Jul 282015
 

150728aNär Kerstin och killarna drog till Sälen i söndags för en vecka fullspäckad med aktiviteter blev det lite utrymme för nörderi och kalenderbitande på söndagkvällen. Ja, vad sägs om uppdatering av engelska hill-bagging-listan med fokus på Wainwright-topparna i Lake District, årets få tävlingsresultat och så förstås min tunga fågellöparlista! Visst har jag många olika fågellistor, såsom ädelkrysslistan, världslistan, tomtlistan, Lortlista, Utlänganlistan och fåglar-jag-ätit-listan för att nämna några, ja, och så har jag den mest aktuella listan, den med de fågelarter jag noterat när jag springer. Medan Wainwrightlistan inte inbjöd till några glädjetjut, bara 73 toppar – av 214 – inhängda och klara så levererade fågellöparlistan oväntat positivt resultat. Ja, det visade sig att jag förrförra helgen sprängde 200-gränsen. Så, nu står listan och vibrerar på hela 201 fågelarter. Fågelart nummer 200 blev nattskärra och det var en magisk natt då jag sprang på fina Bruksleden från Surahammar upp mot Ramnäs och sedan i en lov söderut förbi Rövallsmossen och vidare söderut tillbaka mot Surahammar, Hallstahammar och Västerås. Sju timmar genom natten, från skymning till gryning. När jag så passerade Långsjön och längre fram de gamla fina tallskogarna söder om Surahammar avlöste spelande nattskärror varandra. Trollskt att höra deras hårt spinnande läte som varierar i styrka. Inte konstigt att nattskärran förärats så många namn och skrockfullhet i folktron. Jag var bara tvungen att stanna till då och då, hålla andan och bara insupa det suggestiva spinnandet genom nattens mörker. Och någon halvmil söder om Surahammar sprang jag på en väldigt tillmötesgående nattskärra och på bara några meters håll blev dess surrande till ett genomträngande hårt knatter. I pannlampans sken formligen lös dess stora ögon som reflexer i natten och var således lätt att följa i mörkret där den rörde sig från tall till tall. Den jagade över de öppna hällmarkerna med sin mekaniska fjärilsflykt samtidigt som den utstötte grodlika lockläten (se och lyssna på ett riktigt läckert youtube-klipp från Västmanland så förstår ni vad jag försöker beskriva). Det blev ett magiskt och närmast intimt möte där minutrar flöt på oräknade. Tror det var runt 30 år sedan jag var med om ett liknande möte i Nordupplands skogsmarker. Ett par tre mil senare när jag kom ut i odlingslandskapet nära Västerås var det dags att hänga in art #201 på listan: Kornknarr. Den raspade ljudligt i sommarnatten och det är ju inte svårt att förstå att dess latinska namn, Crex crex, är onomatopoetiskt. Och det blev ytterligare en kornknarr innan natten var slut.

I övrigt har året bjudit på en massa fina fågelmöten och bland de mest oväntade hör utan tvivel mötet med tre fjällpipare. En fantastiskt vacker vadarfågel, som ni säkert förstår av namnet häckar i fjällen. Till saken hör att under mitt löpäventyr på Kungsleden förra sommaren hade hoppats väldigt mycket på att få se just fjällpipare, men icke sa Nicke. Jag noterade i stort sett alla typiska fjällarter, utom just fjällpipare. I början av maj drog så Kerstin och jag till England för att reka Snowdonias berg i Wales och därefter styrde vi kosan till Lake District för att springa Great Lakeland 3Day för andra året. Och när vi kommit upp på Kirk fell halvvägs på tävlingens första dag sa Kerstin: ”Niklas, kolla fåglarna där!” Först såg jag dem inte. De var helt enkelt för nära. Och när jag väl såg dem… Blodet rusade och hjärtat gjorde någon slags inåtvänd saltomortal. Där stod de. Tre vackra fjällpipare. Två färggranna honor och en mattare hane. Så oväntat att jag fortfarande har svårt att tro att mötet ens ägt rum, om det inte vore för att jag lyckades föreviga dem med min lilla löparkamera! Annars levererade Wales åtråvärda listarter såsom glada, svarthakad buskskvätta och gäckande alpkråka.

Nä, inte har jag slutat skåda fågel! Jag har bara sammanfört fåglarna och naturen med de stigar jag nu färdas på!

150728b