Fotografering

 

Intresset för bild och form har jag väl fått med mig ända från modersmjölken då min mamma är konstnär. I grundskolan var det två ämnen jag alltid låg i topp: Teckning och Svenska. Resten av betygen var rätt mediokra. Förutom vanliga Instamatic-kameror för spontanfotografering dröjde det tills jag var 19 innan jag köpte min första riktiga kamera. Ett Pentax-hus och ett Tokinatele samt en normalglugg och en 100mm inför en skådarresa till Israel. Föresatsen då var mest att försöka fotografera fåglar. En förutsättning för att bli sträckskådare är en oändlig portion tålamod, men som fågelfotograf krävs en annan form av tålamod, vilket jag saknade. Följden blev att jag la ned det seriösa fågelfotograferandet ganska snabbt då släpandet på en fotoutrustning (och en massa dyr diafilm)  kombinerat med tubkikare med stativ, handkikare och ryggsäck blev lite för mycket. Jag fortsatte dock att fotografera människor och kort därefter rockkonserter. Min vän, Staffan Flodquist, (som för övrigt tagit fotot intill) jobbade som fotoassistent och hade tillgång till mörkrum. Det var otroligt kul att fotografera svartvitt med hög ISO på de mörka rockklubbarna, vilket gav kontrastrika och korniga bilder. Staffan var dessutom en god pedagog. Men efter några år gled jag ifrån även det. Sedan dröjde det nog till mitten av 90-talet då jag pluggade media på Tollare folkhögskola. Då vart det mycket fotograferande och mörkrumsarbete. Jag och två till satte ihop en utställning om skrot med foton på skrotarbetare in action. Otroligt kul och läckert. Sedan ville ödet att jag uteslutande arbetade med andras fotografier och illustrationer, då jag jobbade som redaktör och informatör. Efter det har jag bland annat jobbat som frilansande webbdesigner, hållit föredrag, skrivit artiklar och fågelböckerna. Arbetet med den engelska fågelboken (och svenska upplagan) skedde åren precis innan den digitala boomen. Tror vi samlade in 4-5000 dior och när vi gjort urvalet satt jag och scannade in 690 bilder. En i taget och beskar dem. Aldrig mer. Sedan kom ju enkelheten med digital fotografering och bildhantering. Införskaffade en Nikon Coolpix, som var fan så dyr när den kom runt 2002. Den ersattes 2009 av min nuvarande Olympus SP590, en kompaktkamera med 26x zoom. Den bästa kamera jag haft, också beroende på att den är så smidig att ta med sig överallt. Nå, jag går sedan en tid tillbaka med tankarna om att införskaffa en riktig systemkamera för porträttfotografering, men jag har inte bråttom. Sedan är jag löjligt kär i min Hipstamatic-app och arbetar vidare med mitt carcass-projekt.

 Inlägg av på 26 februari, 2012