Okt 132013
 

1310011aJag börjar som jag brukar när det gäller mina löpäventyr på Sörmlandsleden med orden ”Hur ska jag kunna sammanfatta två dagars löpning längs alla tänkbara varianter av stig, olika naturtyper och historia? Utan att det blir långrandigt?” Hur mycket jag än önskade kan jag omöjligen beskriva alla varianter på stigar, vare sig med ord eller foton. Det blir snarare lösryckta fragment och fotografiska utsnitt. Å andra sidan är det min upplevelse, men som förhoppningsvis kan skänka inspiration till andra att bege sig ut på Sörmlandsleden för att finna sin upplevelse och sitt äventyr. När jag upplever nya läckra etapper på leden blir jag alltid lika överväldigad över hur fantastiskt vacker natur vi har i Sverige. Detsamma gäller kära återseenden av redan ”avverkade” etapper som sått ett frö av längtan i mig och så häftigt att återkomma till dem under olika tider på året. När jag väl sätter ner fötterna på en stig jag sprungit tidigare så minns kroppen den som vore det igår. Fascinerande! Nä, nu lämnar vi funderingarna därhän och håller oss till ämnet för blogginlägget.

Precis som några av mina tidigare äventyr på leden är det svårt att få till vissa sträckor på en enda dag, inte minst logistikmässigt. Sträckan från Nyköping söderöver genom Tunabergshalvön är en sådan. Givetvis handlar det om hur långt man är kapabel att springa under en eller totalt under två tre dagar. Sträckan som jag hade framför mig var 11-12 mil lång och enklast var att ordna med en övernattning halvvägs någonstans. Och den perfekta platsen halvvägs som kunde erbjuda övernattning var det gamla brukssamhället Nävekvarn. Det fanns flera alternativ, men jag fastnade för B&B Skeppsvik, som utgjordes av en liten stuga nära Bråvikens vatten två kilometer utanför Nävekvarn. Bokade så klart stugan. Liksom mitt förra flerdagarsäventyr på leden kollade jag med joggvännen Alexander (Malmström) om han var sugen att haka på en bit och han nappade förstås. Väderprognosen såg ypperlig ut. Annika ställde upp som kattvakt. Genomgång av packningen på torsdag kväll. Givetvis blev det Salomons Sense-lab 12-rygga som fick husera flapjacks, nötcreme, nötmix, två hekto kokt råris, bananer, koncentrerad Hammer, vatten och övernattningsprylar. På fötterna blev det självklart Inov8 Trailroc 255 och sedan blev det premiär för min blodröda Campagnolo-keps, med tanke på att det var jakttid ute i markerna. Tidig kväll på torsdagen.

Fredag 11/10, etapp 37-44, totalt 52 km
Klev upp okristligt tidigt. Frukost och hela pre-ultrapass-ritualen. Grenslade MTB:en kvart i sex iförd reflexväst och pannlampa (och givetvis löparkläder) och begav mig till Eskilstuna. Tog 06:19-bussen till Nyköping. Framme kvart i åtta. Lättade på trycket på Statoil-macken och vandrade sedan till Pressbyrån samtidigt som Alex kom dit. Vi tog varsin latte och tog en uppvärmningspromenad till starten på etapp 44 och Coop Extra. På bussen kom jag på att jag glömt vaselinet hemma. Shit! Utan vaselin i skrevet är som kaffe utan grädde som är som kärlek utan kyssar. Pressbyrån hade inget. Och stora Coop Extra hade inte heller! Så, jag köpte en dyr liten kramelluktande burk med seg salva avsedd för torra spruckna läppar. Fungerade suveränt med facit i hand.

Väl framme vid Lindbacken började vi springa etapp 44 genom Kiladalen och efter ett par kilometer var vi inne i terrängen vid Ryssberget. Stigen var bred och lättsprungen, vilket passade utmärkt för att springa två i bredd och snacka. Tiden och kilometerna flöt förbi. Ja, så är det ju i gott sällskap! Vi sprang förbi etappen 36:3 som jag har kvar att springa. När vi närmade oss slutet på etappen beslutade Alex att hänga på till etapp 43 och sedan vända om hem. Han kände av torsdagens terrängtävling på 5 km i benen. Vi tog avsked vid Sandstugan och jag fortsatte min färd söderöver.

Gott folk, för att göra en lång historia kortare kan jag bara beskriva sträckan mellan Nyköping och Nävekvarn (44-37) som en lång och stegrande sexualakt i trailmiljö! För varje etapp som avverkades blev naturen allt mer sagolik och orörd och stigarna var helt fantastiska. Hela tiden läckrare och läckrare. Från de mäktiga och närmast märkligt malplacerade bergen vid Koppartorp, Kummel- och Simonberget och hela vägen ner till kusten. När jag så kom ut till öppna havet genomfors jag av ren och pur glädje. Nästan hög av eufori svävade jag fram på de tekniska stigarna i gränslandet mellan djupblått hav och gammal orörd strandskog. När jag sedan nådde toppen av Gullängsberget och den gamla vikingagraven på etapp 38 genomfors kroppen av ett lyckorus. Jag njöt av den storslagna utsikten och så som ljuset spelade över Bråviken. Där på toppen upplevde jag ett slags katharsis efter nästan sju etapper.

