Mar 162014
 

140316aDet blir inte alltid som man tänkt, utan ibland blir det bara bättre. Kerstin avslutade sin tillfälliga arbetsvecka på Mälarsjukhuset med jour hela fredagkvällen och natten till lördag. Ibland är det tydligen lugnt ibland inte. Det blev att åka fram och tillbaka ett par gånger mitt i natten, varav gång nummer två resulterade i två minuter i sängen innan det var dags att hoppa upp igen och åka in till sjukhuset för en akut röntgen. Vädret för lördagen såg nu heller inte helt ultimat ut, medan prognosen för söndagen avbildades med en stor fet och glad sol. Vi beslöt oss för att ta sovmorgon på lördagen och ta långpasset på söndagen. Abstinensen gjorde sitt och vi drog till Vilsta på lördag eftermiddag för en skön repa på gröna milen, vilken vi rundade av med en go fika på Raststugan. Resten av lördagen förflöt i matlagningens och amors tecken.

Söndag morgon. Klarblå himmel och en stigande sol som färgade husen röda. Frost på marken. En lång frukost med tillhörande latte. På med löparstassen och så iväg i bilen till stationen. Vi hade bestämt oss för att springa Sörmlandsleden mellan Hälleforsnäs och Vilsta (Eskilstuna) som mäter 50 km. Ett ultrapass i bästa tänkbara väder, som omväxling till alla våra pass i grått, disigt eller regnigt Englandsväder (några snöpulsturer undantagna). Vi tog 08:09-tåget mot Katrineholm och 20 minuter senare klev vi av på den ödsliga perrongen i Hälleforsnäs. Jag har räknat ut att det var elfte gången jag steg av på denna gudsförgätna perrong för att springa på Sörmlandsleden. Faktum är att den första sträckan jag överhuvudtaget sprang på leden, var just etapperna 23, 24:3, 24:2 och 24:1 från Hälleforsnäs till Vilsta, den 21/4 2012. Sedan dröjde det ända till den 21/12 2013 innan det var dags för en repris, då tillsammans med Kerstin och Patrik L.

Sträckan fram till Bälgviken (32 km) är väldigt varierad både vad gäller stigar och naturtyper, särskilt det senare. En rätt tuff sträcka med övervägande tekniska stigar med mycket rötter, sten och ljung men likväl mycket härlig löpning på hällmarker och gamla barriga skogsvägar. Tekniska stigar må vara jobbiga, men är även oerhört roliga att springa på, särskilt som stigarna kantas av gamla vackra skogar. Sista milen innan man kommer in i hjärtat av Vilstaskogarna är dock måttligt rolig med mycket rötter, sanka och geggiga stigar samt intetsägande natur med sly och tuvmarker. Nå, man kan se det som en mental träning och någon slags terapeutisk återblick genom att klafsa fram i leran. Hursomhelst fick vi en oväntad rast och vila då vi råkade på min arbetskollega Sofie Ö som var ute med sin hund Molly och mamma Inger. De tipsade oss dessutom om att ett tranpar stod i Granstumossen en bit bort och var synliga från stigen. Och visst fick vi skåda de ståtliga fåglarna! I övrigt förgyllde årets första sjungande dubbeltrastar och ett vackert stjärtmespar. Av mina optimistiskt utlovade tjädrar syntes intet. Annars var det kungsfåglar, tofsmesar, korpar och den alltid lika trogna stenknäcken som utgjorde basen på fågelfronten. Ja, och vi blomskådade dessutom och såg blåsippor och tussilago lite varstans. Mest udda var helt klart några plantor med vackert blommande Tibast mitt ute i ödemarken intill Näshultasjön!

Till sist rullade vi utför mot Skjulstastugan och de brusande forsarna. Vi valde att fortsätta på grusstigen längs ån genom det gamla kolonistugeområdet och vidare till stationen där bilen stod parkerad. På grusstigen mötte vi en hurtig Kjell L. De sista kilometerna på asfaltsplatten ökade vi tempot och låg och malde i 4:30-fart. Progressivt ultrapass ;-) Passet slutade på 53 km och avnjöts i något högre tempo än vanligt; 5 timmar och 18 minuter effektiv löptid. Självklart gjorde vi stopp här och där i soldränkta gläntor och ljuva hällmarksöppningar för att inta energi. Ja, vi var så vågade att vi även slog oss ner i solen i lä av en dunge med enbuskar vid Näshultasjön och bara njöt av blåsippor och Flapjacks.

Som sig bör avslutas denna story med bilder av Kerstin och mig från dagens löpäventyr i härligt vårväder. På återseende!

140316b 140316c 140316d 140316e 140316f 140316g 140316h 140316i 140316j 140316k 140316l 140316m 140316n 140316nn 140316o 140316p 140316q 140316r140316s

Ja, just det… jag glömde visst att nämna lite prylar som testades. Jag äger inte så många kulörta löpkläder, men en svavelgul, prasselfri och ultralätt vindjacka av märket Arc’Teryx från Hasse på MestUte kunde jag inte tacka nej till. Hade bara en långärmad merino under och jackan höll tätt mot blåsten längs Näshultasjön samtidigt som den andades fint. Grymt skön och tar hoppackad ingen plats alls! Sedan var det ju det här med racevästar. Jag är otroligt nöjd med de två jag slutligen valt att ha för mina olika behov, det vill säga Salomons Hydro 5L och den förra Advanced-modellen på 12L. Jag var dock nyfiken på NorthFace senaste på 8L. Jag gillar dock inte vätskeblåsor, utan vill ha flaskor framtill, så att jag har koll på hur mycket jag har och att de är lättpåfyllda. NF-västen är dock gjord för att man ska ha vätskeblåsa i första hand, vilket kan vara anledningen till säckens uppbyggnad och rymlighet. Det blev en del modifikationer på västen för att hålla softflaskorna på 0,5L på plats i sidofickorna. De egentliga flaskhållarna högre upp går fasen inte att använda som flaskhållare, om man vill ha mer än 2dl. Och de sitter dessutom illa placerade för detta ändamål, så jag sydde fast inåt bröstet. Efter dagens tur med västen kan jag bara konstatera att den sitter riktigt skönt och jag gillar verkligen det stora antalet fickor och själva ryggsäcken har flera fickor både inuti och utanpå. Jag ska modifiera ryggan ytterligare innan jag kommer med en utförligare recension och vad jag modifierat på västen för att den ska passa mina behov.

Till sist kan jag nämna min nya kamera som hängt med på de tre senaste långpassen. Lumixen har varit kanonbra men den fixar uppenbarligen inte fukt eller kyla, så den började svikta. Min extremlilla Kodak håller ställningarna men bjuder inte på någon bildkvalitet i den högre skolan. Hittade så den större Olympus Tough, som är vattentät ned till fem meter, stöttålig och tål temperatur ner till -10 och är dessutom otroligt snabb. Den fick dessutom lätt plats i ena ”flaskhållaren” på NorthFace-ryggan. Snabbt tillgänglig. Jag är grymt nöjd med kameran, men jag måste bara gå igenom alla inställningar, så att den gör som jag vill.

Over and out på prylfronten.

140316t
140316u