Mar 172012
 

Den här tiden och en månad framåt är den optimala för att se bäver i Torshällas system av kanaler och åar, om man nu är intresserad att lägga ner en del tålamodsprövande tid på dessa smått märkliga och skygga djur. Jag tycker att det är lika spännande varje vår att försöka lokalisera några djur och deras revir och lära sig deras rutiner. Det tar alltid lite tid i början, men när man väl lärt sig några individers rutiner i skymningen, så kan man sätta sig på platsen med en termos med latte och väntan behöver sällan bli lång innan en biffig bäver kommer simmande. Bävern är nattaktiv, så chansen är störst att få se dem i gryningen eller i skymningen. Jag brukar välja skymningen och helst i april då kvällsljuset är längre och temperaturen är behagligare. Det är otroligt rogivande och kontemplativt att efter en arbetsdag bara få sätta sig på en stubbe vid Torshällaån eller mot en gammal husvägg vid Nybyån och bara betrakta krusningarna och den föränderliga ytan som trögt flyter förbi. Om sedan en bäver simmar förbi eller kravlar upp på strandbrinken intill är en bonus som man sover gott på. Nå, när jag i torsdags sprang längs med Nybyån såg jag att de varit på ett par aspar alldeles nyligen och igår sprang jag samma sträcka igen och då var ett av träden fällt. Nu var det spänning luften. Jag cyklade dit vid halvsex på kvällen och väntade tre kvart. Ingen bäver. Stack dit igen vid tio på kvällen med pannlampa. Ingen bäver. Bestämde mig för att gå upp tidigt denna lördagmorgon och göra ett nytt försök. Vaknade så vid fem i morse och katterna blängde surt med halvöppna ögon. Stadig grötfrukost sedan på med kikare, kamera och termos. Ingen soluppgång mot klarblå himmel, utan grått och småruggit väder. Men vad gjorde väl det då det skett ett påtagligt inflöde av vårfåglar. Både bofinkar och rödhakar sjöng lite varstans, liksom koltrastar och starar. Spelflygande grönfinkar, trummande större hackspettar, dovt hoande ringduvor och snacksaliga nötväckor i en skön blandning med en rad andra sjungande fåglar. En helt fantastisk morgon! Men trots tre timmar längs med Torshällas åssystem, sittandes och gåendes, ville ingen bäver visa sig. Det var i alla fall gott om spelande knipor i vattendragen och jag belönades ändå med en havsörn som kretsade ett tag över Torshälla hamn, innan drog norröver mot Mälaren. Vilken härlig start på dagen och klockan var bara nio när jag kom innanför dörren.

Efter en andra eller tredje frukost, beroende på hur man ser det, blev det lite mailande och uppdateringar av Madeirawebben. Därefter var det dags för den sedvanliga långpannan, alltså långpasset. Tänkte pröva en ny omvänd rutt med en avstickare som löparkompisen Nicklas Alhällen tipsat om. Det blev lantlig miljö via Gärdtre och sedan in på Årbys gröna mil sedan vidare längs Eskilstunaån via Närjeholmen och Ekeby våtmark; 23 km i långsamt tempo och vacker miljö! Resten av dagen gick i njutningen och lugnets tecken och skymningstimman tillägnades givetvis bäverspan vid åsträckan i norra delen av Torshälla. Tålamod och åter tålamod är en galen bäverspanares bäste vän!