Apr 242012
 

Som jag skrivit i tidigare inlägg så krävs det en del tålamod för att lokalisera bäverrevir och framför allt deras favoritplatser för tillfället. När man väl gjort det kan man ofta flera kvällar i rad besöka platsen och en eller ett par bävrar dyker ofta upp rätt punktligt. De är överlag nattaktiva, men de ”kommer fram” redan sju åtta på kvällen. Jag har gjort en del fruktlösa kvällsexkursioner längs Torshällas vattensystem de senaste veckorna. Men så plötsligt bara händer det och som så ofta är man ute i annat ärende och kameran ligger självklart hemma. Söndag kväll var ett sådant tillfälle. Jag skulle till affären och handla. Klockan närmade sig åtta på kvällen. Ett fint duggregn svävade sakta ner där jag gick längs med Torshällaån mot Kvarnfallet till. Någonting fångar min uppmärksamhet. Jag känner Torshällaån och dess åbankar rätt väl efter sex års promenader längs med den i alla riktningar och på båda sidor. En väldig sten som inte funnits där nere på åbanken fanns nu där, och den rörde dessutom på sig. Jag log stort när jag insåg att jag hade min första bäver för i år framför mig. Jag smög mig försiktigt närmare. Bävrar har rätt dålig syn, men förträffligt luktsinne och skarpt öra. Satte mig på huk ett tiotal meter från den och bara njöt av åsynen. Ett riktigt praktfullt exemplar. Att jag varken hade någon av kamerorna med mig eller ens mobilen gjorde inte så mycket. Allt måste inte dokumenteras och det kommer fler tillfällen, var min givna tanke. Igår var jag för trött för att besöka platsen, men idag gjorde jag en tur till platsen strax innan åtta på kvällen. Jag stod orörlig och spejade över vattnet, men ingenting. Ibland ser man förbi saker och ting. Något rörde sig plötsligt bland stenblocken vid stranden. Där var den! Sakta började den lufsa upp på åbanken och äta skott av något slag. Betraktade den maffiga bävern i drygt en kvart och som närmast på en fyra fem meter! Denna gång hade jag kameran med mig.