Okt 182013
 

1310018aDenna fredag var sedan tidigare vigd för en tur till Trosa. Mina siamesiska damer Gloria och Toschie slängde ilskna blå blickar åt mig på torsdagkvällen när jag lade fram löpdressen, flapjacks, nötcreme, kartor, anteckningsblock, kamera, ministativ, ja, allt det som är brukligt för ett äventyr på Sörmlandsleden. Av tonen på deras siamesiska tungomål förstod jag att de kände sig åsidosatta: ”Sedan du gick ner i tid med lediga fredagar har du bara varit hemma med oss en enda fredag. Du är mer intresserad av stigar än av oss!” Jag försökte trösta dem och förklarade att jag ju istället är hemma desto mer på helgerna, samtidigt som jag tog fram kokt kyckling och deras röstläge blev mer som ett jublande ”Hurra hurra för Nicke, den bästa hussen man kan ha!” Ordningen var återställd.

Den huvudsakliga anledningen till mitt besök i Trosa var att träffa Anders, mannen bakom Art of Running. När jag fredagen för två veckor sedan bokstavligen sprang på hans nyöppnade butik i Åda gård strax utanför Trosa blev vårt möte rätt kort men det hann ändå uppstå något slags positivt spänningsfält av tankar och idéer. Senare samma kväll tyckte vi båda att det vore kul att träffas snart igen. Vi spikade således denna fredag och jag kunde då även passa på att beta av två återstående etapper på Sörmlandsleden. Det blev en hyfsat tidig torsdag kväll med Kerstin Ekmans fantastiska bok Herrarna i skogen.

Vaknade märkligt nog strax innan klockan började spela sin syntetiska harpmusik. Damerna ville inte alls stiga upp. Jag borde redan här anat att något var i görningen och att denna morgon inte skulle följa de gängse rutinerna. Satte på gröten och gick sedan in det mörka arbetsrummet för att fixa med löprutinerna såsom percutane och kinesiotejpa fotlederna. Tittade förstrött ut genom fönstret. Fastnade i en rörelse och försökte förstå vad det vita var, som täckte bilarna och marken. Men vad fan… Ut på balkongen för att känna på temperaturen. Nollgradigt. Det blev en – i nyvaket tillstånd – omtumlande justering av klädesvalet för dagen. Premiär för långa tights då. Och ovanpå dem trailshorts, för att tona ner ballerina-looken (å andra sidan ser det nästan ut som jag löpkjol på mig istället;). När allt var klart var det bara att bege sig ner i cykelkällaren. Reflexväst och pannlampa på. Och så i väg… men vad fan (igen), knappt någon luft i bakdäcket. Punka? Hinner inte springa upp efter cykelpump och hålla på och pumpa. Det var bara försöka cykla upp till cykelpumpen med tryckluft på torget. Hängde över styret för att lägga all tyngd på framdäcket. Uppe på torget visade det sig att pumpen var ur funktion. Fan. Helvete. Nästa mål blev macken. Väl där stormade jag in och Conny höjde på ögonbrynen och hojtade glatt ”Nämen hej Niklas!” ”Hejhej, Conny, har du cykelventilsadaptern till tryckluften?” fick jag snabbt ur mig. Fyllde däcket snabbt och hårt och cyklade sedan som idiot mot stationen. Var framme två minuter innan tåget skulle gå. Puh, vilken pärs! Måste ha varit pers från Torshälla till stationen! Vilken start på dagen!

Det var bara att luta sig tillbaka i det varma tåget. Utan latte. Nå, jag satt på tåget i alla fall. Ett uppluckrat tunt lager av snö täckte marken ända fram till Nykvarn och därefter var det normal barmark. Klev av i Södertälje Syd. Tog en latte nere i caféet och inväntade tåget mot Vagnhärad. Tjugo i nio gled tåget in på Vagnhärads station och när jag kom fram till stationshuset svängde Anders in vältajmat med bilen. Vi hann knappt sätta oss innan samtalet var igång och Anders styrde bilen mot butiken Art of Running på Åda gård. Väl där blev det schysst latte och så sjunka ned i en av de sköna saccosäckarna kring det låga runda kvarnstensbordet.

