Okt 272013
 

1310025aSå var det då dags att knyta ihop säcken eller slutföra väven av stigar. Och som ni förstår av rubriken har jag nu fullbordat hela Sörmlandsleden. Basleden, anslutningsleder och nästan samtliga rundslingor. Rundslingan på Sävö sparar jag till våren och några rundslingshalvor betar jag av när det faller sig så. Jag var dock långt ifrån säker på att jag skulle hinna med att springa färdigt hela leden detta år. Det har blivit ett flertal repriser på vackra sträckor, inte minst i fantastiska Kolmården och då i härligt sällskap med likasinnade. Nå, jag har sprungit på bra längs med leden de senaste två månaderna och tålmodigt betat av etapp efter etapp. Sedan jag påbörjade detta projekt att springa Sörmlandsleden den 21 april 2012 har jag haft som mål att spara sträckan mellan Nynäshamn-Handen till sist och då bjuda in vänner att haka på. Men men, även om lördagen den 26 oktober var inbokad bland några vänner visste jag inte om jag skulle hinna med ett gäng osprungna etapper. Fram till i fredags hade jag spridda etapper kvar i Nyköping, Oxelösund och Vagnhärad. Det är sent på hösten och inte så mycket tid att spela på beträffande dygnets ljusa del. Hursomhelst så kollade jag med min löpvän Alexander (Malmström) i Nyköping om det gick att ordna så att vi kunde ta hans (med frugans tillåtelse) bil mellan de spridda etapperna. Efter lite förhandlingar så löste det sig!

Torsdag kväll försvann rätt snabbt i och med förberedelserna av två dagars äventyr på leden. Med Anki som kattvakt skulle det inte gå någon nöd på de små liven. Kollade vädret, som såg lovande ut inför både fredagen och lördagen. Alla etappkartor utskrivna. Allting såg helt enkelt väldigt bra ut när jag så släckte mina blå tidigt på torsdag kväll.

Fredag 25 oktober, fyra spridda etapper på totalt 55 km
04:45: Svävande harpmusik fyller rummet och tränger sig in i huvudet. Skakar av mig sömnen och är på benen innan katterna fattat vad som hänt. Same old pre-ultra-ritual-procedur-as-usual innan jag grenslade MTB:n mot Eskilstuna. Trots allt skön temperatur och stjärnklart. Steg på 06:19-bussen till Nyköping och jag lyckades faktiskt slumra till en halvtimma under den mörka morgonfärden. Framme kvart i åtta och Alexander svängde in nästan samtidigt. Vi tog varsin latte på Pressbyrån och tog sedan bilen till Oppeby för att komma på leden och senare 46:1 mot Skavsta. Leden var rätt medioker, men det var trevligt att springa på lättlöpt underlag och snacka om allt mellan himmel och jord, löpning och livet, särskilt som luften var skönt frisk och solen värmde. Inte ett moln på himlen! Väl i Skavsta mellanlandade vi på Connect Hotel, då jag behövde ta en funderare på en välpolerad toa. Och så tillbaka samma väg, vilket resulterade i nästan 13 kilometer.

Sedan bar det iväg till andra sidan stan och Ryssbergen för att parkera bilen i skogen intill diverse terrängspår och etapp 44 av Sörmlandsleden. Det blev en trevlig repris på 44:an fram till anslutningen av etapp 36:3. Luften var klart kyligare i skogen när solen inte värmde. Försökte lära Alex lite fågelläten, särskilt tofsmesens karaktäristiska rullande läte. En gröngöling flög upp intill stigen och utbringade sitt nästan hånfullt skrattande läte. Efter 4-5 kilometer nådde vi slutligen 36:3 vars stig slingrade sig fint längs ryggåsen och bjöd på härliga stigar och en del hällmarkslöpning. Vi kom sedan till Jätteberget där vi stötte en skogshöna (sannolikt tjäder) och sedan bar det av nedåt mot Sörmlands högsta vattenfall, som inte hade så mycket vatten att bjuda på. Jag tog öglan medan Alex vandrade längs vägen till platsen där jag 25 minuter senare skulle komma ut. Så småningom kom jag till den sträcka dit jag för två månader sedan kom ut när det nästan var becksvart, vilket var anledningen till att jag då kunde fortsätta på 36:3, inte utan pannlampa. Nåja, nu fick jag istället uppleva den fina etappen i härligt väder, natur i höstskrud och trevligt sällskap. Väl tillbaka till bilen beslöt sig Alex för att skippa rundan nere i Brannäs. Den ”lilla” etappslatten 36:3 slutade på totalt 20 km i på tekniska stigar och kuperad terräng. För alex blev det dock distansrekord på en dag. Grattis! Vi stannade till i Nyköping för en Holy Three: cola, latte och vurre. Sedan skjutsade Alex mig till Oxelösund och etappstarten för etapp 44:3. Vi tog farväl för denna gång.

