Maj 082016
 

160504aNåja, kanske inte helt sanningsenligt, men åtminstone 2 1/2 dag med bästa tänkbara väder, fast det ska erkännas, ovan vid denna värme var jag allt. Och som vanligt lovar jag att försöka lägga band på mig när det gäller kvantiteten ord och målande utsvävningar. Som jag längtat ut på leden och min lyckliga stjärna såg till att jag fick ledigt på klämdagen mellan Kristi flygare och helgen. Logistik-, väder- och tak-över-huvudet-gudarna var på bästa humör och kombinationen var sällsynt synkroniserad. Packade allt på tisdag kväll och löpryggan vägde in på 4,5 kg. Onsdag på jobbet flöt på och avslutades med teammöte som jag kunde smita lite tidigare ifrån för att hinna med 15:09-tåget från Eskilstuna till Katrineholm. Glömde min Haglöfshoodie på jobbet, men jag tog det cool och misstänkte att jag inte skulle behöva den med tanke på väderprognosen. Väl i Katrineholm hann jag besöka Pressbyrån för inhandling av latte och Loka crush. Softade i solen en kvart tills buss 483 rullade in. Tre kvart senare steg jag av i Djupvik där fina etapp 30 startar. Klockan var strax efter fem. Solen sken och temperaturen var så där härligt behaglig, smekande liksom. Sköna shorts och tunn trailskjorta. En coctail av eufori och endorfin bubblade i blodet. Alla sinnen var med på noterna och vardagen bortkopplad för några dagars helande skogsbad!

Onsdag eftermiddag/kväll 4 maj: Djupvik–Stavsjö, 22 km
Det var härligt att få sätta av på stigen på fina etapp 30 i vackert eftermiddagsljus. Bra fart på fåglarna vars sång tonade fram ur skogens undersköna tystnad. Gallringen som gjordes för ett par tre år sedan vid Ålsjöarna hade lagt sig och skogen hade återhämtat sig. Ett tranpar trumpetade glatt i Övre Ålsjön. Rätt snabbt infann sig det meditativa lugnet och skön glädje att springa fram på stigen medan solens ljus silade ned genom granarna. Det bara flöt på liksom. Nådde Vikitteln och njöt av dess glittrande vatten. Kort därefter kom den läckra miniknajonen som hedrades med ett stopp innan det var dags för en stigning upp till Vensbrinksbergets knalle som är Sörmlands högsta ”topp” med sina 123 m.ö.h. och så ytterligare 12 meter torn på det. Utsikten med milsvitt skogshav i läckert kvällsljus går inte att fånga i ord och som bonus hördes årets första gök. Det är lätt att förlora sig i horisontens rand även om stigen kallar.

Stiglöpningen flöt på längs Skogsbyåsen och längre fram uppenbarade sig tyvärr ett par sorgliga ingrepp i form av ett par nya kalhyggen, men det som svider mest är ändå det kalhygge som kom till för två år sedan i den lilla skogsdalen vid kallkällan. Kvar finns bara minnet (och några fotografier) av den underbara gröna mossdalen där bäcken rann fram genom Bauerlandskapet. Det som en gång var är inte längre.

Väl vid forsen i Åbo blev jag glatt överraskad av en strömstare som flög iväg från stenbron. Möjlig häckning? Solen började sänka sig alltmer och det blev påtagligt i den täta granskogen som följde. Ännu en gök hördes. Fridfull och skön löpning. Snart hördes bruset från E4:an och Lomsjöns myrområden uppenbarade sig och sedan den återstående transportsträckan till Stavsjö vägkrog. Åt middag där innan jag sprang de sista stegen längs Stavsjön fram till vandrarhemmet där Pasha tog emot mig på sitt alltid lika varma och välkomnande vis. Vandrarhemmet hade genomgått en total makeover och Pasha tog mig på en guidad tur. Djupt imponerad av hans flit och engagemang. Borta var de stora gemensamma ytorna med kök och bord. Alla rum har nu eget pentry, toalett med dusch och egen altan och det mesta av det genuina har sparats. Jag fick ett rum där tapeterna från det stora matrummet var bevarat. Tidig kväll och sov som en prins!

