Mar 162016
 

160312aSom jag längtat efter att få springa ett par tre dagar på Sörmlandsleden! Tvådagarsturen i början av januari kom på skam då Malmköpings wärdshus inte kunde leverera vad de lovat. Vi fick nöja oss med den ultratuffa sträckan mellan Läggesta och Malmköping. Därefter har det mest handlat om leden på skrivbordsnivå med ett långpass mellan Mörkö och Trosa vid sidan om effektiva backpass i Rocklundaskogen och njutpass på Bruksleden. Dygnet har bara 24 timmar och det har tuffat på, ja, så pass bra och effektivt metodiskt att jag blev färdig med boken och kunde skicka tryckfärdiga original till tryckeriet en vecka tidigare än planerat. Detta öppnade upp för en obokad helg utan måsten och ödet ville sig så att det blev likadant för Kerstin! Vi kollade snabbt med Pinge och Eddy på Lilla Vasskärr B&B om vi kunde bo i deras mysiga furubod med middag och frukost. Inga problem! Men vi kände att det var läge för ett annat upplägg än det gamla vanliga. Varför inte testa och springa den helt fantastiska sträckan mellan Järna och Skottvång i sin helhet? Kerstin hade dessutom inte sprungit etapp 11 eller gruvrundan. Så fick det bli och så Skottvång-Malmköping dag två. Yes, både välförtjänt och välbehövd helg att tillbringa på stigarna, långt bort ifrån måsten och borden.

Lördag 12 mars, Järna-Lilla Vasskärr 51 km
Lördag morgon. SMHI och yr.no hade tidigare i veckan lovat strålande vårväder men sedan ångrat sig och så nära inpå som på lördag morgon meddelade båda att lördagen skulle bli mulen och molnig. Hur blev det egentligen? Blev jag förvånad när det visade sig bli bästa tänkbara vårväder med sol och klarblå himmel? Vi tog bilen till Eskilstuna och därifrån första morgontåget mot Stockholm. Tåget skulle anlända Södertälje Syd 07:40 och buss 788 till Järna skulle avgå 07:41. Vad är oddsen att hinna med den bussen? Hade tåget bara varit punktligt så hade vi klarat det, men det var en minut försenat. Jag vet pendlare som skulle ha jublat över att det ”bara” var eeeen minut försenat. Nå, vi hade förstås en plan B och tog istället bussen in till Södertälje centrum  och avnjöt gofika på Espresso house i väntan på buss 785 mot Mörkö som passerar Järna. Det gick ingen nöd på oss och en andra frukost tackar man inte nej till med tanke på den tuffa sträcka på runt fem mil som väntade oss.

Vi hoppade av i Järna och kom på leden direkt. Vi korsade Ogaån och njöt av solen och betraktade en strömstare på stenarna i forsen. Det är svårt att beskriva känslan men glädjen och euforin att få vara ute på stigarna var total. ”Som utsläppt ur fängelset”, som Kerstin uttryckte det. Faktum är att ord är överflödiga och jag vill inte skriva sönder minnesbilderna eller försöka återge känslorna. Dagen var helt fantastisk och vi avnjöt den otroligt fina stigen som utgör Lilla gruvrundan runt Vattgruvmossen och Blå stigen i en lov runt Lilla Horssjön. Vi gjorde en fin avstickare från leden mellan Lilla Horssjön och Lilla Alsjön för att klättra upp på en läcker bergsknalle med vidsträckt utsikt.

Sträckan är fantastisk eftersom den bjuder på grymt vacker natur, knappt ett hygge, många partier med strandnära stig, smala tekniska stigar med långa partier av mjuk tallbarrstig, skön kupering och en andra halva med mycket hällmark och löpning på höjderna längs med Klämmingen och Marvikarna. Det bjöds således på mycket utsikt under dagen. Glädjande var att det också var mycket vandrare, naturdyrkare och hundar ute på leden! Alla med ett brett leende och med glada tillrop.

