Dec 142014
 

141213aEgentligen var det meningen att både Kerstin och jag skulle springa Västerås Löparklubbs traditionella ”Train & Run” mellan Eskilstuna och Västerås, men ingen av oss var sugen på 53 kilometer asfalt. Särskilt inte med SMHI:s prognos i handen. Vi valde istället att fira Lucia i Sörmlandsskogarna. Ja, och vi var båda sugna på ett grymt ultralångpass och vad passar väl bättre än sträckan mellan Läggesta och Malmköping för att tillfredsställa denna vår abstinens. Jag har sprungit sträckan tre gånger tidigare medan det för Kerstins del innebar ny vacker stig. Bland Sörmlandsledens en-dags-sträckor hör denna till de avgjort tuffaste med sina 58 kilometer av mestadels teknisk och småkuperad stig. De sista 15 kilometerna fram till Malmköping är väldigt vackra och varierade, men leden är än mer teknisk och kuperad, vilket gör sitt efter 43 km i benen och jag har alltid fått en rejäl energidipp just på denna del av sträckan. Så även denna gång.

Nå, tågbiljetter till 6:52-tåget från Eskilstuna till Läggesta (Mariefred) var fixade. Fredagkvällen var soft och ryggorna packades. Tidig kväll. Kollade SMHI:s väderprognos inför lördagen. Snö och regn under natten, växlande molnighet under dagen och vind på 12-14 m/sek. Vi steg upp kvart över fem på lördag morgon. Jag tittade ut och sa till Kerstin: ”Du, det ser ut att bli en repris på 1:a februari”. Det urbana landskapet utanför var vackert dolt av ett snövitt täcke. Men det var förvånansvärt stilla. Ingen vind alls. Samma morgonritual som alltid sedan bil till stationen. Vi bordade tåget och en halvtimma senare steg vi av på en kylig och isig perrong i Läggesta. På med klockorna och så iväg på cykelbanan för en två kilometer lång transportsträcka av Sörmlandsleden tills stigen in i skogen tar vid. Vi kunde skönja en antågande gryning och plötsligt kunde vi andlöst betrakta hur nattens kompakta front passerade och lämnade hela himlen klar med måne och stjärnor glittrande i våra ögon. Vi kände intuitivt att detta skulle bli en fantastisk dag.

Vi vek av in i den mörka skogen och beslöt oss för att träna vår proprioception utan medhavda pannlampor. Det var fantastiskt vackert med naturen i vinterskrud och det var först nu jag insåg hur mycket jag saknat snön. Jag har de senaste veckorna hela tiden hoppats och bedyrat min önskan om en snöfri vinter, dock utom hörhåll från längtande längdskidåkare i bekantskapskretsen. Så stilla, vitt, tyst och vackert. Återigen har SMHI visat hur värdelösa de är på att prognostisera väder, men för vår del blev det bästa tänkbara. Tack vädergudarna!

Vi insåg att vi skulle hinna upp till de branta bergsklipporna som skjuter upp från Mellan-Marviken och där möta soluppgången. Så himla läcker och rolig löpning då man får läsa av så mycket mer i naturen för att avgöra var stigen verkligen tar vägen. Väl uppe på höjden bjöd himlavalvet och vyerna på ett stilla skådespel: den djuplå rymden med månen i topp åt väster och den antågande solen som sakta färgade horisontens moln i öster röda. Vi bara stod stilla och njöt däruppe på höjden. Sedan bar det av utför tillbaka igen och vidare ned till Marvikarna. Vi kollade kartan och beslöt oss för att ta en sightseeingtur längs Marviksleden norrut längs Nedre Marvikens strand för att göra en lov tillbaka via Ulvaspåret och sedan komma på Sörmlandsleden igen. En omväg på dryga fem kilometer, som vi skulle få äta upp i slutet av dagens äventyr, men det är ju sådant som hör till och gör löpningen till just ett äventyr.

