Aug 082013
 

Stavar som stavar kan tyckas, men som allt annat i min löpararsenal räcker det tydligen inte med enbart ett par av det som betyder något. I min värld blir det ofta lite nördigt finlir. Å andra sidan tycker jag det är kul och ofta välinvesterade pengar, med hopp om hälsosamt och långt leverne. Imorgon bär det av till Sälen med några goda vänner för skön löpning på kalfjällen i dagarna två. I så pass grym kupering följer givetvis stavarna med. Ett av alla par. Mina allra senaste tredelade ultralätta kolfiberstavar från LEKI. Finstavarna!

Stavar, ja. Jag har använt gångstavar i sex sju år. Under ett par år var vi en liten klick på jobbet, som varje lunch tog till stavarna en kvart tjugo minuter under årets alla snöfria dagar. Att gå med stavar är verkligen skönt, då man får upp tempot, rätar på ryggen och jobbar med hela kroppen. Jag har fortsatt med att använda stavar på en del långpromenader och ibland på återhämtningspass. Sedan tre år tillbaka är vi ett gäng som kört backträning i Vilstas skidbacke varje måndag från april till oktober. Vi har alltid använt stavar för snabb gång uppför backen. Mångfunktionell träning! Därefter varvar vi med baklängesgång nedför backen och snabb utförslöpning. Jag använder då mina ihopfällbara 125cm-stavar i 350 kronors-klassen, som är smidiga att transportera då det mäter 60 cm ihopfällda och är relativt lätta. De har hängt med till Schweiz för alpvandringar och senast till Zugspitz Ultratrail i Tyskland.

Vad gäller Zugspitz var jag osäker in i det sista på om jag skulle använda stavarna under själva tävlingen. Jag visste att de skulle vara till stor hjälp på de långa branta klättringarna uppför, men att de kanske skulle vara i vägen under de fartfyllda utförslöporna. Särskilt som jag inte ville ödsla tid på att skruva och fälla ihop dem i och med utförslöporna. Med lite pepp och råd från erfarna bergsultralöpare valde jag att ta stavarna. Ångrar det inte en sekund! Runt 80% av startfältet använde stavar och merparten hade tredelade med snabbkoppling. Jag kollade in de som inte hade stavar under andra halvan av loppet och de hade en tendens att ”säcka ihop”, vilket förmodligen påverkar syreintaget och belastning på benen, särskilt vaderna. Med stavarna fördelar man märkbart belastningen, även om det är nog så jobbigt efter ett antal mil över bergen. Genom att iaktta andra lärde jag mig lite olika tekniker och att de flesta hade ”korta” stavar. Nedför använder jag dock aldrig stavar. Det går för fort för att jag ens skulle komma på tanken. Det ultimata hade därför varit ett par tredelade som går snabbt att fälla ihop (och fälla ut), utan krångel med skruvande eller knäpplås.

På Zugspitz fanns i dagarna två ett fullspäckat expo med utställare. Förstod snart att två märken stod högt bland bergsultralöpare (vandrare och skidåkare): LEKI och Black Diamond. Båda fanns representerade på expot, men de hade dessvärre inga stavar till försäljning. Prövade några modeller och blev helt såld på Leki Micro Stick Carbon. En ultralätt kolfiberstav på 200 gram (400 gram/paret) och tredelad. Den finns i fasta storlekar mellan 110-130 cm. Låsanordningen består av en låsknapp. Thats it. Tar bara några sekunder att fälla ihop resp fälla ut dem. Hopfällda mäter de endast 40 cm. Priset är dock en helt annan sak – 1400 pix från webtogs. Beställde genast ett par när jag kom hem från Tyskland. Black Diamond har en liknande modell, Ultra Distance, som är ett para hundralappar billigare och nästan 50 gram lättare per stav. Helt enkelt en smaksak. Det viktigaste är dock snabbkopplingen, tredelad och så vikten förstås. Ja, det blir som sagt Leki-stavarna som får hänga med till Sälen, eftersom de lätt får plats i vätskeryggan och inget väger.

Jag har testat Leki-stavarna på långa utförslöpor hemmavid, i Hammarbybacken och i Schweiz, dels tränat på att snabbt fälla ihop dem och ha dem i handen alternativt snabbt få ner (och ur) dem i ryggan. Jag ser verkligen fram emot att få testa dem på en bergsultratävling, vilket lär ske snarare än jag trott. Jag fick idag reda på att jag fått ett ”wild card” till en sedan länge fulltecknad bergsultra i England på 100K och 4300 höjdmeter som går av stapeln i september. Jag svävar på moln! Avslöjar mer om detta äventyr längre fram. Nu hägrar kalfjällen i Sälen med goa vänner!

Jag kan även rekommendera Peter Hjelmströms inlägg To use or not to use trekking poles during ultramarathon running?