Vi gav varandra ett sammandrag av vår respektive bakgrund med diverse sidospår och avstickare och inte alls något kliniskt kronologiskt linjärt. Det var ett tag sedan jag var del i en sådan givande och upplyftande diskussion, vilket oftast uppstår i möten med nya människor. Visst handlade mycket av samtalen om löpning, men än mer om den bakomliggande filosofin och det biomekaniska med retoriska frågeställningar invävda. Ja, varför springer människan? Springer hon för att må bra och överleva? Vad driver varje individ och hur kan man förebygga skador i ett mycket tidigt skede. Jag lyssnade på Anders och allt eftersom tiden gick blev jag varse tre (symboliskt nog) framträdande saker hos honom och det var glädje, engagemang och gedigen kompetens! Tänkte för mig själv ”Ja, om merparten löpcoacher i detta land ägde en uns av hans filosofi och kompetens skulle fler löpare var mer harmoniska och mindre skadade och veta mer om hur hela ens kropp fungerar.” Hursomhelst, så gav våra samtal en hel del att tänka på och nya infallsvinklar för min del. Tre timmar bara flög iväg. Vips, bara så där. Och en kvart tjugo minuter i tolv innan butiken skulle öppna gled den civilklädda traildonnan från förra gången in i butiken. Det visade sig dock vara Anderst revliga fru Lena. Tänk vilka spännande möten som uppstår, bara man är nyfiken och tar till vara på ögonblicken när de väl dyker upp.

Strax efter tolv var det dags att ge sig av. Full i huvudet av tankar! Så det passade ypperligt med ett skönt pass i höstens tysta natur. Ute var himlen klarblå. Inte ett moln så långt ögat nådde. Solens strålar gjorde sitt yttersta att värma genom den kyliga lufte, Anders var hygglig och skjutsade mig nästan ända ner till Nynäs slott, där jag skulle beta av den lilla 4km-slatten till etapp 50:1 och sedan springa väg 219 tillbaka mot Trosa för att sedan hoppa på leden och ta etapp 55:1 mot Sillekrog. Nå, innan vi kom fram till leden som korsade vägen uppfattade jag något stort en bit upp i luften men som försvann bakom en skogsridå längre fram. Som fågelskådare har man ju ett extremt uppövat periferiseende. När vi väl passerade skogskanten och en vidsträckt åker öppnade sig var jag på hugget och hade blicken på scanning-mode. Och där, som jag misstänkte gled en havsörn fram och som jag skrek ut i bilen. Samtidigt som jag upptäckte två havsörnar som satt på åkern! Tyvärr kunde inte Anders tvärnita då vi hade en bil bakom oss. Så jäkla grymt! Fem minuter senare var vi framme och jag hoppade ur bilen. Vi tog ett varmt farväl, för denna gång! Jag kollade kartan och insåg att jag efter någon kilometer skulle komma fram till åkern med havsörnarna. Jag flög formligen fram över stigarna. Så härlig luft! Och då när jag sprang där genom skogarna längs Frillingsmossen förstod jag verkligen varför Anders valt namnet Art of Running för sin verksamhet. Det var ingen ball arty-farty-copy-slogan, utan noga genomtänkt och precis vad det handlade om. Konstarten. Helheten.

Efter någon kilometer kom jag så fram till Bråfalls såg och hade hela åkern nedan- och framför mig och plötsligt lyfte både kråkor, korpar och havsörnar. Hela fem havsörnar började så cirkla i vinden över åkern. Min lilla kamera åkte givetvis fram och jag zoomade upp lite och försökte få några bilder på de mäktiga sofflocken som gled genom luftrummet i säkert fem minuter innan de drog sig bortåt. Wow! Sällan man ser gäng med havsörnar vid den här tiden på året, utan det brukar främst vara på vinterhalvåret. Helt sannolikt måste det ha varit något djurkadaver på platsen.

Jag sprang på och njöt av stigarna. Sedan blev det nästan 14 kilometer asfaltnötande fram till Tureholms grindstuga för att komma på leden igen. Dessförinnan gjorde jag en avstickare till Hållsviken och njöt av den öppna havsvidden. Avnjöt en Flapjack i en solig stol på bryggan. Jag kom på leden mot Sillekrog, men när jag kom till Vagnhärad gjorde jag en snabb kalkyl och insåg att jag skulle missa två två hem till Eskilstuna om jag fortsatte milen till Sillekrog och tillbaka. Jag kände att jag var otroligt nöjd med dagen och beslöt mig för att ta 16:43-tåget hem. Dagens löpning slutade således på ”normala” 28 km och jag rundade av med snabba kolhydrater i form av en tunnbrödsrulle på grillen vid stationen.

När jag cyklade hem från stationen hade solen gått ned. Månen lös stor och klar över Glömsta gärde. Nästan fullmåne. Jaha, då får jag se vilka skumma drömmar som denna helg kommer att bjuda på. Om det bryr sig nu mina två damer inget om, för nu kommer de bli ompysslade hela helgen. En god helg till eder alla!

1310018b 1310018c 1310018d 1310018e 1310018f 1310018g 1310018h 1310018i 1310018j 1310018k 1310018l 1310018m 1310018n1310018o