skogsvägen som går i nord-sydlig riktning genom Tiveddalen längs med Tivedbäcken. Som jag står där och fipplar med något blir jag varse några växter i mossan intill några unga tallar. WTF, det är ju plattlummer! Blir överlycklig, då det innebär att jag kommer att kunna bocka av fyra lummerarter på en och samma dag (se bild nedan). Har aldrig hänt tidigare! Matt- och revlummer är ställvis rätt vanlig i nationalparken och längs skogsvägen i Tiveddalen. Lopplummer är däremot mycket ovanligare men jag har koll på tre bestånd längs skogsvägen. Som ett sidospår kan jag nämna att jag vid hemkomsten blev osäker på om det var plattlummer eller kanske den snarlika mellanlummern (hybrid mellan platt- och cypresslummer). Ingen av dem fanns rapporterad från Tiveden i Artportalen. Har under en månads tid varit på väg att maila min klubbkompis från den gamla goda tiden i Järfälla Fältbiologer, Johan Nitare. Inhandlade hans praktverk Skyddsvärd skog i höstas och i senaste Fauna & Flora tecknar vännen Tomas Carlberg ett fint och läsvärt porträtt av Johan. Sagt och gjort, mailade Johan och fick ett långt trevligt svar tillbaka. Ja, det innehöll förstås några rader om mitt lummerfynd och Johan pekade på karaktärer typiska för plattlummer. Det ena leder till det andra som leder till vem vet vad.

0409i

Fyllde på med vatten och gav mig upp på höjdryggarna strax öster om skogsvägen. Upp till min favoritplats för övernattning under bar himmel. Platsen har en fin mossklädd bergklack med utsikt över Tiveddalen. Perfekt för en kopp te i solnedgången liksom frukost på morgonen. Fixade middag, en termos med te och bredde ut mitt sovsystem. Fick ett mess från Diana S som också befann sig i nationalparken. Lärt känna henne från FB-gruppen Minst en utenatt i månaden i och med mitt inlägg om ylande vargar vid Putbergen. Diana hade hittat en sovplats vid Öster-Ämten. Vi hade inte bestämt möte eller så utan bara om ödet så ville så kanske vi skulle ses. Det blev en fantastisk kväll. Vinden mojnade. Stjärnklart och helt stilla. Och tjugo i nio satte två pärlugglor igång att ropa. Magiskt! Flera år sedan jag senast hörde ropande pärluggla. En satt och ropade väster om dalgången medan den andre satt rätt nära på östra sidan. De ropade sitt po-po-po-po-po (lyssna här>>) hela kvällen medan jag låg i sovsäcken och tittade på stjärnorna.

0409a 0409b 0409c 0409d 0409f 0409g 0409h 0409j 0409k 0409l

Långfredag med gofika – 30 km
Skön morgon. Drog mig länge och lyssnade på fågelsång och några avlägsna orrar. Ingen brådska. Njöt av frukost och flera koppar kaffe på min fina lilla bergklack. Kom inte iväg förrän runt halvelva. Körde obanat mot Blanksjön i nordost. Tänkte reka sjön med hopp att hitta någon fin udde där man kan sova, slå upp tält och elda om så önskas, vilket är tillåtet då Blanksjön ligger strax utanför nationalparken. Inga stigar runt sjön. Hittade ett par fina platser och bestämde mig för att komma tillbaka till en av dem framåt kvällen.

0410a 0410b 0410c

Utforskade de nordöstra delarna och bestämde mig sedan för att dra iväg till Tivedens kafferosteri för en fika. Det blev en gofika i solen. Blev två latte. Var en del människor som tänkt samma sak. Tyckte mig känna igen en tjej från Eskilstuna. Pratade med ett trevligt par från Laxå. Fiket stängde vid fyra och jag tog kyrkstigen tillbaka till nationalparken.

0410h 0410i

Siktade in mig på den fina udden vid Blanksjön. Fint läge. Dåligt med kvällssol men däremot perfekt läge för morgonsol. Hörde en barnfamilj bortifrån östra delen dit man kan komma med bil. Även denna kväll mojnade vinden och det blev helt stilla och stjärnklart. Fanns en provisorisk eldstad på udden som jag förfinade med sand från en rotvälta. Samlade in pinnved och gjorde i ordning mitt nattläger. Mörkret började sänka sig och jag gjorde upp eld. Tvättade fötterna och sköljde av överkroppen. Sippade på te när jag fick mess från Diana. Ha, hon befann sig också vid Blanksjön. En kvart senare flammade det upp en eld på andra sidan sjön. Diana. Komiskt. Båda hade vi tänkt samma tanke gällande Blanksjöns utmärkta läge. Vi messade och önskade varandra en god natt och jag meddelade att jag tänkte titta förbi nästa morgon för att säga ”Hej”.

Njöt av stjärnhimlen, spelande pärluggla, hypnotisk eld och Blanksjön som gjorde skäl för sitt namn.

0410k
0410d0410e0410f0410g0410j

Påskafton och sammanträffanden – 12 km
Vaknade till en fin stilla morgon med klarblå himmel och det ljuva ljudet av spelande orrar. Fixade frukost i lugn och ro. Rödhakar och trastar sjöng och plötsligt ropade storlommen. Tröttnar aldrig någonsin på dess ödsliga och smått vemodiga rop. Packade så småningom ihop mina pinaler och begav mig längs sjön till andra sidan. Så träffades vi, Diana och jag. Blev ett långt trevligt samtal om allt mellan himmel och jord som hör vandring och naturen till. Nordvästan och skuggan gjorde mig kall. Vi tog farväl och önskade varandra lycka till. Jag drog runt i den vackra sprickdalsterrängen mellan Tiveddalen och Bergslagsleden. Det mulnade på. Skulle bli regn framåt kvällen. Jag siktade in mig på Lommasjön i södra delen. Hade inte varit där tidigare. Ljuvlig plats med höga bergknallar längs sjöns östra och södra del. Blev smått förälskad i platsen. Lite som Trollkyrkesjön men med skillnaden att vid Lommasjön var det helt folktomt. Trodde jag, tills jag kom över en liten bergknalle och därnere i en svacka satt så Diana i blåbärsriset sippandes på en kopp kaffe. Drog till med en harkling. Ja, vad gör man för att inte skrämma någon att sätta kaffet i halsen mitt ute i stiglös skog där man inte förväntar sig att träffa en kotte? Så, det blev ännu ett långt trevligt samtal med inriktning på livet. Ett par skogssnäppor spelade medan vi pratade. Vi tog farväl ännu en gång.

Jag kom på en rödsnitslad fin stig som ledde ut till skogsvägen i Tiveddalen. Tänkte reka Harsjön strax utanför och söder om nationalparken som en alternativ övernattningsplats för framtiden. Men när jag nästan var framme hörde jag en långtradare från motorvägen och vände. Siktade in mig på en påskbuffé med övernattning under Takstenen. Lite primitiv vädjan till grottmänniskan inom mig. Duggregnat kom på kvällen men det tycktes inte hindra en pärluggla från att ropa.

0411a 0411b 0411c 0411d 0411e 0411f

Påskdagssightseeing bland sjöar och tärnar – 31 km
Vaknade till starkt vindsus i trädkronorna utanför grottöppning och hängande tunt dis i skogen. Fixade frukost i lugn och ro. Planerade dagens upplägg och övernattning någonstans längs Ämtarna eller längs Bergslagsleden norr om nationalparken. Skaraborgaren, bussen mellan Lidköping och Stockholm via Eskilstuna, var inställd under hela april så jag behövde ta mig tillbaka till Laxå. Kunde förstås ta skolbussen från Sannerud på tisdag morgon men det kändes skönare att komma hem på måndag kväll och ha en soft tisdag hemma. Ja, så fick det bli.

Under lördagen blev det inte många kilometrar avverkade och så är det när man färdas i stiglös sprickdalslandskap. Upp och ner och i zick-zack längs branta bergryggar med skvattrammyrar och surdråg dem emellan. Det går inte fort och det är heller inte meningen, då är man på fel plats. Det är en fördel med lätta trailskor och lätt packning. Mossan i Tivedenskogarna är verkligen tjock, ja djup, blir stundtals som att pulsa i snö. Krävande. Och man får vara försiktig på hällarna innan fönster- och renlaven torkat upp.

Söndagen bjöd hursomhelst på en läcker sightseeingtur i de östra delarna med rekning av Öster- och Väster-Ämten för framtida övernattningar och för att se nya delar. Började morgonen i nationalparken öster om Tiveddalen. Besökte flera av de små skogssjöarna. Molnen tog höjd och det sprack upp och bjöds på sol till och från men vinden var frisk från nord. Stötte några orrar, tjädrar och morkullor under färden. Noterat båda skogshönsen under vistelsens alla dagar, dock inte en enda järpe, inte ens en tunn fin strof från denna vackra doldis.

