Jun 272014
 

140627_aTvå veckor har passerat sedan asfaltultran på två hjul runt Vättern! Skallen och kroppen är återhämtade, så när som på avklingande långdragna känningar i ligament, senor och muskelfästen på baksida knän. Jag har dock tagit det ”lugnt” med löpning, även om milen drog iväg under midsommarhelgen. På midsommarafton blev det ett morgonpass längs OK Tors sköna stigar och på kvällen ett naturskönt långpass längs ån och våtmarken till Vilstabacken och sedan hem via Årby och Gyllenhielmska leden. Det blev en fin grande final med en sjungande flodsångare nära slussportarna i Torshälla i midnattskymningen. På söndagen joinade Kerstin och jag gänget som sprang Blacksmith Ultra 70K. Vi anslöt i Rosenfors och följde med i 30 km innan vi vände åter på grus och asfalt och 15 snabba kilometer. Nog om det!

Nu är det semester! Yes! Som jag längtat till denna dag, bland många andra… Imorgon bär det av till drömska Lakeland. Det har bara gått 1 1/2 månad sedan Kerstin och jag kom hem från GL3D och andra löpäventyr i Lake District. Naturen, bergen, sjöarna och molnen i Nationalparken är beroendeframkallande! Så mycket att utforska. Och utforska stigarna på springande ben ska vi sannerligen göra. Vi åker dit med enbart handbagage bestående av varsin löparrygga med det obligatoriska och iförda löparskruden redan på Arlanda. Inget överflödigt krafs här inte. Hardcore trail är synonymt med svett och sumpdoft på rummet och saltränder längs skrattrynkorna!

Grundplanen är att ha Keswick som bas och ta in på B&B. De tre första nätterna är redan förbokade. Tidigt på måndag morgon startar vi vår två dagars rek-tur av Bob Graham Round (42 bergstoppar och 115 km). Vi springer etapperna medsols. Vi övernattar halvvägs på Stickle Barn innan vi tar itu med rundans svåraste passage, Broad Stand vid Scafell Pike. Där finns två alternativ: antingen via den svåra och snabba Broad Stand eller via en betydligt snällare men säkrare omväg, som dock äter upp 20 minuter av de 24 timmar man i normalfall har på sig om man gör ett helhjärtat försök av BGR. Och om våra kroppar känns bra efter vår rek-tur och vädergudarna ler mot oss kanske vi gör ett försök på torsdag/fredag. Allt är förberett! Jag har nu testat att ladda min Garmin 310 med mitt powerpack medan jag springer och det fungerar klockrent!

Kroppen pirrar av förväntansfull längtan. Inte olik den jag ofta kände som barn eller numera känner så fort jag sätter ner foten på Sörmlandsleden. Det är som mottot jag alltid burit med mig som fågelskådare, att vara närvarande och alltid förvänta sig det oväntade. Att bara dra iväg en vecka med minimal packning på ryggen känns barnsligt äventyrligt! Vid den här tiden imorgon landar Kerstin och jag på Manchester Airport. Förhoppningsvis blir det några rapporter via den nyinköpta minipaddan eller bara ögonblicksuppdateringar på FB. Den som lever får se. På återhörande!

140627_b 140627_c
140627_d