Mar 102015
 

150307aSå, gott folk, då var det dags för ett blogginlägg! Tror aldrig att det gått så här lång tid mellan två inlägg sedan jag startade bloggen för tre år sedan. Men men, fokus har legat på helt andra saker, såsom arbete, flytt och ett efterlängtat samboförhållande med Kerstin. Nya stigar, nya rutiner. Löpningen har dock fortlöpt enligt plan även om det blivit relativt få ultralångpass, fast å andra sidan har det blivit desto fler snöpulspass med hög ansträngningsnivå. Detta äventyr – som varit inplanerat sedan årsskiftet som en tvådagars ”träningshelg” med svenskgänget som ska springa Dragon’s Back Race i juni – var med andra ord riktigt efterlängtat. Kerstin stod för planeringen av etapper och logistik med start i Fagersta och 10 mils stiglöpning på Bruksleden söderut till Västerås och med övernattning halvvägs på Ulvsbomurens B&B mitt ute i vildmarken. Vi var från början nio sköna som skulle med på äventyret, men när det började dra ihop sig föll en efter en ifrån av olika anledningar och fem återstod när det så var dags. De fem tappra var Värsteråskvartetten Bosse Johansson, Henrik Ortman, Kerstin Rosenqvist och jag själv medan Fredrik Elinder kom med tåget från Linköping på fredagkvällen. Det blev således lite Dragon’s-Back-snack redan på fredag kväll då Fredrik knoppade över hos oss på Kronvägen.

Kerstin och jag har i stort sett kört samma upplägg i år som förra året inför GL3D (Great Lakeland 3Day), det vill säga mycket mängd på stigar och så en tvådagars och en (kommande) tredagars. Vi springer ju GL3D även i år, vilket ska bli fantastiskt kul eftersom tävlingen kommer att genomföras i de västra och nordvästra delarna av Lake District och att ytterligare sex svenskar kommer att delta i årets upplaga. Därefter blir det tre veckors vila innan det blir dags för en tredagars på Högakustenleden i slutet av maj som det sista generalrepet inför Dragon’s Back, som går av stapeln 22-26 juni. Men det är en bit dit och det gäller att hålla sig frisk och hel.

Lördagen den 7 mars, Fagersta–Ulvsbomuren, 49,7 km, Winter edition
Vi steg upp vid sexrycket och fixade en rejäl grötfrukost med tillhörande latte respektive normalkaffe innan vi snörde på oss skorna och rullade utför Ormberget och ned till Västerås station. Bosse och Henrik var redan där liksom 7:15-tåget mot Avesta, som skulle ta oss till Fagersta. Det var ju inte direkt någon trängsel på tåget och det blev tid för ytterligare en fika på tåget. En timma senare var vi framme i metropolen Fagersta (eller Fagerstad som dess namn var på 1500-talet). Efter lite japansk fotosessions bar det av mot Bruksleden men det blev en avstickare till den mäktiga Västanfors kyrka, vars storlek förmodligen avspeglade den forna bruksstadens storhetstid. Fredrik hade en del att berätta om sina förfäder Stockenström från orten och givetvis steg vi in i själva kyrkan och andades in andlighet och rogivande stillhet. Efter andäktiga toalettbesök bar det iväg genom brukssamhället som tycktes sova i den bistra snålblåsten och det skulle snart visa sig att snöläget här var värre än väntat. Det var 4-5 plusgrader, blött, isigt och i skogen låg ett jobbigt snötäcke på 1-2 decimeter med skare som inte bar. Ja, värsta tänkbara underlaget helt enkelt. Från fina barmarksskogar i Västerås till vintrigt snötäckta skogar i norra Västmanland. Nå, det var ju inte frågan om någon dans i parken. Hardcore ska med hardcore bemötas!

Vi slet hårt i snö och väta och på isbelagda skogsvägar. Jag hade inte sprungit denna sträcka av Bruksleden tidigare och vart nog lite besviken över att det var så få sammanhängande sträckor med fin skogsstig mellan Fagersta och Norra Landsberget. Lite för mycket skogsväg och hyggen för att euforin skulle infinna sig. Jag får nog ge sträckan en andra chans till sommaren. Den milsvida utsikten från det svindlande höga tornet på Norra Landsberget var helt fantastisk och därefter bjöds det på en lång sträcka med läcker stig via Södra Landsberget och faktiskt en hel del barmarksstig! Det blev även en del fin stig genom mosaiken av myrområden längs etapp 11 och 10, även om de snötäckta spängerna ofta var vanskliga att följa och trampade man igenom vid sidan av rätt ner i vätan. De sista 7-8 kilometerna fram till vårt boende på Ulvsbomurens B&B kommer inte att gå till historien som de angenämaste. Blöta, snötäckta och olöpbara kalhyggen. Jag svor några gånger inombords innan jag snabbt växlade till en mer positiv känsla och se det som bra träning, inte minst mentalt. Mina fötter var bokstavligen iskalla när vi efter en lång dag (nästan sju timmars ”effektiv” löpning) nådde fram till vårt boende på Ulvsbomuren.

