Okt 212013
 

131021aDen senaste månaden har jag av olika anledningar olyckligtvis lyckats missa måndagspasset med backträning och obanad löpning i Vilstas vackert kuperade skog. Så det kändes otroligt skönt att få ordning på oordningen. Vi försökte samla kärnan av måndagsgänget, men Andreas var krasslig och Anki släpade stumma ben efter sig. Nå, vi blev fyra tappra Nordeaner som sammanstrålade vid Vilstas raststuga. Per-Arne, Janne, Kent och jag själv. I och med att mörkret nu faller så pass fort har vi lagt ned den dedikerade backträningen. Istället stod en efterlängtad premiär för mörkerlöpning i obanad terräng på kvällens schema. Vi stod nere vi grusrakan och tjattrade som små barn i vuxna mäns kroppar iförda långa tights. Plötsligt kommer den eleganta gasellen Erik T glidande på snabba och lätta steg. Han tittade på oss och lät orden formas med ett kompromisslöst konstaterande: ”Ni ser onekligen rätt nördiga ut!” Det blev lite snabbt snack hurvida Erik var intresserad av att haka på till Stockholm på lördag och springa Sörmlandsleden mellan Nynäshamn och Handen, då jag fullbordar hela leden. Snart började dock gubbarna röra på sig otåligt.

Så drog vi då iväg. Det hade börjat skymma. Frisk luft runt nollan. Snö låg fortfarande på backen som ett trasigt lapptäcke. Efter några hundra meter var vi inne i Vilstas läckra, kuperade och varierade skog. Det blev drygt en kilometers skön uppvärmning över stock och sten och mossa och snö innan vi slog på pannlamporna. Fötterna var torra högst 100 meter in i skogen. Det är något särskilt med mörkerlöpning. Känslan av här och nu blir ytterst påtaglig i ljuskäglornas ljus, som lyser upp men samtidigt skärmar av den yttre nattsvarta omgivningen. Barnsligt kul och spännande. Att sedan springa i obanad terräng gör det än mer angenämare och skärpan blir än skarpare. Världen utanför försvinner. Bara fyra vuxna män som har kul tillsammans!

Det blev fyra kilometer obanat innan vi kom ut i första backen på gula femman. Vi bestämde oss för att springa de resterande fyra kilometerna av gula femmans motionsspår. Det blev som en skön nerjogg i pannlampornas sken och den platta tillrättalagda stigen gjorde det möjligt att springa och prata bekvämt. Framme vid raststugan summerade vi kvällens äventyr. Fyra vuxna män klappade om varandra och tackade varandra för ett synnerligen trevligt pass innan var och en av oss cyklade iväg åt varsitt håll och hem. Alla med ett vagt leende och ögon som vittnade om något ogripbart glädjerikt som en utomstående inte skulle förstå. Fyra vuxna män…

131021b 131021c
131021d