Jul 072017
 

170701aHade inte tänkt skriva, bara springa och njuta, utan en tanke på en story och tillhörande fotografier. Jag ville bara uppleva Silverleden på 1 dag och pressa det mesta möjliga ur kroppen min. Springa med glatt hjärta och med lättast möjliga packning. Och vilken dag! Det bjöds på allt en dedikerad stiglöpare kan önska sig. Kruxet var bara det att jag inte hann med att njuta och uppleva den omgivande naturen, såsom jag är van att göra på mina löpäventyr. Redan på vägen hem och det följande dygnet av återhämtning försökte jag rekonstruera loppet och koppla ihop minnesbilder med kartan framför mig. Alltför många luckor eller suddiga minnesbilder. Längtan tillbaka till Silverleden växte snabbt till svårartad abstinens. Eller snarare passionerad längtan. Vänta ett helt år och abstinensen skulle vara direkt dödande. På något sätt grep ödet in som om Miss Destiny läst mitt FB-inlägg efter loppet i lördags då jag bland annat skrev följande: ”Underbar dag med sköna vänner och nya bekantskaper längs den fantastiska leden! Vilket arrangemang! Jag kommer självklart återvända hit för att springa Silverleden igen och bara njuta!” Ja, det var ju som så att jag skulle ha gjort en grej med Addnature onsdag-torsdag denna vecka men så drog sig en av parterna ur och det hela blev inställt. Blev jag ledsen? Nä då, jag kollade genast upp logistiken mellan Eskilstuna och Hällefors. Såg bra ut! Silverleden i behagligt springtempo på två dagar eller snarare 24 timmar med övernattning i tält? Ja, så fick det bli. Och så kunde jag passa på att testa nya ryggan för äventyr på fler dagar. Men vi backar bandet till Silverleden på 1 dag.

Jag har velat springa Silverleden på 1 dag tidigare men det har krockat med något annat äventyr eller brist på återhämtning. Även i år var det osäkert. Hemkommen efter 15 dagar bland bergen med varannandagsväder i engelska Lake District längtade jag bara så otroligt mycket efter att få springa ett lopp med fina stigar och all inclusive. Tanken riktades direkt till Silverleden på 1 dag. Skulle två veckors återhämtning räcka? Anmälde mig och så blev det två veckor med korta lågintensiva pass samt en del simpass. Hade inte sprungit ett lopp sedan BRR 2015. Få eller inga lopp som intresserat mig. Skön känsla av pirr och förväntningar. Fredag 30 juni. Västeråsarna Erik, Ilich och Staffan hämtade upp mig i Eskilstuna och så styrde vi kosan mot Hällefors. Skön stämning. Som ung på nytt och känslan av att vara på väg mot någon schysst rockkonsert och beredd att erövra världen. Den känslan. Ni vet. Men (det finns alltid ett men i en story) så var det det där med väderprognosen för lördagen, som hela veckan sett klockren ut med 13-14 grader och mulet men som på fredagen ändrats till en stor fet sol och 23 grader. Bara att tänka till och plocka fram lärdomarna från andra stekheta tillställningar. Framme i Hällefors stack vi först till Hurtigtorpet och hämtade nummerlapp, karta (en riktigt bra karta i A3-format!) och SI-pinne, sedan till vandrarhemmet för snabb installation och så ut på stan för att äta. Det blev pizzeria Espana. Ingen gastronomisk upplevelse, men vi var inte i Hällefors av kulinarisk anledning. Åter till ett fullbokat vandrarhem. Bara Silverledslöpare där skulle jag tro. Tina med familj var där. Janne med sin ultradog Vanja likaså. Dags att fixa till morgondagens löparstass och knyta sig tidigt. Sov gott, vaknade tidigt. Började med att dricka en liter vatten med resorb. Har lärt mig att vätska upp direkt på morgonen, oavsett det är ett lopp eller löpäventyr. I ”matsalen” var Västeråstrion redan i full färd att mumsa i sig Eriks grymma pancakes med diverse delikata tillbehör. Jag började dock med min egenkomponerade gröt och avnjöt sedan två tjocka pannkakor med bacon och lönnsirap + två koppar kaffe.