Det var ljuvligt att få av sig alla svettiga och blöta kläder och ställa sig i duschen, trots att det varma vattnet fick mina fötter att bränna så svidande ont. Att sedan få ta på sig mjuka ullkläder, sjunka ner vid kaminen med en espresso och en näve kakor var närmast som en dröm, som visade sig vara verklig! Den service som det sedan bjöds på av ägarinnan Hellen var av toppklass! Delikat och rejäl middag med backning. Hon tog dessutom hand om våra blöta kläder, torkade dem och levererade dem morgonen därpå. På kvällskvisten blev det givetvis snack om Dragon’s Back och kartstudier äver bergen i Wales. Och som en trevlig överraskning fick vi även besök av Micke och Clare, som hade med sig smått och gott och blandat! Och som kronan på verket hade Henrik släpat på smarriga mazariner dagen lång som vi alla sju avnjöt med andakt. Vilken dag! Tuff, härlig och social. Kul att få lära känna en strimma av Fredrik och det visade sig att vi hade en gammal gemensam bekant, ja, en barndomsvän för min del som också invigde mig i löpningens värld vid 12 års ålder. Det blev som ni förstår en tidig kväll.

150307b 150307c 150307d 150307e 150307f 150307g 150307h 150307i 150307j 150307k 150307l 150307m 150307n 150307o 150307p 150307q 150307r 150307s 150307t 150307u 150307v 150307w 150307x 150307y 150307z

Söndagen den 8 mars, Ulvsbomuren–Västerås, 50 km, Spring edition
150308aVaknade upp med en märkbart irriterad hals, vilket jag i och för sig redan fått en föraning om dagen innan. Dock ingen feber och inte ont i halsen, utan mer som en annalkande förkylning. Kände mig dock inte seg eller trött i kroppen. Nå, jag kunde ju alltid hoppa av i Ramnäs eller Sura och ta tåget hem om kroppen min sa ifrån. Det var bara upp och hoppa. Frukosten dukades upp och det låg förväntningar i luften. Utanför var det mildväder. Prognosen lovade runt 11 plusgrader och sol. De nedpackade shortsen fick vänta med att invigas. Vi högg in på frukosten.

Strax innan åtta var vi klara för avfärd. Vi tog farväl av vårt härliga boende och stapplade iväg på den isbelagda skogsvägen. Av erfarenhet tar det ett par tre kilometer att få igång benen på andra (tredje, fjärde, femte…) dagen. Vi beslöt oss för att skippa större delen av leden fram till Ramnäs då den gick över flera snötäckta hyggen. Vi avverkade således 7-8 kilometer på is, grus och asfalt. Snögränsen var tydlig och uppenbar när vi passerat Ramnäs och plötsligt möttes vi av sånglärkor, tofsvipor och flockar med sångsvanar. Det var som att springa rätt in i våren. Frånsett en grisig, snötäckt och sjöblöt stig upp till hygget där etapperna 7, 8 och 9 möts väntade barmark och åter barmark och min absoluta älsklingsstig på etapp 8 ned till Surahammars golfklubb. Det blev glädjefull stiglöpning hela vägen och lite snöpligt att behöva hålla igen. Hostig hals och tungt huvud glömdes bort. När vi närmade oss golfbanan skingrades molnen. Solen sken och värmde ikapp med den härligt ljumma vinden. Euforin infann sig med full kraft! Fem löpare med breda leenden flöt fram på stigen. Väl framme i Sura siktade vi in oss på macken för en fika och ombyte till kortbrallor. Det blev ett gott stopp.

Efter stoppet på 20-25 minuter fortsatte vi på stigarna i det ljuvliga vårvädret. På denna andra dag var underlaget helt omvänt jämfört med gårdagen. Barmarksstigar till 80-90%, vilket var efterlängtat. Verkligen häftig kontrast. Vinter ena dagen och vår nästa! Etapp 5 från Hallstahammar mot Västerås var ny för mig och bjöd på riktigt fin stig genom väldigt stenig terräng, vilket inbjöd till rolig dans.

Om dag ett gick i det slitsamma svettens tecken gick dag två i den lättfotade glädjens tecken och jag har nog svårt att hitta orden för att beskriva känslan och stigarna dag två. Fåglarna sjöng, enstaka lärkor passerade drillande ovanför våra huvuden, tofsvipor spelade över åkrar och två nyvakna citronfjärilar gladde oss med sin luftburna dans över en soldränkt tallmo.

Vi nådde till slut Erikslund i Västerås. Henrik fortsatte sin väg till sina föräldrar medan Kerstin, Fredrik och jag fick skjuts av Bosses fru som blivit inringd för hämtning. Två dagar och tio mils kontrasterande äventyrslöpning längs Bruksleden var över för denna gång. Både för mig och Kerstin gav dessa två dagar ett mycket positivt formbesked inför vårens och sommarens äventyr. Inte en enda energidipp borgar för att rutinen med energiintaget sitter. Nu närmast väntar Ursvik Ultra för min del (en vecka i Davos för Kerstins del) och så en tredagars på Sörmlandsleden (Bälgviken-Malmköping-Marvikarna-Flen) över påskhelgen tillsammans med Kerstin och Henrik.

Önskar er alla en skön vår!

På återseende!

150308b 150308c 150308d 150308e 150308f 150308g 150308h 150308i 150308j 150308k 150308l 150308m 150308n 150308o 150308p 150308q 150308r 150308s 150308tNicke2 150308u Nicke1 150308w 150308x 150308y 150308z 150308zz