Jan 042014
 

140104aLånghelg och långpass. Smått dagvild efter helgernas mix av lediga dagar och arbetsdagar. Ett långpass på runt fyra mil på Sörmlandsleden var tanken. Funderade på den otroligt fina sträckan mellan Läggesta och Ånhammar via Skottvångs gruva, men det är tyvärr väldigt trixigt att få till logistiken. Ett mess från Kerstin löste dock alla grubblerier. Hon undrade om jag ville hänga med henne och Bosse (med bloggen Långa Loppet) på ett långpass längs Bruksleden upp till Skultuna och sedan ner mot Västerås igen längs åsryggen öster om Svartån. Sträckan som Bosse knåpat ihop skulle landa på runt 50 kilometer. Eventuella felspringningar exkluderat, men det får man inte säga högt, med tanke på att Bosse är gammal orienterare. På fredag kväll visade det sig även att Henrik (Ortman) skulle hänga på. Kul! Hela GL3D-gänget från Mälardalen som ska springa Great Lakeland 3Day i maj samlade för ett gemensamt ultratrailpass!

Efter att ha blivit smått bortskämd på de senaste långpassen på Sörmlandsleden med upphämtning vid dörren, fick jag denna lördag snällt cykla till Eskilstuna station och därifrån ta 07:52-tåget till Västerås. Inte många resenärer. Drömde mig ut genom fönstret. Sakta sakta kunde man ana en gryning i antågande. Diset hängde stilla i luften. Vaknade upp av konduktörens ”Nypåstigna”. Plockade fram mobilen och vände mig mot konduktören. Vi stirrade på varandra, innan vi båda nästan samtidigt sa ”Du!”, så brast vi i skratt och han frågade ”Vart ska du den här gången?” Jo, kära läsare, det var nämligen en och samma konduktör som på nyårsafton så skämtsamt sa att tåget jag och Kerstin satt på inte stannade i Hälleforsnäs. Vissa har minst sagt ett märkligt sinne för humor. Nå, vi pratade en stund innan han önskade lycka till och fortsatte sin rond. Framme i Västerås 35 minuter senare fixade jag först en latte på Pressbyrån innan jag vandrade ut ur stationen och där stod Kerstin med bil och väntade. Det bar iväg till Västerås Orienteringsklubbstuga, där som bekant start och målgången för Black River Run är förlagd. Där väntade Bosse och Henrik. Efter diverse hälsningsfraser och kartstudier bar det så iväg i morgondiset. Vi mötte ett par donnor som skulle till Västerås Löparklubbs träningspass och de undrade nog varför Bosse och Kerstin var på väg åt helt motsatt håll. Efter sex kilometer nådde vi anslutningen till Bruksleden. Yes, premiär för min del. Alltid kul med nya leder och nya stigar!

Innan det bar iväg på leden var det en check av kartorna. Navigeringen överlät jag helt åt orienteringsrävarna Bosse och Henrik medan Kerstin åtminstone tog en karta för att i alla fall träna karthanden. Duggregnet började strila ner, diset hängde kvar i skogarna och ljuset dröjde. Mycket blött i markerna. Jag ska inte måla vidare med ord, då jag tycker Bosse sammanfattar dagens äventyr koncist i sin träningsdagbok med följande ord:

Eftersom det inte är vinter passade det bra att börja året med ett specialpass som GL3D träning, hela gänget hakade på. Blev en ganska blöt historia med regn stor del av tiden och riktigt surt i skogen. Drygt hälften av rundan gick på leden och andra småstigar, andra hälften på grusvägar, undvek asfalt så mycket det gick. En kort passage på en knapp km direkt i skogen blev det också. Perfekt GL3D träning på alla slags underlag och dessutom med Englandsväder. Kändes i princip bra hela vägen, chansade också med att ge 212’orna ett lång-test redan nu och det blev klart godkänt. Det blir helt klart dom i England i Maj.

Det bjöds verkligen på alla varianter av stig och stundtals väldigt fina gamla skogar. Det enda negativa var väl ett flertal nyavverkade områden, vilka varken är estetiskt tilltalande eller löpvänliga! På fågelfronten var det mest kungsfåglarna som gjorde sig hörda, men även en del tofs- och svartmesar samt någon enstaka skränande nötskrika. Dagens fågelupplevelse utgjordes annars av en strömstare vid Svartåns brunt forsande vatten vid Skultuna.

Vid tre på eftermiddagen var vi tillbaka till klubbstugan där vi startade. Vi gjorde en extra lov så jag fick ihop strax över 50 sprungna kilometer. Vad man håller på! Kerstin skjutsade mig sedan till stationen och vi tog en gemensam snabbfika på Waynes Coffee innan det var dags att borda halvfyratåget hem till Eskilstuna. En härlig dag i glatt sällskap var till ända och på den känslan lever jag flera dagar! Rundar som vanligt av med ett gäng bilder från löpäventyret ifråga samt önskar er alla en fortsatt skön långhelg!

140104b 140104c 140104d 140104e 140104f 140104g 140104h 140104i 140104j 140104k 140104l 140104m 140104n 140104o140104p