Apr 282012
 

Livet är fascinerande. När man vaknar upp på morgonen, bara det är fantastiskt, så finns ingen vetskap om hur dagen ska gestalta sig. Vi tar för givet att dagen ska fortlöpa på ett förmodat sätt, även om vi gör hundratals val under dagen. Jag hade i alla fall en aning om vad jag tänkte göra denna lördag, men mycket av innehållet var ännu oskrivet. Vaknade vid niorycket och gladdes åt en klarblå himmel. Alltid en bra början. Att vakna upp med ett leende, som följde med mig ut i köket och vidare till frukostbordet med utsikt över den skira grönskande gården. Bläddrade i Roadrunner som med posten på fredagen. Några rader om den duktigt snygga vitstrupiga näktergalen som jag upptäckte på en ö i Blekinges skärgård för drygt 23 år sedan. Minnen! Sedan fortsatte dagen liksom pusselbitar föll på plats. Normalt brukar kanske en dag bestå av tre stora pusselbitar. Idag var det en massa små. Bestämde mig för att alla chiliplantor nu fick bo på balkongen. Planterade de två klockrankorna som jag köpte igår. Deklarerade och fick till slut ordning på bilagan med näringsverksamhet. Tog en latte i solen och läste ut andra boken i Murakamis trilogi 1Q84. Hoppas att tredje boken håller samma nivå ända till slutet. Bokade flyget Arlanda-Zürich, så nu är allt klappat och klart för en vecka i Schweiz och Swiss Alpine i slutet av juli! Fasen vad jag ser fram emot den kombinerade fågelskådar-vandrar-löpar-trippen! Tvättstuga. Mailande. Vad mer? Jo, för fasen, kanske dagens oviktigaste händelse: Jag avslutade mitt Facebook-konto! Nä, det gjordes inte utifrån någon hastig impulsiv tanke. Tanken har funnits länge. Det firade jag med en skön och lätt löptur på 11 km längs med ån till Ekeby våtmark. Solen värmde, trots blåsten. Det var med lätta steg jag flöt fram särskilt som det var fullt av nyanlända vårfåglar. Sjungande lövsångare lite varstans, enstaka ärtsångare och svärthättor ackompanjerade fågelkören ytterligare. Både hus- och ladusvalor skyndade förbi längs med ån. Så mycket naturen har att bjuda på. Och helt gratis! Som sagt, många bitar denna dag och alla med sin tid att falla på plats. En fixardag helt enkelt.

En målande passage känns överflödig, så jag skriver på en gång att vid halvåtta på kvällen kände jag att det var läge för en långpromenad längs med norra Torshällaån. Min favoritsträcka. Vacker natur och sällan några människor på den nyanlagda grusstigen som följer ån. Att det var full fågelkonsert behöver jag kanske inte nämna. Strax innan åtta kommer jag fram till åkröken där Nybyån går ihop med Torshällaån och plötsligt på motsatta sidan ser jag den karaktäristiska vattenrörelsen av en simmande bäver. Den simmar medströms åt det håll jag kom ifrån. Jag vänder på stört och går raskt tillbaka till en plats drygt 300 meter nedströms där strandbanken sluttar ner mot vattnet. Jag ställer mig vid ett träd precis vid strandlinjen och väntar. Och väntar. Fem minuter. 10 minuter. Vad blev det av bävern? Men så ser jag den komma simmande. Och på min sida! Wow! Jag står blixt stilla med kameran redo. Plötsligt svänger den av in mot mig och strandbanken. Typ fyra meter från mig! Häver sig upp och klafsar upp på strandvallen. Den hittar en kapad gren som den börjar gnaga av barken på. Sanslöst häftigt. Emellanåt putsar den sig. Efter en fem sex minuter bestämmer den sig för att fortsätta färden och glider ner i vattnet. Den simmar förbi mig på 1 1/2 meter! Jag hinner få en riktigt schysst bild (helbilden nedan) innan den upptäcker min närvaro, dyker och slår till med sin paddel till svans så att vattnet skvätter åt alla håll. Det här var mitt häftigaste bävermöte någonsin och då har jag ändå varit med om en del fina möten genom åren. Denna gyllene stund ramade in dagens alla små händelser till något oförglömligt. Jag kommer att somna som ett glatt barn ikväll!