Fick en rejäl energidipp de sista kilometerna innan Lilla Vasskärr varför vi valde att mata på längs asfalt och grusväg den sista biten. Det var så skönt att komma fram till vårt boende och de alltid lika goa och trevliga herrarna Per-Inge och Eddy. Efter en välkommen dusch blev det trerätters middag med herrskapet på deras mysiga veranda. Jag sov gott och sammanhängande hela natten!

Bilderna får tala för vad dagen bjöd på!

160312b 160312c 160312d 160312e 160312f 160312g 160312h 160312i 160312j 160312k 160312l 160312m 160312n 160312o 160312p 160312q 160312r 160312s 160312t 160312u 160312v 160312w 160312x 160312y 160312z 160312zz 160312zzz 160312zzzz

Söndag 13 mars, Lilla Vasskärr-Malmköping 45 km
160313aVi hade beställt frukost till halvåtta och siktade på att komma iväg vid halvnio för att kanske hinna med 15-bussen från Malmköping till Eskilstuna, men utan att stressa. Per-Inges frukost är som alltid tillagad  med kärlek och omtanke och tillika en gastronomisk kick. Det är därför inte konstigt att vi numera anses som stammisar på oasen i skogen. Man längtar lika mycket till Lilla Vasskärr som till ledens stigar.

Molnen skymde gårdagens klarblåa himmel och en småkylig blåst drog genom skogen. Kroppen var med på noterna och som alltid för min del är det på dag två som min kropp kommer igång och verkligen visar styrkan, det som jag anar men aldrig riktigt förstår. Vi tog adjö av de goda herrarna och gav oss iväg in i skogen mot Malmköping. Märkligt nog var det mer snö och isigare på stigarna på denna sida om Marvikarna, vilket kan bero på mer skuggig skog och mindre andel höglänt terräng med luftig solexponerad tallskog. Den här sträckan har vi sprungit åt båda hållen säkert sex sju gånger och euforin nådde inte alls samma höjder som under gårdagen. Oavsett så är det ändå en fantastiskt vacker sträcka. Och tuff, från start och hela vägen fram till campingen i Malmköping! Denna dag bjöd, trots det mulna vädret, på roligare fågelmöten. Vi avnjöt flera sjungande korsnäbbar, gärdsmygar, stötte vårens första morkulla och hade en praktobservation av en gammal havsörn som kom flygande rakt över oss i trädtoppshöjd där vi stod och gapade i Putbergens gammelskog! Annars rullade det på och det var trevligt att få springa den sista milen till Malmköping i dagsljus och med starka ben. Väl i Malmköping hann vi även inhandla välsmakande energi på Tempo innan vi steg på 15-bussen mot Eskilstuna. En fantastiskt skön och ”avkopplande” helg var till ända. Tänk att man kan må så grymt bra av att tänja på de fysiska och mentala gränserna. Fascinerande!

Det blev även lite av en testhelg då jag sprang med vattentäta sealskinz på fötterna hela tiden. Behöver testa dem på längre distanser och i olika temperaturer inför äventyret på Nordkalottleden senare i sommar. Förvånansvärt hur sköna de är när man väl har fötterna i skorna. Återstår att se hur fötterna mår i varmare temperatur. En glädjande bonus var att jag fick en blåsa (så kallad blånagel) under vänster stortånagel vilket innebär att jag kommer att tappa den inför sommarens alla äventyr! Låter kanske suspekt, men utan storttånaglar får man inga ömmande blånagel-blåsor som i sig även kan utgöra en infektionsrisk när man är ute en vecka tio dagar.

Avslutar med ett gäng bilder även från söndagen!

160313b 160313c 160313d 160313e 160313f 160313g 160313h 160313i 160313j 160313k 160313l 160313m 160313n 160313o 160313p 160313q 160313r 160313s 160313t 160313u