Nov 032015
 

151031aDen gångna helgen fick jag se mig själv som kattvakt åt mina egna katter hos mamma norr om Stockholm. Så vad passade väl bättre än att springa några sträckor av Sörmlandsleden och samtidigt pröva två nya varianter. Åkte upp efter jobbet på fredagen och umgicks med mina älsklingar. Kerstin hade jour så hon skulle komma upp på lördag förmiddag. Eftersom jag ville tillbaka till Hanvedens läckra natur efter senaste besöket den 10 oktober och testa en annan runda, där man får det bästa av Hanveden, passade det bra med en ”kortare” springtur mitt på dagen på lördagen.

Kerstin dök upp strax innan nio på morgonen. Vi gjorde oss i ordning och drack en kopp kaffe. Sedan var det buss till Spånga och så pendeln därifrån till Handen. Väl i handen var det bara att småjogga i ett par hundra meter och så var vi på Sörmlandsleden. Och vädret var mycket finare än vad prognosen utlovat. Solen tittade fram och temperaturen var skönt behaglig. Det underbara med denna B-B-runda är att det inte är någon transportsträcka alls, utan man kommer på leden på en gång och efter tre sköna och lättlöpta kilometer genom Rudans naturreservat passerar man under Haningeleden och sedan är det bara att njuta av härlig stig.

Tanken med dagens upplägg var först och främst att njuta av Hanvedens fantastiska natur och samtidigt testa en gammal sträckning av Sörmlandsleden från Långsjön söderöver till Tornbergssjön för att sedan komma på etapp 5:3 och så vidare norrut via Tornberget till Paradiset. På så sätt skulle vi få till en ögla på drygt åtta kilometer. Det visade sig att den ”gamla” leden var väl uppmärkt och att stigen var fantastisk. Stigen längs östra stranden av Långsjön var härligt strandnära. Befann vi oss verkligen i Sockholm, några kilometer från tätbebyggd civilisation? Detta var nya marker och stigar för Kerstin och det var tydligt att hon älskade stigarna!

Vi låter bilderna nedan tala för vår härliga endorfinarunda i Hanveden. Vi träffade på en del stiglöpare och som det senare visade sig även Haningelöparen Niclas B. Så, bor man i Stockholm och vill springa en fantastisk runda på tekniska stigar och härlig kupering på 27 kilometer genom fantastisk natur, ja, då ligger denna runda i absoluta toppskiktet!

151031b 151031c 151031d 151031e 151031f 151031g 151031h 151031i 151031j 151031k 151031l 151031m 151031n 151031o 151031p 151031q 151031r 151031s 151031t 151031u151031v
151031z

Sörmlandsleden Skanssundet-Handen
I och med skrivandet på springguiden för Sörmlandsleden är det spännande att pröva nya upplägg på sträckor. Jag har ju sprungit samtliga etapper men boken behandlar främst fina sträckor och kapitlen är uppdelade efter distanser. Jag har sprungit sträckan Mörkö-Skanssundet-Lida tidigare (kolla in story och bilder här). Fin sträcka men det går avsevärt färre bussar (från Södertälje) till Pålsundet på Mörkö jämfört med bussen (från Tumba) till färjeläget i Skanssundet. Det är ju ett plus om det även är lätt att ta sig till de rekommenderade sträckorna av Sörmlandsleden.

Så, Kerstin och jag tog bilen till Älvsjö (eftersom pendeln var avstängd mellan Bålsta och Spånga) på söndag morgon och därifrån pendeln till Tumba station. Bussen till Skanssundet stod inne och väntade på oss. Det ljusnade och ett grått höstdis bäddade in världen utanför. En halvtimma senare var vi framme i Skanssundet. Efter lite fotosessions rullade vi iväg på leden. Det blev tre kilometer ”transportlöpning” på asfalt och grus, men ändå fina kilometrar längs vattnet och härliga lövskogar och hassellundar, innan vi liksom kom in i skogen.

Vi njöt av stigen genom den omväxlande naturen. Ena stunden genom djup granskog, för att i nästa komma upp på någon bergsklack med vid utsikt, för att i nästa stund flyga utför och plötsligt befinna oss på en ringlande stig mellan åkerfält och strandmader. Det känns rätt meningslöst att i detalj beskriva alla typer av stigar och naturtyper längs denna sträcka. Hela sträckan fram till Lida kan sammanfattas som väldigt trevlig, omväxlande och överlag lättlöpt med många långa stigningar och några riktigt härliga utförslöpor. En perfekt sträcka för ett avslappnat stiglpass där det bjuds på variation och välsmakande källvatten. Och som kronan på verket så avslutar man med en härlig fika eller buffé på Lida efter 29 kilometer.

För vår del blev det en hel del stopp och vi ville även checka av alla kallkällor. Bara på etapp 60 är det fyra källor. Och efter den fjärde källan klättrade vi tillbaka upp på skogsåsen igen och Kerstin stannar plötsligt till: ”Älgar!” En ståtlig tjur och en till två kor i den slyiga sluttningen. De försvinner träd och snår. Jag tar fram kameran och så går vi sakta framåt på stigen. När jag kommer upp på en liten berghäll och blickar framåt står en älgko och tittar rakt på mig ett tiotal meter bort. Jag höjer kameran i samma stund som hon vänder sig för att ta steget ut i skogen och jag tar en bild (se nedan). Wow! Vilket möte med älg! Och vi som tidigare på morgonen sagt till varandra att idag var det nog läge för älg. Det bara kändes så. Att få en bild på en älg är riktigt jäkla svårt. Jag har bara lyckats en gång tidigare, men att säga att jag lyckats är en rejäl överdrift, då en suddig mörk skepnad är det enda som fastnat. Förutom älgarna var det rejäl aktivitet på fåglarna, alltifrån ekande rop från korpar till livliga meståg.

När vi kom till Lida var vi faktiskt rätt trötta och det var verkligen välkommet med en god fika i den timrade stugan med fjällkänsla inuti. Ett skönt stopp på 30-40 minuter. När vi sedan fortsatte på Sörmlandsleden mot Handen lättade diset och molnen. Det råa i luften skingrades och vi fick en skön avslutning i Hanveden, ännu en gång. Ja, från Lida kan man (om man inte väljer att ta bussen till Tullinge station) fortsätta på Sörmlandsleden, antingen till Flemmingsberg, Huddinge eller Handen. För vår del blev det en lättlöpt mil på bred stig och grusvägar, vilket är mer att beteckna som transportlöpning, särskilt som naturupplevelsen lyser med sin frånvaro. Skönt på sitt sätt med en lättlöpt mellansträcka, men det var skönt att sedan få komma in i Hanvedens natur. Vi trodde att avslutningen skulle bli en tuff avslutning men det var så härligt att återse de fina hällmarkerna, den glesa gamla tallskogen och de underbara stigarna att vi glömde bort tröttheten. Fast visst kändes det att vi hade många mil i benen efter en heldag på leden. Det började skymma så smått när vi till slut nådde Rudans gård och tajmade in pendeln med fem minuters marginal. En riktigt skön helg på Södertörns stigar var till ända, men vilken lisa för själen!

På återseende

Niklas & Kerstin

151101b 151101c 151101d 151101e 151101f 151101g 151101h 151101i 151101j 151101k 151101l
151101m 151101n 151101o 151101p 151101q 151101r 151101s 151101t 151101z