Klockan var nästan halvtvå och värmde riktigt skönt. Behövde varken handskar eller vindjacka. Så bar det iväg mot Brannäs våtmark. Lättsprungen bred motionsstig i stort sett hela vägen, utom någon kilometer längs klipporna ute vid kusten. Våtmarken var tyst men förstod att hela området måste vara ett fågeleldorado på våren och sommaren, vilket borgar för ett återbesök nästa år. Oerhört härligt att komma ut till kustbandet och ett hav så kavlugnt det kan bli. Verkligen tvära kast på naturen denna dag. Häftigt! Började kalkylera i huvudet på att jag kanske skulle hinna med 15:17-bussen från Nyköping till Vagnhärad. Ökade tempot till Oxelösund. Frågade några Oxelöbor efter närmaste busshållplats. Ah nice, sju minuter till nästa buss mot Nyköping. Det fanns hopp! Tick tack tick tack tick tack, men var fan är bussen?! Klockan 15, tio minuter försenad, kom den. Hade ingen som helst förhoppning på att hinna med 805:an. Ställde in mig på nästa buss, när den nu skulle gå. 55:1:an skulle klaras av, om jag så skulle springa i mörker med pannlampa. Det var ju ingen krävande etapp. Till min stora förvånging och glädje rullade bussen in på Nyköpings bussterminal 15:16. Buss 805 mot Vagnhärad stod inne och liksom väntade på mig, trailfreaket från Torshälla. Dörrarna stängdes och bussen rullade iväg med en oehört lättad och glad snubbe i röd cykelkepa!

Drygt en halvtimma senare hoppade jag av vid Sillekrog. Skuttade in på Quick Food och handlade en cola och en sanslöst god latte. Här snackar vi kvalitet på kaffebönorna! Sedan bar det iväg en bit norr ut för att vika på en liten väg och tunnel under motorvägen. Där låg etappstarten och väntade. Det blev en hel del grusvägslöpning. Rätt tidigt på etappen såg jag en nyuppsatt låda med gästbok. Hade jag bemödat mig att kolla i boken hade jag sett att Bernt Hedlund varit där för ett par veckor sedan. Nästa stopp blev vid Hölebo Härads (före detta) avrättningsplats: en stor stenring där själva avrättningen skedde, liksom verpen (där åskådare kastade en sten eller pinne för att binda den avrättades osaliga ande vid platsen) och så bålplatsen (stenkullen på foto nedan). Märklig känsla att stå där när solen sänkte sig bakom skogen. Hög tid att fortsätta mot Vagnhärad. Någonstans mitt på etappen i skymningen hörde jag ett knak och tittade upp till höger och en mäktigt älg gungade fram och ställde sig sedan stilla. Vi stod så en stund. Tittade åt varandras håll, om än på 20 meters håll, så kändes det så nära! Annars var detta ingen märkvärdig etapp men det var läckert att springa längs Trosaån in till Vagnhärad. När jag kom fram hade solen redan gått ned. Snacka vältajmat! Utan Alexanders hjälp hade hela dagens upplägg att avverka samtliga etapper varit omöjligt tidsmässigt! Stort tack Alexander för sällskap och skjutsande!

Efter en halvtimmas väntan tog jag tåget till Stockholm och övernattning hos mamsen. Efter hett bad, middag och efterrätt var det bara för mig att knoppa redan vid niosnåret!

1310025b1310025c 1310025d 1310025e 1310025f 1310025ff 1310025g 1310025h 1310025i 1310025j 1310025k 1310025l1310025m

Lördag 26 oktober, fyra etapper på totalt 54 km
Vaknade utvilad vid halvsexrycket. Fixade frukost och hann med en stilla kaffe till ljudet av smattrande regn mot fönsterblecket. Packade ryggan och drog på mig överdragskläderna och begav mig ut i mörkret mot pendelstågsstationen. Regnet hade upphört, men oj vad varmt det var i luften. Diset hängde i ljuset från lyktstolparna. En snubbe kom ragglande. Två människor möts på avstånd, en på väg hem från något nattligt äventyr och en på väg mot ett äventyr i skogen med likasinnade. Behövs inte så mycket tankekraft för att inse vilket jag föredrar. Steg på pendeln mot Nynäshamn.

I början av oktober hade jag bjudit in en del löpvänner att joina denna min sista sträcka på Sörmlandsleden. Efter att lite mer än hälften fått förhinder i form av spelning, skada, förkylning och stundande NYC-mara skulle vi alla fall bli fem sköningar. Charlotta (Sahlström) hoppade på i Centralen och Kent (Melin) vid Älvsjö. Nerresan mot Nynäs flöt på snabbt med livlig diskussion och skratt. Ja, tills konduktören på Nynäs-sträckan kom. Både Kent och jag stötte på patrull. Jag spelade dum löpare från Torshälla som inte fattar hu kortsystemet i Stockholm fungerar, och ärligen gör jag det fan inte. Konduktören var dock en resonabel ung man och vi klarade oss undan 1200 spänn i böter!

