Dec 142013
 

131214aHade egentligen planerat ett långpass på Sörmlandsleden, men efter en titt på väderprognosen bestämde jag mig för sovmorgon och en runda på hemmaplan. Vaknade vid åtta. Drog mig till nio. Tittade bort mot fönstret. Dimma? Spetsade blicken till det yttersta. Inte dimma, utan ett draperi av fallande snöflingor. Vackert! Ingen brådska att komma ut. Frukost med katterna och allmänt soft förmiddag.

Framåt 11-rycket hade snön upphört. Ett tunt lager snö täckte marken utanför. Dags att svida om för ett långpass innan det blir mörkt. Bestämde mig för OK Tors gröna mil. Velade mellan Icebug och X-Talon. Det fick bli de senare med tanke på att ingen is fanns under snön. Skön 0-gradig temperatur. Sprang längs ån och genom Gamla Torshälla. Kom ut på cykelbanan vid Folkestaleden. Ännu hade inte cykelbanan begåvats med ett förvirrat mönster av sko- och cykelspår. Mina ögon fångade upp ett skoavtryck bland alla andra. Hoppsan, här har visst en löpare passerat med Inov-8 på fötterna. Stannade klockan och studerade skoavtrycken som värsta trappern. Fram med kameran för dokumentation. Antingen F-Lite eller Roclite! Storlek 43-44. Rätt långa kliv, trots snön. Är jag nördig eller bara insnöad? Känner ingen i stan med Roclite, å andra sidan känner jag inte alla löpare i stan heller, oavsett de springer i Inov-8 eller inte. Fortsatte min färd och funderingarna fortsatte med uteslutningsmetoden. Vek av in mot Nybyparken och fortsatte längs ån och sedan över den fina lilla gångbron. Korsade Nybyvägen och slog in på cykelbanan. Där var Inov-8-spåren igen, men snart vek de av till vänster på en liten stig. Genväg till OK Tor. Personen känner onekligen till området. Jag fortsatte och sedan av till vänster på Gamle Kognevägen. När jag kom ut på ”nya” Kognevägen var spåren där igen och tjugo meter senare vek jag av på den sista lilla vägsnutten fram till OK Tors klubbstuga. Men skoavtrycken fortsatte rakt fram. Hm, märkligt. Ytterligare en genväg till att komma på någon av stigarna? Mina tankar hade först gått till Erik T som ofta springer i sina F-Lite. Det var dock inte så himla länge sedan jag bjöd in honom till en premiärtur på OK Tors stigar. Kändes osannolikt att han skulle utforskat området så pass mycket. Kanske någon från MestUte-gänget?

Väl vid klubbstugan tog jag direkt in på 2,5:an. Två par skoavtryck och en MTB hade satt sina spår på den snövita stigen. Skönt att få känna den mjuka stigen och dess snötopping under sulorna. Mötte en donna i spåret. X-Talon-skorna känns allt mer som det självklara valet när det är dags för stiglöpning med varierat underlag och tekniska inslag. Där sprang jag och njöt. Insöp atmosfären. Lyssnade till kungsfåglarna sirligt vassa läten, överflygande gråsiskor och en mindre flock med sidensvansar. Plötsligt från en sidostig kom så de bekanta Inov-8:orna in på stigen igen. Bäraren valde längre fram vägen tillbaka mot OK Tor framför stigen över det gamla hygget och de återstående 4-5 kilometerna på gröna milen. Varför? Varför ta sig till OK Tor och skippa de finaste och mest tekniska stigarna? Märkligt! Jag fortsatte på min stig. Tog den extra loven som gör gröna milen komplett. Det var säkert ett år sedan jag sprang den öglan senast. Skön och glad löpning på den trixiga stigen! Två korpar flög över.

Nästan framme vid anslutningen till 2,5:an låg återigen de nu välbekanta, närmast hånleende, Inov-8-avtrycken där på stigen framför mig. Vi slog följe hela vägen till Nyby-Torshälla Ridklubb, där det var full fart och massor med folk och OK Tor krängde julgranar. Allt var upptrampat och min okände Inov-8-bärare upphörde därmed utan ett spår.

Fick ett infall att ta rundan längs ån till våtmarken-Närje holme-Årbyskogen-Gyllenhielmska leden med option på Torshargs terrängspår som avslutning. Tog svängen via Torshälla golfbana och Ekbackens naturreservat. Kom så ut på grusvägen längs ån. Tror ni jag vart förvånad när jag såg de de välbekanta avtrycken igen. På väg in mot Eskilstuna. Smålog och försökte koppla bort dem. Strax innan våtmarken drog jag på smilbanden. Fem meter från E20 stod en jättelik björk som bävrarna gått bärsärk på. När (inte om) den faller kommer den falla över E20. Behöver nog tipsa kommunen. De flesta dammarna i våtmarken var frusna medan alla kanaler var öppna och maffiga hägerspår korsade grusvägen titt som tätt. När jag kom till cykelbanan längs Folkestaleden hade alla skoavtryck antingen smält eller smetats ut. Därefter återsåg jag aldrig skoavtrycken igen. Vi får väl se om någon läsare av detta inlägg känner igen sig och ger sig till känna.

Tog en sväng förbi Per-Arne och Ulla för att få i mig vätska och kanske bli bjuden på en Flapjack. Tog inte med mig vätska eller energi, då målet inte var mer än 30 kilometer. De var dock inte hemma. Körde obanat över ängarna till Årby och när jag kommit en bit på gröna milen mötte jag en löpare som redan på avstånd sa ”Halloj Niklas!”. När killen kom närmare såg jag att det var Kjelle Granlund. Cool! Han var ute och luftade sina splitternya Speedcross. Vi snackade ett tag om träningsdagar och tider framöver. Jag fortsatte på Gyllenhielmska leden till Torshälla och skippade Torsharg. Total 28 kilometer var precis lagom som upptrappning av mängden efter sex veckors ”vila”.

Väl hemma kollade jag upp sulorna på Inov-8 och kom snabbt fram till att personen som ovetande ”förföljt” mig burit Roclite. Någon som känner igen sig? Det finns en uppenbar risk att jag kommer att drömma om skoavtryck som jagar mig i natten samtidigt som benen känns som sirap…

131214b 131214c 131214d
131214e