170701b

Bil till Hurtigtorpet. Byst med bilar. 220 anmälda löpare. Vore trist att missa starten för att vi inte hann att parkera, men det gick fint. En kvart kvar till start och solen stekte redan. Ett härligt hav av glada och förväntansfulla löpare. En del avslappnade, andra oroade över värmen och många som inte avslöjade sina innersta tankar. Det fina med detta lopp är att man faktiskt kan stiga av vid någon av vätskekontrollerna och få skjuts tillbaka till start- och målområdet. Det fanns nog många som var där för att uppleva stämningen och springa 30-40 kilometer av den fina Silverleden. Det var superkul att träffa gamla bekanta från Västerås (en hel drös) samt några från Eskilstuna liksom sandalmaffian Johan, Gustaf och Jesper. Vid startlinjen blev det ett glatt möte med Hasse Byrén som lovordade leden och där var Johan Röijler och medan vi pratade gick plötsligt startskottet. Jaha, då så, då var det bara att springa på. Körde min vanlig taktik att dra på i början med täten, hitta en position och efter några kilometer sänka tempot till mitt eget, köra mitt race och ta rygg på någon som ligger i samma tempo eller snäppet högre. Här och var stod folk och hejade glatt. Stigarna var till en början lättsprungna, vilket är bedrägligt, särskilt en varm och solig dag som denna. Lätt att hålla ett för högt tempo, som man får äta upp senare. Tog tidigt sikte på Hälleforslöparen Tommy Sundberg som hade ett stabilt målmedvetet tempo. Men det blev en dragspelshistoria då han sprang uppför alla backar och försvann men jag kom ikapp honom på alla långa utförslöpor. Vid vätskekontroll 4 och innan bergsprisbacken upp till Silverknuten stod han och softade alldeles för länge och jag orkade inte vänta utan drog iväg. Visade sig att han steg av där. Nä, gott folk jag ska inte beskriva hela leden kilometer för kilometer. Det blir ju bara min upplevelse och som ni minns har jag bara suddiga och fragmentariska minnesbilder av den fantastiska leden. Silverleden ska upplevas IRL. Totalt 1400 höjdmeter innebär en hel del backar. Jag går uppför och älskar att springa på utför. Det bjöds på flera härliga utförslöpor och den långa utförslöpan från Sävsjöhöjden ner mot vätska 3 var i min värld magisk! Mjuk fin stig och perfekt medlut. Bara att bränna på i ren löpglädje. En föraning om himmelriket för en stiglöpare!

170701_karta 170701c 170701d

Silverleden bjöd hela tiden på variation och det blev aldrig någonsin enahanda. Tekniska partier men likväl mjuka fina lättlöpta stigar, spänger, fuktiga myrsvampiga stigar, brandvägar, gröna skogsvägar, hällmarker och knappt synlig stig. Detta i kombination med kuperad terräng, myrar, vattendrag, vidsträckta vyer och natur med grym norrlandsfeeling och ett stycke kulturhistoria med lämningar från en silverepok. Faktum är att jag aldrig sprungit en led med så otroligt långa sträckor med verkligen smal stig, smal och slingrande. Jag hann inte notera särskilt mycket fåglar, men korpar, trastar och ett par smålommar blev det i alla fall. Som sagt, så mycket hann jag i alla fall registrera att det låg till grund för ett snabbt växande begär att återvända till Silverleden. Men där och då njöt jag så mycket som möjligt! Springa med likasinnade, springa lätt (utan packning), få allt serverat och så alla dessa vätske- och matkontroller som verkligen låg tätt och strategiskt. Att dessa sedan var bemannade med helt underbara och engagerade människor är det som sätter guldkant på den långa dagen längs Silverledens stigar. Som ni säkert förstår bjöd vätskestationerna på två typer av energi, en för kroppen och en för själen!