Strax efter åtta var vi framme vid Nynäsgård och det hade börjat ljusna. Fuktig varm luft, men inget regn. Vi passade på att utföra ärenden i de närliggande buskarna och några minuter senare kom Jan-Erik (Ramström) knallande. Det blev en del snack där på perrongen mitt ute i obygden innan vi under Jannes ledning tog en uppvärmningspromenad mot etappstarten. Väl där bar det av längs fina stigar, som ställvis var både blöta och geggiga efter veckans regnande. Snorhala spänger undvek man om det gick att springa bredvid. Det blev samtal om allt mellan himmel och jord, även om det mesta kretsade kring löpning, som ju i sig själv kan tendera till ett slags universum. Charlottas skratt ekade titt som tätt i den tysta skogen. Pumpade Janne på råd om 24-timmarslopp och klassikern. Vi passerad Muskan och Snuskan. Vi tog den trevligare och mer trailbetonade leden öster om Muskan. Alltid lika kul att springa i trevligt sällskap och det blev därmed inte så mycket fotograferande, men visst blev det en del actionbilder. Vi sprang genom en varierad natur och vid 30 kilometer sammanstrålade vi med Bernt (Hedlund) som sprungit Sörmlandsleden från Huddinge för att testa någon gammal dragning av leden.

Det som är lite kritiskt med sträckan Nynäs-Handen är att det inte finns en kallkälla på hela leden förrän vid Paradiset. Man kan dock knacka på i några av de små byarna. Drygt 4-5 km innan Paradiset stod några och jobbade utvändigt med ett hus. Jag och Charlotta bad om vattenpåfyllning. Skönt! Sedan kom vi in i helt underbar natur i Hanveden. Kuperat med mycket hällmarker och en del mossar och myrar. Ja, så kom vi upp på toppen av Tornberget, Södertörns högsta bergsknalle på 111 meter över havet. Riktigt härlig och vacker löpning. Efter några kilometer ringlade så stigen brant nedåt mot Paradiset och när vi kom ut på gräsplanen kom en svart katt med vit bröstfläck trippandes och välkomnade oss. En riktigt kelig donna. Här tog vi ett längre break för att dricka och fylla på med kall smakrikt vatten!

Nu var det ”bara” 13 kilometer kvar till Rudans gård i Handen. Det började onekligen kännas i benen efter två dagars löpning, men hela tiden hade vi hållit ett långsamt skönt tempo. Fast Kent hade jäkligt mycket spring i benen, men han verkade lösa det genom att dansa fram lekfullt på de trixiga partierna samt att springa uppför alla backar! Strax efter Paradiset började det strila och det höll nästan i sig ända fram till Handen. Sista etappen var rätt fin och lättsprungen. Min längtan efter kall cola och kaffe var nu störande påtaglig och glädjen var stor när vi plötsligt nådde Rudans strandkant! Bernt och Kent höll sig till leden hela vägen medan jag och Charlotta genade över gräsplanen (SUM:s målraka) mot etapptavlan. Yes! Sörmlandsleden var fullbordad och det blev ett kramkalas för ett mycket gott och gemensamt dagsverke. Sammantaget en mycket fin och väldigt varierad sträcka genom vacker och kuperad natur. Sällskapet var det bästa tänkbara och jag känner mig barnsligt nöjd. Tänk vad många underbara människor man träffar genom löpningen!

Janne begav sig hem till Nynäs med pendeln medan vi andra åkte till stan tills jag var ensam kvar vid Centralen. 1 1/2 timma kvar till tåget till Eskilstuna. Njöt av en synnerligen god Big Burger meny och rundade sedan av med en soppskålsstor kopp med ljuvaste latten. Mätt och belåten satt jag bara och njöt i fikets sköna fåtölj. Livet känns verkligen enkelt och okomplicerat. En lång teknisk stig genom vacker natur tillsammans med likasinnade är allt som behövs för att må som en prins i ett par Trailroc!

Och nu väntar en skön viloperiod på drygt fem veckor med max 3-4 mil per vecka. Min kropp är värd en lång skön återhämtning! För den som är intresserad av GPS-rutter, storys och bilder från samtliga mina pass på Sörmlandsleden hittar dem på följande adress seawatching.net/sormlandsleden/ Jag kommer senare i höst lägga upp en liten löpguide med förslag på sträckor (med graderingar i vackerhet och svårighetsgrad), logistik och annat som kan vara bra att veta för den som vill springa på leden.

1310026a 1310026b 1310026c 1310026d 1310026e 1310026f 1310026g 1310026h 1310026i 1310026j 1310026k 1310026l 1310026m 1310026n 1310026o 1310026p 1310026q
1310026r