Jun 232012
 

Så var det lördag och dags för ett långpass. Trots att Gyllenhielmska leden passerar 600 meter från min dörr har jag ännu inte sprungit den, beroende på att den fram till för fyra veckor sedan var rätt dåligt uppmärkt och ingen karta fanns heller tillgänglig. Nå, när jag vilade vänsterfoten efter Salomon Trail Tour i Kolmården i mitten av maj tog jag i alla fall min MTB och trampade igenom hela leden. Skickade feedback till Åsa på kommunen beträffande dålig märkning på halva leden. Hon såg till att det åtgärdades och nu finns även en folder med karta och info tillgänglig på webben för den som är intresserad. Så, detta var faktiskt första ”lediga” lördagen för ett långpass. Bestämde mig för att skippa vätskeryggan då passet ”bara” skulle landa på + 30 km. Tog mina två handhållna 33:or och fyllde mina specialsydda tights med nötcréme, bars, tranbär och ett par Hammer gel. Vädret var perfekt med ett lätt molntäcke, 17 grader och närmast vindstilla. Mina Fuji Racer var givna för dagens pass och jag lunkade iväg till slussportarna i östra Torshälla, där Gyllenhielmska leden låg och väntade.

Benen kändes förvånansvärt pigga med tanke på veckans två tuffa backpass, lång transportlöpning och gårdagens halvsnabba distanspass. Nu väntade ett långsamt långpass. Långsamt för att hälften av leden är rätt tekniskt avancerad med single tracks med mycket sten och rötter samt kuperad. Precis som det ska vara! Fan vad skönt det kändes att vara ute i skogen och på en led jag inte sprungit. Första tre kilometerna var bekanta då leden går via Torshargs terrängspår och dess gröna mil. Stannade till och klättrade upp på en bergsknalle med utsikt mot Mälby, Torshällaåns utlopp och Mälaren. Vackert! Drog vidare och kom snart ut på hygget vid Kullersta som bjuder på fantastisk utsikt över Mälaren och man ser ända bort till Västerås på andra sidan. Den smala stigen slingrade sig sedan ner mot stranden och det var bara att stanna till och njuta av en nästan spegelblank Mälaren. Segelbåtar gick för motor därute på farleden. Lätt att fastna vid vattnet och dess hypnotiska inverkan. Sköljde ansiktet och började klättringen uppåt och in i trollskogen. Leden är fantastiskt varierad, inte bara löpmässigt, utan även biotopmässigt, varför löpningen aldrig blir monoton för ben och ögon!

I Östra Knall, den lilla byn med de små husen och vackra trädgårdarna hade folk börjat vakna till liv efter gårdagens midsommarfirande. Här tog de mer lummiga lövskogarna över och stigarna var mörka och fuktiga med sjungande näktergalar lite här och var. Närmade mig Syndbyholm och rundade travbanan. Sprang vidare genom hela stugområdet och hejade på folk som pysslade i sina trädgårdar. Tvärade allén ner mot slottet och hamnen. Sprang genom den härligt mörka bokskogen och vidare upp på Sundbyholmsåsen. Stannade till och njöt av utsikten och hittade ett fält av orörda smultron. Häftigt! Och gott! Fortsatte längs åskrönet och bara njöt. Efter en brant nedförsstig nådde jag hamnen och joggade vidare på bryggan mot hamnfiket. Mycket folk i rörelse och många såg märkligt sammanbitna eller frånvarande ut. Jag skramlade in på fiket och beställde kaffe och en strut med mjukglass. Satte mig, tog av mig skorna och blickade ut över hamnen och tittade på folk som passerade på bryggan. Det här är livet liksom!

Efter en kvarts fika var det dags att ge sig av. Samma stig tillbaka, men ändå en helt ny stig, med nya uppför- och nedförsbackar, ja, till och med kottarna på stigen såg obekanta ut. Lustigt, men det kändes onekligen som att löpningen flöt på i ett högre och jämnare tempo. Ingen tillstymmelse till trötthet, bara ett glatt tranceliknande tillstånd. När jag närmade mig Torshälla tänkte jag vika av från stigen och testa ett par andra vägar.  Men de visade sig vara dead-end-vägar, så det var bara harva tillbaka till de orange markeringarna i skogen. Är det långpass så är det långpass. Väl hemma drog jag några extra varva runt huset för att – lite sjukligt – få till ett helt kilometertal som slutade på 35 kilometer på tiden 3:33, vilket gör ett snitt på strax över sex minuter.

Jag kan varmt rekommendera leden till alla som vill springa ett långt terrängpass i vacker och varierad natur med härligt varierat underlag. Hur många fågelarter jag noterade? Jo, det blev totalt 52 olika. Flera läsare har undrat hur jag kan hålla alla fåglar och antal i huvudet. Nästa vecka kommer ett inlägg om just löpning och skådning, hur det funkar i praktiken. Rundar av med lite goa bilder från dagens långpass. Ha en fortsatt skön helg!