Apr 212015
 

150418aIdag är det på dagen tre år sedan jag beslutade mig för att springa ett ultralångpass på Sörmlandsleden! Mitt huvudmål det året var att springa Swissalpine, men att springa långpass på platten i Eskilstuna med klubbkompisarna lockande inte. Så, på morgonen den 21 april 2012 snörde jag på mig mina DS Trainer 16 och axlade min egenmoddade vätskerygga och tog tåget till Hälleforsnäs. Där klev jag av på den öde perrongen á la Matrix i spökstaden som gud glömde. Jag hade aldrig satt min fot i Hälleforsnäs tidigare. Det skulle bli många gånger till, tro mig. Vad kunde vara bättre än långpass och stiglöparäventyr i skön förening. Jag valde sträckan mellan Hälleforsnäs och Vilsta som mäter strax över 50 kilometer. Den dagen var jag så euforisk och lycklig när jag kom till Vilsta att jag bestämde mig för att springa hela vägen hem till Torshälla. Det blev ett storstilat distans- och tidsrekord. Sedan dess har det ju runnit en del vatten under broarna och många meter stig har burit mig, oavsett tunga orkeslösa steg eller dansande steg av glädje. Den dagen för tre år sedan bestämde jag för att springa hela Sörmlandsleden och det skulle få ta den tid det behövdes. Det tog drygt 1 1/2 år att genomföra äventyret och den 26/10 2013 sprang jag den sista återstående sträckan mellan Nynäshamn och Handen, som jag medvetet sparat till sist för att kunna bjuda in goda vänner. Sörmlandsleden har bjudit på så fantastiskt mycket och jag ska inte sammanfatta alla intryck och upplevelser här och nu. Den som är intresserad av mina tidigare äventyr på Sörmlandsleden med GPS-rutter och stories hittar dem här.

Nå, den gångna lördagen sprang jag så sträckan Hälleforsnäs-Vilsta igen, för sjätte gången, och sånär (som på tre dagar) på dagen för tre år sedan. Den här lördagen var det ett inplanerat långpass med Eskilstuna Trailklubb som samlade sex trailsjälar: Simon, Patrik, Uffe, Andreas, Kerstin och jag själv. Väderprognoserna från yr och smhi hade målat upp mörka men regnlösa moln, men som vanligt blev man glatt överraskad. Klarblå himmel större delen av dagen, perfekt temperatur på 12-14 grader, ljumma vindar, tallbarrsdoftande stigar, varma hällmarker, kallt källvatten, ja, en sjudande vårvaken natur med sjungande fåglar. Jag vågar påstå, utan överdrift, att det var sex väldigt lyckliga människor som sprang på stigarna genom den Sörmländska naturen den gångna lördagen. Simon, Patrik och Uffe valde som planerat att kliva av i Bälgviken efter 32 fina kilometer, medan Andreas, Kerstin och jag fortsatte till Vilsta. Det blev således ett fint distans- och tidsrekord för Andreas, vilket firades med en efterlängtad fika på Raststugans uteservering i Vilsta med kaffe och glass!

Jag har skrivit flera stories från den här sträckan tidigare och passande nog tar jag till mig Patriks sammanfattning av dagen: ”Ord äro överflödiga!” Fotografierna nedan talar sitt tydliga språk. Helt enkelt en upplevelsens dag!

150418b 150418c 150418d 150418e 150418f 150418g 150418h 150418i 150418j 150418k 150418l 150418m 150418n 150418o 150418p 150418q 150418r 150418s