Okt 112015
 

151010aSörmlandsleden på hösten är något särskilt. Visst, varje årstid har sin charm, men hösten… Det är nu nästan två år sedan jag sprang sträckan Nynäshamn–Rudan i Handen (se story). Tiden går. Jag hade den gången sparat just den sträckan som den allra sista i mitt projekt att springa hela Sörmlandsleden på 100 mil. Den gången sprang jag tillsammans med vännerna Janne (Ramström), Bernt (Hedlund), Kent (Melin) och Charlotta (Sahlström). Det blev en härlig dag i bästa sällskapet. Så, jag hade en längtan tillbaka, särskilt till Hanvedens magnifika natur. Jag behövde dessutom fräscha upp minnet på denna sträcka i och med skrivandet av springguiden till Sörmlandsleden. Upplägget för gårdagens springäventyr var dock att utgå från Ösmo och Muskan för att ta etapp 5:2, 5:3 och 5 till Rudan, då sträckan mellan Nynäs och Ösmo var rätt medioker, om jag mindes rätt. Logistikmässigt är det en väldigt bra sträcka eftersom man kan gå på leden i Nynäshamn (54 km), Ösmo (43 km) eller i Hemfosa (28 km) beroende på vilken distans man känner för. Det är bara att ta pendeln och så når man leden efter någon kilometer från någon av nämnda pendeltågstationer. Jag tog dock ett tidigt tåg från Västerås och hann med en fika på Starbuck på Centralen innan jag tog pendeln mot Nynäshamn.

Steg av pendeln i Ösmo. Nollgradigt. Frost. Klarblå himmel och lysande höstgul sol. Drygt 3,5 kilometer transportlöpning på leden till Muskan, sedan började äventyret. Sjöröken svävade fram över en spegelblank Muskan. Tio kilometer relativt lättlöpt stig innan den mer tekniska stigen genom vacker och kuperad natur tog vid. Jag tog givetvis ett varv i Borgbergets naturreservat. Läcker natur! Mötte totalt sex vandrare och en stiglöpare. Efter drygt 18 kilometer blev det flack och lättlöpt stig genom kulturlandskap, blandskog och genom civilisation på grus- och asfaltsväg. Efter totalt 27 kilometer var det så dags att ta av från den korta biten på Södertäljevägen och in på den efterlängtade stigen genom Hanvedens fantastiska natur med vildmarkskänsla á la Norrland. Drygt 13 kilometers gudomlig stiglöpning över hällmarker, förbi färggranna myrar, små sjöar och tjärnar, en glest vidsträckt skog av korta knotiga tallar, Tornberget som är Södertörns högsta punkt på 111 meter över havet. Man blir så glad i själen och man njuter av varje steg! Totalt passerar man genom sju naturreservat, varav fyra ligger i just Hanveden. Och självklart är det så att Paradiset är ett naturreservat, även om hela Hanveden på sitt sätt är en stiglöpares dröm om ett stigarnas pradis!

Det var lite vemodigt att lämna den storslagna naturen bakom sig, men ändå väldigt kul när jag kom fram till Rudan och mötte löpare som sprang SUM (Sörmland Ultra Marathon) som genomfördes för 15:e året! Och det var kanonkul att träffa många bekanta och flera nya bekantskaper. Janne, Bernt och Kent var på plats, ja, de som sprang med mig för två år sedan. Träffade en gammal fågelskådarvän vid namn Martin Bergström som sprungit SUM! Snackade en del med Sarah från OK Ravinen, om löpning i Skottland och England. Träffade Björn Källström för första gången. Jag fikade i SUM-stugan och njöt av den sociala stämningen. Jag har ju sprungit SUM två gånger och det räcker för min del, men visst saknar jag stämningen, inramningen och människorna.

Jag tog en sväng till målfållan och Johan Norefalk och Pernilla Otto hade precis gått i mål. Jerry N var där liksom Daniel Z. Så det vart en del snack innan det var dags för Johan och mig att ta bilen hem till Västerås och Sala. En fantastisk dag på leden och ett härligt socialt avslut på löpäventyret som var till ända för denna gång

Här följer ett axplock bilder från turen.

151010b 151010c 151010d 151010e 151010f 151010g 151010h 151010i 151010j 151010k 151010l 151010m 151010n 151010o 151010p 151010q 151010r 151010s 151010t 151010u 151010v 151010w