Morgonen vid Marvikarna var helt fantastisk och vilken soluppgång. Den gnistrande snön. Den totala stillheten. Tystnaden. Kylig och klar luft. Bara vi och otrampade stigar. Det var så perfekt (och självklart) att få springa sträckan tillsammans med Kerstin en dag som denna. Jag hade hoppats att Kerstin skulle skriva ett inlägg om detta äventyr då jag redan skrivit två berättelser från sträckan ifråga, men oturligt nog fanns ingen tid över för detta då hon hade jour under söndagen och så hämtning av barnen. Så, vi låter istället bilderna berätta om vårt löpäventyr. Men innan jag överlämnar åt fotografierna kan jag nämna att vi såg spår av älgar, rävar och harar samt fysiska möten med rådjur och två tjädrar. Liksom på mina tidigare turer har jag avstått från att försöka mig på det omöjliga att fotografera den helt sagolika 250-300 år gamla höga skogen i Putbergens naturreservat. Den måste upplevas! Kerstin stod på öronen en gång och själv gled jag ned för en berghäll och skrapade upp knät, vilket krävde omplåstring men inget mer bestående än blodvite. Eftersom Kerstin olyckligtvis hade ont i ländryggen under hela turen fick hon självklart åla sig igenom bot-tallen och bli botad på gammalt vis. De sista 15 kilometerna var som tidigare nämnts tuffa och trots att jag var förberedd fick jag ändå en rejäl energidipp, som snabbt åtgärdades med en 9bar, nötcrème och dextrosol. Sista timman sprang vi med pannlampor, vilket givetvis är läckert på sitt sätt, men vi missade då den fantastiskt vackra skogen. Vi kom i alla fall fram till Malmköping (med ordentligt nedkylda fötter i och med flera blöthål på slutet) i god tid efter drygt 65 tillryggalagda kilometer och hann avnjuta varsin cola och kaffe på den lokala grillen innan vi bordade 17-bussen till Eskilstuna. Kan som parentes nämna att det var två lyckliga själar som kröp ner i ett mycket hett bad efter att ha avnjutit het kyckling-i-röd-curry-thai-take-away och kvällen avrundades sedan med vadmassage, latte och belgiska praliner!

Den som är intresserad av att springa sträckan kan jag rekommendera att göra det under vår/sommar för att låta äventyret ta sin tid och inte behöva oroa sig över att solen ska gå ner innan man är framme i Malmköping. Stories från de tidigare äventyren hittar du på följande länkar 8 juli 2012 och 25/1 2014.

141213b 141213c 141213d 141213e 141213f 141213g 141213h 141213i 141213j 141213k 141213l 141213m 141213n 141213o 141213p 141213q 141213r 141213s 141213t 141213u 141213v 141213w 141213x 141213xx 141213y 141213z 141213zz 141213zzz 141213zzzz 141213zzzzz 141213zzzzzkarta

  3 kommentarer till “Sörmlandsleden i vinterskrud”

  1. Min plan är att ta in på campingen i Malmköping dagen innan för att få maximal ljustid på sig och från Läggesta går det rätt många tåg eller ställer jag bilen där för att sedan ta tåg och buss till starten.
    Men det är bara en plan en så länge

    • Kan vara en bra plan Janne, men jag har aldrig sprungit från Malmköping till Läggesta, bara omvänt. Springer du från Malmköping kan du ju kolla upp öppettiderna för restaurangen/fiket på Skottvångs gruva. Ett alternativ kan vara att ta bilen till Eskilstuna tidigt på morgonen, ta tåget till Läggesta och springa därifrån till Malmköping och ta bussen (går varannan timma) tillbaka till Eskilstuna och bilen. Hursomhelst en fin sträcka!

  2. Startat upp en blogg som delar namn med din. Lite lustigt då vi har olika bild av livsnjutning, för dig verkar det vara att se naturen, motionera och hålla hälsan. Inget ont om det, men min livsnjutning är raka motsatsen. Alkohol, god mat, tobak och att ta det piano. Nåväl, bara en intressant parentes.

    God jul och gott nytt år!

Tyvärr, det är nu stängt för kommentarer här.