0412a 0412b 0412c 0412cc

Totalt besökte jag 15 sjöar under dagen och jag hittade färsk vargspillning på grusvägen nära Blanksjön, som inte fanns där två dagar tidigare. Har hittat gammal vargspillning på denna grusväg tidigare liksom gammal och färsk på skogsvägen genom Tiveddalen. Det ska enligt uppgift (Per Ahlqvist på länsstyrelsen i Örebro) finnas fem ungvargar i Tiveden som område, där nationalparken bara är en del i ”reviret”. Träffade även på en del skogsödlor och grodor och så en luden liten krabat på 4-6 cm som jag mött flera gånger på solvarma stigar de senaste dagarna. Messade min vän Bertil Johansson som ju är en dedikerad nattfjärilentusiast för att få reda på vad för art det handlar om. Bertil svarade: Gräsulv. Mycket ulv i Tiveden. Jo, på danska heter lummer nämligen ulvefod och släktnamnet för flera lummerarter är Lycopodium, från från de grekiska orden lycos och podos som betyder varg respektive fot. Men tillbaka till gräsulven. Hade det inte varit för att Bertil hade vänligheten att skicka med en bild på gräsulv som imago (det vill säga utvecklad) hade jag inte förstått kopplingen med ulv.

0413e 0413f
0412f0412d0412e0412g

Innan jag började dra mig norrut ville jag hinna med en sväng ner till Lommasjön. Det är något hos sjön och omgivningen där som tilltalar mig. Under nästa besök ska jag ta en övernattning där.

0412h 0412i 0412j 0412k 0412l

Sedan begav jag mig längs Bergslagsleden norrut. Det var tomt vid Kölnavattnet men jag ville testa en ny sovplats. Kollade in den rekade udden i Väster-Ämten men det blåste rätt in och någon lägereld var inte att tänka på. Kom sedan att tänka på Norra Fisklösen strax innan Tivedstorp. Tog mig dit och fann en fin plats i lä från vinden och kunde göra upp eld. Prognosen sa inget om nederbörd men jag kände igen de låga grå ”svintomolnen” som kom farande på lägre höjd än de övre spridda molnen så jag slog upp min tältponcho. En timma senare föll regn med inslag av snö.

0412m

Annandag påsk i isande nordan – 41 km
Vaknade till isande kall nordanvind, eller snarare riktigt jävla byig blåst från norr med kornsnö och hagel till och från. Ena stunden sol, i nästa mäktiga gråa moln med släpande draperier av snö eller regn. Typiskt aprilväder, som slentrianmässigt brukar säga. Fixade frukosten inne i tältet men kunde inte hitta min spork (kollade inte ordentligt i drybagen) och fick äta gröt med ett skohorn i plast (fråga mig inte varför jag tagit med skohorn då jag brukar använda sporken som skohorn). Det blev en kontrasterande vandring upp till Laxå med stundtals överjävlig isande motvind längs öppna sträckor till solgassande stigar med fjärilar och skogsödlor. Bara att nöta på och njuta när tillfälle gavs. Fick uppleva Kråksjöåsen ännu en gång. Kom till ett soligt Laxå. Åt middag i lugn och ro innan jag tog tåget hem via Hallsberg och Katrineholm. Supernöjd med min vistelse i Tivedens nationalpark. Lärt mig mer och hittat fler fina platser i och strax utanför nationalparken och så trevligt möte med Diana. Och sedan var det fantastisk att kvällarnas ljuva tystnad bara stördes av två(!) flygplan under hela vistelsen!

0413b 0413c 0413d

Fågelobservationer
Totalt noterade jag 60 fågelarter och av dessa 45 i själva nationalparken. För denna vistelse var det två arter som kan omnämnas karaktärsarter och den dominerande var avgjort barrskogens egen lilla kanariefågel; grönsiskan. Lockande grönsiskor hördes hela tiden och dess drillande och kvittrande sång (omöjlig att beskriva med ord) genljöd skogen här och där. Därefter kom bofinken som god tvåa och vars hackigt drillande sång alltid värmer. Orre och tjäder observerades dagligen i nationalparken liksom tranor, morkulla (både uppstötta och spelande på kvällarna). Pärluggla hördes tre kvällar och det rörde sig om minst två olika fåglar. Årets första gransångare som sjöng sin salta-sill-sång noterades under tre dagar. Duvhök var den enda rovfågeln som sågs i nationalparken. Krickor sågs i flera av de mindre skogssjöarna. I övrigt inga anmärkningsvärda observationer mer än glädjen att få höra rödhakens jollrande och porlande sång morgon och kväll. Jo, höll på att glömma nämna den grymtande vattenrallen som flög över i mörkret på kvällen vid Norra Fiskelösen, som fick mig att dra på smilbanden.

Något om utrustningen
I stort sett samma utrustning som under de tidigare besöken i år med sovsystem bestående av footprint från Terra Nova, 70 cm tunn cellplast, Sea to Summit UL uppblåsbart isolerande liggunderlag, dunsäcken Sea to Summit Spark III och sovsäcksöverdrag från Fjällmark. Sista natten använde jag Six Moon Designs Gatewood Cape som ”tält” resterande nätter under bar himmel och så en natt under Takstenen. Torrt ombyte för natten, dunsmock och syntetjacka med huva. Lätt gaskök med brännare från Soto, 60 cl alukärl, 50 cl termos  och 230g gasbehållare. Eftersom detta var en renodlad vandringstur tog jag min sköna Osprey Talon 44 L. Utgångsvikten den 8 april var 11 kg (exklusive vatten), varav 4 kg bestod av mat och energi.

0413a

Tack för ert tålamod. Ha en fortsatt skön vår och försök hitta underbara alternativ och stunder i dessa tider. Ta hand om er!

Niklas

Arkiv för Tivedens nationalpark 2020:
Story från januari >>
Story från februari >>
Story från mars >>
Story från maj >>
Story från
juni >>
Story från
juli >>

Mar 172020
 

03aSå var årets tredje besök i Tivedens nationalpark genomfört. Blev lite av en chockartad start. Hade hoppats på en snöklädd nationalpark under något av besöken i januari eller februari men så blev det inte förutom några timmars snöfall i januari. Snö som snabbt smälte undan. Nåväl, tog 12-tåget från Eskilstuna på torsdagen den 12 mars med Laxå som mål. Gråmulet och regn. Men efter Örebro var det som att åka in i en nordlig vit klimatzon. Ymnig snöyra och ett fullständigt vitt landskap. Snacka kontrast. Väl i Laxå hade jag en timma tillgodo innan bussen till Sannerud (Tived kyrka) skulle avgå. Passade på att äta en rejäl lunch och det blev till att klafsa fram genom ett decimetertjockt täcke av blötsnö. Smaklös slush. Jaha, detta var ju lite otippat och vårkänslorna kom av sig. Nåja, bara gilla läget och hålla humöret uppe.

Steg på buss 761 strax efter tre. Det snöade i alla fall inte. Dagens andra överraskning gjorde entré 50 minuter senare någon kilometer innan den lilla byn Sannerud. Plötsligt var det knappt någon snö alls utan mest spridda fläckar med snö. Kände mig lättad och glad. Har ingenting emot snö, lätt pudersnö, men i slabbig blötsnö ser jag ingen som helst glädje. Steg av och gjorde ett besök i den mysiga Tiveds Lanthandel som drivs av Maria och Joacim, som gav upp livet i Stockholm och slog ner bopålarna i Sannerud hösten 2017. Jag hade hoppats på en kopp finkaffe eftersom de har Tivedens kafferosteri som närmaste granne men Maria kunde tyvärr inte tillgodose mitt behov. Hon berättade dock att kafferosteriet skulle hålla öppet alla dagar över påsken. Glädjande eftersom jag kommer att besöka nationalparken 4-5 dagar över påsk och blir det nog ett par besök hos både lanthandeln och kafferosteriet.

Tackade för mig och satte av på kyrkstigen mot Tivedstorp. Blött. Vissa partier av stigen var mer att likna vid en bäck. Bara att ge upp primadonnatrippandet och köra på. Blev rätt kall om fötterna första kilometerna trots seaskinz på fötterna. Kylig luft. Nära nollan. Och blåsigt. Skönt att komma fram till Käringaudden. Slå upp tält, såga upp ved och tända en skön brasa. Ta en kopp kaffe och blicka ut över Stora Trehörningen. Långt ifrån rådande Corona-hysteri.

03b
Karta-start03c03d
03e

Fortsatt utforskning av östra delen
Vaknade i gryningen. En spelande morkulla passerade över Käringaudden några gånger. Första för i år. Ett tunt duggregn kom och gick. Trehörningen låg nästan blank. Steg upp, gjorde upp eld och ordnade med frukost. Årets första bofink mellanlandade för en stund på udden. Drog på smilbanden. Kalla vindbyar från nordost. Duggregn som övergick i fin kornsnö. Packade ihop och avnjöt en (tredje) sista kopp kaffe. Inte bråttom någonstans.

03f

Utforskandet i nationalparkens östra del under februaribesöket gav sannerligen mersmak. Då var det blåsigt som attan medan prognosen för detta besök antydde måttliga vindar men kalla nätter. Har ju en förhoppning om att kanske höra ugglor och lodjur eller varg för den delen. För de två senare krävs förstås en stor portion tur. Hursom, jag tog (som vanligt) stigen över den läckra Tärnekullen. Ett spillkråkepar bjöd på hela sin ljudliga repertoar och drog till med några trumvirvlar. Plötsligt tyckte jag mig höra en visslande sparvuggla, men tyvärr för få gånger och alltför avlägset för att vara helt säker. Stod kvar i den lämpliga biotopen i tio minuter och lyssnade. Ingen sparvuggla hördes. Fortsatte min färd. Gjorde några nya avstickare vid Vitsandstärnarna. Inte min grej att fastna i gamla fotspår. Stiglös vandring och löpning är ljuvligt. Passerade Junker jägares sten och målet var sedan Kölnavattnet och Bergslagsleden söderut för att ta mig in i den östra delen av nationalparken och fortsätta att utforska detta orörda och stiglösa område av fantastisk natur. Stötte en biffig tjäderhöna.

