Nov 032014
 

141101aHoppsan! Plötsligt har en månad passerat sedan senaste blogginlägget. Har nästan glömt bort hur man gör. Hur man skriver. Har för mig att jag brukar skriva väldigt kortfattat och måla minimalt med ord. Visst var det väl så? Förutom en dubbel-DNS (Terräng-SM och Haninge Trail) helgen 18-19 oktober på grund av en elak magsjuka har det inte hänt något särskilt som varit värt att ägna tid och ord här på bloggen. Nu när den så kallade ”tävlingssäsongen” är över har jag längtat efter senhöstens och vinterns ultramängdpass på Sörmlandsleden. Så Kerstin och jag lät det inte dröja utan bokade in den gångna helgen för en tvådagars på Sörmlandsleden. Och vi valde vår absoluta favoritsträcka, längs Bråviken och Tunabergshalvön, det vill säga etapperna 32-41 från Stavsjö i Kolmården till Koppartorp i hjärtat av Tunabergshalvön. Sträckan bjuder på fantastisk stig, mestadels teknisk i kuperad och stenig terräng med sagolika hällmarker, men den varvas också med smala och mjuka barrtäckta stigar. Och stigen ifråga slingrar sig genom fantastisk vacker natur; urskog och gammelskog, stup och grymma klättringar längs Bråviksbranten och dess gammeltallar, via myrar, sjöar och så fjällmossens vidsträckta ödslighet. Det går helt enkelt inte beskriva sträckan med ord. Den måste upplevas! Att vi sprungit sträckorna i Kolmården och Tunabergshalvön många gånger det senaste året vittnar om hur beroendeframkallande dessa stigar verkligen är. Inget löpäventyr på leden är det andra likt och jag minns särskilt Kerstins och mitt snöpulspass i meterhög snö runt Koppartorp-Nävekvarn-Näveklint i vintras. Sällan har jag skrattat så ofta och mycket under ett löppass som då. Eller vårt härliga genrepspass inför GL3D på tre dagar mellan Djupvik och Nyköping i våras. Ljuvliga minnen som får en att ständigt längta tillbaka!

Jag har skrivit så mycket om dessa stigar innan och jag vill inte skriva sönder dem än mer, utan bara känna dem inom mig. Den som är intresserad får helt enkelt läsa om de tidigare äventyren eller bara njuta av Kerstins och mina fotografier, som förhoppningsvis förmedlar en del av stigen och naturen den slingrar sig igenom.

Nåväl, Kerstin hämtade upp mig utanför jobbet klockan tre i fredags. Vi lämnade Eskilstuna och satte av mot Nyköping i strålande sol. Väderprognosen inför lördagen såg däremot inte så himla upplyftande ut, men vi är ju luttrade vi det här laget och jag brukar åkalla fellrunningkillen Bill Bowermans ord ”There’s no such thing as bad weather, just soft people!” när det vankas skitväder. I Nyköping rullade vi in på Willys och handlade mat till lördagens middag i vår förhyrda stuga som utgör Skeppsviks B&B, där vi bodde senast i våras. Värdparet Björn och Kerstin är bara så underbart hjälpsamma och gästvänliga. Det är inte lätt att få till logistiken på dessa sträckor och denna gång hade vi tagit hjälp av Björn, som klockan fem på fredagen väntade på oss på parkeringsplatsen vid församlingshemmet i Koppartorp. Vi parkerade Kerstins bil där och flyttade över våra löparprylar till Björns bil och han skjutsade oss sedan till Stavsjö vandrarhem! Där väntade så ägaren Pasha på oss. Alltid lika välkomnande och vänlig. Det blev ett kärt återseende och snack om den gångna säsongen. Som om det inte var trevligt nog så bjöd han oss på boendet! Vad säger man? Man blir bara så djupt rörd! Vi installerade oss i rummet innan vi begav oss ut i den bitande kylan upp till Stavsjö vägkrog för en middag bestående av schnitzel, stekt potatis och bearnaisesås, ja, med efterföljande fika förstås. Tillbaka på vandrarhemmet blev det tidig kväll och så djupmassage av Kerstins vader förstås. Snyggare vader går inte att uppbringa på trailmarknaden!

Vi vaknade strax innan sex på lördag morgon. Utvilade! Hoppade upp och lagade till min specialgröt, som vi avnjöt i ljuv tystnad (förutom vårt viskande) tillsammans med varsin expresso. Regnet strilade utanför och temperaturen låg på ett par plusgrader. På med regnjackan från början. Strax efter sju var det ljust nog och vi gav oss iväg ut på Sörmlandsleden, som passerar direkt utanför vandrarhemmet. Mmmm… så härligt att få ge sig ut på denna fantastiska sträcka tillsammans med bästa och vackraste vännen!

