Jun 182015
 

150618a

Blickar ut genom panoramafönstret på Kronvägen och likt en kameraåkning sveper blicken sakta över de omgivande trädgårdarna med blommande syrener och äppelträd och vidare bortåt, uppåt molnen till. Tankar synliggörs mot ljusgråa moln i rörelse. Bilder från mitt första besök i Lake District i september 2013. Ultimate Trail 100K en solig septemberdag, fell running från morgon till kväll. Minnesvärt. Ett frö såddes inombords och som skulle gro till en slags passionerad besatthet till de engelska bergen. Ett halvår tidigare hade jag läst Richard Askwiths klassiker Feet in the Clouds och i den gjorde Bob Graham Round och Dragon’s Back Race både avtryck och intryck, som sakta växte till något åtråvärt. BGR var ju ingen tävling och den utmaningen kunde man genomföra närsom med rätt förberedelser, men den närmast kultförklarade Dragon’s Back, var det ens görbart? Femdagarstävlingen över Wales berg från norr till söder som bara genomförts två gånger tidigare, 1992 och 2012. Ultralegenden Rune Larsson var med på första upplagan! Men så en dag – till min skräckblandade förtjusning skall erkännas – visade det sig att äventyret skulle genomföras på nytt i juni 2015. Var jag lämpad? Kände jag mig kallad för ett sådant uppdrag? Galenskap och steget ut i det okända. Hm, ja, det är väl det som äventyr och utmaningar handlar om! Kapabel? Ja, och framförallt med hjärtat bultande för dessa berg i Tolkiens värld.

Hur det nu än var, ödet eller sammanträffande á la Paul Auster, i Västerås fanns en viss avdankad multisportare vid namn Henrik Ortman som sadlat om till terräng- och bergslöpning. Även han slängde trånande blickar mot Wales drakrygg. Snart nog hade han även lockat två likasinnade följeslagare från orten in i det lycksaliga fördärvet, Bosse Johansson och Kerstin Rosenqvist. Och där på höstkanten 2013 fann Kerstin och jag varandra på stigarna. Resten är ju historia och vi ska inte dröja oss kvar i själva upprinnelsen liksom löpäventyren som följde, mer än att bara några dagar återstår tills vi står på startlinjen på Dragon’s Back Race. Det som hösten 2013 kändes väldigt fjärran och obgripbart är nu högst påtagligt. Många moln har passerat på himlen sedan dess, mycket vatten har runnit under broarna vi sprungit över och många par X-talon 212 har avverkats på vår färd mot Wales. Klockan sju på måndag morgon den 22 juni ekar startskottet i Conwy Castle i norra Wales! 139 uthålliga upplevelsefantaster från världens alla hörn ger sig iväg på ett fem dagar långt äventyr över Wales drakrygg!

150530k

Liten text om lång förberedelse
Hur har det gått med förberedelserna då? Sedan vi – och åtta andra svenskar – i september 2014 fick det glädjande beskedet om att vi fått en hett eftertraktad plats baserat på de meriter vi samlat på oss har fokus hela tiden legat på detta äventyr. Som förberedelse har Kerstin och jag genomfört många andra äventyr, på tu man hand eller tillsammans med andra. Inte alls några så kallade träningspass, utan just löpäventyr. Sedan årsskiftet har vi fått till ett löpäventyr över två eller tre dagar per månad. De viktigaste förberedelserna för en utmaning av denna dignitet på totalt 30 mil och runt 16.000 höjdmeter (felnavigeringar ej inräknade) är regelbunden backträning, uppför som utför, och att vara ute långa dagar och helst över flera dagar i naturen. Med flera flerdagars på Sörmlandsleden, Bruksleden, GL3D och två turer till Wales i bagaget känner vi oss trygga och fulla av tillförlit. Vi har gjort det vi ska och vi har gjort det med massor av glädje, hjärta, slit och mentala prövningar. Det finns inga genvägar och halvdana förberedelser är inget för mig!

