Jan 182015
 

150118aEn välförtjänt vecka med löpvila är till ända. Viloveckan föregicks av ett år med totalt 448 sprungna mil, över 40 mil senaste månaden och hela tre långpass veckan innan. Det var onekligen dags för lite välbehövlig löpvila! Normalt brukar jag trappa ner rejält några veckor i november varje år, men så blev det av någon anledning inte 2014. Det var KUL-helg, tävlings- och fokusfria helger och favoritstigarna bara låg där och väntade, inbjudande och förföriska. Skador kommer sällan plötsligt, nå vi kanske kan inbilla oss det, men allt som oftast är det ackumulerad belastning som gör att något brister eller blir överansträngt. Hade haft några veckors känningar i vänster säte och baksida lår, vilket jag dock sedan tidigare vet botmedlet mot. Det blev ett 40 minuters intensivt simpass och vila i två dagar sedan var sätet återställt, men någonstans i huvudet dröjde sig en strimma av insikt kvar. Så, efter en vecka med långpass på Gyllenhielmska leden, Bruksleden och Sörmlandsleden kände jag bara att kroppen min, jag, var förtjänt av en veckas total löpvila. Vila för både kropp och knopp. Jag har inga sysselsättningsproblem och har två fantastiska välbefinnandecoacher hemma i form av Toschie och Gloria. Kerstin hade dessutom tjänsteuppdrag utanför Sverige och barnvecka, så allt var som gjort för en skön vilovecka. Och nu är viloveckan till ända och det blev närmare åtta dagars löpvila. Så underbart härligt att känna kroppens välmående och benens längtan efter stigarna. Ikväll blir det två varv på reflexbanan i Torsharg med Kerstin och klubbkompisar.

Detta är ju dessutom årets första inlägg på bloggen och vad vore ett blogginlägg på Trail Stories utan bilder från något äventyr på någon led i skogarna omkring. Så här följer en summering från veckan som föregick viloveckan:

Gyllenhielmska leden 4/1, 42 km
En fantastisk skön och vacker söndagsmorgon med en soluppgång som väckte primitiva känslor inombords. Morgonen och förmiddagen bjöd på många fågelmöten. Häftigast var en havsörn som kom flygande över Mälaren när jag stod på bergsknallen vid Kolstahatt och njöt av den vidsträckta vyn över Mälaren. Örnen kämpade hårt i den västliga motvinden, då den av okänd anledning hade siktet inställt västerut. Det blev även två varv på Sundbyholmsåsen, som är den läckraste biten på hela Gyllenhielmska leden.
150118b

Bruksleden 6/1, 55 km
Jag har tappat räkningen på hur många gånger Kerstin och jag sprungit den fantastiska öglan av Bruksledens etapper 7-8 utanför Surahammar. Första gången vi sprang dem var 1 mars 2014 och då sprang vi från Hallstahammar till Ramnäs. Fikade på Konsum och sedan tillbaka. Då var det väldigt blött! Den här gången var stigarna ”torrfrusna” och den här gången flöt det på så där grymt härligt. Löpvilliga ben och glatt sinne från gryning till skymning! Givetvis hann vi med en traditionsenlig fika på Konsum i Ramnäs! Även denna dag bjöd på ett majestätiskt möte med en havsörn. Och vi slapp använda pannlamporna sista biten som vi först befarat. Jag kommer aldrig tröttna på just etapperna 7 och 8. Den vidsträckta Rövallsmossen, mattor av lummer och de fantastiska stigarna som får våta drömmar att blekna. Det är ju inte utan att man längtar till vårt tvådagars löpäventyr på Bruksleden från Fagersta till Västerås med Dragon’s-Back-gänget den 7-8 mars.
150118c 150118d 150118e 150118f 150118ff 150118g 150118h 150118i 150118j
150118k

Sörmlandsleden (Hälleforsnäs-Katrineholm) 10/1, 48 km
Det var onekligen dags för någon nygammal sträcka av Sörmlandsleden. Hm, länge sedan jag sprang sträckan mellan Hälleforsnäs och Katrineholm. Jag har bara sprungit den en gång tidigare, 18 augusti 2012 närmare bestämt, medan sträckan var helt ny för Kerstin. Jag mindes att sträckan efter Svalboviken och kommunens högsta punkt var väldigt sanka samt andra fragment som det gigantiska flyttblocket ”Vigors kyrka”. Jag vill inte läsa min story från det äventyret, men Kerstin hade gjort det och kom med lite hintar som friskade upp mitt minne. Nå, det blev hur som helst en minnesvärd och kontrastrik dag på Sörmlandsleden. Det var stilla, frostigt och en förestående gryning när vi steg av tåget i Hälleforsnäs. Världen var tonad i blått och myrmarkerna norr om bruksdammarna var som tavlor hämtade ut Picassos blå period. Dagen bjöd på många vackra vyer och tavlor som är omöjliga att återge eller fånga på fotografier. Djup, ljus, spelande skimmer och tunn frost som täcker trädens grenar och barr låter sig främst upplevas där och då, inte förevigas på bild. Stigarna var mestadels torra och fina med med förrädiska isfläckor här och där. Diset hängde drömskt mellan träden. Ja, så flöt det på i tre mil innan det började snöa. Snöa och snö, blåsa och snöa. Häftigt på sitt sätt men också smått otäckt med isfläckar här och där. På bara ett par timmar föll det 7-8 centimeter snö. Det var så härligt att få komma fram till Katrineholm − med 40 minuter tillgodo innan tåget till Eskilstuna anlände − och glida in på anrika Café Sultan för en fika och byta om till torrt.

Jag kunde bara konstatera att sträckan mellan Svalboviken och Katrineholm var läckrare än jag mindes den, bortsett från etapp 24 som tyvärr hade alltför många sår i form kalhyggen. Det är skillnad på kalhyggen och kalhyggen. Detta samtidigt som samma etapp bjuder på så många fantastiska bitar med gammelskog och underbara tallmoar.
150118l 150118m 150118n 150118o 150118p 150118q 150118r 150118s 150118t 150118u 150118v 150118w 150118x 150118y 150118z 150118zz 150118zzz 150118zzzz 150118zzzzz
150118zzzzzz

  2 kommentarer till “En välförtjänt vilovecka”

  1. Vilka underbara bilder och dom små livsnjutarna till kissar är för söta

Tyvärr, det är nu stängt för kommentarer här.