Det har nästan gått två månader sedan jag senast lät mig förföras av Sörmlandsledens undersköna och tekniska stigar. Då, i början av augusti, var det väldigt varmt. Anders Sahlstrand, Kerstin och jag sprang SUM-banan från Björkhagen till Rudan i Handen, nå, vi bytte ut den tråkigaste biten av SUM-sträckningen mot etapp 3 i Tyresta Nationalpark. Då blev det ett svalkande bad innan Tyresta by, idag blev jag knappt blöt om fötterna. Exotiska löparäventyr i när och fjärran i all ära, men Sörmlandsleden har ändå en särskild plats i mitt hjärta. Närheten till leden har givetvis betydelse, men varje långpass är ett äventyr. Och nu var det äntligen dags att få ge sig ut på leden och släcka den själsliga abstinensen!
Bestämde mig under gårdagen att Hälleforsnäs-Malmköping borde vara alldeles lagom med runt 33 kilometer stig. Självklart var jag mest sugen på en 4-5-mila-sträcka, men det vore rätt korkat eftersom det är dags att trappa ner, vässa pannbenet och fokusera på bergsultran 3×3000 80K i Lake District nästa lördag, tillsammans med Kerstin, Henrik och Torkel och 300 engelska fell runners. Hälleforsnäs-Malmköping fick det alltså bli! Perfekt val inför England, med drygt 25 km teknisk stig och den avslutande milen med fin kupering på Malmaåsen. Löpäventyret avslutades med fem vändor i Malmabacken; snabb gång uppför och snabba utförslöpor. Sög fint i vader och lår! Dagen bjöd på härligt väder och skön temperatur och av blåsten märkte jag inget. Jag hann även med en fika innan det var dags att hoppa på bussen hem. Länge sedan jag avnjöt en så god räkmacka och en riktig latte på det. Vad mer kan man begära?!
Det var femte gången jag sprang denna sträcka och har nu sprungit den på alla årstider, så det får därför räcka med ord om dagens långpass i tystnad och istället låter jag bilderna från dagens löpäventyr tala sitt tydliga språk. På återseende.