03ff 03g 03h 03i

Rätt spännande att färdas i stiglös gammelskog med bara ungefärlig riktning mot Tivedsdalen, inte planlöst men bara låta terrängen diktera färden. Kom ut på den gamla fina skogsvägen i dalen och testade en skogsväg som följde parkgränsen till Prästmossen och därifrån återigen stiglöst västerut mot Tivedsdalen. Uppe på den läckra bergryggen längs med dalgången hittade jag en fantastisk plats som jag på en gång bara kände: ”Wow, här ska jag sova inatt!” Memorerade platsen och omgivningen längs den relativt branta nerfarten. Blev ett besök till Takstenen medan molnen skingrades. Kollade in lummer längs skogsvägen, summerade tre arter. Upplevde sedan den nordsydliga höjdryggen öster om dalgången med målet att att ta mig till den läckra platsen för mitt tänkta nattläger. Vilken kväll. Klarblå himmel och solnedgång. Kyligt. Fantastisk stjärnhimmel. Fler och fler stjärnor, konstellationer och stjärnhopar allteftersom himlen mörknade. Och så den intensivt klara aftonstjärnan i väst. Finns det något mer rogivande? Mer svindlande…

03j 03k 03l 03m 03n

Vaknade i gryningen. Svinkallt utanför säcken. Säkert åtta minus. Låg och drog mig. Lyssnade på de fåglar som är långt mer tuffare än jag: spillkråkor, någon nötskrika, ett par nötkråkor med sitt karaktäristiska läte, sprudlande tofsmesar och en härligt ljudlig korp som kom svepande längs med bergryggen. Steg slutligen upp när solen gjort sitt intåg på riktigt. Trailskorna frusna till sten och vattnet i flaskorna stela av is. Hade dock nära till bäcken för frukostbestyren. När solen höjt sig ytterligare och jag mätt njöt av andra koppen kaffe hördes så det ljuvliga ljudet av spelande orrar på avstånd. Sådant värmer själen.

Lördagen bjöd på fantastiskt väder med klarblå himmel och knappt en vindpust. Fortsatte min färd genom skogarna mellan Tivedsdalen och Bergslagsleden. Vackert men krävande. Tog sedan en tur in i den mer civiliserade västra delen för att få springa på lite stigar. Tog mina favoriter Trollkyrkorundan och Oxögabergsrundan. Vid huvudentrén var det byst med folk. Kul att folk ger sig ut i naturen. Och riktigt kul att möta så många hundar. Lyckliga hundar, stora som små. Men sedan var det skönt att åter få vika av in i den östra delen. Stiglös enskildhet. Storesjön var en ny bekantskap och i den låg ett krickpar. Årets första för mig. Vackert varmt släpljus. Mmm, där ska jag sova en natt i påsk, men för denna gång var målet att sova under Takstenen. Och det blev en fin kväll. Helt vindstilla. Knappt ett ljud. Gled iväg till sömnens domäner medan sval luft slickade mitt ansikte.

03o 03p 03q 03r 03s 03t 03u 03uu 03v 03w 03x 03y

Söndag morgon var inte alls lika brutalt kall som gårdagen. Fick uppleva soluppgången innan det mulnade på söderifrån. Efter frukosten bar det av västerut mot Bergslagsleden. Tog en sydligare rutt jämfört med den i februari. Och vilket avsked det blev i detta härliga sprickdalslandskap. Jag har liknat det vid en dragspelsbälg, en jättelik bälg, men dessa bergryggar liknar mest valryggar i luftig tallskog och däremellan surdråg och fina skvattrammyrar eller skogsängar som jag föredrar att kalla dem. När jag svettig kom upp på en av dessa ryggar satt så en grann tjädertupp i en tall rakt framför mig i ögonhöjd. För några sekunder var vi lika förvånade båda två innan den slog ut vingarna och gled iväg genom den murriga dalgången. En slags inverterad miniorgasm.

03z 03zz 03zzz

Väl ute på Bergslagsleden valde jag att promenera till Stenkällegården och Sörhamn. Meningslöst att springa då jag bara skulle få vänta ännu längre på bussen. Det blåste hårt och kallt. Och det blåste rätt in i det vanligtvis mysiga vindskyddet vid Vätterns strand i Sörhamn. Det var skönt att få stiga på en varm buss. Bara jag och ännu en passagerare. Välkommen tillbaka till Coronaland tycktes luften och de tomma sätena ljudlöst förmedla.

Karta_oversikt03zzzz

Fåglar och djur
Totalt noterades 40 fågelarter. Under lördagen stöttes tre tjädertuppar och vistelsens samtliga tjädrar observerades i östra delen. Under lördagen passerade flera flockar med ljudliga tranor norrut liksom drillande sånglärkor. Sångsvanar hördes och några par rastade i Stora Trehörningen. En maffig duvhökshona sågs fint i östra delen. Det var väldigt länge sedan jag hörde hoande skogsduva så det var trevligt att få höra två individer nära Takstenen. Sjungande kol- och dubbeltrastar förgyllde liksom årets första bofink som trevande sjöng upp sig. Även årets första hämplingar noterades. Annars inget anmärkningsvärt i fågelväg. Några ekorrar höll låda och gammal vargspillning hittades på några platser.

Något om utrustningen
Testade den nyinköpta och nymoddade ryggan Osprey Talon 33 L som är tänkt för framtida löpäventyr, nu närmast Bohusleden på 6 dagar. Stabilare ryggstycke jämfört med min betydligt lättare OMM 32 L. Den bjöd inte på samma wow-upplevelse som Osprey Talon 44 L. Vi får se vad det blir. Första natten använde jag Six Moon Designs Gatewood Cape som ”tält”. Övriga två nätter under bar himmel, nå, en natt under stjärnhimmel och en under mäktigt stentak. Sovsystemet bestod av markskydd i form av tillklippt tyvek, 70 cm tunn cellplast, Sea to Summit UL uppblåsbart isolerande liggunderlag, dunsäcken Sea to Summit Spark III och sovsäcksöverdrag från Fjällmark. Enkelt och avskalat.

rygga

Nu närmast väntar en blandning av socialt löpäventyr på Tunaberghalvön och ejdersträck med gamla vänner på Öland innan det är dags för ett långt påskäventyr i Tivedens nationalpark, ja, om inte Corona stänger ner hela landet, men det löser sig.

På återseende…

Arkiv för Tivedens nationalpark 2020:
Story från januari >>
Story från februari >>
Story från april >>
Story från maj >>
Story från juni >>
Story från juli >>

Feb 262020
 

02aUtan bil och körkort får man se till att ha en portion framförhållning, ibland krävs en stor portion. Mina planerade besök framöver i Tivedens nationalpark är inte logistiskt komplicerade. Jag tar tåget till Laxå och därifrån buss till Tived kyrka eller Undevi beroende på vilken väg in i nationalparken jag känner för. Hemresan till Eskilstuna från Tiveden sker med Skaraborgaren, expressbussen mellan Lidköping och Stockholm, som avgår från Sörhamnskorset (väg 49) klockan 11:10 varje söndag. Trots framförhållning var bussen fullbokad de första helgerna i februari men den 23 februari fanns plats hem. Passade på att boka hemresa även för mars-besöket.

Det var med stor längtan jag steg på 14-tåget till Laxå torsdagen 20 februari för en långhelg i Tivedens nationalpark. Väderprognosen lovade finväder på fredagen. Men prognoser är prognoser och smhi är smhi. Bussen (761) till Tived kyrka går enbart två gånger om dagen på vardagar, klockan 06:00 och 15:10. Så planen var att sova i skogsdungen med motionsspåren i utkanten av Laxå och ta sexbussen på fredag morgon. En väderprognos är en väderprognos medan vädret blir som det blir. Torsdag eftermiddag, kväll och natt blev en regnig historia. Köpte ostkaka och några bananer till frukost. Stannade till på Rastpunkt Laxå för att äta middag och softa ett par timmar innan det kändes lägligt att promenera iväg till skogen och hitta en lämplig tältplats. Hade lite koll på terrängen då jag varit där tidigare. Och jag har gott minne för platser. Hittade en bra plats ett stenkast från elljusspåret. Snabbt upp med tältet i regnet. Låg och mös med strilande regn mot tältduken. Somnade rätt snabbt.

Ställt klockan på strax innan fem. Upp och hoppa. Stjärnklart. Slog ihop ett blött tält. Svalde en banan och promenerade sakta till Laxå järnvägsstation. Skön luft och ett par plusgrader. Bussen gled in vid stationen. Bara jag och chauffören på bussen. Som att åka limousine, lite hybris och låtsad stjärnstatus. Åt ostkaka medan det sakta ljusnade under resans gång. Steg av vid Tived kyrka fyrtio minuter senare.

