Feb 082014
 

140208aaMan kan ju inte springa och förlusta sig på Sörmlandsleden var eviga helg utan… nä stopp hur tänkte jag där? Spolar tillbaka. Visst kan man springa Sörmlandsleden och uppleva eufori och endorfin i en salig mix, men ibland kan längtan efter social kvantitet vara större än vackra stigar. Allra bäst blir det om man kan förena dem båda förstås! Jag kände att det var läge för att bjuda in de goa medlemmarna i Eskilstuna Trailklubb till ett långpass. Presenterade ett enkelt upplägg med några hålltider på klubbens FB-gruppsida. Tanken var att var och en kunde ansluta på några platser och sedan droppa av när de själva önskade, vilket innebar att var och en kunde haka på efter sina egna förutsättningar, vad gäller distans, tid och logistik. Kändes som ett bra koncept väl värt att fortsätta med – långpass som passar alla som har tid!

Långpasset startade på Östra torget i Torshälla klockan åtta på lördag morgon. Mmm, det har sina fördelar att springa långpass på hemmaplan. En av dem stavas sovmorgon! Förberedde det mesta på fredagkvällen och steg upp strax innan sju. Sedvanlig rutin inför långpass bestående av grötfrukost, grön rawfood-drink, bröstvårtetejpning, vaselinsmörjning, fotledstejpning, ja, sedan var det bara pussa siamesdamerna adjö och bege sig upp till Östra torget i en stilla uppjogg. Scannade av torget och såg på långt håll några suspekta typer som huserade i busskuren. Män i långa tights kan bara betyda en sak, eller? Där stod Peter Y, Patrik och Johan D och myste. Plusgrader i luften och redan ljust. Efter den självklara hälsningscermonin blev det löparorerande av rang. Strax därefter anslöt även Peter A (med fredagsintervaller i benen) och Henrik. Johan och Patrik hade sprungit från Eskilstuna till Torshälla och Henrik från Slagsta. Hardcore!

Klockan 08:02 bar det så iväg mot Nybybron och så in på grusvägen längs ån mot Ekeby våtmark. Socialt. Verbalt. Från första steget. Ljuset, plusgraderna, glatt sällskap och de sjungande talgoxarna gav upphov till vårfeelings. Halvvägs till våtmarken kom en löpare från motsatt håll. Inte förvånande var det en glad Ranald, som redan varit ute på en långsväng och som nu var på väg till OK Tors milspår för att runda av innan barnen hemmavid kallade på sin snabbfotade far. Efter lite snack skildes vi åt. Vi följde ån över Närjeholme, vidare längs Nedre hamnstigen mot Faktoriholmarna där Johan R skulle möta upp. Men vi låg tio minuter före tidsschemat så vi tog en sväng bortåt och Ekbacken vid Köttskolan till. Tillbaka till Bolinder Munktell. Ingen Johan, men däremot Mona W-A som skulle iväg och möta Peter G för ett pass. Vi kunde dock inte vänta, utan drog vidare till nästa hållplats i Stadsparken, om nu någon stod där och väntade på oss, men icke. Då var det bara att fortsätta längs ån till Vilsta och vi kom fram exakt på utsatt tid: 09:30! Där stod Marjo, Kent, Tomas och Kjell. Kul. Peter Y tackade för sig och vände hem till Torshälla igen.

Det blåste kallt. Efter en japansk fotosession med den enorma Vilstabacken i bakgrunden satte vi av mot och på Gröna milen. Spåret var dock inte så isigt som jag befarat, men lös kramsnö sög dock för en del i sällskapet, även om jag själv var nöjd med fästet i mina X-talon212. På själva gröna milen var stigen bättre och mer lättsprungen. Det rullade på fint och molnen sprack upp lite då och nu. Det värmde att se blå himmel mellan moln och träd. Kjell och Tomas tog en genväg till kaffet i Vilsta raststuga, medan några av oss sprang och pratade och sprang fel, men bara åt fel håll innan vi kom in på femman och kunde avsluta med fanan i topp. Väl tillbaka till raststugan vankades det en efterlängtad och välförtjänt fika. Inga fler hålltider att passa. Johan fick sin köttbullemacka, Henrik kaffe och choklad, Marjo sin chokladboll, ja, alla fick (betala) vad de önskade. Det blev en trevlig och välkommen break på runt 25 minuter!

Nöjda med alla behov uträttade var det så dags att fortsätta. Istället för att fortsätta längs ån och genom stan till Årby föreslog Johan att vi istället tog en lång lov via Viptorp, Hugelsta, Odlaren och Ekängen. Sträckan bjöd på för mig helt nya stigar och varierad löpning i vackra miljöer, varav några partier med riktigt fin skog och hällmark! Ja, även lite våtmarkslöpning, hopp över åar och tung åkerlöpning:-) Och där någonstans satte Johan, Kent och Marjo personliga distansrekord, med breda marginaler dessutom, så breda marginaler nu kan vara. Grymt jobbat av trion! Bortåt Ekängen och Skiftinge droppade merparten av gänget av medan jag och Henrik fortsatte sista biten till Årby. Vi sprang typ halva femman i Årby innan Henrik styrde kosan hem till Slagsta och jag själv fortsatte längs Gyllenhielmska mot Torsharg. Kände mig oförskämt pigg, men givetvis trött, men den som springer förstår vad jag menar. Så jag fattade det – i mina ögon – synnerligen kloka beslutet att runda av med den fina 7,5:an i Torshargs härliga skogar. Korpparets rop ekade i skogarna och det var knappt någon snö på stigarna i söderläge. Jag njöt i fulla drag!

I nästa stund stod jag innanför dörren med två fyrbenta damer som jamade högt och glatt (tror jag). Kollade klockan. Jaha, då vart det ett långpass som blev till ett ultrapass: 55 km på 5:54 i effektiv löptid. Snabb avsvidning, mixa ihop en energidrink, fixa en latte, mat till kissarna och sedan bara sjunka ned i ett riktigt hett skumbad. Spelade igenom dagens sociala löpäventyr bakom stängda ögonlock. Otroligt trevlig dag i underbart sällskap. Delad glädje är sannerligen dubbel glädje!

Rundar av med lite bilder från dagen och önskar er alla en fortsatt trevlig helg!

140208a 140208b 140208c 140208d 140208e 140208f 140208g 140208h 140208i140208j