170701e 170701f

Andra halvan (som jag kallar det) från Silvergruvan till Hurtigtorpet var avgjort tuffare ända in i målgång. Den gassande solen och värmen gjorde förstås sitt, men stigen och terrängen var mer teknisk och överlag mer höjdmeter. På denna sträcka matade jag bara på och det blev en felspringning direkt efter Svenstjärnen då jag var ouppmärksam och missade avtagsvägen från grusvägen in i björkbuskaget. Matade på men jag hade ju kartan i hand under hela loppet och kände snart att det inte stämde. En annan kille hade gjort samma miss. Kollade kartan. Leden gick dock parallellt så det var bara att köra obanat på skrå uppför mot Märrhöjden. Tappade tid på detta och kom efter ett tag ikapp Gustaf Sjösvärd som kom till Svenstjärnen när jag lämnade kontrollen. Så kan det gå. Men å andra sidan gjorde Gustaf och jag sällskap hela vägen fram till 60 km-strecket då han ökade (eller jag sackade). Hursomhelst kul att snacka med en trevlig kille så där mot slutet. Bra med en distraktion, en trevlig distraktion, för att glömma tröttheten. Och där, längs den skuggiga högstammiga lövskogen innan sista järnvägskorsningen kom dagens verkliga bonus i form av vacker segelflygande aspfjäril. En stor fjäril (9 cm mellan vingspetsarna) som vanligen håller till uppe i trädkronorna men som går ner till fuktiga skogsvägar för att suga i sig mineraler. Tio år sedan jag sist såg en aspfjäril. Efter den kicken gick det lättare och Kullberget avverkades utan större problem sedan var det bara att rulla på mot mål. Fick syn på Erik Andersson efter förvarningen (som jag glömde stämpla) men kände ingen som helst anledning att plocka honom. En placering hit eller dit. Att ta sig i mål efter 65 km en dag som denna är i sig en bedrift. Tro mig, det var underbart skönt att få springa i mål. En tid under 7 timmar blev det nu inte men 7:26 och en åttonde plats är ju inte illa pinkat för en 54-taggare. Klart nöjd! Blev dock paff att se Johan, Staffan och Erik sitta vid ett av borden. WTF! Vi stannade ett par timmar och jag fick höra deras historier. Härligt att heja in löpare vid målgång, prata med folk, njuta av korv, saffranskaka, citronkaka och även få med mig två par sandaler hem; ett par Luna för vardagsbruk (tack Johan) och ett par med känsla av gräs oavsett underlag (tack Jesper).

170701g

Jag kommer att minnas denna dag med värme och kommer jag givetvis att springa Silverleden på 1 dag fler gånger – ett lopp som har allt! Lagom stort, skönt format och den där härligt familjära känslan. Tack Jörgen och Claes för ett fantastiskt arrangemang och ett stort tack till alla funktionärer och peppande publik. Ja, och vad vore loppet utan alla fantastiska medlöpare?! Och tack Maria Frisk för lån av bilder.

Om du som läser detta är en sann stiglöpare eller du som precis hittat det fina med att springa på stigar i vacker natur kan jag varmt rekommendera att du anmäler dig till nästa års evenemang av Silverleden på 1 dag. Det kommer bli fullbokat, tro mig!

170705aSom sagt, jag orkade inte vänta ett helt år för att besöka Silverleden igen. Jag packade nya ryggan i tisdags för att ta tåget till Örebro och buss därifrån till Hällefors på onsdag förmiddag. Bra att få prova nya ryggan med full packning inför äventyret i fjällen i augusti. Min relativt nya rygga OMM Classic på 25 liter visade sig i England vara lite för kort i ryggen så att midjebältet satt för högt och tryckte över revbenen. Testade och köpte därför OMM Classic 32 liter som är längre i ryggen och passar min kropp mycket bättre.

