Dec 252013
 

131224_aaJärvafältet i allmänhet och Säbysjöns omgivningar i synnerhet var mitt andra hem från 11 års ålder fram till mina 16 ungefär. När jag var 11 år gick jag – med mammas försorg – med i Jakobsbergs Fältbiologer. Säbysjön var en fin fågellokal och det blev min hemmalokal under ett antal år. Under vår och sommar hängda jag nästan dagligen vid Säbysjön och vänner från den tiden utgör fortfarande en del av min vänkrets. Vid 12-13 års ålder började jag även spela basket och innebandy. Just basketen utvecklade sig till att bli av mer seriös karaktär med träning/tävling 3-4 dagar i veckan när jag var 15/16 år. Min fritid bestod således av basket och fågelskådning. I sexan började en ny kille i vår klass. Han hette Kent (Clefberg). Vi fann varandra och umgicks i många år, allt från laxfiske till danshaken i storstan. Nå, Kent och hans bröder tränade för Hässelby SK. Kent tyckte jag hade talang för löpning och jag hängde på till Hässelby IP ett antal gånger. Redan vid 13 års ålder lärde han mig löpskolning och tog mig med på längre rundor. Han lyckades aldrig förmå mig att satsa på löpningen, medan han själv senare i livet tillhörde eliten på marathon-distans med 2:19 som PR! I min tonårsvärld stod basketen och fågelskådningen orubbliga som heliga hörnpelare. Fast ett frö som aldrig slutat gro såddes. Jag började springa regelbundet någon gång i veckan och jag hade en runda som gick runt Säbysjön. Och den rundan fortsatte jag att springa under flera år, så länge det inte var snö vill säga.

Utan att rekonstruera och manipulera minnet till någon romantisk fabulering så var det faktiskt så att dessa springrundor runt Säbysjön var av mer meditativ karaktär än löpträning. Och det är också denna typ av löpning som berikat mitt liv ända fram till för några år sedan, då löpningen fick en helt annan och mer dedikerad innebörd. Inte mindre meditativ för det.

Hm, nostalgi, minnen, drömmande ögon… Känns mest som ett annat liv. Nog orerat om det som en gång var. Jag har under ett års tid haft en längtan att springa rundan runt Säbysjön igen. Dels för att uppleva den på nytt, typ 30 år senare och dels för att ta reda på hur lång rundan var. GPS fanns som sagt inte på 70-talet, men jag hade ett par orange Karhu löparskor! Varje gång jag varit hos min mamma, som bor kvar norr om stan, har jag antingen varit på väg till någon löptävling eller kommit från någon eller helt enkelt inte haft löparprylarna med mig. Men nu, inför julafton hemma hos mor såg jag min chans att ge mig ut på den efterlängtade rundan. Extra roligt blev det eftersom Annelie (Olausson) skulle vara i storstan och gärna hängde på. Vi har känt varandra via Jogg och FB i över ett år, men aldrig träffats i verkliga livet, trots inplanerade gemensamma tävlingar och dylikt. Ibland blir det bara så när ödet lägger pussel med ens liv.

Och här goda vänner väljer jag faktiskt att runda av. Rundan genomfördes och var precis lika vacker och meditativ som när det begav sig för över 30 år sedan, bara lite mer vacker då många ängar numera var betade av lurviga Highland cattle som går ute året om. Rundan mätte 13,6 km, om nu någon var intresserad. Jag rundar av, därför att jag tycker Annelie så väl beskriver vårt julaftonspass på Järvafältet så fint med ord och foton i sitt blogginlägg».

Som en parentes rundar jag slutligen av med några bilder från igår.

131224_a 131224_b 131224_c 131224_d 131224_e131224_f