Mar 082014
 

140308aSå var det dags för ett ”normallångt” långpass på Sörmlandsleden. Läge för en liten tjuvstart på de sociala långpassen med Eskilstuna Trailklubb. Slängde ut en blänkare på FB-gruppen om någon var sugen på en fika i Malmköping och för komma dit krävdes löpning på Sörmlandsleden från Hälleforsnäs. Anade att några nog skulle nappa på äventyret och lockas av 30 kilometer skön stiglöpning. Egentligen är sträckan lättare att springa från Malmköping, då den milen långa Malmaåsen sluttar utför i stort sett hela vägen, med en uns överdrift. Anledningen att jag de senaste gångerna valt Hällerforsnäs-Malmköping istället för omvänt är att Malmköping är så mycket vackrare och har så många fik att erbjuda vid eventuell väntan på buss/tåg hem till E-tuna.

Nå, lördag morgon. Vaknade som vid en normal arbetsdag. Lugn lång frukost med katterna och när det ljusnade var himlen klarblå och molnfri. Kan inte minnas när himlen var klarblå senast. Var i valet och kvalet om jag skulle springa i min sköna Gore-shorts, hm, svårt, tja det fick bli älsklingskepsen istället, som hängt som en fladdermus i dvala på en krok hela vintern. Cyklade iväg och gladdes åt årets första sånglärkor vid Glömsta gärde! Hade medvind så jag var vid stationen med bred marginal och PO var redan på plats. Jag hade förstås meddelat att jag tänkte hänga på låset för att få min latte och bulla. Snart nog droppade även Kerstin S, Peter A och Marjo in i väntsalen. Några minuter över åtta öppnade Pressbyrån. Snabbt som fan till kaffemaskinerna. Butiken doftade av nybakta vaniljbullar. Fyra fikakåta stiglöpare hängde vid maskinerna. Klockan tickade. Tåget rullade in på perrongen längst bort. Avgång 08:09. Tick-tack, tick-tack… Det blev en snabb uppjogg ner i tunneln med kaffe och bulla i händerna och så upp på perrongen. Kerstin stod beredd att hålla emot tågdörren om lokföraren skulle få för sig något punktligt osympatiskt. Fem taggade och glada ETK:are sjönk ned i stolarna och myste under den tjugo minuter långa tågfärden.

Tåget saktade in och vi chockade två personer som skulle stiga på: ”Värst vad folk det ska av här då!” Alla gånger jag stigit av på denna ödsliga perrong är det bara löpare som stigit av. Aldrig en vanlig dödlig. Alla checkade vi av utrustningen, knöt om skorna, justerade ryggorna och undrade om det skulle bli varmt idag. Solen hade redan börjat värma. Och så rullade vi iväg på leden. När vi efter två kilometer kom till leddelningen vek vi av på leden mot Flen/Vilsta för att uppleva den vidsträckta myren i den soldränkta morgondräkten. Så vackert! Kanada- och grågäss fanns på plats, men inga storlommar. Vi njöt och några av oss skalade av ett lager kläder. Sedan sprang vi tillbaka en kilometer för att komma på leden mot Malmköping igen.

Tempot var perfekt och Kerstin fick fungera farthållare första milen. Sträckan de första 20 kilometerna fram till väg 53 bjuder på stor variation med allt ifrån tekniska stigar till bortglömda grusvägar och däremellan hala spänger, blöta mossor, sumphål och alldeles gudomligt mjuka tallbarrsstigar. Inte så kuperad terräng, utan mest böljande tallmoar eller granskog á la John Bauer. Små vackra tjärnar här och där. Men tyvärr hade det skett en del gallring och avverkning på flera platser sedan jag och Kerstin sprang sträckan på nyårsafton. Vi gjorde regelbundna stopp för vätske- och energiintag. Och givetvis tog vi ett varv på rundslingan ”Sagostigen” i närheten av Rosmossen och upplevde de häftiga rasbranterna längs stigen.

Den sista milen avverkades uppepå Malmaåsen hela vägen till Malmköping. Trots att ett svagt motlut hela tiden med ett flertal branta utförslöp (så man liksom kan börja om med motlut:) så gillar jag åsen skarpt, som egentligen ska upplevas i maj med dess lövsalar och branta sluttningar på vardera sida av åsen. Vi matade på och njöt av vyerna. Några började känna av distansen, men inte en suck eller klagande hördes. Alla bet ihop. När vi till slut kom till Malmköpings kyrkogård stod vi inför två val: fortsätta den sista biten på åsen till Malmabacken och sedan ta en fika eller springa direkt in till Malmköping för att ta 13:03-bussen hem. Vi valde att hoppa över fikan denna gång och istället komma hem två timmar tidigare. Alla var nöjda med dagen och tre sköningar i gänget sprang för första gången över tre mil! Grymt jobbat med tanke på att terrängen och stigarna bjöd på en del svårigheter mitt i löpglädjen, men att vara fler gör det hela lättare, som en slags distraktion och gemensam pepp. Leenden och skratt gör underverk! Tack Marjo, Peter, Kerstin och PO för en synnerligen skön vårdag på Sörmlandsleden!

Som vanligt rundar jag av med ett gäng frusna ögonblick i färg!

140308b 140308c 140308d 140308e 140308f 140308g 140308h 140308i 140308j 140308k 140308l 140308m 140308n 140308o 140308p 140308q 140308r140308s