Jan 212018
 

180121aDe senaste dagarnas snöande har varit efterlängtat. Underbar pudersnö och naturen som är klädd i högtidlig vinterskrud. Jag har njutit av varje dag och transportlöpt till och från jobbet för att njuta av varje steg i orörd snö både morgon och kväll i Årbys naturreservat. Ett privilegium att kunna springa till och från jobbet med många stigar och distanser att välja på med inbakade backpass. Sedan är det ju även så att det nu märks att ljuset, ja det ljuva ljuset, försiktigt smyger sig på tidigare och tidigare, minut för minut, varje morgon och utdraget håller sig kvar allt längre på eftermiddagen, allt beroende på väder. Oåterkalleligen är ljuset på intåg! Något inom mig börjar vakna till liv från några månaders mental dvala, som långt ifrån är något av ondo. Glad att vi har våra tydliga årstider, varva ner, varva upp, leva ut, blomma och sedan längta efter en rogivande och stillsam höst när sommaren lider mot sitt slut. Den gångna veckan har handlat mycket om det brutala bergsloppet L’echappee Belle då vi är sex goa löparsjälar från Eskilstuna  som drar till Belledonne-massivet i Frankrike i slutet av augusti för att uppleva toppar och dalgångar, yttre som inre. Och igår bjöds det på back-bonanza i Vilstas kuperade naturreservat i bästa tänkbara väder och underbart täcke av fin pudersnö och för vår del orörda delar utan för spåren. Jag brukar säga och vidhåller bestämt att en fin vinterdag slår varenda fin sommardag med råge. Gårdagen var en sådan dag och i underbart glatt sällskap dessutom. Vi var 11 tappra löpare som njöt (även om mjölksyran steg, låren stramade, pulsen stundtals skrek) när vi körde typ en halv timmas backträning (uppför och utför) per backe i fyra olika backar, alla fyra med sina karaktäristiska variationer. Totalt 18 km och 1000 höjdmeter på tre timmar, vilket avslutades med fika och/eller lunch på Vilstas raststuga. Eskilstuna hade gått man ur huse för att njuta av lördagen i Vilsta. Faktum är att jag aldrig någonsin sett så mycket människor i området kring Vilstabacken!

180121b180121c

Jaha, och vad var det detta inlägg egentligen skulle avhandla? Nå, ni vet att jag är svag för utsvävande ingresser, som för att måla upp en kuliss inför det jag egentligen vill avhandla eller sätta ljuskäglan på. Det har passerat rätt många månader sedan jag senast skrev något här och det beror främst på att jag inte haft något att berätta och att det dessutom tenderade att bli en ständig upprepning av sådant jag redan skrivit om, inte minst när det kommer till äventyr på Sörmlandsleden. Tro inte att jag tappat lusten att skriva, nä, jag har skrivit på andra håll och skriver på en ny bok. Men för just denna blogg eller vad man nu ska kalla detta lilla skrivarhörn har lusten inte funnits. Och jag är inte mycket för tillbakablickar på det som varit. Men av någon anledning känns 2018 nytt och fräscht, vore konstigt annars, men det känns på något obeskrivligt sätt spännande på alla sätt. Fast å andra sidan är året som sådant helt ointressant, bara tid, ett år i människans mått att mäta. Det handlar ju enbart vad jag vill göra av min tid, fylla mitt liv med, detta år. Vad vill jag uppleva och förverkliga? Att hitta ögonblicken i vardagen. Allt måste inte vara extraordinärt. Och med detta infann sig bara lusten att skriva ett inlägg här och nu. Så, får jag bara vara hel och frisk ser det ut att bli en hel del berg, särskilt engelska berg och så ett antal franska alptoppar utöver de från Amarant förstås. All semester är nu bokad liksom alla flyg. Flyget till Lyon bokades av hela L’echappee-gänget igår då det bara är en tidsfråga innan flygen till Lyon och Genève är fullbokade eftersom UTMB och L’echappee Belle går av stapeln samma helg i skiftet augusti/september. Och hur ser då mina (storhets)vansinniga planer ut för 2018?

