Nov 092013
 

131109aTrots att Sörmlandsleden är fullbordad kan jag inte slita mig. Och trots att jag är inne på andra viloveckan kunde jag inte bärga mig. Nå, jag tröttnar aldrig på Sörmlandsleden och vad gäller ”löpvilan” handlar det om en halvering av löpmängden per vecka under 5-6 veckor. Precis som tidigare år vid denna tid känner jag verkligen hur vilan har klart positiv inverkan på kroppen, både fysiskt och mentalt. Mycket annat på agendan just nu, varför även bloggen får vila med max ett inlägg i veckan några veckor framöver.

Dagens långpass var inplanerat sedan några veckor tillbaka. Trots det blev vi bara tre tappra. Vi valde etapperna 23:1 och 23:2 mellan Hällefornäs och Flen. Sträckan mäter 24 kilometer och är väldigt varierad. Varför springa ett långpass i ingrodda och händelselösa spår i Eskilstuna, när man kan ta tåget 20 minuter till vacker natur och riktigt fina stigar. Sagt och gjort, Sara (Possnert Grip), Per-Arne (Lindberg) och jag hoppade på 08:09-tåget mot Norrköping (efter att hunnit med konststycket att handla en varsin latte när Pressbyrån öppnade vid åtta). I Eskilstuna var det klarblå himmel och när vi tjugo minuter senare steg av i Hälleforsnäs var det dimma. Smått surrealistiskt, särskilt som stationen i Hälleforsnäs bara består av en tyst ensam perrong mitt ute i obygden. Sedan jag började springa Sörmlandsleden har jag nog varit där en 7-8 gånger och sträckan Hälleforsnäs-Flen har jag sprungit tre gånger tidigare.

Det var stilla, tyst och det var verkligen drömskt när vi kom fram till myrmarkerna utanför Hälleforsnäs. Sådana ögonblick som är värda så mycket för själen och som man bara upplever när man ger sig ut i naturen oavsett väder. Avalons dimmor. Lady in the Lake. Ja, vad som helst kunde ha stigit upp ur de mörka vattnen eller ur dimman. Svarta ryttare, vittror, gnomer, trailtomtar och annat oskådat.

Vi sprang på i skönt lågintensivt tempo. Endast våra skratt och röster bröt tystnaden förutom enstaka skränande nötskrikor, någon spillkråka samt kungsfåglars och tofsmesars läten. När vi kom till Hedsjön hade ett gäng bävrar nyligen gått bärsärk i strandskogen. Jag kan aldrig låta bli att småle när jag ser träd ligga avgnagda huller om buller och samtidigt höra potentiella passerande människor utropa ”Men gud så förskräckligt!” ”Se vad de arma djuren ställt till med!”

Som sagt, sträckan är väldigt varierad och bjuder på många varianter av stigar och olika typer av skogar. Stigarna slingrar sig länge längs Hedsjön och Orrhammaren. Särskilt stigen längs Orrhammaren bjuder på riktigt tekniskt underlag längs en sluttningarna mot strandlinjen, vilken kan upplevas som grym när man har 20 km löpning i benen. Vi fortsatte vår färd och närmade oss så sakteligen Flen. Och en hägrande lunch innan tåget hem till Eskilstuna. Efter 24 sköna kilometer var vi så framme i världsmetropolen Flen. Vi hade fått tips om en Grekisk restaurang, men den var stängd. Så, det fick bli den gamla vanliga grillen. Tror ägaren faktiskt känner igen mig, då han alltid får ta ett foto på löpargästerna.

Kvart över ett hoppade vi på tåget till Eskilstuna. Det var nu dåsigheten slog till utan pardon, men så mosigt skönt. Väl framme i E-tuna började regnet falla. Och det föll sedan i flera timmar. Snacka tur med vädret! Det var bara cykla hem med en fantastisk skön löpupplevelse på Sörmlandsledens stigar i bagaget. Rundar så av med ett gäng foton från dagen. Ha en fortsatt skön helg på er!

131109b 131109c 131109d 131109e 131109f 131109g 131109h 131109i 131109j 131109k 131109l 131109m
131109n