Västra halvan
02bTog den gamla blåmarkerade kyrkstigen mot Tivedstorp. Ljuv morgon. Tivedskogen vaknade. Mindre korsnäbbars snirklande sång hördes, ödsliga rop från korp, skogsmesars sång och kungsfåglars sirliga silvertoner och rätt som det var hördes en nötkråkas karaktäristiska läte. Någon kilometer innan Tivedstorp vek jag av på grusvägen mot Vitsand. Folktomt. Bara vindens sus, fåglars läten, mina andetag och mina knastrande steg, annars tyst. En snabbis till Käringaudden för att kolla vedförrådet och på vägen tillbaka tog jag den korta men branta läckra slingan över Tärnekullen. Trolsk och vacker. Därefter till Junker jägares sten och genvägen till Kölnavattnet och Bergslagsleden. Huvudmålet för detta mitt besök var att utforska delar av den stiglösa östra halvan av nationalparken. Bergslagsleden slingrar sig genom nationalparken i nord-sydlig riktning och separerar den västra halvan med sitt väl markerade stignät från den östra halvan som i stort sett är helt stiglös frånsett den gamla fina skogsvägen genom Tivedsdalen, även den i nord-sydlig riktning. Längtan efter att få bege mig in i gammelskog utan stigar var stor och inte utan ett stänk av pirrig förväntan. Men här bakar jag in en cliffhanger och hoppar för tillfället över fredagens besök i östra halvan. Sena eftermiddagen på fredagen avnjöts på stigarna i västra halvan och jag slog nattläger på Käringaudden. Det mulnade på och blåsten ökade betänkligt. Slog upp tältet och gjorde upp eld. Åt middag och valde att krypa ner i sovsäcken relativt tidigt och bara lyssna på det fantastiskt höga bruset genom skogshavet. Så otroligt häftigt att höra vindens växande framfart långt bortifrån och i antågande högt upp genom trädkronorna, som en osynlig jättevåg som bryter i ett jättedån för att tona bort. Regnet kom och gick under kvällen, natten och morgonen.

Valde att ta sovmorgon då regnet strilade ner medan stormbyarna drog i trädkronorna ovanför. Lagade frukost i absiden och vilade sedan en timma i en mysig varm sovsäck. Prognosen sa att regnet skulle upphöra framåt lunch. Jag hade amatörmässigt glömt att ta med regnjacka, trots gott om utrymme i den nya långvandringsryggan som jag kommer att ”köra in” under några besök i Tiveden. Nåväl, jag hade ju inte åkt till Tiveden för att lägga på hullet och fundera över livet. Packade ihop och kom iväg strax efter halvelva på lördagen. Tog stigen längs Stora Trehörningens västra strand, sedan ned längs Lilla Trehörningen och så förstås den fina gamla orangemarkerade stigen förbi Blanksjön och vidare upp mot Ösjönäs och sedan mot huvudentrén, där jag träffade på de första människorna. Fyllde på med finvatten och fortsatte sedan på röda stigen via Oxögaberget och Lilla Trollkyrka. Det kom lite regnstänk till och från men vindjackan torkade snabbt i vinden. Lördagen bjöd inte alls på lika mycket (fågel)liv som dagen innan (eller den än mer vårlika söndagen). Tog sedan Bergsslagsleden söderut för att utforska grusvägen hela vägen bort till Tivedsdalen. Mitt mål var att övernatta intill eller under Takstenen, beroende på väder. Ja, det var väl vad som finns att berätta från den västra halvan och här följer ett fång bilder därifrån.

Karta
02c 02d 02e 02f 02g 02h 02i 02j 02k 02l 02m 02n 02p 02q 02r 02s

Östra halvan
Som sagt, huvudmålet för detta besök var att utforska nationalparken mellan Bergslagsleden och Tivedsdalen. Detta var mitt sjunde besök över flera dagar i nationalparken och jag har aldrig tidigare besökt den stiglösa delen öster om Bergslagsleden. Det kunde inte bli en bättre jungfrutur med soligt och vårlikt väder under fredagen, om än blåsigt. Sjungande skogsmesar och mindre korsnäbbar om vart annat. Hittade vargbajs på grusvägen vid Kölnavattnet. Tog Bergslagsleden söderut och vid sydspetsen av Sör-Ämten vek jag av österut i den stiglösa skogen. Tog ut kompassriktning och kollade solens läge för att med solens hjälp hålla rätt riktning mot sydost hela tiden. Så fantastiskt härligt att bara få vandra i orörd skog utan att följa en stig. Leka med tanken att jag inte går i någon annans fotspår. Känslan av att plötsligt ha förflyttat mig till en gammelskog långt uppe i norr, men bäst av allt, att befinna sig bara några timmar hemifrån. Ingen brådska. Bara njuta. Njuta av varje steg, varje andetag. Det är sådana här ögonblick man minns, så mycket klarare än andra. Ögonblick värda att färdas långväga för att få uppleva.

Kom så småningom ut på den gamla fina skogsvägen som går i nord-sydlig riktning genom Tivedsdalen. Att man vandrar i en bred djup sprickdal blir man snart varse. Höga branta skogsklädda ryggar följer dalen. En hel del lummer kantade skogsvägen, flera orrar stöttes på flykten och totalt tre maffiga tjädertuppar noterades varav en flygande som jag kunde följa rätt långt  i vackert medljus. Alla sinnen var med och blicken överallt, tack och lov, annars hade jag kanske missat dagens andra vargspillning. Denna var en relativt färsk och lång korv på 13-15 cm. Ja, och jag hade säkert även missat de två snitslarna i en gran och den smala trädplankan som låg därinne i dunklet över Tivedsdalsbäcken och därifrån en smal knappt synlig stig. Till Takstenen månne? Jag följde stigen genom kuperad terräng med härligt luftig tallskog. Och visst, där uppenbarade sig till slut den berömda Takstenen. Hur många rövare, laglösa och vilsna själar hade inte kurat därunder genom århundradena? Kanske årtusenden. Mäktigt! Skrev några rader i gästboken innan jag styrde stegen västerut mot Bergslagsleden.

Kan inte annat än småle när jag sitter här och skriver. Vandrade genom en sagolik natur som måste upplevas IRL. Det var en tidskrävande vandring. Upp och ner. Kände mig lite som Gulliver som vandrade över en gigantisk och skogsklädd dragspelsbälg. Det blev en hel del zick-zackande, för det handlade inte om böljande sluttningar utan stup på sina håll, men oftast med välkomnande skvattrammyrar i sprickdalsbottnarna, om man skulle falla. Vilken skog! Vackra torrakor med silvergrå patina. Träd i alla åldrar, mestadels tall men en hel del gran och björk med enstaka gigantiska aspar. Och så alla döda vackra träd, stående som liggande, som kännetecknar en gammelskog. Man blir glad inombords. Det är detta vad jag kallar skog, vilket är långt ifrån Skogsnäringens numera rätt regelbundna kampanjer om – vad de definierar som – skog, allt för att dupera den stora massan. För mig kommer en virkesåker alltid vara en virkesåker, inte en skog.

Det blev övernattning på Käringaudden fredag till lördag som en parentes. Men sent på lördag eftermiddag nådde jag Takstenen. Faktiskt efter att ha missat den närmast osynliga ”ingången” från skogsvägen men det var bara att vända efter ett tag och då noterade jag snitslarna och sedan träplankan till bro. Det började skymma på väg till Takstenen. Beslöt mig för att reda mitt nattläger under stenen med blicken upp mot himlen. Det blev stjärnklart. Men tyvärr fortsatt blåsigt. Jag som hade hoppats på en helg med ugglor, kanske vargyl och kanske ropande lodjur. Jag fortsätter hoppas till nästa tur. Det blev hursomhelst en skön natt med lite atmosfär från alvernas tidevarv.

02z

Normalt brukar jag springa (nåja, jogga/lufsa, är väl mer korrekt i Tivedens tekniska och kuperade terräng) och har väl hyfsad koll på tidåtgång i relation till distans, men nu bar jag på en större och tyngre rygga, vilket betydde att jag behövde en större tidsmarginal för att slippa stressa till bussen. Gick därför upp vid sjusnåret på söndag morgon. Måste ha varit 6-7 plusgrader och bara tunna spridda moln på en annars turkosblå himmel och ett ljus som skvallrade om en uppåtgående sol. Efter grötfrukost och två koppar kaffe bar det iväg västerut mot Bergslagsleden. Denna gång valde jag en mer sydvästlig riktning jämfört med den mer västliga dagen innan.

Jag är ledsen men jag kan bara inte beskriva naturen på min vandring från Takstenen till Bergslagsleden den vårlika morgonen. Sprickdalarna och framför allt de vidsträckta ”platåerna” med det fantastiska golvet, mosaiken av mossor i olika skiftningar och nyanser, den luftiga gamla tallskogen, suset. Jag ställde mig på en upphöjning och bara njöt. Tog upp mobilen, filmade ett panoramaklipp på 380 grader som jag la upp på min Tivedensida på FB. Vilken ljuv och fantastisk morgon. Det kommer garanterat bli flera återbesök till dessa platåer i området mellan Lommasjön-Stora Djupsjön-Bergslagsleden-Tivedsdalen. Beroendeframkallande om något. Kan man överdosera endorfiner så är det sannolikt där.

karta_utsnitt

Framme vid Bergslagsleden var det bara att vandra söderut mot Stenkällegården med ett slags Mona Lisa leende på läpparna. Och här följer några fotografier från östra delen.

