Dec 312013
 

131231_aSenaste dagarna har bjudit på vårlikt väder och att fira in det nya året med pompa och ståt är inte riktigt min grej. Vad att göra? Nå, jag ska villigt erkänna att det även saknades 34 kilometer för att fullborda 365 sprungna mil under 2013. Årstotaler eller årsresuméer är inte riktigt min grej. Men just när det gäller årstotalen fylldes jag den senaste veckan av en oemotståndlig och fåfäng tanke, ja, visst vore det väl kul att att notera 365 mil för 2013. En mil per dag i snitt liksom. Varför inte?

Vädret är som sagt härligt och temperaturen likaså. Inget inbokat och stigarna bara ligger därute och väntar på ett par dansande lätta fötter. Och Sörmlandsleden gör en aldrig någonsin besviken, vilket jag också avslutade det förra inlägget med och som kunde uppfattades som en vag inbjudan för den som önskade.

Det kom ett meddelande från Kerstin. Hon hade egentligen tänkt springa Hässlö Open, men det nyårseventet låg lite fel i tid på dagen då det vankades nyårsfirande i Rönninge för hennes del senare på eftermiddagen/kvällen. Hon undrade helt sonika om det var OK att hänga med på mitt långpass på Sörmlandsleden. Att säga nej till trevligt sällskap och någon som älskar att springa på stigar vore förenat med dödsstraff. Så, på nyårsaftonsmorgon blev jag – precis som förra lördagen – upphämtad av Kerstin. Sedan samma tåg till Hälleforsnäs och den lika öde perrongen mitt ute i ingenstans. Förra gången höll vi inte på att komma av tåget då dörrarna inte ville öppna sig. Denna gång fick vi nästan hjärtklappning beroende att konduktören berättade att de inte stannade i Hälleforsnäs. Han hade pokerface på elitnivå och jag köpte hans konstaterande med hull och hår. Paniken måste ha lyst ur mina ögon.

Nähä, detta kommer även att bli sista inlägget för året och jag ska inte sväva ut och måla upp magiska stigar och fonder som hämtade från John Bauers målningar när dagens fotografier förmedlar atmosfären från dagens löpäventyr lika väl. Sträckan för dagen var Hälleforsnäs till Malmköping, den lilla orten som rymmer så mycket historia, så många vackra hus och är orten i Sverige som ståtar med flest fik (9) i förhållande till invånarantalet. Nåväl, sträckan mäter 30 kilometer och inkluderar en vacker rundslinga (Sagostigen) med häftiga rasbranter och avslutas med 7-8 kilometer läcker stig som löper på självaste Sundbyåsen. Jag behöver nog inte skriva att löpningen rullade på fint och vi njöt av den skönt susande tystnaden som tog vid när vi inte pratade om allt mellan himmel och jord. Vi gjorde regelbundna stopp vid vackra platser som andades magi eller bara vid små informationsskyltar som exempelvis berättade vad en björkvril är eller Lindmon som var skådeplats för landets sista avrättning 1876.

När vi nådde Malmabacken bestämde vi oss för att toppa dagens löpning med några vändor snabb utförslöpning och ett par klättringar innan vi fortsatte in till Malmköping. Eftersom jag behövde få in ytterligare ett par kilometer för att kunna uppnå 365 mil sprang vi en sightseeingtur härs och tvärs genom Malmköping, till invånarnas förtjusning. När vi lokaliserat den tillfälliga busshållplatsen tog vi en kvarts fika på ett litet gulligt fik med lågt i tak och gammaldags interiör. Mysigt värre! Sedan återstod en liten sista löptur till busshållplatsen och ombyte till torr tröja och överdragsbyxor. Bussen rullade in och dess varma innandöme välkomnades. Eskilstuna nästa.

Så, gott folk, dags att runda av. Jag önskar alla er läsare ett Gott Nytt År och så hoppas jag att vi ses nästa år, laddade med nya mål och utmaningar. Tag hand om er! Tack Kerstin för ett trevligt löpäventyr på årets sista dag!

131231_b131231_c131231_d 131231_e 131231_f 131231_g 131231_h 131231_i 131231_j 131231_k131231_o 131231_l 131231_m
131231_n