Feb 112017
 

170211aJag trodde aldrig att jag skulle skriva en skorecension igen, tro mig, det trodde jag verkligen inte! Och sist det begav sig här på bloggen var den 31 juli 2015, då storleksförändringen på X-talon 212 behandlades. Anledningen till att det inte blivit några recensioner beror på att jag haft en nära nog monogam relation med X-talon 212 sedan det första gulsvartsilvriga paret omslöt mina kära fötter hösten 2013. Det har helt enkelt inte funnits andra skomodeller i mitt liv sedan dess, förutom trailskorna Asics Fuji Racer som var livsfarliga på våt stig och fick tjäna återstoden av sitt liv som grymma asfaltsdojjor (221 mil totalt) samt Inov-8 Mudclaw 265 som varit mina trotjänare på vintern när snön täckt stigarna, men som nu sakta börjar ge upp andan. Jag har varit lyckligt lottad som inte behövt ge mig ut i skoträsket för att hitta en ny modell när 212:orna slitits ut. Bara att köpa ett nytt par. Lycklig att inte vara en asfaltslöpare av många anledningar. Men ibland blir man förförd på ett eller annat sätt och inför BRR (Black River Run) 2015 hade jag faktiskt inga allround-dojjor kvar i hyllan. Även om jag springer i X-talon 212 på alla distanser och i all tänkbar terräng (Kungsleden, fjällen, Sörmlandsleden, GL3D, Dragon’s Back, Sarek, Kullamannen, Bergslagsleden och så vidare) hade jag inte sprungit i 212:an på blandat underlag 16 mil i ett sträck. Som en parentes kan nämnas att min matchvikt är strax över 60 kg fördelat på 174 cm. Det föll sig så att Inov-8 släppte den nya modellen Terraclaw några månader innan BRR 100 miles gick av stapeln. En allroundsko i mina ögon. Så, månaden innan BRR slog jag till på den tyngre modellen Terraclaw 250 med mer dämpning och mer drop (8mm), mer än vad jag är van vid. Skon satt riktigt skönt på foten och kändes härlig på stigen när jag testade den på MTB-spårets tekniska stigar i Rocklunda. Allt var frid och fröjd tills jag började förbereda mig genom att springa BRR-banan i dagsljus, i mörker, flera varv för att pröva tänkt upplägg och strategi. Efter två varv på BRR-banan i Terraclaw 250 fick jag ont i fötterna och jag visste direkt att jag aldrig skulle kunna springa BRR i de skorna utan att äventyra en fullbordan av de 16,1 milen som gör 100 miles. I och med detta snedsteg lärde jag mig att drop och dämpning inte säger allt om en skos egenskaper. Anledningen till att jag fick ont i fötterna var de stumma och hårda sulorna, trots mer dämpning! Inte alls 212:ans flexibla sula och mjukare gummi. Det blev istället ett par halvslitna 212:or som hjälpte mig fram under hela BRR och de svek mig aldrig! Förutom en stor blåsa under ena stortån och några blånaglar mådde mina fötter bra och hämtade sig snabbt efter 16 mils löpning. Där och då visste jag att jag aldrig behövde några andra skor än X-talon 212, så länge Inov-8 bara fortsatte att tillverka dem.