03a 03b 03c 03d 03e 03f 03g 03h 03i 03j 03k 03n 03o 03p 03q

Fåglar och djur
Noterade totalt 28 fågelarter. Under vistelsen noterades 5-6 orrar och fyra tjädertuppar, en flock med grågäss och tillika sångsvanar flög över mot norr. Utöver en oväntad nötkråka även flera nötskrikor och korpar till och från som snart sätter igång med häckbestyren. Flera sjungande gärdsmygar förgyllde. Jag blir lika glad över att möta denna lilla tuffing och det är alltid lika fascinerande att höra dess otroligt höga klara sång, från en sådan liten kropp. Man kan inte bli annat än förundrad. Annars får jag nog säga att mindre korsnäbb var helgens karaktärsart, lockande och sjungande fåglar hördes titt som tätt. Årets första sånglärkor på väg norrut noterades på söndag förmiddag. Förutom några livs levande rådjur och ekorrar var det annars mest spår av allehanda däggdjur som noterades, mest bajs om man ska tala klarspråk.

02o
Bajs

Tokig i lummer
Av Sveriges nio lummerarter hade jag fram till denna helg noterat fem arter och jag vet inte hur många bestånd av revlummer som jag granskat i jakten på lopplummer. Dessa två är väldigt lika men särskiljs enklast på sporangiernas placering, som iögonfallande ”toppspiror” hos revlummer men väldigt diskret i bladvecken hos lopplummer. Jag har granskat mindre bestånd som saknat ”toppspiror” både på Sörmlandsleden, Bruksleden, Bergslagsleden och i Tiveden men det har alltid bara varit revlummer. Enligt Artportalen fanns dock ett fynd av lopplummer vid Stigmanspasset, men jag planerade inte passera där den gångna helgen. Men lyckan blev stor när jag till slut fann ett bestånd av lopplummer längs den fina skogsvägen genom Tivedsdalen. Det blev en liten glädjens kryssardans där i solen på skogsvägen. Sådan är seden som gammal fågelskådare. Bara någon kilometer senare hittade jag ännu ett bestånd lopplummer. Och jag blev lite full i skratt när jag på lördagen hittade ett rätt stort bestånd intill stigen mellan Ösjönäs och huvudentrén. Hur många gånger hade jag passerat dessa lopplummrar? 10 gånger kanske, minst. Så, summerade helgen med tre lummerarter och samtliga fotograferades (se nedan). Och jag kan varmt rekommendera lite spännande kulturhistorisk läsning om lummer på följande sida hos naturhistoriska riksmuseet>>

lopplummer
revlummer
mattlummer

Något om utrustningen
ospreyryggaLöften är till för att brytas eller vad är det man brukar säga? Jag har lovat mig själv att aldrig gå över 32 liter på mina ryggsäckar. Men i de ryggsäckar jag har på 30-32 liter (Inov-8 och OMM) får jag plats med mat för max 6 dagar utan att göra avkall på utrustning för ett äventyr i fjällen. Inför den stundande långvandring mellan Hemavan och Storfjord i augusti/september vill jag dock ha mat för 9-10 dagar innan påfyllning. Efter en hel del letande och testande blev det en Osprey Talon på 44 liter, som jag modifierat något. Bland annat låtit skomakaren sy på flaskhållare från OMM på vardera axelrem + några andra justeringar. Den sitter fantastiskt skönt och det gör otroligt mycket att ha en ram i säcken. Älskar alla fickor och andra små funktioner. Ingen av de ryggor jag har packar jag på samma sätt så nu håller jag på att komma underfund med att packa denna på bästa sätt.  I övrigt körde jag samma upplägg som i januari med Tarp Tent Notch tält, Sea to Summit ultralight isolerande liggunderlag och som sovsäck Sea to Summit Spark III. Eftersom jag ville fylla ut packvolymen slängde jag även i den nyinköpta lätta syntetsäcken (Mountain Equipment Starlight micro) för korta sommaräventyr och som jag öppnade helt och bara la över dunsäcken som ett lätt tunt täcke.

Avrundning
När jag kom ut på Bergslagsleden på söndag morgon hade jag god marginal tills bussen skulle avgå. Vandrade söderut längs leden och njöt av det vårlika vädret. Noterade ett par rådjur, ett par spillkråkor och tre kivandes större hackspettar (triangeldrama) och så en maffig tjädertupp som stöttes. Väl vid Stenkällegården var ingen hemma så jag kunde inte handla något. Hade över en timma tillgodo innan bussen skulle hämta upp mig. Bestämde mig för att besöka Sörhamn vid Vätterns strand. När jag närmade mig Vättern kom en liten larv i ockrabrun päls vandrande på den soldränkta grusvägen. Fotograferade den och förflyttade den sedan till det solvarma gräset vid sidan om vägen. Nere vid Vätterns strand hittade jag ett ljuvligt litet vindskydd som de boende ställt i ordning. Fixade kaffe och njöt av Vättern med varm sol i ansiktet. Bättre än så här blir det nog inte en helg i slutet av februari dagarna innan min födelsedag.

rostvinge sorhamn

Väl hemma mailade jag över en bild på fjärilslarven till mina gamla fågelskådarpolare Bertil Johansson: ”Bertil, du som är nattfjärilsentusiast, har du koll på vad detta är för en art?” Ett dygn senare kom svaret: ”Rostvinge. Jag bifogar ett foto på en imago (fullbildad fjäril) som satt i ljusfällan i Nyhamnslägen 25 juli förra året.” Vad vore livet utan hjälpsamma och trevliga vänner?!

rostvinge_BJ

Mitt nästa besök i Tivedens nationalpark blir den 13-15 mars och jag har höga förhoppningar på ugglor och en djävulsk önskan om att få höra lodjur.

På återhörande

Niklas

Arkiv för Tivedens nationalpark 2020:
Story från januari >>
Story från mars >>
Story från april >>
Story från maj >>
Story från juni >>
Story från juli >>

Jan 082020
 

202001aDet var med glädjens sköna pirr som jag steg av bussen vid Sörhamnskorset halvnio på fredagkvällen den 3 januari. Som jag längtat efter att få sätta av på mitt efterlängtade lilla projekt, det att göra minst ett helgbesök med en eller två övernattningar i Tivedens nationalpark under årets alla månader 2020. Blir säkert några extra besök i mars/april för att lyssna efter lodjur. Under 2019 besökte jag nationalparken vid fem tillfällen, vilket resulterade i artikeln Löpäventyr i Tivedens nationalpark med förhoppning om att locka fler löpare och vandrare till denna pärla av gammal sammanhängande skog på höjdryggen mellan Vänern och Vättern. Eftersom en del har svårt att få tummen ur bjöd jag helt sonika in ett gäng sköna stiglöpare för social njutlöpning på stigarna genom nationalparkens fantastiska natur under ett par fina septemberdagar med boende (och fantastisk middagsbuffé) hos Anders & Co i Tivedstorp. Tänk att få springa eller vandra ett par dagar i sagolik natur utan att möta ett enda kalhygge. Bergryggar och sprickdalar om vartannat, som bälgen på ett dragspel. Långa kalslipade ryggar, andra med fluffiga täcken av fönster- och renlav och ytterligare andra med luftig gammal tallskog. Dessa hällmarker som jag älskar så mycket. Sprickdalars murrigt mörkt eller fuktigt grönskira surdråg eller långa breda dalgångar med heltäckande ängar av skvattram och gles gammal kortvuxen tallskog. Myrar, små mörka tjärnar och trolska sjöar. Jag blev tidigt förälskad, ja, passionerat förälskad i denna skog och dess invånare som bara får vara. Och någon gång i höstas tog längtan form och jag bestämde mig för att göra ett besök under årets alla månader 2020 för att få uppleva årstiderna och växlingarna. Att som gammal fågelskådare och sentida stiglöpare har det alltid varit en fröjd att följa naturen och förundras över alla små skeenden året om. Varje årstid med sin särskilda charm. Samma procedur varje år, men med helt nya upplevelser och med samma barnsligt nyfikna förundran. Så, där stod jag i mörkret medan bussen försvann iväg. Fem plusgrader och en lysande halvmåne. Slog på pannlampan och joggade iväg mot Stenkällegården.

För att spara lite tid tog jag den fem kilometer långa grusvägen till huvudentrén istället för den längre och tekniskt trixigare Bergslagsleden. Och från huvudentrén tog jag sedan den härligt kuperade stigen längs Stora Trehörningens östra strand med sikte på Käringaudden och övernattning där. Fläktande byig vind från nordväst. Månens sken som speglade sig i Trehörningen. Tyst bortsett från vindens sus i trädkronorna. Den härliga känslan av att färdas genom mörkret med hjälp av en begränsad tunnel av ljus. Skönt pirrigt. Rädd? Aldrig när jag färdas längs stigar i skog och mark bortom tätbebyggda orter. Det är ju inte så att det står en enögd albino med ett basebollträ bakom ett träd och väntar på att en intet ont anande löpare eller vandrare ska komma förbi. Men mörkret skärper hursomhelst ens sinnen, särskilt hörseln, så man bör kanske inte låta fantasierna skena helt fritt.

