Mar 022014
 

140301aEftersom Kerstin hade bakjour (som inte är att förväxla med den man finner i bageribranschen) och inte skulle gå av förrän klockan nio på lördag morgon var det lämpligt att förlägga lördagens långpass i närheten av Västerås. Vi enades om att Bruksleden vore ett förträffligt alternativ till gamla ”vanliga” Sörmlandsleden. Kerstin tog på sig uppgiften att klura ut någon fin sträcka på runt 50 kilometer och samtidigt undvika de trista etapperna som utgår från Västerås. På torsdagen la Kerstin fram förslaget för GL3D-gänget (vi fyra från Mälardalen som ska springa Great Lakeland 3Day om två månader). Tyvärr kunde varken Bosse eller Henrik hänga med av olika anledningar, så det blev Kerstin och jag. Jag åkte över till Kerstin på fredag kväll och det blev en soft afton med delikat uppladdningsmiddag bestående av lax och sparrisrisotto.

Lördag morgon kunde inte starta bättre eller vad sägs om en skön sovmorgon som övergick i en slow frukost med kartstudier av leden. Vi gjorde oss i ordning enligt våra individuella pre-ultratrail-ritualer och runt halvtio satt vi i bilen på väg mot Hallstahammar. Efter ett kort stopp vid Lidl och inköp av bananer och chokladbars fortsatte vi sista biten till Valstalunds IP i utkanten av Hallstahammar. Klockan var 10:10. Gråmulet, med ett tunt dis hängande i luften, vindstilla och några plusgrader. Perfekt löpväder (men det säger jag oftast om alla sorters väder;)

Från Valstalund går leden första två kilometerna på ett av motionsspåren, som är omgivna av riktigt läcker natur med hällmarker och härlig kupering. Och nu kära läsare ska jag chocka er genom att hålla det skrivna ordet kort och istället låta bilderna från lördagens äventyr tala. Fortfarande, ett dygn senare, känner jag mig euforisk till sinnes så fort jag tänker på stigarna och naturen! Ledigt i klass med mina absoluta favoriter på Sörmlandsleden längs Bråviken, Tunabergshalvön och Nynäsområdet utanför Trosa. Etapperna 6-8 på Bruksleden bjöd på en underbar variation, vad gäller natur och stigtyper. Som det bästa kakfatet man kan tänka sig. Mycket tekniska stigar med gytter av sten och rötter, som övergick i härlig slät hällmarkslöpning genom glesa tallskogsmarker, för att i nästa stund slingra sig jämn och fin längs en flera kilometer lång stillaflytande å, ja, för att inte tala om alla hala spänger som satte skor och balans på prov. För egen del blev det en skön ostoppbar glidvurpa rakt ut i en myr och vid ett annat tillfälle gled jag utför en våt häll och var en sekund från att springa rätt in i en tall. Stigen passerade vidare genom mattor av grön lummer som täckte marken, ofantliga klippblocksformationer, den långa sjön långsjön, härliga små myrar och mossar. Den vidsträckta Rövallsmossen var helt fantastisk. Som en savann där man kunde vänta sig att en giraff plötsligt skulle lösgöra sig ur någon isolerad dunge i det stilla diset, ja, för den som har fantasi vill säga, men annars skulle en ståtlig älg gått lika bra.

Ett litet men ack så välkommet avbräck blev avstickaren in till Ramnäs. Kerstin hade varit förutseende nog att kolla upp fikamöjligheterna. Konsum kan man lita på i alla väder! Att fika på Konsum under våra långpass har ju nästan blivit en vana och det är ju alltid kul att bjuda byborna på något minnesvärt en lördag på affären. Det var hursomhelst skönt med ett kaffe- och bullstopp efter 28 kilometer. På tillbakavägen sprang vi på en läcker ås genom Ramnäs och slapp asfalten helt och hållet.

Tillbaka på själva huvudleden och etapp 8 bar det av mot Hallstahammar igen. Om det var blött i markerna? Det kan man lugnt säga, men det var inget som bekom oss. Etapp 8 var helt fantastisk, precis som sjuan. Stigarna bjöd på sådan löpglädje och jag skulle kunna gödsla med superlativ i min beskrivning, men med uppenbar risk för att inlägget skulle väga över åt det patetiska. En tanke for genom mitt huvud då och då: Jag måste bara hit och springa igen till våren och till sommaren! Bäst av allt är att vi var två om tanken:-) Kerstin och jag enades glatt om att den här sträckan måste bara fler av våra löparvänner få uppleva och siktet är därför inställt på att dra ihop ett gäng i juni för en dags socialt löpäventyr! Eh, jag lovade att chocka er… Efter 53 kilometer var vi tillbaka till bilen. Skymningen var i antågande. En minnesvärd dag tillsammans med bästa sällskapet, trötta ben, glada fötter och fridfullt sinne var till ända, nästan.

Jag kan verkligen rekommendera denna sträcka av Bruksleden och man kan strunta i – den totalt åtta kilometer långa – avstickaren till Ramnäs. Den som är intresserad av detaljkartor på Bruksleden hittar dem här»

Ja, då var det dags att runda av detta inlägg, där varken ord eller bild kan ge en rättvis bild av nästan sju timmars äventyr i fantastisk natur och helt underbara stigar! Här kommer så ett fång bilder från Kerstin och mig. Håll till godo!

140301b 140301c 140301d 140301e 140301f 140301g 140301h 140301i 140301j 140301k 140301l 140301m 140301n 140301o 140301p 140301q 140301r 140301s 140301t 140301u 140301v 140301w 140301x 140301y 140301z 140301zz 140301zzz 140301zzzz140301zzzzz