Fika

 

Fika, ja, fikakulturen utgör en mycket lång tradition med stor social betydelse i min släkt. Här räknar jag även in mina skådarvänner från Järfällaligan i familjen.  Minns fasen inte när jag tog min första kaffe, men jag måste ha varit väldigt ung. På den tiden var det inte så mycket kaffesorter som spelade roll, utan det var kakfaten. Hemma hos mormor i lappländska byn Moskosel var det antalet kaksorter på kakfatet i tre våningar (bullar längst ned) som jämfördes inbördes bland tanterna i byn. Mormors avgjort godaste kakor, som jag minns, var hennes drömmar, coccostoppar och kolasnittar. Hon och tanterna drack kokkaffe på fat och bit. Det ni! Som om det inte räckte med det. Min pappa var konditor! Få barn har väl fått så läckert dekorerade födelsedagstårtor, som min bror och jag. Ja, som ni förstår blev jag tidigt fikaddict.

I fågelskådarsvängen var och är själva fikan det viktigaste efter fåglarna. Den skådare som besöker Falsterbo i Skåne, utan att göra minst ett fikabesök om dagen på Annas Bageri & Konditori, är ingen skådare i hjärtat. Eftersom jag inte dricker alkohol, så lockar varken pubar och dess uteserveringar, nä, schyssta coffee shops ska det vara. Fikans glans som fanns där på Café Madeleine och Wienerkonditoriet i mina unga år har återuppstått. Fast numera är det sura bryggkaffet sedan länge utbytt mot en salig blandning kaffevarianter. Nå, jag håller mig till espresso och latte och till det en hemlagad kladdkaka med en klick turkisk yoghurt. Just nu är det Johan & Nyströms bönor Bella och Isola som ger smaklökarna kärlek med aroma.

På kvällskvisten blir det vanligtvis en eller ett par koppar chai, olika kryddat med eller utan mjölk. Favoriter är black chai och cinnamon chai. I väst förknippar vi oftast chai med ett specifikt kryddat te, som på caffeer normalt serveras med mjölk som bas (Masala Chai), typ latte. I Asien och arabvärlden betyder chai just te, vilket får mig att minnas resan i Jemen och Socotra med ett leende. Där drack jemeniterna kryddigt härligt te (som vi kallar chai) medan vi alltid fick Liptons påste. Vi protesterade: ”No, no, we want some chai tea!” Man kunde se i deras medlidsamma blick: ”Stackars förvirrade västerlänningar. De får real Lipton’s, men vill ha te te. Förstår ingenting.” Man får ta seden dit man kommer.

Längtar till våren och sommaren, då den absolut bästa uteservering jag känner till är min stora balkong. En schysst latte, en bok, katterna i knät, solstrålarna som smeker, vinden som svalkar och fåglarna som kvittrar…

 Inlägg av på 18 februari, 2012