Apr 062015
 

Då sitter jag här intill panoramafönstret på Kronvägen. Det skymmer. Det är tyst i huset. Katterna, som Kerstin och jag hämtade hos mamma tidigare idag, sover ihopkurade i överslafen på Antons våningssäng. De har haft en lång dag med husesyn på tre vångingsplan. Deras nya hem. Trötta är de. Jag borde själv vara trött. Efter tre dagars löpäventyr på Sörmlandsleden tillsammans med Kerstin. Eller har jag bara drömt ihop allt? Och var är Kerstin… ja, jovisst, hon åkte ju iväg med barnen till Trysil. Förberedelser, bokande, laddande och längtan inför löpäventyret. Tre långa dagar och 14 mil på fantastiska stigar genom ett stycke vacker sörmländsk natur är liksom över. Hade det inte varit för alla fotografier från påskhelgen och de kvardröjande smakerna i gomen efter Per-Inges kärleksfullt tillagade mat, så hade jag nog bara trott att jag satt här och författade något fiktivt sprunget ur svår längtan. Benen, kroppen och själen längtar ut till stigarna. De beroendeframkallande stigarna! Kan inte få nog, men förnuftet sätter stopp för dylika utsvävningar. Wales och Lake District hägrar om tre veckor så det är bara låta tålamodet råda.

Precis som förra året inför Great Lakeland 3Day var löpäventyr över flera dagar inplanerade även i år. De senaste tre månaderna har vi sprungit två 2-dagars och nu så en 3-dagars på härliga stigar längs Bruksleden och Sörmlandsleden. Visst älskar jag långpass över en hel dag på fina stigar, men det är något helt annat att vara ute fler dagar. Det är då det blir äventyr och det är först då jag verkligen kopplar bort vardagen hemmavid. Ja, och så den där fantastiska upplevelsen när kroppen anpassar sig. Jag tycker alltid första dagen på ett flerdagarsäventyr är jobbigast, inte direkt slitig eller tuff, utan snarare en kropp som inte är helt i rytm och finjusterad med omgivningen och det som väntar. Den känslan infinner sig oftast på andra eller framför allt på tredje dagen. Som att befinna sig i ett annat tillstånd. Samklang!

Förra året sprang Kerstin och jag en tredagars i mitten av april och då på favoritsträckan mellan Djupvik och Nyköping som bjuder på fantastiska – och grymt tekniska – stigar längs Bråviken och Tunabergshalvön. Men variation förgyller, så i år valde vi ett annat upplägg så att några inbjudna skulle kunna välja att vara med i en, två eller tre dagar. Nu handlar det inte om någon exklusiv klubb för särskilt utvalda, utan bara om vännerna som ska springa Dragon’s Back Race i slutet av juni. Inte märkvärdigare än så. Bästa tänkbara upplägget utifrån logistik, boende, längd och härliga stigar blev därför Sörmlandsleden från Flen via Hälleforsnäs till Malmköping, vidare till Skottvång, för att där runda Marvikarna och fortsätta söderut till Gnesta och med två övernattningar. Man kunde alltså kliva av i Malmköping dag ett eller i Läggesta dag två. Nå, när det väl drog ihop sig för avfärd på långfredagen var vi tre personer; Kerstin, Henrik och jag.

Jag kan redan nu avslöja att detta inlägg kommer att bli väldigt kort vad gäller det textliga omfånget. Fotografierna får istället tala och förhoppningsvis förmedla en del av den yttre upplevelsen från vårt äventyr.

Dag 1 – Långfredag – Flen-Malmköping – 50 km

150403aVi tog tåget 07:35-tåget från Västerås och en timma senare steg vi av i Flen. Det blev en snabbfika på Konsum. Inte många vakna i byn. Solen sken från en blå himmel och temperaturen låg på några plus. Det såg onekligen ut att bli en fin dag. Jag har sprungit sträckan Hälleforsnäs-Flen fem sex gånger, men aldrig från Flen. Spännande! Som en ny stig liksom och att få inleda med den tekniska stigen längs sjön Orrhammaren. Gott om sjungande fåglar, så som bofinkar, kungsfåglar, rödhakar, grönsiskor och koltrastar. Halvvägs till Hälleforsnäs stötte vi ihop med första tranparet som trumpetade glatt. Fler tranpar skulle förgylla vår färd. Vid Hedsjön skrämde vi upp en havsörn på nära håll. Majestätisk! Löpningen rullade på och vi njöt, trots att det ställvis var rätt blött. Jackorna fick vi plocka av oss redan efter tio minuter. Det räckte med en långärmad. Vid myrområdet utanför Hälleforsnäs gjorde vi ett stopp. Tryckte i oss energi, njöt av solen och myrmarkens färger och glittrande vattensystem.