Men säg den lycka som varar för evigt! Hade det inte varit för att en skomodell faktiskt har en förmåga att förändras en aning från årsmodell till årsmodell, trots att skodelar för respektive modell i tillverkningsprocessen borde vara densamma, så hade ovanstående prolog och resten inte blivit skrivet. Jag hade bara sprungit vidare på stigarna med ett halvfånigt men lyckligt leende på läpparna. Så länge jag har ett par sköna lätta skor på fötterna och som bjuder på skön kontakt med underlaget så är jag nöjd. Mer än så begär inte mina fötter. Nå, nu är jag ändå lite fåfäng och jag älskar färgerna rött, grått och svart även om de två senare inte räknas som färger så förstår ni vad jag menar. När så Inov-8 i höstas släppte 212:an i ny färgkombination (rött/svart/grått) blev jag sådär barnsligt glad, vilket gränsar till det patetiska. Men yta är bara nyhetens behag och snart nog kände jag att denna nya modell av X-talon 212 – och mitt elfte par 212:or – inte var som de tidigare eller snarare som föregångaren (blå/röd/svart). Inte första gången det sker förändringar. När det gäller den första ”årsmodellen” (gul/svart/silver) sprang jag alltid i storlek UK 7 men fick gå upp en halv storlek när nästa årsmodell (ljusblå/orange/svart) kom. När trean (blå/röd/svart) kom var jag tvungen att gå ner en ½ storlek för att sedan gå upp en ½ igen. Nog om det och åter till ”fyran” i mina favoritfärger. Det var något med detta par som inte kändes bra, mest noterbart kring hälen. Kändes som det lagts in mer tyg/fluff/stoppning i hälpartiet. Jag ogillar verkligen skor med uppbyggd eller styvt hälparti som sluter åt kring häl och hälsena. Det jag alltid älskat med alla Inov-8-skor jag haft är just passformen och mjukt och relativt lågt hälkappeparti. Kanske hade jag fått tag i ett måndagsexemplarpar? Trots flera pass och några runt fem mil var det ändå något som kändes oskönt och inte som vanligt. Inbillning? Tror inte det.

Strax efter jul surfade jag in på Wiggle av någon anledning och hamnade på Inov-8. Har lärt mig att ha lite is i magen och kolla av nätet med jämna mellanrum för att göra klipp. Kanske skulle sadlat om till day-trader? Och vad finner jag? X-talon 225 för under 1000-lappen. Har varit nyfiken på denna nya skomodell och än mer efter det osköna paret 212:or. Hade dock inte hört mycket om skon ifråga mer än att Cristoffer Stockman gillar modellen skarpt, vilket var ett stort plus, då han även gillar 212:an. Och eftersom det var juletid och skorna var färgade i rött och svart var det bara att slå till. Det stannade inte där då jag även var på jakt efter ett par robustare skor inför det två veckor långa äventyret i Sarek och omgivande fjällområden i augusti 2017. Efter äventyret i Sarek i somras med en del toppturer och mycket obanat i oländig sten- och blockstensterräng var min slutsats att 212:orna var lite vekaste laget. Mina tankar hade kretsat kring Mudclaw 300, som är avgjort robustare, tjockare och mer aggressiv sula med 8mm dubb och samma gummiblandning som X-talon 225, som ska vara slitstarkare än 212:ornas gummiblandning, men ändå inte av hårdplast-typ-känsla. Döm om min förvåning när jag ser att Wiggle säljer ut 2016 års färgmodell för 600 spänn. Och vilken färgkombo! Var bara att slå till!

170211b 170211c

Fram till idag har jag sprungit en hel del med både X-talon 225 och Mudclaw 300 inklusive flera stigpass runt fem mil i vanliga Drymax-strumpor och vattentäta (tunna) Sealskinz. Skorna är riktigt sköna och Mudclawen blir perfekta för löpäventyr och toppturer i de svenska fjällen! Detta medan X-talon 225 gör mig lyrisk. Kunde aldrig drömma om att någon sko någonsin skulle kunna överträffa X-talon 212, men så är faktiskt fallet. Trots att 225:an väger aning mer har den mindre stoppning och hälpartiet är tunnare och mycket mjukare och följsammare, hälkappan är lägre. Precis som jag vill ha det! Dropen är lägre, 4mm jämfört med 6mm hos 212:an, men är inget som stör. Yttersulans (8mm)dobbar och placering är i stort identisk modellerna emellan och 225:an har en utvecklad (X-talon) gummiblandning och en något hårdare och mer slitstark blandning. Skillnaden är dock att dobbarna på 225:an inte är fullt lika breda utan är mer distinkta vilket borgar för ett grymt grepp på branta och blöta grässluttningar. Frampartiet på 225:ans tåbox har mer skyddande gummi jämfört med 212:an. Och 225:an sitter fantastiskt skönt på mina fötter och med samma härliga kontakt med underlaget som 212:an. Man kan tycka att det handlar om subtila egenskaper, men samtidigt är de små detaljerna så avgörande när man springer långt och länge samt över flera dagar. När jag nu sticker ut och springer är 225:orna det självklara valet. De inbjuder verkligen till löpglädje och den där sällsynta och speciella känslan av att skorna blir ett med fötterna! De nya osköna 212:orna har jag bara använt en gång sedan mitten av december. Men jag kunde inte låta bli att slå till på ett par nya 212:or för 600 kronor från Orienteringsspecialisten nu i januari, särskilt som det handlade om min absoluta favoritårsmodell av X-talon 212, de glada orangeljusblåa. Ja, den årsmodell som suttit bäst på mina fötter. Jag tvivlar på att jag kommer att köpa X-talon 212 igen, inte så länge 225:an finns på marknaden. Det är ju ens fötter som väljer skor (och bör alltid vara det), så jag säger inte ”Spring och köp X-talon 225!” Men om du som läsare springer i X-talon 212 med smal läst (precision fit) och gillar skon är 225:an något att ha i åtanke. X-talon 225 och Mudclaw 300 finns än så länge bara i smal läst, vilket är trist för de som har normal läst (standard fit).