202001b

Väl framme på Käringaudden slog jag snabbt upp tältet och förberedde det för skön sömn. Sågade upp och klöv ved för morgondagen. Så härligt att få krypa ner i sovsäcken och njuta av en kopp te. Vindens sövande sus i trädkronorna ovanför och antågande vindbyar som växer i styrka, likt osynliga svepande vågor som bryter i ett dånande brus genom ett hav av trädkronor. Att få somna till detta är ljuvligt.

Vaknade vid åttasnåret på lördag morgon. Kyligt utanför, varmt och gosigt i sovsäcken. Somnade om. Solens strålar knackade på tältduken så kvart över nio var det väl dags att stiga upp. Gjorde upp en eld och fixade frukost. Njöt i solgasset med en kopp kaffe. Ett meståg dök upp i strandtallarna. Trädkrypare, kungsfåglar, tofsmesar och några talgoxar. Jag kan inte bli annat än imponerad av dessa små livliga krabater. De livar upp sinnet. Överlevare som de är. Kungsfåglarna med sin vikt på fem gram. Och jag med mina 63000 gram och alla mina hjälpmedel för att klara mig några dagar i skogen. Känner mig smått hjälplös i jämförelse.

202001c 202001d

En tysk tjej med en siberian husky vid namn Nima kom förbi. Det blev en trevlig pratstund i solen. Hon hade varit uppe vid Grövelsjön över jul och nyår men vädret hade inte varit särskilt tillmötesgående. Hon stannade till i Tiveden för en långpromenad i solen innan färden fortsatte mot Tyskland.

Jag packade ihop och kom inte iväg förrän vid elvasnåret. Tog stigen längs Stora Trehörningens västra strand. Tunn is täckte de skuggiga vikarna. En nötskrika flög ljudlöst förbi. Bockade av Mellannässlingan. En ny bäverhydda hade tagit form av ett ett gäng energiska bävrar precis intill bron över sundet mellan Stora och Lilla Trehörningen. Många nyfällda björkar i anslutning till hyddan. Smålog. Avnjöt därefter den gamla fina orangemarkerade stigen söderut via Blanksjön. Läste de gamla informativa skyltarna som Domänverket en gång satt upp. Kul att de är kvar. Vidare via huvudentrén och Trollkyrkerundan. Mötte fem vandrare och en hund. Tog Bergslagsleden upp till Kölnavattnet för att kolla vedförrådet inför en eventuell övernattning i skärmskyddet sista natten. En trevlig vildmarkskille hade nyligen anlänt och tänkte avnjuta natten där. Jag fick en personlig återberättelse av den senaste tidens händelse i hans liv. Tänk vad naturen gör med en. Avskalat, titellöst och förtrolighet i en slags treenighet. Inte alltid, men förvånansvärt ofta. Om man bara tar sig tid.

202001f 202001g 202001h 202001i 202001j 202001k 202001l

Solen började sänka sig som ett glödgat klot bortom Kölnavattnets glesa skogsrand. Dags att fara vidare. Tog en tidigare rekad genväg till Junker Jägares sten. Häftigt stor. Lika förundrad varje gång. Jag alltså. Vid Vitsand var stranden tom på sommarens badande människor, istället brann eldar inne i skogsbrynet. Kunde ha varit alver på vandring. Sjön, den mörka skogsranden i väster, strimman av tunn orange himmel och ett dovt blått himlavalv. Bara att ta in. Man upphör för ett ögonblick. Andas utan att tänka.

202001m 202001n

Ett oräkneligt antal andetag senare framme vid Käringaudden. Slog snabbt upp tältet. Gjorde upp eld. Fixade middag. Kyligt. Ner mot nollan. Ett par eldar fladdrade fortfarande bortåt Vitsand. Torkade strumpor och skor intill elden. Månen rörde sig sakta västerut eller, nja, månen rör sig inte alls utan det är som vi alla vet klotet jag sitter på. Lilla jag vid lilla sjön Stora Trehörningen, på en höjdrygg mellan två stora sjöar. Långt bort ifrån drönarattacker i Irak.

202001o

Kylan gjorde att jag valde att krypa ner i sovsäcken redan vid 18-tiden. Riktigt mysigt. Starkt silversken från månen, trots att den bara var halv. Hög klar luft. Betraktade tallarnas skuggor mot tältduken. Blåsten avtog alltmer. Tallgrenars skuggor mot tältduken skiftade allteftersom månens rörelse över himlen. Det skulle bli en rejält kall natt. Lyssnade till små fjäderlätta susningar genom trädkronorna ovanför. Trädde dunsmocken över sovsäckens fotända och Haglöfsjackan på övre delen av säcken i förebyggande syfte. Tankar kom och gick, gled iväg mot drömmar och sömn, vaknade till då och då. Tittar aldrig på klockan. Låter bara natten ha sin gång. Den går inte att skynda på. Och varför skulle jag vilja det? Så ljuvligt varmt och mysigt i sovsäcken. Och så tyst.

Vaknade slutligen på riktigt vid 8-snåret när jag såg ut mot gryningen i glipan mellan marken och yttertältet. En spegelblank sjö. Totalt vindstilla och en djupröd orange rand i söder. Det tog emot att stiga upp ur den varma säcken. Inte fundera, bara göra. Upp och uppleva. Mer än halva sjön var täckt av ett tunt istäcke. På mindre än 12 timmar!

202001p 202001q202001r

Fixade frukost och packade samtidigt ihop utrustning. Korpars karaktäristiska rop hördes en bit bort. Njöt av gröt och kaffe med blicken vilande över sjön och soluppgången. Enstaka vakringar i den spegelblanka ytan. Drömlikt men bitande kyligt. Kom inte iväg förrän strax efter 10-snåret. Började med den läckert kuperade Tärnekullerundan och körde några varianter på stigar och mötte en kille med en söt dvärhschnauzer. Noterade hans Zeiss-kikare och den sedvanliga skådarfrasen for ur mig: ”Sett nåt?” Och sedan var samtalet igång. Fåglar, vargar och natur. Sympatisk kille vid namn Mikael Åkesson, genetiker och forskare knuten till Grimsö forskningsstation. Tiden rann iväg innan dvärgschnauzern Anky tyckte att det minsann fick räcka med babblande om vargar, Kindlaberg och annat, vilket hon visade husse med tydlig otålighet. Vi tog farväl och önskade varandra en fortsatt god tur.

202001s 202001t 202001u 202001v 202001x 202001y 202001z

Jag hade sparat min favoritrunda, Oxögabergsrundan, till sist och den norra halvan av loopen är bara så fantastiskt vacker. Noterade både matt- och revlummer. Och en timma senare mötte jag återigen Mikael och Anky. Glatt berättade Mikael om dagens guldkorn; en flock mindre korsnäbbar som visat upp sig fint. Vi konstaterade samstämmigt att sannolikheten för minnesvärda möten ökar med antalet besök i naturen. Och det kan räcka med en flock med granna – annars så flyktiga – mindre korsnäbbar för att göra en glad för en hel dag. Lär man sig uppskatta de till synes små och obetydliga ögonblicken och mötena behöver man aldrig gå hem tomhänt. En liten skogsmus som rotar i ens rygga när man ska försöka sova bereder en lika mycket glädje som en maffig tjädertupp som plötsligt brakar upp längs en sidostig i nationalparken. Den filosofiska ingivelsen skingrades och vi tog farväl en andra gång. Moln täckte himlen. Vinden var tillbaka. Alla sjöar och tjärnar var istäckta. Dagen innan öppna med vågor i blåsten. Snö började falla liksom mörkret. Tog sikte på skärmskyddet vid Kölnavattnet. Fick bli övernattning där, inte minst av logistiska skäl. Gjorde snabbt upp eld. Kölnavattnet kontrasterade i vitt mot den mörka skogen. Middag och kaffe och en sprakande eld. Sakta övergick snöfallet i regn. Kröp ner i sovsäcken vid 18-tiden. Det var länge sedan jag tillbringat mer än 12-14 timmar i sträck i en sovsäck. Var väl i Sarek för 3-4 år sedan, insnöad i nästan ett dygn. Gäller att man trivs med sig själv och är vän med sina tankar, minnen och drömmar. Varandet och tiden blir flytande.

202001zz 202001zzz 202001zzzz 202001zzzzz

Vaknade i gryningen. Varmt (7-8 plusgrader), stilla och ett trolskt dis som svävade i skogen. Av snön fanns inga spår. Kölnavattnet hade återfått sitt mörka anlete. Avnjöt en sista frukost innan jag axlade ryggan och joggade söderut på Bergslagsleden. En riktigt skön morgon. En fantastisk långhelg i Tivedens nationalpark närmade sig slutet ju närmare Stenkällegården jag kom. En långhelg med härliga växlingar och fantastiska ögonblick och trevliga möten. Det var med fulladdade batterier och sinnesro som jag steg på bussen mot Eskilstuna.