Etapp två av dagens sträcka tog sin början och bjöd på varierat underlag och natur: stig, spänger, grus, asfalt, sump och sagostig. Den sista milen fram till Malmköping är nog läckrast (trots ett mer eller mindre konstant motlut) då stigen går på den långa Strömsholmsåsen ända fram till Malmabacken. Sista kilometerna var nog smått tunga för oss alla tre, särskilt för Henrik vars hälsena gett sig till känna de sista två milen. Vi kom fram till vårt boende strax innan fyra och med 50 km i benen kändes välkommet. Vårt förbokade rum var rymligt och fräscht. Vi duschade och snyggade till oss efter bästa förmåga innan vi svidade om och drog på oss våra ultralätta hoodies och begav oss in till byn för en efterlängtad middag på den lokala pizzerian. Vi handlade på Konsum på vägen tillbaka. Efter en fika och vadmassage knoppade vi in strax innan nio. Alla sov behagligt hela natten och av den tidigare täta sumpdoften märktes inget.

150403b 150403bb 150403c 150403d 150403e 150403f 150403g 150403gg 150403h 150403i 150403j 150403k 150403l 150403m 150403n 150403o 150403p 150403q 150403r 150403s 150403t 150403u 150403v 150403w 150403x 150403y 150403z 150403zz 150403zzz 150403zzzz 150403zzzzz 150403zzzzzz 150403zzzzzzz

Dag 2 – Påskafton – Malmköping-Lilla Vasskärr/Skottvång – 47 km

150404aVi vaknade vid halvsjurycket. Solen sken utanför medan rödhakar, koltrastar och bofinkar sjöng för fullt. Vi fixade frukost som avnjöts i lugn och ro. Sedan var det bara att packa ihop alla prylar. Jag valde bort jackan redan på morgonen, då vi skulle in i skogen rätt omgående. Det blåste lite mer, vilket inte märktes särskilt mycket i skogen. Henrik hade förvarnat sin bror i Sparreholm om att det kanske skulle kunna bli hämtning om hälsenan började trilskas. Vi kom iväg strax innan åtta. Sträckan mellan Malmköping och Ånhammar bjuder på många partier med härliga hällmarker och överlag teknisk stig, utöver helvetets port. En plog med 25 tranor passerade över våra huvuden. Dubbeltrastar flöjtade vemodigt från tallmoarna. Det läckra bågberget bjöd på ett stopp av förundran och fotograferande. När vi närmade oss Ånhammar vek vi av från leden för att besöka den berömda Kammarstenen och här valde Henrik att kliva av, då hans hälsena stretade och smärtade. Tråkigt! Hans bror skulle hämta honom. Vi tog farväl för denna gång.

Kerstin och jag stannade till vid de söta fjällkossorna på Ånhammar och kort därefter vid den berömda bot-tallen. Synd att Henrik inte kunde ta sig till den, då den botar en mot allehanda åkommor. Kerstin blev av med sin onda rygg när hon ålade sig igenom rötterna tidigare i vintras. Så, i prehabsyfte ålade vi oss igenom tallen båda två. Vi fortsatte sedan vår färd på de härliga stigarna genom vildmarken. Vi noterade både citronfjäril och några sorgmantlar. Sträckan är tuff och trots regelbundet energiintag kändes tröttheten av i benen. Vi tog korta stopp här och där, då det bjöds på fin natur, en kallkälla eller bara en öppen soldränkt hällmark. Det blev ett längre stopp med gång genom den sagolika skogen i Putbergens naturreservat. Och med ens (fast i verkligheten inte fullt så snabbt) var vi framme vid Lilla Vasskärrs B&B, men vi valde att fortsätta till Skottvångs gruva i hopp om att fiket kanske var öppet, men icke sa Nicke. Så vi vände tillbaka och där bjöd en strålande glad Per-Inge in oss med öppen famn! Vi installerade oss i lilla Furuboden, duschade och så hade Per-Inge dukat fram kaffe och en laxsmörgås och goa kakor på det. Därefter blev det en timmas skön tupplur innan Per-Inge knackade på och meddelade att middagen var serverad. Det blev en helt suverän trerätters i huvudbyggnadens veranda! Vi åt tills vi bokstavligen var proppmätta. Kommer att leva på boendet, maten och Per-Inges gästfrihet mycket länge. Behöver jag tillägga att en övernattning på Lilla Vasskärr varmt kan rekommenderas?!

