Maj 052012
 

Så var det dags att förlägga ytterligare ett långpass längs Sörmlandsledens vindlande stigar. Dock inget ultrapass denna gång, utan bara ett normalt långsamt långpass på dryga 30 kilometer som hör lördagarna till. Har under veckan klurat på vilka etapper som skulle kunna vara lämpliga, vad gäller distans och logistik. Bestämde mig i torsdags för att springa etapp 21 och 22 (Malmköping–Hälleforsnäs). Skrev ut etappkartorna och läste på om sträckorna. Att springa Sörmlandsleden är lika mycket en historielektion som naturupplevelse. Hursomhelst packade jag i ordning ryggsäcken på fredagkvällen.Gick och la mig hyfsat tidigt till katternas stora glädje. Det närmar sig upplösning i Murakamis trilogi 1Q84.

Vaknade vid sex på lördagmorgonen. Snoozade ett par gånger. Upp och fixade frukost. Mulet och helt vindstilla utanför. Njöt av grötfrukost, äggmacka och en tillhörande latte. Fyllde sedan vatteblåsan och en 33:a med Hammer Perpetuem. Grenslade cykeln till Eskilstuna för att hoppa på morgonbussen till Malmköping. Inte mycket folk i rörelse. En halvtimma senare steg jag av i obygden och promenerade i rask uppvärmningstakt till Hosjöns camping där etapp 21 startar. Molnen hade börjat spricka upp. Tog av mig överdragskläder. Körde lite övningar och koordination. Inledde leden med en lång brant stigning upp mot Plevnahöjden. Stannade för att justera ryggsäcken och njöt samtidigt av den vidsträckta utsikten. Denna etapp visade sig vara lättsprungen och de första fyra kilometerna gick längs Syndbyåsens rygg. Riktigt häftigt med branter på gängse sidor och en fin blandskog som omslöt åsen och bildade liksom en naturlig allé på själva åsryggen. Räknade in hela åtta sjungande grönsångare längs etappen, vilket jag nog aldrig har haft på en och samma dag! Annars var det fåglar som korpar, tranor, grågäss, lövsångare, svarthättor, rödhakar, svartvita flugsnappare och diverse trastar som fångade min uppmärksamhet. Den lättsprungna och mestadels jämna stigen tillät mig att lyfta blicken, insupa omgivningen och njuta av de fina vyerna. Fridfull löpning med andra ord. Kom efter 10 km till Hagtorp, vars historia är mindre fridfull. Där på Lidamon halshöggs mördaren Hjert den 18 maj 1876 och han var den sista människan att offentligen avrättas i Sverige.

Lämnade Lidamon bakom mig och korsade väg 53 för att fortsätta på etapp 22 mot Hälleforsnäs, som med diverse avstickare mäter drygt 20 km. Solen sken och det doftade varm tallskog medan jag sprang på de sköna mjuka tallbarrsstigarna. Barndomsminnen vaknade till liv. Markerna var helt upptorkade i jämförelse med vätan för två veckor sedan. Hela denna etapp var bedårande vacker och kuperad med ömsom höga furor, djup gammal granskog, yviga ljungmattor, hällmarker, någon tyst gammal mosse och myr här och där, liksom enstaka mörka blanka skogstjärnar och blåa sjöar. Denna etapp bjöd på mer orörd vildmark än etapp 23, vilken tar vid efter Hälleforsnäs och som jag sprang för två veckor sedan. Båda etapperna är rätt avancerade och krävande, men tar man det bara lugnt så är det en njutning. Mötte inte en människa på hela sträckan och när jag gjorde en avstickare på Sagostigen i Rosmossens naturreservat var det lite som att springa in i en drömsk målning av John Bauer. Jag ville bara fortsätta att springa djupt in i sagoskogen, men lyckligtvis är stigen en rundslinga, för annars är det frågan om denna text funnits att läsa på denna sida. Hade jag fått välja, så hade jag nog allra helst fortsatt att springa och vara ingen särskild. Bara på väg.

En sak är väldigt säker och det är att jag till sommaren kommer att springa etapp 22 och 23 igen. Vem vet, kanske gör jag det med någon av er läsare. De måste helt enkelt upplevas! Väl i Hälleforsnäs, 20 minuter innan tåget anlände, njöt jag av solen i en backe full med vitsippor. Förundrad över hur mycket vackert det finns att uppleva i ens närhet och till en ringa kostnad. Buss- och tågbiljett gick lös på 123 spänn. Nåväl, GPS uppmätte långpasset till 30,13 km på tiden 3:21, vilket gör ett snitt på 6:41. Som sagt, ett skönt långsamt långpass. Fågellistan slutade på 61 arter och höjdpunkten var – förutom grönsångarna – en tjäderhöna och en busig korpfamilj som inte tycktes ta notis om mig, vaksamma som de annars är. Nu blir det en lugn träningsvecka inför Kolmårdstrailen på lördag med goa löparvänner!