Okt 052015
 

151004qDen gångna långhelgen bjöd på härlig löpglädje längs fina stigar. Fredagen började fint med skrivande för mig och artikelläsande för Kerstin. Sedan blev det ett välbehövligt besök hos Johan (Ortus Friskvård & massage) i Sala för massage och stenhård tumme på triggerpunkter. Smått omtöcknade avnjöt vi sedan asiatiskt innan vi slutligen sjönk ner i varsin biofåtölj och satt sedan som fastklistrade framför Everest på duken.

Sedan BRR för drygt två veckor sedan har det blivit ett simpass och tre lugna stiglöparpass, så det var med längtan jag såg fram emot den gångna helgens längre pass på fina stigar. Både Bruksleden och Sörmlandsleden fanns med på önskelistan. Eftersom Kerstin var jour på lördagen kunde det inte bli något långväga äventyr med tanke på inställsetiden. Vi bestämde oss för att springa vår absoluta favoritsträcka av Bruksleden på lördagen och så Sörmlandsleden på söndagen. Två fina leder på en helg kändes som ett privilegium nu när hösten nått en brytpunk och är som vackrast. Sedan går det så snabbt. Dagarna blir märkbart kortare. Allt kyligare och naturen går in i viloläge inför den stundande vintern.

Bruksleden – lördag morgon
151003aUpp tidigt i ottan för en god och lugn frukost. Snabbpackning av raceryggorna med vindjacka, kamera, några bars och vattenfyllda flaskor. Normalt går det aldrig åt vare sig energi eller vätska på den 19 kilometer långa ”rundslingan” av Bruksleden utanför Surahammar. Etapperna 7 och 8 är inte bara (sammantaget) de vackraste på hela leden utan också de mest praktiska då de bildar en ögla. Antingen åker man till Långsjön för att öka på med ytterligare några kilometer fin stig eller så parkerar man vid Surahammars Golfklubb, som Bruksleden passerar. Det är förstås bedrägligt lätt med det senare alternativet, då man avslutar med fika eller lunchbuffé  eller både och innan man styr bilen hemåt. Med tanke på att Kerstin startade sin jour på förmiddagen var det naturligt att vi valde golfklubben som utgångspunkt.

Jag vet inte vad mer som finns att säga om etapp 7 och 8 av Bruksleden. En fantastisk runda 20 minuter hemifrån. Hur många gånger har vi sprungit den? Eller vandrat till Rövallskojan för att tälta och bara njuta av vildmarken, den vidsträckta mossen och alla skogsfåglar. Det måste röra sig om ett 20-tal tillfällen vid det här laget. Jag tröttnar aldrig på stigarna och naturen där. Det är blandningen av den närmast orörda naturen och variationen på underlaget där stigen går över hällmarker, den mjuka släta stigen genom lummermattorna vid Toftsjön, de tekniska partierna här och där och spängerna som ligger under vatten året om på norra delen. Det är en befrielse att springa denna runda och man blir alltid lika glad i sinnet, oavsett årstid.

Vi kom iväg relativt tidigt på morgonen. Klarblå himmel och tre plusgrader. Jag valde ändå en tunn långärmad merino och en merinobuff till att börja med. Kortbrallor förstås. På sina ställen hade det varit lite frostbildning i skuggigt gräs. Vi sprang som vanligt motsols då man har ett svagt medlut de sista fem kilometerna och stigen bjuder in till härlig löpning som gränsar till dans. Kerstins älsklingssträcka. Vi stannade till vid sjöarna som huserade varsin sångsvansfamilj. Det var läckert med sjöröken över Toftsjön och solen som framhävde svanfamiljen som gled fram genom spelblank yta. Vid myrmarkerna innan Rövallskojan skrämde vi upp en grann orrtupp. Det var en del nötskrikor i rörelse och i gammelskogarna hördes kungsfåglar, tofsmes, svartmes och talltita. Bruksleden levererade som vanligt! Väl vid golfklubben blev det ett snabbt ombyte och sedan gofika. Tyvärr hann vi inte med lunch på stället, som ju är förträfflig med en enastående salladsbuffé, hembakt bröd och annat gott. Alltid hemlagat av bästa kvalitet. Svårt att få till en bättre start på dagen än Bruksleden en klar och frisk höstdag.

Och som sig bör bjuder vi på bilder från dagens pass.

151003b 151003c 151003d 151003e 151003f 151003g 151003h 151003i 151003j 151003k 151003l 151003m 151003n 151003o 151003p 151003q

Sörmlandsleden – Mölnbo till Gnesta
151004aSom ett led i författandet om Sörmlandsleden behöver jag fräscha upp minnet gällande vissa etapper och sträckor. Jag har länge funderat på att springa just den sträcka som går i en båge upp mot Marvikarna mellan Mölnbo och Gnesta. Jag har sprungit samtliga etapper (12:1, 12, 13 och 13:1) men vid olika tillfällen med olika startpunkter och slutmål. Såg fram emot just detta upplägg då det var ett par år sedan jag sprang 12 och 12:1 och som bjuder på underbara stigar och sagolik natur. Kerstin frågade på lördag kväll hur lång sträckan var. Jag orkade inte räkna ut detta i detalj genom att kolla etappbeskrivningar och tidigare GPS-filer, så jag höftade och sa ”tror sträckan landar på runt 20 kilometer eller strax under. Vi kanske till och hinner med en sväng runt Marvikarna på vägen hem!”