150404b 150404c 150404d 150404e 150404f 150404g 150404h 150404i 150404j 150404k 150404l 150404m 150404mm 150404n 150404nn 150404o 150404p 150404q 150404r 150404s 150404t 150404u 150404v 150404w 150404x 150404y 150404z 150404zz 150404zzz 150404zzzz 150404zzzzz

Dag 3 – Påskdagen – Skottvångs gruva – räkensjöberget T&R – 44 km

Vi klev upp halvsju efter en natts törnrosasömn. Klockan sju var det frukost på verandan och vilken frukost Per-Inge dukat upp! Vi hade stämt möte med Mats Söder från Strängnäs strax efter åtta på parkeringen vid Skottvångs gruva. Morgonen var mulen, lite rå och snöflingor som singlade ned. Jacka på denna dag. Vi tog ett varmt farväl av Per-Inge innan vi rullade iväg mot Skottvång. Mats var där, pigg och redo för ett härligt pass längs Marvikarna. Vi drog iväg rätt omgående och tog södra rundslingan av Sörmlandsleden som sedan går ihop med Marviksleden. Härlig stig alldeles intill Mellanmarvikens vatten. Det fortsatte att snöa, men det bekom oss inte där vi sprang och pratade. Både Kerstin och jag kände oss oförskämt fräscha till kropp och sinne! Vi korsade vadet mellan Nedre och Mellanmarviken och började sedan vår klättring på höjderna med den vidsträckta utsikten. I stort sett hela sträckan ned till Fräkensjöberget bjuder på helt fantastiska stigar och hällmarker och glesa tallmoar. Man blir knäsvag och hur mycket man än fotograferar är det helt omöjligt att återge skogarna och naturen. Det måste upplevas!

När vi nästan var framme vid Fräkensjöberget och tornet där meddelade Mats att han behövde vända åter till Skottvång. Han erbjöd oss skjuts till Strängnäs station. Vi var inte sena att tacka ”ja” då sträckan tillbaka är så fantastisk i jämförelse med den tråkiga sista halvmilen till Gnesta med grus- och asfaltsväg. De sista kilometerna inna Skottvång valde vi att ta Marviksleden norrut, då stigen längs vattnet är så härlig samt att man på tillbakavägen kommer in på Ulvspåret och den underbara glesa tallskogen som genomkorsas. Här upptäckte Mats två ståtliga älgar! Åh, vilken underbar avrundning på tre dagars löpäventyr, den att få se dessa ståtliga djur glida fram genom gles vacker tallkog!

Väl framme vid Skottvång svidade Kerstin och jag snabbt om till torrt. Mats skjutsade oss till Strängnäs stationer där vi inhandlade diverse smarrigheter och behövde bara vänta en halvtimma på tåget till Eskilstuna och väl i Eskilstuna så bytte vi bara perrong och så gled tåget till Västerås in. Snacka flyt! Jaha, så var tre dagars löpäventyr plötligt slut. Nästan lite snöpligt och vemodigt!

Nu väntar Wales och Lake District! Jäklar vad vi längtar efter grymma berg och svindlande utförslöpor! På återseende!

Niklas & Kerstin

150405a 150405b 150405c 150405d 150405e 150405f 150405g 150405h 150405i 150405j 150405k 150405l 150405m 150405n 150405o 150405p 150405q 150405r 150405s 150405t 150405u 150405v_karta