Efter Gullängsberget bar det passande nog utför och det blev nästan 5-6 km halvtrist löpning på asfalt och grus. Man kan undra varför leden inte fortsatte längs kusten just på detta parti, då den sedan vek ner mot kusten igen och bjöd på härlig stig hela vägen längs Bråvikens strand till Skeppsvik. Efter lite trixande hittade jag till slut fram till Björn och Kerstins hus och jag blev överlycklig när de visade mig den lilla stugan som var uppvärmd och bara väntade på en slutkörd ultralöpare! Lika bra att fixa det praktiska på en gång. Fick låna en cykel av Björn och stack iväg till Konsum för att handla energi. Så, efter en dusch och iklädd en tjock morgonrock och mjuka spa-tofflor bullade jag upp middagen: mamma scans köttbullar, frödinge ostkaka, två avokados, en bytta coctailtomater, grillchips, cola och äkta Lavazzo Rosso kaffe. En riktig Nobelmiddag för en utsvulten traillöpare! Somnade tidigt med ett leende på läpparna. Här följer så ett gäng foton från fredagens äventyr.

1310011b1310011c 1310011d 1310011e1310011f 1310011g 1310011h 1310011i 1310011j 1310011k 1310011l 1310011m 1310011n 1310011o 1310011p 1310011q 1310011r 1310011s 1310011t 1310011u 1310011v 1310011w 1310011x 1310011y
1310011z

Lördag12/10, etapp 36, 37:1-2 och 42-44, totalt 60,5 km

Vaknade helt utvilad vid sjusnåret och kroppen kändes helt OK. Inga känningar eller stelhet någonstans. Strax innan åtta begav jag mig till Björn och Kerstins hus. De hade dukat upp en ordentligt fin frukost till mig. Gröt, kokta ägg och två varianter hembakt bröd, melon, juice och kaffe. Allt detta till priset av 350 riksdaler (+ 50 kr för lakan)! Ett härligt och trevligt värdpar dessutom. Lär inte blir den första och sista för min del!

Kvart i nio drog jag iväg. Solen sken nu från en klarblå himmel och det var redan varmt. Tog snart av mig den tunna vindjackan och sprang resten av dagen i tunn långärmad merino. Första målet var att springa ut på rundslingan på Skäret som bjöd på fina vyer över Bråviken. Nästa mål var rundslingan av etapp 36 längs med Bråvikens strand. Fantastiska stigar och utsikten från Nävekvarns klint var betagande, särskilt som Bråviken låg närmast kavlugn. Fortsatte sedan på etapp 36 mot Nävsjön, som visade sig vara en riktigt fin etapp genom härlig vildmark. Väl vid Nävsjön fyllde jag vattenflaskorna vid brunnen. En och en halv månad sedan jag var där sist, men sprang då vidare på etapp 36:1 mot Nyköping. Nu sprang jag etapp 36 tillbaka till Nävekvarn. Faktum är att jag var glad att få springa denna vackra etapp två gånger på en och samma morgon. Tillbaka i Nävekvarn köpte jag en kall cola på Konsum och slog mig ned vid ett bord i solen. Kollade busstiderna från Nyköping till Eskilstuna. Såg bra ut.

Därefter bar det av på etapperna mot Koppartorp. Man kan väl säga att de två etapperna (37:1 och 37:2) till Koppartorp mer bjuder på historia i Tuna Bergslag än fantastiska stigar. Stundtals var de vackra, men det var mycket gallrade och risiga partier och två tre trista kalhyggen. Andra halvan av 37:2 bjöd dock på flera häftiga partier och ett gytter av gruvhål och djupa grottor (eller stoll som det heter när gruvorna går rätt in i berget och inte vertikalt ner i avgrunden). Väl i Koppartorp slog jag dank på kyrkogården. Fyllde på med vatten och käkade råris och en snickers. Livet är rätt gott ibland!

Etapperna 42-44 blev en medioker repris tillbaka till Nyköping och med god marginal hann jag med sexbussen hem till Eskilstuna. Frossade i mig en tunnbrödrulle med snabba kolhydrater och kall cola som toppades med en stor latte från Pressbyrån. Väl på bussen var det bara sjunka ned i sätet och smälta intrycken från två otroligt härliga dagar på Sörmlandsleden. Dessutom med förvånansvärt mycket fågel i rörelse, men så är ju hela Nyköpingskusten ledlinje för sydsträckande fågel på hösten. I topp blev en havsörn som låg och skruvade länge och väl över Mellsjön. Hela äventyret känns nästan som en dröm.

Nu är det inte många etapper kvar innan jag fullbordat hela Sörmlandsleden!

1310012a 1310012b 1310012c 1310012d 1310012e 1310012f 1310012g 1310012h 1310012i 1310012j 1310012k 1310012l 1310012m 1310012n 1310012o 1310012p 1310012q 1310012r 1310012s 1310012t 1310012u 1310012v 1310012w 1310012x 1310012y
1310012z