Packningen är komplett
I veckan levererades det sista i form av några extrapar av mina absoluta favoritstrumpor Drymax Trail Running Lite från Erik och gänget bakom Swedish Trail Running. Ja, och i går kom våra nya drybag-ryggsäckar på 20 liter av märket JR Gear, vilka kommer att funka både som handbagage under resan och som dropbags under själva tävlingen. Jag vill gärna tro att jag inte är en prylfetischist, men det kan mycket väl vara så. Jag tror dock att de flesta är mer intresserade av äventyret än prylarna, som kan ha en förmåga ta fokus från det väsentliga och av den anledningen återfinns en mindre vikt- och prylspecifikation inför Dragon’s Back Race i slutet av detta inlägg.

150618b 150618c

Kartgenomgång med Västeråskvartetten
Förra fredagen bjöd vi in Bosse och Henrik på middag och hade då en genomgång av bilder från vår senaste tur till Snowdonia, då vi även tog en del så kallade dokumentationsbilder just för detta tillfälle. Det var kartor på alla lediga ytor, digitala som fysiska. Åh, dessa härliga kartor med så många vackra konturer och höjdkurvor! Nu har vi även laddat ner hela Wales som vektorbaserad karta på mobilen för att kunna köra GPS offline i eventuellt nödläge. Inte att navigera med, utan bara för att hitta vår position om vi skulle vara helt lost.

150618d

Smärtsamma triggerpunkter
Jag får massage ett par gånger i månaden av suveräna Wuei och innan tävlingar eller flerdagars brukar han få ta hand om mina ben i primalskrikrummet på jobbet. Det har närmast blivit en ritual och när han så drog på semester förra veckan infann sig en smått panisk oroskänsla. Men hjälpen finns ofta närmare än man anar och så kom jag att tänka på Johan Norenfalk i Sala som driver Ortus friskvård & massage. Han är dessutom ultralöpare och sprang Jättelångt! den gångna helgen. Lyckligtvis hade Johan en ledig tid klockan 19-22 i tisdags för både Kerstin och mig. Det blev en positiv upplevelse i smärtans tecken och Johan ”hittade” ett antal symmetriska triggerpunkter med strålande smärta som resultat och skrik som fastnade i halsen. Jag vet att det är bra för kroppen min, så det var bara att bita ihop och borra in naglarna i massagebänken. Dessutom gjorde vi lite tester och Johan var väldigt pedagogisk och förklarade hela tiden vad och varför han gjorde varje moment. Som ultralöpare lär man sig hantera smärta och vi bokade in oss på en ny tid för en genomkörare efter Dragon’s Back.

150618f

Förväntningarna
Ja, vad kan man förvänta sig av DBR? Det lär onekligen bli ett riktigt tufft äventyr oavsett väderlek. Man läser här och där att DBR räknas till ett av de tio tuffaste bergsloppen i världen, men jag vet inte hur man lyckats utröna det och det är rätt ointressant i sammanhanget. Det kommer att bli jäkligt tufft, thats it! Det kommer tillika bli ett socialt äventyr och den familjära stämningen lär infinna sig i lägret. Det ska bli kul att även få tillbringa några dagar före (Conwy) och efter (Llandudno) tävlingen tillsammans med vännerna Bosse, Henrik, Tomas och Peter. Vad har jag för förväntningar på mig själv? Konstig fråga, men min högsta önskan är att få hålla mig hel och fixa alla fem dagarna och att göra det tillsammans med Kerstin. Alla som tar sig till målgången i  Carreg Cennen Castle efter fem dagar genom Wales är vinnare med stort V!