202001zzzzzz 202001zzzzzzz 202001zzzzzzzz 202001zzzzzzzzz

Fåglar
Totalt noterades 20 arter. Värt att nämnas är flera meståg, vilka alltid gör mig glad då de dyker upp från ingenstans, omgärdar en med liv och läten, innan de strax drar vidare och lämnar en i total tystnad. Man står kvar med ett leende på läpparna. Karaktärsarten under vistelsen får nog sägas vara de många mötena och småflockarna med mindre korsnäbb. Stötte en maffig tjädertupp på en omarkerad stig. Korpar hördes till och från, vilka hör vildmarken till. Flera spillkråkor och större hackspettar noterades. Totalt tre gärdsmygar, denna lilla tuffing, hördes vid några risiga blöthål.

Något om utrustningen på turen
Tarptent Notch enmanstält, Sea to Summit Spark III sovsäck, liggunderlag Sea to Summit Ultralight Insulated, tunt sovsäcksöverdrag, sovunderställ i fleece och gosiga tjocka ullstrumpor. Ryggsäck OMM Classic 32 liter, gaskök och utgångsvikt för turen på 8,1 kg.

Nästa besök
Har tänkt utforska mer av den östra ”stiglösa” halvan av nationalparken under de kommande besöken. Förhoppningsvis kanske det kunde komma lite snö inför februaribesöket. Den som lever får se och det blir som det blir. Håll koll via Facebook-sidan>>

God fortsättning!

Niklas

Arkiv för Tivedens nationalpark 2020:
Story från februari >>
Story från mars >>
Story från april >>
Story från maj >>
Story från juni >>
Story från juli >>

Karta

Aug 052020
 

00_IngressFinns det ett bättre sätt att förena mitt månatliga besök i Tivedens nationalpark än att bjuda in ett gäng sköna stiglöpare till dans i gudarnas orörda skogar? Där på den skogsklädda höjden mellan Vättern och Vänern, bland branta stup, höga bergklackar, skvattramfyllda sprickdalar och ruvande djupsvarta skogstjärnar. Kan det finnas ett bättre sätt att avnjuta en helg med likasinnade? Kanske. Men stigarna, naturen, gammelskogen och underskönt boende på Ösjönäs bjuder alltid på en ljuvlig dopaminkick som får heroin att kännas som gammal utspädd resorb. Beroendeframkallande stigar, visst, men så harmlöst. Det blev ett minnesvärt besök. Tolv sköna stiglöpare som gjorde helgen till en upplevelse att minnas. När till och med de juli-bittra vädergudarna mobiliserar för att ordna bästa tänkbara väder och både stor- och smålommar bjuder upp till ljuvligt spel, ja, då kan man nästa tro att det hela är riggat. Eller att det bara var en dröm alltihop. Spelar det egentligen någon roll? Euforin är densamma.

Nåväl, den gångna helgen var tillika den enda möjliga för mig att få till ett besök under augusti månad i och med mitt projekt att besöka Tivedens nationalpark minst en gång varje månad under hela 2020. Så det blev därmed två besök i juli. Ni kan rutinen vid det här laget. Jag tog tåget från Eskilstuna till Laxå efter jobbet på torsdag eftermiddag. Laxå börjar kännas hemvant på något underligt vis. Handlade på ICA och åt middag på Rasta innan jag promenerade till min inmutade skogsplätt i utkanten av Laxå. En kvarts promenad från tågstationen. Fixade en termos med te. Inte mycket mygg. Tyst. Tidig kväll. Att lyssna till tystnad är rogivande. Tankebilder framträder klarare.

200730a

Vaknade utvilad på fredag morgon. Den sista dagen i juli. Kändes som att sommaren återvänt. Sippade kaffe och åt en ostkaka. Packade ihop. Tog mig ut på stigen och promenerade till tågstationen. Inte en själ i spökstaden Laxå. Väntan i solen på bussen. Stor grön limo till Tiveden. Sightseeing och en kopp kaffe. Steg av i Sannerud vid sjön Unden. Hittade en ny genare genväg till Kyrkstigen mot Tivedstorp. Ljuvligt väder. Skön lång dag på stigarna i västra delen och givetvis ett besök i den östra folktomma och stiglösa delen av nationalparken. Lite smårekning för att förfina helgens upplägg. Kaffestopp vid Trehörningens strand i sällskap av en vinbärsfuks. En smältande god madeiratopp i Ösjönäs. En hel del vandrare på stigarna. Mötte ett par swimrunners vid några tillfällen. Åtta timmar och 30 kilometer senare nådde jag så min favoritudde som skjuter ut som en tunga i södra delen av Stora Trehörningen. Härlig ljum vind. Myggfritt. Vacker kontemplativ kväll. Ljuvlig natt under bar himmel. Som jag älskar att sova under bar himmel.

200731a 200731b 200731c 200731d 200731e 200731f 200731g

En dag att minnas
Vaknade tidigt på lördag morgon. Varmt, klarblå himmel och helt stilla. Minnesbilder från mitt augustibesök i Tiveden ett år tidigare frigjordes och flöt upp till ytan. Storlommarna som ropade. Totalt tio storlommar samlade till möte därute på sjön denna morgon och ett storlomspar som simmade och dök utanför ”min” klippa. Ett par smålommar flög över. Kacklande. Grötfrukost med nyplockade blåbär och flera koppar kaffe. Bara njöt av att vara i nästan tre timmar. Länge sedan jag var omgiven av så mycket stillsamt blått.

200801a 200801b 200801c

Nog med ord. Det var dags att tassa bort till nationalparkens huvudentré för att möta upp en förväntansfull skara stiglöpare. Gamla vänner men också flera för mig helt nya ansikten. Halvtio och redan hett. Det skulle bli en het dag och det skulle gå åt mycket vatten. Tacksamt nog var det riktigt bra flöden i skogens alla bäckar, vilka är drickbara och svalkande. Bilar med vandrare började droppa in liksom tillresta löpare. Mingel, presentation, armbågshälsningar, någon kram, socialiserande, toabesök, vattenpåfyllning, försvunnen mobil, raceväst-klämmande och idel glada miner. För en utomstående framstod säkert denna samling av exalterade barn med ovanligt hög genomsnittsålder som något (för)undransvärt, ja, till och med avundsvärt skulle jag tro.

Helgens sköna entusiaster: Gustav Henriksson, Linda Halldner Henriksson, Pontus Thedvall, Johan Ahlberg, Stefan Leeiner, Luigi Belcastro, Olof Philipson, Chatrine Ritzler, Anders Magnusson, Paméla Stenström och Jacob Wollberg.

Karta_Dag-1

Efter en kort genomgång av dagens tänkta upplägg bar det äntligen av på Trehörningsrundan medsols. Så fantastiskt att få springa på slingrande stig intill spegelblankt blått vatten i efterlängtad sommarvärme. Och med bara en lätt raceväst! Efter ett par kilometer vek vi av från den lilamarkerade stigen och tog av på den vackra bortglömda orangemarkerade stigen söderut. Förbi jättegrytan. När vi kom till Blanksjön hälsade storlommen oss välkomna med sitt ödsliga rop och det visade sig att fem lommar låg ute i sjön. Tänk att få springa genom knähögt blåbärsris och bara dra med handen genom riset och fånga upp solmogna blåbär. Kisstopp innebar blåbär. Och tvärtom.

200801d 200801e 200801f 200801g 200801gg

Försöker hitta orden. Orden som gör känslan och bilderna rättvisa när jag blundar och återupplever helgen i någon slags kronologisk ordning. De som var med behöver inte dessa ord. Alla bär på sin egen upplevelse. För er som läser detta och aldrig satt er fot i Tivedens nationalpark hoppas jag bara dessa ord inspirerar till ett besök. Att i ord försöka beskriva en dag eller två genom nationalparkens fantastiska natur är som att bygga La Sagrada Família i miniatyr med defekt lego. Jag gillar förvisso att måla med ord men det blir här bara fråga om grova svepande penseldrag. Fotografierna från de medverkande förmedlar det upplevda på ett bättre sätt.

Den springvänligaste stigen i nationalparken är utan tvekan västra halvan av Trehörningsrundan och den lilla Mellannäsrudan. Det var ett synnerligen glatt gäng som sprang på led längs sjön och pratade om allt mellan himmel och jord. En stiglöpares himmel och jord. Vattnet glittrade och solen sken. Som ett pastoralt omslag ämnat för Vakttornet. I norr blev det lite klättring upp på Backhopparklippan och Gustav drog en story om Boklöv och den finska backhoppartraditionen. Vidare upp på Tärnekullen, den lilla öglan som många besökare, löpare som vandrare, missar. Vackert. Kuperat. Läckert. Ja, sedan blev det sevärdheter på löpande band; grottor, gigantisk bautasten, Vitsands golden beach, Stenkälla gånger två och dess höga klint med den läckra utförslöpan. Och det var en upplevelse att se ett så gracilt gäng flyta fram mellan ett solbadande myller på Vitsands sandstrand, genom oset av kokosolja och solbränt fläsk. Ja, ni kan själva se det kritikerrosade klippet här.

200801h 200801j 200801k 200801l 200801m 200801n 200801o 200801p 200801pp 200801q

Tillbaka till huvudentrén var det dags för medhavd lunch nere vid Östgötavikens strand och flera avnjöt ett vederkvickande bad. Och vid ett av borden dukades det upp för en potentiell trerättersmeny, bara palmoljefria varumärken förstås, så den miljöomedvetne får allt packa ner egen palmolja. Riktigt skönt med en timmas ljuvlig paus. Tivedens stigar och kupering smyger sig förrädiskt på en, sakta men säkert dräneras man på energi. Bra att ladda ordentligt med energi, särskilt som det vankades stiglös terräng i östra delen på eftermiddagen.