Dagen kan sammanfattas som blöööt och kylslagen, men stigarna och naturen värmde. Det blev inte så många stopp och framför allt inga långa stopp, med tanke på kylan och vätan. Vid ett tillfälle kom det även snöblandat regn. Urrr! Så det var inte förvånande att summan foton för dagen var ovanligt lågt. Vi valde norra och kortare delen av leden längs Nävsjön och skippade rundslingan  över Näveklint, varför dagsetappen slutade på ”bara” 57 km. Vi njöt även om det stundtals var tufft på tekniskt slippriga stigar och snorhala spänger. Full fokus hela tiden! Väl framme i Nävekvarn slank vi in på Konsum. Vi hade sprungit på bra och kommit fram nästan en timma innan de stängde, klockan 16. Vi köpte varsin cappuchino och smarrig kladdkaka. När vi sedan skulle ge oss i väg de sista två kilometerna till stugan i Skeppsvik var det en syn för gudarna och två roade Nävekvarnsbor. Vi både såg ut och kände oss som två stapplande 80-åringar, stela i den svinkalla motvinden. Kollade klockan. Vi stapplade fram i 7:30-tempo. Så jävla illa var det och skrattattackerna avlöste varandra. Fick en föraning om framtiden…

Snacka om sprudlande varm lycksalighet när vi kom fram till Björn och Kerstins hus i Skeppsvik och slank in i vår uppvärmda lilla stuga. Vi duschade kokhett och svidade om till torra myskläder. Sedan knackade vi på hos värdparet för att meddela att vi var framme. Därefter blev det härlig matlagning och mycket smått och gott kvällen lång. Ingen TV. Bara två lyckliga tillsammans. Vi sov medan regnet öste ner på natten.

141101b 141101c 141101d 141101e 141101f 141101g 141101h 141101i 141101j 141101k 141101l 141101ll 141101m 141101n
141101o141101z_karta

 Frukosten var beställd till klockan åtta. Vi var uppe en halvtimma innan och packade i ordning våra prylar. Öppnade dörren och steg ut i morgonluften. Jag hade väntat mig en kall vägg av luft, men icke sa Nicke. Det var helt stilla och 12-13 grader i luften. Wow! En riktigt läcker höstdag med vårkänslor i luften, nja, i kroppen snarare. Kändes att det skulle bli en härlig dag särskilt som den återstående sträckan är så fantastiskt läcker (bortsett från 3 km asfaltslöpning mellan etapp 37/38). Nåväl, innan det var dags att ge sig ut på stigen längs kusten väntade värdparets läckra frukost i deras härliga uterum med utsikt mot Bråviken. Bästa tänkbara frukosten! Björn och Kerstin är vad man kan kalla gästvänligheten personifierad!

141102a

Vid halvtiosnåret bar det så iväg! Bara så härligt väder. Vindjackan åkte snabbt av. En långärmad merino räckte gott. Tights hade inte behövts denna dag. Molnen lättade allt mer efter varje kilometer och snart kunde man skönja blå himmel och solen som hittade luckor i molnen. Man ska aldrig döma en sträcka efter distansen. De 25 kilometerna mellan Nävekvarn och Koppartorp bjuder på kuperade och råtekniska stigar, men så underbara och roliga. Och så närheten till havet. Vågornas brus och doften av salt tång. Man glömmer bort tiden. Här och nu! Mina absoluta favoritetapper på Sörmlandsleden. Och efter några timmars fantastisk stiglöpning och meditativa vyer var vi bara i Koppartorp och bilen stod kvar. Det mest märkligaste med denna helg var att vi — trots 81 km i benen på tuffa stigar — var så underbart utvilade mentalt. Lång och djup sömn två nätter i rad, utan några vardagliga distraktioner, göranden eller måsten. Och så dessa fantastiska människor man möter på stigen. Tack Björn, Kerstin och Pasha för att ni satte guldkant på vår helg!

141102b 141102c 141102d 141102e 141102f 141102g 141102gg 141102h 141102i 141102iijpg 141102j 141102k 141102l 141102m 141102n 141102o 141102p 141102q 141102r 141102s 141102t 141102u
141102z_karta

  4 kommentarer till “Gästvänlighet på Sörmlandsleden!”

  1. Härliga bilder från en härlig tur.
    Kul skyllt om nakenbad, inte läge den andra november

    • Jadu, Janne, du vet ju hur fina och knixiga stigarna är därnere vid Bråviken. Det var verkligen en läcker löptur, inte minst kontrasterande, vad gäller väder- och temperaturväxlingen mellan dagarna.

      Ja, det var trist att nakenbadet upphört, så sugna som vi var ;-)

  2. Jäklars va häftigt det verkar! Känns som att jag måste testa det nån dag.

  3. Yes Peter, men du har ju sprungit etapperna kring Stavsjö/Kvarsebo/Djupvik. Vi får väl ta Nävekvarn/Koppartorp längre fram med ETK :-)

Tyvärr, det är nu stängt för kommentarer här.