30/4-6/5 Bob Graham Round (Lake District, England)
180121dEfter rätt många rekningar – varav en fullständig 2014 – och ett helhjärtat försök 2016 tillsammans med Kerstin som fick avbrytas på grund av riktigt skitväder i mörkret på etapp 2 har jag bara känt nu eller aldrig! Under 2017 fanns inte utrymme och det storslagna Wainwright-äventyret tog all tänkbar tid, men eftersom det äventyret (som också utspelar sig i Lake District) gick i stöpet körde jag lite etapprekningar av BGR. Under den gångna hösten bestämde jag mig för att verkligen fokusera och förbereda mig maximalt (fanatiskt om ni så vill) för att genomföra BGR i maj 2018. Det krävs en hel del dedikerad backträning om man ska springa drygt 11 mil, 8200 höjdmeter, omarkerat med karta och kompass under 24 timmar. Jag bestämde mig också för att gardera mig med ett andra försök om det första går om intet på grund av fysiska eller vädermässiga omständigheter, varför jag bokat en andra resa till Lake District några veckor senare i maj. Vidare har jag också beslutat att köra BGR osupportat då jag känner att det passar mig bäst även om jag säkert får sällskap på några av de fem etapperna. För att erhålla det snygga diplomet från Bob Graham Club behöver man dock support/vittnen på hela rundan (det räcker inte med tracker eller GPS-fil), men det diplomet kan jag leva utan. Det är inte därför jag vill springa BGR. Fördelen med att ha support är att man inte behöver bära något själv och man kan överlåta navigeringen till medlöparna. Å andra sidan kan det lätt bli ett stressmoment med support, dels för att man behöver spika ett datum för BGR Club och de som ska hjälpa en, oavsett väder. Springer jag osupportad (med tracker) kan jag invänta rätt väderläge och optimala förhållanden, vilket självklart tilltalar mig beroende på att jag är ute efter en upplevelse och chansen att klara BGR under 24 timmar ökar avsevärt om väderförhållandena är goda.

För den som vill veta mer om BGR eller bara njuta av vackra bergsvyer från Lake District kan jag varmt rekommendera den drygt halvtimmeslånga filmen som släpptes 2017 och handlar om Tony Holts BGR-försök, följ länken>>

180121e

21-27/5 Bob Graham Round / Wales (Lake District/Snowdonia, England)
Garderat upp med ytterligare en vecka i slutet av maj utfall jag inte skulle lyckas med mitt BGR-försök. Om det går vägen på första försöket i början av maj så blir det istället i Wales, närmare bestämt i nationalparken Snowdonia. Kommer då köra med lätt packning och hela övernattningskitet med start från södra Snowdonia (Cadair Idris) via Rhinogs och Eifionydd till norra delen. Förhoppningsvis blir det ett nytt sub8-försök på Welsh 3000 och denna gång med start från Snowdonias topp. Var ju lite kasst väder senast jag sprang Welsh 3000 (alla 15 toppar över 3000 foot, 42,5 km och 3200 höjdmeter). Men som sagt, det hänger på hur det går första veckan i maj. Men det krävs inte särskilt mycket planering mer än att jag får vänta med att boka tågbiljetter tills efter första besöket.

180121g 180121h

21/6-6/7 Wainwrights (Lake District, England)
180121iDet har hunnit rinna en del vatten under broarna sedan misären i Lake District i juni förra året. Men ibland är det nödvändigt med en käftsmäll för att också lära sig av misstagen. Visst, nu kunde jag inte styra över vädrets makter och hade väl lite väl oflyt men att dra till Lake District och tro att det är något slags medelhavsklimat med värme och klarblåa dagar vore väl naivt (även om vädret var just så ett par veckor fram till jag satte av!). Jag hade byggt upp otroligt höga förväntningar i och med minutiös planering under lång tid och när det inte gick enligt plan redan inledningsvis var jag inte mentalt mottaglig och förberedd på det. Schemat var dessutom tight då jag placerat ut mat/energi för upphämtning på fyra platser och hade således inga större marginaler. Nåja, det var bara att bryta ihop, slicka såren och komma igen. När jag sedan drog till fjällen i augusti hade jag långt tidigare gjort upp en plan om att bara ha en grov och lös plan utan hålltider och att jag inte ska springa till varje pris. Jag la upp en rimlig färdplan genom Sarek, Padjelanta, Sulitelma runt och sedan Nordkalottleden norrut, bort mot Hellemobotn och sedan Gränsleden till Ritsem. Bara snabbvandra med lätt packning och springa där stigarna var springbara. Helt underbart och skönt upplägg med både långa och korta dagar. 42 upplevelserika mil på drygt 10 dagar! Efter det äventyret kände jag rätt snart att jag ville göra ett nytt försök på Wainwrights, dels för att all planering redan var gjord men framförallt för att jag hade lärt mig något på fjälläventyret: Speedhiking i grunden och springa där det är springbart och sedan ta det som  det kommer, oavsett väder, mer mat i packningen och bara ha en påfyllning halvvägs. Egentligen så som det fungerar i grunden men med skillnaden om att även skallen ska vara med på det. Mental strategi. Långa dagar men utan stress och hålltider. Bara uppleva! Och jag har två veckor till förfogande!