Söndag morgon. Kerstins jour var över och vi styrde bilen från Västerås mot Gnesta. Stannade till på Statoil vid Strängnäs. Köpte latte och nygräddade kanelbullar. Det var ju kanelbullens dag. Sedan vidare till Läggesta där vi svängde av mot Gnesta via Laxne. Vi hade bestämt oss för att parkera bilen vid Frustuna kyrka där Sörmlandsleden passerar och transportlöpa ner till Gnesta och vidare på 57:an till Mölnbo. Drygt åtta kilometer kuperad asfaltslöpning. Pendeltågen går ju bara varannan timma och vi hade ingen lust att vänta en timma, men vi kunde inte heller sticka hemifrån tidigare.

Så, där rullade vi utför genom Vackraby och in mot Gnesta och så längs Sigtunaån där vi plötsligt hörde en kungsfiskares genomträngande läte, först nära och sedan ytterligare en gång men då mer avlägset uppströms. Kul! Vi nötte 57:ans asfalt ända fram till den insomnade byn Mölnbo. Från Mölnbos station upp till Mölnbo IP och själva anslutningsetappen 12:1 är det dryga kilometern på asfalt men väl uppmärkt med orange S-märken på stolpar. Ingen risk att springa bort sig. Ja, så kom vi på stigen. Nästan 2 1/2 år sedan jag sprang 12:1. Ett kärt återseende och minnena vaknade till liv. Häftigt när minnesbilder kommer och man vet som väntar runt nästa stigkrök eller krön. Temperaturen var skön och vi njöt i fulla drag. Så härlig stig direkt från Mölnbo med små myrar och vattensystem. Och stigen längs sjön Akaren är bara så inbjudande och läcker! Kerstin log konstant och suckade glatt. Detta var helgen då hon återfann löpglädjen!

Efter fem kilometer kom vi på etapp 12 och tog till vänster mot Skottvång och Marvikarna. Nästan omgående fann vi oss springande på härliga hällmarker genom gles vacker tallskog. Själen log brett medan hjärtat slog glädjevolter. Hela denna sträcka av Sörmlandsleden upp mot Yngsviken (södra delen av Yngern) är bara så läcker. Kuperat på härligt teknisk stig och in genom Stora Alsjöns naturreservat med fina små holmar och strandnära stigar. Fina avsatser över sjörna i området. Här och där mattor av lummer och murrig grön mossa. Jag minns att jag blev lika salig när jag sprang etapp 12 mot Järna och Södertälje första gången för över tre år sedan, som vore det igår. Samma väder och samma härliga hösttystnad.

Vi gjorde stopp här och där och ett lite längre på den fina klippiga tungan ut i Lilla Horssjön (jo, man får läsa noga innan man uttalar det högt). Vi sprang med lätta steg på fina stigar genom härlig gammal orörd skog genom Stora Alsjöns naturreservat på etapp 12 och förbi Yngsviken för att snart komma in i på etapp 13 och strax Stora Envätterns naturreservat med gammal skog och härliga hällmarker. Morgonens höga moln hade skingrats och solen hade gjort välkommen entré. Snart var vi inne i Sjuenda Kronopark. Det var uppenbart att min distanskalkylering var helt åt skogarna. Efter 20 kilometer och 600 höjdmeter var vi framme vid stigkorsningen där anslutningsleden (etapp 13:1) från Gnesta gick på. Vi behövde båda fylla på med vatten och jag hade lite dåligt samvete eftersom Kerstin bara tagit med sig vatten tillräckligt för dagens utlovade pass på knappa två mil. Nå, vi är ju luttrade. Vi tog av mot Gnesta som planerat och njöt av sträckan som vi båda sprungit ett antal gånger. Fin stig längs Långsjön och efter den kom vi fram till en nyss avslutad orienteringstävling och de hade en massa vatten över till oss. Snacka om timing. Vi drack oss fulla och fyllde våra flaskor. Nu återstod det härliga Långberget med sina underbara hällmarker på höjden och knotiga gamla tallar. Jag har alltid älskat det långsträckta berget med den smala snirklande stigen. Törstsläckta njöt vi fullt ut samtidigt som vi kunde känna tröttheten komma krypande. Vi rullade till slut utför mot Grönvik och var snart ute på grusvägen med 27 kilometer avverkade sedan Mölnbo. Nu återstod bara fyra mediokra kilometer på grusväg och asfalt. Visst, trist, men de avverkas ändå rätt snabbt. Det var ljuvligt att nå bilen vid Frustuna kyrka. Fasen, så trött var jag aldrig någon gång på BRR, men det var ett helt annat upplägg då. På denna dagens ansträckande långrunda drog jag bara i mig en flapjack och ett par salttabletter. Det härdar och kroppen anpassar sig. Förutom detta var det riktigt kul att träffa på så många vandrare och svampplockare längs leden. Vi mötte säkert 15-20 vandrare och så många har jag aldrig någonsin stött på under en dag (eller två) på leden. Kul!

Kan bara konstatera att denna sträcka (bortsett från de fyra sista kilometerna) är helt fantastisk. Vill man springa ett långpass i skogen på runt 33 kilometer, bor i Stockholmsområdet och kan tänka sig att ta pendeln till Mölnbo (och sedan hem från Gnesta) kan jag verkligen rekommendera denna sträcka. Fantastiska stigar genom gammal orörd skog. Och jag tror inte det finns någon sträcka på runt 30 km som bjuder på så mycket läcker stig längs strandlinjen på 10-talet sjöar och grymt härlig kupering på en bit över 600 höjdmeter totalt. Den här sträckan kommer jag ledigt att springa fler gånger!

Hoppas våra bilder ger er mersmak att testa sträckan. Ni kommer inte att ångra er!

Niklas & Kerstin

151004b 151004c 151004d 151004e 151004f 151004g 151004h 151004i 151004j 151004k 151004l 151004m 151004n 151004o 151004p 151004r 151004s 151004t 151004u 151004v 151004w 151004x 151004y 151004z