Jag satte av från Hällefors station strax innan två i onsdags. Sprang en kilometer söderut på grusvägen längs järnvägen och kom så på Silverleden. Det var så obeskrivligt härligt att vara tillbaka på leden. Vädret var bättre med växlande molnighet, svalare och någon lätt regnskur då och då. Sprang i skönt njuttempo och gjorde stopp här och där, för att läsa på historieskyltar, fotografera, njuta av vyer, titta på nyutflugna fågelungar, bara stanna och andas in. Det som dock var väldigt märkligt var att jag inte såg några andra människor och där det fem dagar tidigare varit vätskekontroller och fullt av folk var det tomt och tyst. Smått surrealistisk känsla. Hade jag verkligen varit där tidigare eller hade jag bara drömt ihop en trevlig men väldigt svettig dröm?

Jag älskar att springa på eftermiddag och kväll. Jag tog god tid på mig. Fick återigen njuta av den underbara utförslöpan ner från Sävsjöhöjden. Klättrade upp i tornet på toppen av bergsprisberget (Silverknuten) som bjöd på otroliga vyer i det vackra kvällsljuset. Kom till Silvergruvan strax innan nio på kvällen och hittade en fin tältplats intill forsen nedanför dammluckorna. Knott och mygg gjorde att jag fick äta middag inne i tältet. Sov som en prins med öppet yttertält och vaknade tidigt. Njöt av frukosten, forsen som porlade och solen som redan stod högt. Inga knott eller mygg på morgonen. Kom iväg vid åtta. Närmast klarblå himmel. Härligt att få återuppleva denna sträcka mellan Silvergruvan och Hällefors igen, då den var avgjort tuffast och slitigast i lördags. Att få uppleva Silverleden två gånger på mindre än en vecka med två helt olika genomföranden är livet när det är som bäst. Livskvalitet i all sin enkelhet! Den här gången hann jag notera så mycket mer fåglar och roligast var väl en tjädertupp, två kullar med tjäderkycklingar, kacklande smålommar, mycket utflugna trastungar, gott om gök, en fin duvhök, ropande tranor kväll och morgon, spelande morkulla, forsärla i strömfåran nedan för dammen i SIlvergruvan och så väldigt många pratsamma korpar. Passade även på att plogga lite men jag kan berätta att det var väldigt lite skräp längs med stigen, ökade lite mot Hällefors, när folk förmodligen var trötta. Snyggt skött alla!

Var framme i Hällefors vid 12-snåret. Åt lunch på pizzeria Espana och avslutade med en latte och kylig cheesecake med flädersmak. Handlade Loka och glass på ICA Hallen och började snacka med killen i kassan som själv sprang och som siktade på springa Silverleden på 1 dag nästa år. Hällefors, en skön easy going ort omgiven av vacker natur. Tog 14:20-bussen till Örebro och därifrån tåg till Eskilstuna. Katterna blev glada att se mig. Ryggan fungerade klockrent. Nu blir det totalvila i tre dagar. Jag rundar av med ett fång bilder från min 24-timmarstripp på Silverleden.

Ha en fortsatt skön sommar på er!

Niklas

170705b 170705c 170705d 170705e 170705f 170705g 170705h 170705i 170705j 170705k 170705l 170705m 170705n 170705o 170705p 170705q 170705r 170705s 170705t 170705u 170705v 170705w 170705x 170705y 170705z 170705zz 170705zzz 170705zzzz 170705zzzzz 170705zzzzzz 170705zzzzzzz 170705zzzzzzzz 170705zzzzzzzzz 170705zzzzzzzzzz 170705zzzzzzzzzzz 170706a 170706b 170706c 170706d 170706e 170706f 170706g 170706h 170706i 170706j 170706k 170706l 170706m 170706o 170706p 170706q Karta_5-6_juli

 Skriv en kommentar

(required)

(required)