Apr 042012
 

Sedan lördagens urladdning i Örebro har tillvaron varit självvalt lugn och harmonisk. På söndagar tränar jag som bekant aldrig, utan är heliga vilodagar ämnade för spontana infall och annat trevligt som faller mig in. En trevlig present på söndagen var att arrangörerna för Startmilen korrigerat tiderna och min sluttid blev således 38:19, vilket också stämde med min Garmin. En sekund hit eller dit spelar i sammanhanget ingen roll eftersom jag inte kommer att göra några försök att kapa den tiden, utan fokuserar fortsättningsvis på terräng och långdistans. Nog om det. I måndags blev det lätt löpträning med Nordeagänget i Årbyskogen. Fem sköna kilometer i fint väder tillsammans med en liten men glad skara och Linda fick inviga sina nya pjuck. Gårdagen flöt på i samma anda med jobb och lunchpromenad. Dagen avrundades med ett skönt 11 kilometerspass längs Eskilstunaån till Ekeby våtmark. Flera par skäggdopping hade anlänt och spelade. Sothönsen hade fullt bestyr med revir och lite handgemäng här och där. En elegant liten rörhöna simmade på sitt lite förnäma vis i en liten sidokanal. Mina ben kändes pigga och kroppen alert.

I morse ville jag helst bara sova vidare och mina katter är ju väluppfostrade och gör sällan någon ansats till att resa sig för morgonstretch innan de är helt säkra på att jag är på väg att stiga upp. Vart några snoozningar. Nå, snart är det påsk och långledigt. Bara att bita ihop och härda ut. Och inte hade jag förpackat ryggan med löparprylarna och annat inför kvällens sejour i Vilsta. Missade att packa ner ett par prylar, så P-A och jag besökte Stadium för tredje dagen i rad, givetvis förenat med en lång lunchpromenad. Klockan fem stämplade jag ut och cyklade till Vilsta och den fruktade skidbacken. Fan, det låg fortfarande snö kvar och precis i det spår där vi körde förra året. Bestämde mig för vänsterdelen som var upptorkad. Fattade ett stadigt grepp om stavarna, knäppte igång klockan och drog iväg uppåt. Lutning typ 35° och sträckan 70m. Puls på topp, men som föll rätt snabbt på nedvägen då jag kör baklänges ned. Bestämde mig för 10 repetitioner, då sträckan var 50m kortare än den vi normalt brukar köra. Fullt medveten om att jag förmodligen kommer att ha mördande träningsvärk i vaderna på fredag. En löpares vardag, en gång om året. Det vart ett skön pass i strålande sol och frisk hög luft. Tillbaka vid Vilstastugan var Andreas redan på plats. Jo, det var dags för säsongspremiär för uthomhusträning med Vilsta IK. Gula femman stod på agendan. Efter en kvart var vi nog en 15 Vilstaiter som drog iväg mot den låååånga uppförsbacken in i Vilstaskogen. Kände dock att jag var mer sugen på gröna milen, så jag vek av på den efter ett tag. Vilstas gröna mil är nästan som en komprimerad upplaga av Lidingöloppet. Väldigt skön och rätt lättsprungen. Visst, backig, men inte så avancerad beträffande underlag. Rödhakar och taltrastar fyllde skogens tystnad. Sedan blev det en lång cykeltur hemåt i skymningen. Vackert. Och nu ska jag strax gå och lägga mig med katterna och läsa ut första delen av Murakamis 1Q84-trilogi. Fascinerande handling och avskalat språk, vilket lämnar så mycket mer åt läsaren att fylla i och därmed sätter jag punkt för denna gång.