Live tracking och resultatlista – följ vår framfart på nätet
Samtliga 139 löpare kommer att vara försedda med en GPS-tracker och tider kommer fortlöpande att uppdateras på DBR:s hemsida (live tracking resp leader board) när löpare stämplar in på varje checkpoint. Det kommer även vara möjligt att skicka en hälsning till oss per mail som sedan förmedlas till oss på papper efter målgång varje dag, men tyvärr kommer vi inte kunna svara på eventuella mailhälsningar. Ni kan skicka en peppande hälsning till oss på följande mailadress:
competitors@dragonsbackrace.com

Kort fakta om Dragon’s Back Race
Den vetgirige hittar all matnyttig information på DBR:s hemsida. Förutom den grovt dragna sträckan på kartan nedan samt tabellen med distans och höjdmeter per dag (optimalt vägval) mellan åren kan nämnas att tävlingen föregås av briefing och middag nu på söndag. Registreringen sker likaså på söndag och liksäcken på 59 liter lämnas. Dropbagen lämnar vi på måndag morgon innan start. Kartan med alla kontroller får man strax före start varje dag, så vi kommer lägga en tio minuter på att snabbt rita upp vår bana mellan kontrollerna. Man har igen den tiden resten av dagen, inte minst när man blir trött. Givetvis kan det ske avvikelser och ändringar, då kartan inte alltid överensstämmer med verkligheten. Varje dag väntar en checkpoint med våra dropbags. Kerstin och jag kommer varje dag att ha termos med kaffe, en köttbar var, något gott som exempelvis caramel shortbread, någon god kall dryck samt extra energi till löparryggan, ifall det gått åt mer än väntat. Frukost och middag i obegränsad mängd ingår i priset, så den viktiga biten behöver vi tack och lov inte fundera på liksom transporten av liksäck och dropbag. Tävlingen avslutas på fredag kväll med en brakmiddag och det ska väl inte vara så svårt att hålla sig vaken, endorfinkickad som man förhoppningsvis kommer att vara. Den som (över)lever får se…

150618e

Packning, prylar och vikt
Efter vår sista rektur i Wales i slutet av maj har både Kerstin och jag trappat ner på löpningen. Gjort annat, fokuserat på packning, fixat med huset och så klart laddat mentalt. Livet består ju som bekant av annat än bara löpning och äventyr. Vad packningen beträffar är upplägget lite annorlunda jämfört med de två gånger vi deltagit GL3D, där man får ha med sig en säck på max 59 liter och max 13 kg för tre dagar + hill kitet (löparrygga med obligatorisk utrustning för mountain marathons, vatten och energi). För DBR gäller samma säck på 59 liter (utan maxvikt), dropbag och löparrygga. Den stora campingsäcken (liksäcken även kallad) ska således innehålla alla klädombyten, kläder på campingen, sovsäck, liggunderlag och all energi för dropbag och löparryggan de fyra nästkommande dagarna. Frukost och middag står arrangören för helt och hållet liksom stora rymliga Berghaus Air 8 tält. Vi västeråsare kommer att ha ett halvt tält i anspråk. Det är en del att tänka på när det kommer till packningen, men man får väl säga att Kerstin och jag finslipat garderoben efter fem vändor till England senaste året. Den gångna helgen testpackades det och det är självklart ovärdeligt att vara ett par som bor under samma tak och ska iväg på gemensamt äventyr och kan bolla och hjälpas åt på alla plan, löpning som packning.

150618g

Min löparrygga med den obligatoriska packningen, dagsbehovet av energi och en liter vatten väger in på 3,2 kg medas Kerstins väger 2,5 kg. Och som sig bör är det min gamla hederliga Salomon-12:a som får hänga med på detta race. Kerstin å andra sida har tagit det stora klivet från favoriten AK-ryggan till Salomon-12:an av senaste snitt, som var hennes pris från 3×3000 i Lake District i höstas, om än något sent levererat. Liksäckarna väger 9,98 respektive 10,3 och handbagaget 5,28 respektive 5,0 kg, så den avrundade totalvikten blir således 15,3 för var och en av oss. Känner mig stolt som kommit ner på Kerstins nivå och min packvolym var överraskande nog något mindre än Kerstins.

Nä, gott folk, nu får det räcka med ord! Imorgon förmiddag bär det av till England med ett skönt gäng likasinnade!

På återseende

Niklas & Kerstin

150618h