180121j

27/8-3/9 L’echappee Belle (Belledonne-massivet, Frankrike)
180121kVar smått sugen på denna brutala utmaning redan förra året när vännerna Patrik, Simon och Erik drog dit men då var allt annat redan planerat och bokat. Det går fler flyg tänkte jag då och man springer knappast L’echappee belle på spontaninfall, kan kan man säkert men inte troligt att man når till mål. I snitt tar sig endast 50% av de 600 löparna på långa distansen till mål, vilket säger en del. I december träffade jag Simon och Marie samt Patrik och de hade bestämt sig för en revansch på L’echappee belle (då de inte kom fram till mål förra året) om de inte fick en plats på årets upplaga av UTMB. De hade sått ett frö och för ett par veckor sedan bestämde jag mig då loppet låg perfekt för mig i förhållande till utmaningarna i England. Kunde inte bli bättre. Dragningen till UTMB gjordes ett par dagar innan anmälan öppnade till L’echappee belle den 15 januari. Simon och Patrik fick tyvärr ingen plats så då blev det (glädjande för mig) L’echappee belle! Så i skrivande stund är anmälan gjord, flyg och boende bokat och vi blir hela sex sköna löparsjälar från Eskilstuna som drar ner till Belledonne för att ta sig an utmaningen, fördelat på alla tre distanser.

Jag har nog inte känt ett sådant här pirr sedan halvåret innan Dragon’s Back för tre år sedan. Liksom DBR är denna utmaning något som ligger helt utanför det greppbara och där utgången är totalt oviss. Det enda (och inte så lite) är att förbereda mig så mycket jag bara kan. Men hela denna min förberedelse började redan i höstas med minst ett backpass i veckan (som blivit till mer än bara ett pass) i och med fokus på Bob Graham Round. Tro inte att jag underskattar BGR och tror att det är en walk in the park, nä, inte heller här är utgången given, men jag känner mig mer trygg beroende på att jag kan hela sträckan och har två tillfällen på mig att genomföra utmaningen. L’echappee belle däremot är liksom ett blankt blad men jag försöker skapa mig en bild utifrån vad Simon och Patrik berättat och alla de videofilmer jag kollat. Bara springa på som vanligt framöver med tidsmässigt långa långpass, tvådagars och mycket backe, backe, backe, backe och så styrketräning, men utan att tappa suget och längtan till det som jag stundtals förmodligen kommer längta mig långt bort ifrån. Då får jag ta fram mantrat ”Varför är jag här?” Balans!

180121l

Ja, sedan får jag ju inte glömma genrepet på 60 km Åda Wild Boar i april. Alltid skönt med en tuff utmaning i mars/april varje år och det blir ett bra formbesked inför Lake District. Såja, mycket ord om en snart 55-årig mans barnsligt sköna drömmar om utmaningar och upplevelser. Självförverkligande? Vad vet jag om det, jag vill bara uppleva så mycket som möjligt och ingenting är gratis och det smakar (inbillar jag mig) bättre om man får slita för att nå målet eller snarare uppleva hela resan till målet. Vem vet något om morgondagen?

Jag är medveten om att åtskilliga andra planerar och letar efter sina egna utmaningar för att flytta och tänja sina gränser. Om någon bland läsarna här planerar ett eget äventyr med lätt packning över flera dagar kan det ju alltid vara trevligt med tips och råd, så den som är intresserad är välkommen att ladda ner mitt lilla kompendium (från en föreläsning i december) med packlista, utrustning med tillhörande kommentarer och tips på matmeny (inte minst receptet på min specialgröt). Du hittar kompendiet som pdf på följande länk>>

180121m

 

Må väl /Niklas

Tyvärr, det är nu stängt för kommentarer här.