200801r 200801s 200801t

Obanat i östra delen
När alla var mätta och belåtna satte vi av på småstela ben längs stigen förbi Metesjön och Trollkyrkesjön vidare till Bergslagsleden. Efter någon kilometer söderut vek vi så av rakt österut in i den fantastiska orörda och stiglösa östra delen av nationalparken. När man kör obanat blir nationalparkens sprickdalsterräng så mycket mer markant och påtaglig jämfört med när man springer på stigarna i västra delen. Även om det är i stort sett omöjligt att springa i denna typ av terräng med ständiga branta klättringar och med skvattram och blåbärsris upp till låren och en matta av djup mossa därunder är ansträngningsnivån så mycket högre. Upplevelsen ska vi inte tala om. Dessutom en härlig kontrast. Västra och östra. Det bästa av två världar, på en och samma dag. Och så denna underbara glädje! Ingen brant var brant nog att kväva ett skratt eller glädjetjut!

200801u 200801v 200801x

Urgamla spår från de finska svedjebrännarna noterades liksom den maffiga Takstenen och läckra Lommasjön med sina ättestup och mossröda stränder. Den avslutande sträckan från Lommasjön över den fantastiska sprickdalsplatån och vidare förbi Stora Djupsjön är bara outstanding. Det enda passande ord jag kan komma på är: Förundran! Det enda smolket i bägaren var att Linda kände av sitt gamla löparknä. Och den som haft löparknä vet ju att smärtan är som värst utför men även uppför i sådan här tuff kuperad terräng. Strax innan Stora Djupsjön tog Olof över navigeringen och merparten av gänget medan Linda, Gustav, Luigi och jag promenerade hela vägen till huvudentrén. Det gick lättare när vi kom ut på stigarna. Och som jag brukar säga, det är tiden ute som räknas. Linda visade prov på grymt pannben och vi hann avhandla synthpopens historia och klassiska pianodrömmar. Gustav värmde förstås upp med utrustningssnack inför kvällens våta pryldrabbning. Utan att stressa kom vi till Ösjönäs, lediga duschar, omsvidning och ljuvlig doft av mat på stora murrikkafat. Som en skön stiglöparkoloni däruppe på kullen med eget vackert hus och långbord i trädgården. En underbar kväll med härliga samtal och fantastiskt god mat. Som hämtad ur en målning från PS Kröyers Skagen. När sedan Gustav langade upp en jättelik skiva fluffig cheddarost på middagsbordet, eller om det nu var ett uppblåsbart liggunderlag, så var prylsnacket igång. Tält slogs upp och ryggor prövades. Helt normaliserat nuförtiden. Hur hade det sett ut för några år sedan om man kom till en parmiddag med senaste specialsydda sovsäcken från Polen, eller demonstrerade den senast inköpta gasbrännaren och dess användningsområden för bordsgrannen, hade med sig egna titanbestick till kräftskivan eller drack oklart vin genom Katadynfilter. Man hade inte blivit bjuden fler gånger. Idag? Ingen höjer på ögonbrynen längre. Helt normalt i kretsen äventyrslystna stiglöpare.

200801y 200801z 200801zz 200801zzz 200801zzzz 200801zzzzz 200801zzzzzz 200801zzzzzzz 200801zzzzzzzz

Söndag med sköna höjder, fri fart och bara skinkor
Söndag morgon. Sol och blå himmel. Regnet som någon illasinnad väderapp prognostiserat landade säkert någon annan plats. Alla verkade ha sovit väldigt gott. Huset Vinkelboda svalde enkelt tolv lördagströtta löpare. Städning och sedan en efterlängtad och lika välsmakande frukost som alla stod sig bra på de kommande timmarna. Sval skön luft. Tyvärr skulle Stefan iväg med sin dotter på ridläger medan Gustav och Linda klokt nog valde att avstå i och med hälkänningar och knäsmärta. Vi tog farväl för denna gång. För oss övriga bar det sedan iväg till huvudentrén för att beta av de återstående sträckorna i nationalparken av vilka Oxögarundan är min personliga favorit. Hade vi även vävt in den i sammanhanget mediokra Mellannäsrundan så hade vi utan tvekan kunnat titulera helgens löpäventyr som Tiveden all in Deluxe, nu blev det istället deluxe med litet d.

200802aKarta_Dag-2

Vi tog stigen längs Stora Trehörningens östra strand och avvek rätt snabbt från stigen och klättrade upp längs Stenkällebergen och tog sedan alla små ryggar vi kunde hitta. Så ljuvligt. Ut på en fin udde varifrån vi kunde avnjuta en grupp om fem gamla storlommar en bit ut på vattnet. De verkar haft en dålig sommar vad gäller ungar. Har bara sett ett par med ungar i Tiveden denna sommar. På en av spängerna korsade en fet larv vår väg. Skickade iväg en bild till min vän Bertil Johansson och fick som vanligt ett snabbt svar: Tallspinnare.

200802b 200802c 200802d 200802e

Vi körde vidare och kom snart in på härliga Stigmansrundan förbi Vringelirövarna som alltid bjuder på en slags atmosfär av magi, som man bara anar, där under ytan. Nästa anhalt blev Stigmanspasset med dess pirriga travers, se Jacobs videosnutt. I juni hade vi ett tillbud där och den gången hade vi tack och lov med oss en läkare, en sjuksköterska och en begravningsentreprenör. Denna gång gick det dock bra och några valde stig istället för traversen. Vi fortsatte sedan på den norra überfina halvan av Oxögabergsrundan. Fantastisk fin slingrande stig som kantas av lika fantastisk gammelskog. Alltid avsevärt mindre med folk på denna del. Vi tog en kort rast på bergklacken ovanför den smaragdgröna Trollkyrkesjön och plötsligt började ett par smålommar spela. Så häftigt! Om storlommen låter vackert ödsligt (lyssna) så är smålommen mer åt det kusliga hållet för den oinvigde (lyssna). Såg att flera i sällskapet hajjade till.

200802f 200802g 200802h 200802i 200802j 200802k 200802l

Efter 10 vackra kilometer var vi tillbaka till huvudentrén och därifrån väntade så en ny ögla med nya höjder. Snart var vi tillbaka till Stigmanspasset, tog grusvägen en bit för att sedan vika av på en gammal omarkerad fin skogsstig österut förbi Tolvtings- och Oxögaberget. En hel del kantareller skvallrar om att här går inte många människor. Vi tog oss ut på Bergslagsleden och vidare söderut genom fuktig murrig granskog. Mossig John Bauer skog som en del kallar den. Klättring upp till Stora Trollkyrka. Trappen använder bara mesar. Ut på klacken ovanför Trollkyrkesjön. Det underbara med stiglöpare av den här kalibern är att de aldrig bangar för något, om det sedan inte går är en helt annan sak. Vanliga döda talar om att-se-utanför-boxen medan det för dessa löpare handlar om att-se-bortanför-stigen-och-inte-se-eventuella-berg-som-just-berg, utan något som man kan ha kul med. Utmaningar antas utan någon som helst övertalning. Ibland får man dock bygga upp förväntningar och locka fram eventuella tävlingshorn. Sträckan Stora trollkyrka–Lilla trollkyrka–huvudentrén är jävligt stökig och kuperad. Sedan hösten 2019 har det blivit en tradition – för den som önskar – att avsluta helgens löpäventyr med fri fart mellan Lilla trollkyrka och huvudentrén. En riktig tömning på en och halv kilometer med rötter, stenar, block, stockar, lera, upp och ner, upp och ner, överjävligt, blodsmak, slirigt och halsbrytande i hög fart. Fördel för den som vet vad som kommer. Taktik. Blev inte annorlunda denna gång. Pontus är en taktiker, gled iväg lite lätt när alla pissade. Undertecknad hakade på liksom Anders och snart även Jacob. Anders försvann efter ett tag och vi var bara tre i täten. Man vill bara lägga sig ner och dö, men något annat inom en vill det inte. Pontus och Jacob körde en liten Hawks vs Miller. Jacob drog om utför, Pontus drog om uppför. Så heta att undertecknad fick ropa höger, vänster. Pontus plockade några extra höjdmeter och han visste att först till trapporna nedför Oxaberget har segern i hand, efter dem går det inte att springa om. Och så blev det. Pontus tog hem segern med några meter. Grymma jävlar. Med rätt snygga skinkor. Även det hör till traditionen, att segraren på målgången över bron dra ner shortsen och visa skinkorna för tvåan respektive trean. Guldläge för den inneboende exhibitionisten, förnedring för tvåan och särskilt trean. Ja, så slutade en fantastisk helg, två par bara skinkor på en bro vid Tivedens huvudentré. Nä då, vi hann med ett undergörande och svalkande dopp innan hemfärd. Slutet gott, allting gott!

200802m 200802n 200802o 200802p

 

Arkiv för Tivedens nationalpark 2020:
Story från januari >>
Story från februari >>
Story från mars >>
Story från april >>
Story från maj >>
Story från juni >>
Story från juli >>