Det ska bli intressant att se hur slitstark 225:an är under det 52 mil långa bergsäventyret i Lake District som väntar i juni. När det gäller X-talon 212 har de i stort sett varit slut (trasiga eller bortslitna dobbar på framfoten) efter en vecka tio dagars löpning i de krävande bergen på steniga utförslöpor, klippbranter och scree. Lyckligtvis har man inte långt till närmaste outdoorbutik och ett nytt par om det skulle visa sig att 225:an inte är så slitstark som utlovas av Inov-8.

Sedan ett par år tillbaka kör jag alltid med snörlåsning på mina skor, vilket bidrar till att skorna sitter på plats på ett skönt sätt över hela vristen och hälpartiet. 212:orna har alltid haft ett extra hål för just detta sätt att snöra skon (se bild och länk) medan 225:an och Mudclaw 300 inte har det, men det går hursomhelst att använda snörlåsning med bara sex snörhål på vardera sida om plösen. Faktum är att det fungerar och är mycket skönare med snörlåsningen på just de två senare modellerna, medan snörningen på 212:an har haft en tendens att skära in i senan på övre delen av vristen om jag knutit för hårt. Denna snörning kan jag verkligen rekommendera för den som springer i bergen. Sedan är det så att jag har ett ganglion på vänster stortåled och hoppar alltid över hålet som ligger precis över gangliet. Jag har ingen smärta eller så men vill inte förvärra senknutan. Visst, man kan gå till läkare för att prova att suga ut vätskan eller skjuta in en kortisonspruta, men gangliet har en förmåga att komma tillbaka och det bästa rådet från några ortopeder är att helt sonika slå sönder gangliet. Jag är inte redo att ta fram hammaren, utan nöjer mig med att snöra om skorna.

170211d 170211e

För övrigt rullar löpningen på med två backpass och ett till två långpass i veckan. Mina Kahtoola microspikes har verkligen kommit till användning i Vilstabackens packade snö med partier av is. De sitter verkligen klockrent på mina Mudclaw 265 och 300 och fästet är grymt! Springer numera utan klocka, utom på lång- och ultrapassen. Skönt!

170107f

Och det börjar våras! Ljuset! Idag blev det ett långpass på Gyllenhielmska leden som bjöd på solglimtar och luckor med blå himmel. Flockar med sidensvansar men framför allt fåglars läten och sång gladde mig. Sjungande kungsfåglar, talgoxar, blåmesar, entita, grönfinkar, nötväcka, korpparet som höll låda och närkontakt med en spillkråka som trummade i en torr tall, högt och utdraget trummande. Jag stannade för att bara njuta och betrakta och snart hördes en annan spillkråka svara med sitt bedjande ”kliii.äh”. Det är sannerligen en fröjd att vara ute i skogen nu. Inga älgar på turen denna gång. Kan inte ha tur jämt!

På återseende

 Skriv en kommentar

(required)

(required)