Aug 032013
 

Dags för första långpasset efter swiss förra lördagen. Löparpolarn Erik (Thorstensson) messade i veckan och undrade om vi skulle springa ett pass på Sörmlandsleden. Funderade på någon sträcka som låg runt 25 km och max 30 km hyfsat nära Eskilstuna. Behövde inte fundera så länge innan valet föll på etapp 23:1 och 23:2 mellan Hälleforsnäs och Flen. Har sprungit sträckan ett par gånger tidigare och senast för en månad sedan med en annan Erik. Sträckan mäter 23 km med option på ytterligare 3-5 km på Flens kuperade terrängspår. Leden är på nämnda sträcka fin, lagom kuperad, varierad och bjuder på långa sträckor med teknisk stiglöpning. Tänkte även passa på att inviga två nya löparprylar: nya vätskeryggan från Salomon (Advanced Skin S-Lab Hydro 5 Set) och en slimmad löparkamera (Olympus VG-150).

Lördag morgon och sedvanlig ritual. Inte mycket till nödvändig packning mer än en extra vätskerygga (till Erik) på cykeln. Jag har onödigt många ryggor och Erik var intresserad av att köpa min inte alltför gamla Salomon Skin S-Lab 5 Set. Pust, grenslade MTB:en tjugo över sju och det var redan hot. Kom till stationen strax innan åtta. Ingen Erik i sikte. Ställde mig strategisk utanför Pressbyrån som öppnar åtta för att vara först till lattemaskinen. Erik dök upp åtta. Erik hade en utläggning om vilken av kaffemaskinerna på Pressbyrån som bjöd på bästa kaffet. Sedan bar det av till perrongen för att ta tåget mot Norrköping.

Efter tjugo minuter på tåget var det dags att stiga av i obygden. I Hälleforsnäs finns ingen station, bara en perrong utanför själva byn. Känns alltid lika surrealistiskt att stiga av tåget i Hälleforsnäs och på hela området finns bara en tavla och den förmedlar info om Sörmlandsleden. Vi pissade, drog på oss ryggorna, satte igång klockorna och drog iväg på leden. Temperaturen låg redan på 24-25 grader. Svettigt. Vi kom till det fina myrområdet och stannade där ett tag för att njuta av vyn och tystnaden. Sedan fortsatte vi på vår färd genom Sörmlandsskogarna i jämnt lagom tempo. Låren mina kändes återställda. Ingen stelhet. Provade benen på flera sköna långa utförslöpor och de svarade bra, men jag tar det varsamt en vecka till.

Vid 12 km kom vi till en kallkälla. Trots värmen behövde vi inte fylla på våra flarror, men passade på att skölja våra huvuden med iskallt vatten. Skönt! Vid 18,5 km nådde vi till slut sjön Orrhammaren. Som vi hade längtat efter ett svalkande bad. Av med rygga och tröja sedan ut på bryggan och slänga sig i det 24-gradiga vattnet. Med tanke på att den första känslan av att vattnet var otroligt svalkande förstår man att kroppen var väldigt varm. Märklig känsla att simma med skor. Vi plaskade omkring i tio minuter och det var gudomligt skönt och vederkvickande. Kroppen var som ny när vi begav oss iväg längs den riktigt tekniska stigen längs Orrhammarens strandlinje mot Flen. Sista biten av leden går på Flens elljusspår och vi bestämde oss för att ta en extrarunda på terrängspåret innan vi fortsatte in till Flen. Backe upp och backe ner, en backe till, ännu en och så ännu en och till slut fick Erik spader och började skrika i hopp om att de nästkommande backarna skulle försvinna i tomma intet. Jag garvade så jag knappt kunde springa. Vi lyckades ta oss igenom det råkuperade spåret och tog sedan sikte på grillen i slutet av rakan in mot Flen. Det blev en timmas välförtjänt lunch i skuggan innan vi tog 13:15-tåget hem till Eskilstuna. Ett precis lagom trailpass i hettan. Längtar nu till sval fjällöpning i Sälen nästa helg.





Ja, och hur var den nya ryggan från Salomon då? De senaste modellerna i Advanced Skin S-Lab serien – som kom i vintras – har inte flaskhållare som är anpassade för softflaskor som rymmer någon större volym och jag undviker vätskeblåsa om jag inte ska springa sträckor på 4-5 mil. Jag hittade i våras ett par breda korta cykelflarror på 0,5L som faktiskt gick ner i flaskfickorna på 5 litersryggan. Har dessutom försökt få tag på AK-västen från Ultimate Direction hela vintern och våren, men de tog alltid slut i samma stund som de nådde lagerhyllan hos återförsäljarna i England. Men i maj nåddes mina öron av rykten om en ny Salomonrygga som var utvecklad och modifierad mer som AK-västen. Ryggan finns ännu inte på marknaden, men jag misstänkte att den skulle finnas till försäljning i Salomons stora monter på Swissalpine. Mycket riktigt så hade de ett gäng i montern, varför jag köpte en på stört och till ett mycket bra pris dessutom. Istället för vätskeblåsa (kan köpas till) ingår två 0,5 L softflask i de numera anpassade flaskhållarna på bröstet. Modellen är mer avskalad (mindre snoddar och remmar) än föregångaren och har dessutom fler lättåtkomliga fickor. På vardera sida finns tre fickor: två öppna och lättillgängliga samt en rymlig med dragkedja för exempelvis smartphone och plånbok. Det stora ryggfacket saknar dragkedja och har bara en smidig öppning upptill. Det tunna och elastiska sensifit-materialet håller allt på plats, oavsett du har lite eller mycket i ryggfacket. De har dessutom fått ner vikten med 80 gram till en lätt totalvikt på 250 gram! S-Lab-5:an utan vätskeblåsa var tidigare min klara favorit och med senaste modellen är alla min behov på en ultimat vätskerygga tillfredsställda! Någon AK-väst är längre inte aktuell. Har så rensat bland vätskeryggorna. Per-Arne fick ärva min 10-3 Set och Erik köpte idag min S-Lab 5:a.  Mer info och utvärdering om Advanced Skin S-Lab Hydro 5 Set hittar du här.

Fotografierna i detta inlägg är tagna med min nya slimmade Olympus VG-150, men jag fick ett måndagsexemplar som jag ska returnera på måndag. En recension av kameran får därför vänta.