160504b 160504c 160504d 160504e 160504f 160504g 160504h 160504i 160504j 160504k 160504l 160504m 160504n 160504o 160504p 160504q 160504r
160504_karta

Torsdag 5 maj: Stavsjö–Nävekvarn, 67 km
160505aUpp strax efter sex. Fixade till min specialgröt med tillhörande kaffe. Sol och klarblå himmel ute. Kom iväg strax efter sju. Frisk morgonluft men kortärmat funkade bra. Tog den långa fina loven runt Skiren där ett storlomspar simmade. Vet inte hur många gånger jag sprungit denna sträcka mellan Stavsjö och Kvarsebo eller Nävekvarn, fem sex kanske. Etapp 32 är väl rätt medioker och tyvärr med ytterligare ett nytt kalhygge efter Lövsjön. Behållningen är rundslingan i Kokärrets naturreservat. Det är först på etapp 33 som det fina löpäventyret börjar, bortsett från den trista inledningen med grusväg och kalhyggen, men sen…

Allteftersom steg värmen och säg finns det något läckrare än stekheta hällmarker, den talldoftande värmen och knastret av kottar och barr under skosulan. När man korsar gamla Stockholmsvägen kliver man liksom in i hällmarkernas och de gamla tallarnas domäner med fantastiska vyer över Bråviken och Vikbolandet. Plötsligt hörde jag ettriga småfågelröster och visste direkt att det handlade om någon rovfågel som uppvaktades eller snarare mobbades. Stannade och spanande uppåt branten och plötsligt kommer en kattuggla flygande i fullt dagsljus. Wow! Med ett leende fortsatte jag längs Bråvikenbranten och var snart nere vid havsnivå innan ledens brantaste stigning tog vid. Synd att den är så kort, för 300-400 meter till hade varit cool. Alldeles för snart kom jag så till förgreningen där blindtarmen 33:1 går ner till Kvarsebo färjeläge. Det lustiga är att vid alla tre tidigare tillfällen jag sprungit den etappen har det just varit sådant här väder: sol, stilla och stekhett. Äh, vad fasen, det får vara värt 7-8 km extra för en gofika på Café Säterdalen. Det härliga med denna sträcka är att det är ett svagt medlut hela vägen och stigen går över fantastiska hällmarker. Nackdelen är att den suger för mycket att springa tillbaka på så det är bättre att ta den tråkiga långa asfaltvägen uppför tillbaka till Brytsebo och starten på etapp 34 mot Fjällmossen. Nå, njutfull löpning blev det hursomhelst och så en härliga fika på det gamla anrika fiket vid färjeläget!

Jag märker att jag börja brodera ut texten och då kommer den bli farligt omfångsrik. Etapp 34 är riktigt läcker med härlig gammal skog och läckra sevärdheter. Denna dag tog jag avstickaren till Pigans plågosten, njöt av Fjällmossen, Lilla göljen och belönades med två älgar (en ko med fjolårskalv) och en havsörn som svävade över fjällmossen. Ovan med värmen gick det åt ovanligt mycket vatten och kallkällorna ligger tacksamt bra utplacerade. För hela dagen gick det åt nästan fyra liter vatten, vilket är mycket för att gälla mig. Framme vid Nävsjön tog jag självklart den södra slingan som bjuder in till löpglädje på teknisk stig alldeles intill strandkanten och som avslutas med det fantastiska lilla naturreservatet med urskogskaraktär och tallar uppåt 300 år!

Men säg den glädje som varar för evigt. När jag passerat kolarkojan och anträdde etapp 36 blev jag snabbt varse att skogen gallrats rejält och på ett ovanligt hänsynslöst sätt. Nästan hela den sex kilometer långa sträckan mellan Nävsjön och grusvägen vid Nygran (ledförgreningen) var gallrad till oigenkännlighet. Jag blev riktigt deprimerad! Just den här biten som jag i boken lovordar som fin, rolig och härligt lättlöpt. Det som en gång var är inte längre. Det var med tungt hjärta jag fortsatte med mörka och vemodiga tankar. Det känns onekligen som att det i dagsläget råder en glupande aptit på att gallra och avverka skog! Bara för en månad sedan sprang vi Nävekvarnsslingan, som var intakt, men nu hade de avverkat även där och kört sönder stigen på flera platser.

