Mar 312012
 

Kan redan här avslöja att jag äntligen lyckades springa milen under 40 minuter. Att jag var kapabel till det visste jag, men det är alltid många faktorer som ska klaffa. Vissa går att påverka, andra inte. Det är ju inte någon barnlek att som 49-åring springa på en tid under 40 minuter. Som bäst har jag gjort 40:45 (Semesterloppet i Mariefred förra sommaren). Nå, jag väljer mina miltävlingar och förbereder mig därefter. Det har alltså varit en tålmodig dröm att en dag – då förutsättningarna är de perfekta – springa milen på sub40 och jag har också bestämt att den dagen jag gjort det ska jag inte ha som mål att kapa tiden ytterligare, utan fokusera helt på Ultra. Självklart kommer jag fortsätta springa miltävlingar och kortare distanser, KM som i större sammanhang, för att det är kul, bra tempoträning och för att det är bra mental träning. Även om en icke-löpare förmodligen skulle bedöma ens mentala tillstånd ur en annan synvinkel ;-)

Apropå drömmar. I natt drömde jag två drömmar om att jag sprang Startmilen. I den första vart jag och några till plötsligt avvisade från banan mitt i självaste loppet av några funktionärer. Vi blev ledda ner i en dyster gång under jorden och kom till någon stor och skum källarlokal. Dopingkontroll. Min första irrationella tanke var: ”Är Resorb tillåtet?” Sedan blev jag bara förbannad för att de sabbat min tävling och mitt försök på sub40, så jag vände på klacken och gick därifrån. Därefter sker någon växling i drömmen och jag är med på banan igen, men bara för att komma till värsta backen. Vi snackar bakhopparbacke, vilken fick Abborrbacken att likna en picknickkulle. Jag fick krypa sista biten och där någonstans insåg jag att det var kört tidsmässigt. Sedan drömde jag om pärlugglor och annat. Och jag vet inte om det blev så mycket bättre när jag vaknade vid åtta i morse för att konstatera att taket på grannhuset var helt vitt samtidigt som det ven i eken utanför. Som sagt, det är mycket som ska klaffa när man ska på löpartävling och siktar på personbästa. Men mitt i misären kunde jag småle åt den kloka insikten om att det hursomhelst skulle bli en bra prövning för pannbenet och tävlingsnerverna. Fanns fan ingen tanke på att deppa ihop och spoliera de senaste veckornas förberedelser. Kjelle och Perra hämtade mig vid halvtolv. Vi var taggade och bättre kändes det då Kjelle hade kollat vindriktningen i förhållande till bansträckning. Vi skulle få motvind på några partier, men inte så blodigt farligt. Halvvägs till Örebro sprack molntäcket upp och temperaturen steg till sagolika +4°. Stämningen var minst sagt god i bilen! Vi parkerade bilen vid Universitet, hämtade nummerlapp, klädde om och kom vältajmat ut till arenan för att se målgången på de som sprang 5 km. Vi mötte Daniel och kort därefter kom Celine springandes in mot målet. Hon gjorde en mycket fin prestation på 21:37. Elva år och slog samtliga tjejer upp till 15 år!

Strax innan 14 drog vi till starten och placerade oss nära startlinjen, men bakom elitlöparna. Solen strålade från en klarblå himmel och nerverna var på helspänn. PANG och så iväg. Jag tog rygg på Perra och en liten klunga från Örebro AIK. Första kilometern gick snabbt, runt 3:42. Jag hittade tempot och andningen rätt snart. Benen, kroppen, sinnet och hjärtat kändes pigga och glada. Nu var det bara att löpa smart. Höll mig till den lilla gruppen med Örebro AIK och hela tiden med Lotta Lennartsson (Örebro IF Start) som hade ett perfekt och jämnt tempo. Mellantid vid 5 km på 19:15. Yes, sub40 inom räckhåll! Höll ihop med Lotta hela vägen. Rätt skönt, då hon är en välkänd person och löpare i Örebro och alla hejade och skrek på henne, vilket jag snällt tog del av. Sista kilometern ökade vi tillsammans med en pigg kille från Glanshammars IF. Triggade varandra. Sedan in på arenan. Vilken känsla med alla människor och kommentatorns röst som ljöd över arenan och ropade ut namnen på löparna inför målspurten. Och gissa hur jäkla glad jag blev när jag kunde urskilja de stora siffrorna på klockan vid målet: 38:xx. Jag hade sprungit otroligt bra och pressade mig i mål på kanontiden 38:19 (i snitt 3:50 per km)! Tre sekunder efter Lotta. Perra dundrade in på 39:24 och Magnus på 39:32 medan Daniel redan sprungit i mål på 37:46 och slutligen Kjelle på 46:27. Vilken kick! Ett kvitto på att jag tränat helt rätt de senaste månaderna och förberett mig på bästa möjliga sätt veckan innan. Efter Lidingöloppet i höstas så var detta den särklass härligaste målgången i min korta löparkarriär! Startmilen var dessutom väldigt välarrangerad, fina priser och med ett mycket vasst startfält. Nä, nu ska jag inte skriva sönder denna underbara känsla. Jag har firat med en saftig lammbiff och ska strax krypa ner i hett skumbad med en latte. Jag ska njuta hela kvällen lång! Ha en skön lördag ni med!