Jag skippade leden över Nävekvarns klint för att hinna till Konsum innan de stängde klockan sex. Kom fram tjugo i sex. Det blev fika i solen och inhandling av middag (ekologisk potatissallad och kallrökt lax) och så en svalkande solero förstås. Sedan var det bara joggstappla de sista två kilometerna till ett nytt oprövat boende i Nävekvarna (Skeppsvik). Tidigare har jag alltid bott i Skeppsvik B&B men i höstas flyttade tyvärr värdparet in till Nyköping. Gamla bygget har blivit flyktingförläggning, Marinans guesthouse tycks aldrig ha några rum lediga och Stall Dammkärrs B&B har lagt ner verksamheten. Så jag slog en signal till Agneta som tillsammans med Ulf hyr ut stugan Sjölyckan under sommarhalvåret och det var ledigt. Jag blev varmt välkomnad av paret och det visade sig att stugan var tipptopp med en härlig altan i eftermiddags- och kvällsljus. Riktigt fräscht och plats för tre personer (en extrasäng kan sättas in). Ljuvligt lugnt och tyst område dessutom. Ett boende jag varmt kan rekommendera och som jag själv kommer att fortsätta med! Den intresserade hittar kontaktuppgifter på följande webbsida.

160505b 160505c 160505d 160505e 160505f 160505g 160505h 160505i 160505j 160505k 160505l 160505m 160505n 160505o 160505p 160505q 160505r 160505s 160505t 160505u 160505v 160505w 160505x 160505y 160505z 160505zz 160505zzz 160505zzzz 160505zzzzz 160505zzzzzz 160505zzzzzzz 160505zzzzzzzz
160505_karta

Fredag 6 maj: Nävekvarn–Nyköping, 44 km
160506aVaknade till ännu en morgon med sol och klarblå himmel. Specialgrötsfrukost och kaffe. Kom iväg innan sju då jag hade förhoppningar att hinna med 15- eller 16-bussen till Eskilstuna från Nyköping. Nå, jag stressar aldrig utan det får ta den tid det tar. Tog leden via Pryssgårdens fiskeläge och upp över klinten för att njuta av vyerna med närmast 180 graders panorama. Underbart! Nästan vindstilla. Stannade säkert en 10-15 minuter däruppe och bara njöt. Efter klinten bjöds det på hassellundar och vitsippetäckta marker. Så vackert! Och sedan… Etapp 36 väntade, etappen som en gång var men inte längre är vad den var. Första halvan från Nävekvarn räknat är inte lika hårt gallrad, men när jag kom ut på grusvägen halvvägs (där man måste ta leden österut på grusvägen ca 100 m innan den fortsätter in i skogen) valde jag istället att skippa leden och fortsätta på grusvägen norrut. Efter en kilometer går en lokal stig ner till vänster (Djupsand/Mörtviken) mot Nävsjön och efter bara 400 meter är man på Sörmlandsleden. I och med detta smidiga vägval slipper man den värst gallrade sträckan av etapp 36, men det tråkiga är att man missar den fina urskogen med de gamla fina tallarna. Nå, man kan fortsätta typ 500 meter på grusvägen så når man parkeringen och kolarkojan för att där välja vilken sida om Nävsjön man vill springa eller vandra.

Jag sprang längs södra delen av Nävsjön och njöt av ljudet av orrspel vid Nävsjömossen. Vilken morgon! Rundade Nävsjön och fyllde på med vatten vid pumpen innan jag fortsatte på den så kallade Gälkhytteleden, som var hyfsat upptorkad. Jag vet inte om det finns så mycket att tillägga mer än att jag mötte en timmerman, sångsvanar och för första gången valde att springa leden nedanför Bötesberget med häftiga rasbranter på höger hand och myren Stora Bötet på vänster. Tog sedan den kortare delen av Fadaslingan och till min stora förvåning visade det sig att jag skulle hinna med 14-bussen till Eskilstuna och därifrån 16-bussen till Västerås. Logistikgudarna var på min sida. Hann få i mig både mat och fika i Nyköping. Ett underbart löpäventyr var till ända. Själen var tillfredsställd, batterierna fulladdade och av vänstervaden kändes intet! Totalt noterades 85 fågelarter och den fågelart som satte karaktär på äventyret var mängden sjungande trädpiplärkor och det mest förvånande var att jag inte hörde en enda sjungande näktergal, trots många platser med passande biotop. Förmodligen är de sena i år, vilket har hänt förr.

Det var allt för denna gång! Ha en fortsatt skön vår på er!

160506b 160506c 160506d 160506e 160506f 160506g 160506h 160506i 160506j 160506k 160506l 160506m 160506n 160506o 160506p 160506q 160506r
160506_karta