Jul 262013
 

Fredag förmiddag och det är mindre än 24 timmar kvar till start på Swissalpine K78. Sitter på Soldanella, en bit upp på bergssluttningen ovanför den lilla sagobyn Klosters. Klarblå himmel och endast tendenser till tunna moln. Temperaturen har redan nått 25 grader. Det kommer att bli en riktigt het dag.

Här kommer så en liten rapport från Schweiz och sju taggade snubbar (Alberto Pinton, Johan Renström, Erik Johansson, Marcus Aveholt, Rikhard Hänninen, Hasse Jansson och jag själv). Resan ner i tisdags gick fint, förutom att bagaget inte kom med vid planbytet i Berlin. Vi hade två alternativ att välja på: antingen vänta tills nästa plan från Berlin senare på kvällen eller få bagaget levererat till Soldanella på tisdagkväll eller onsdag. Eftersom vi var så många skulle de göra allt för att leverera bagaget till Soldanella redan på tisdagkväll. Tur i oturen kan man väl säga, då vi slapp släpa på bagage från Zürich till boendet i Klosters. Vi var framme i Klosters vid halvsju och boade in oss i våra rum och tog sedan en promenad i den vackra lilla byn med sin typiska alparkitektur och lika typiskt dekorerade med pelargoner i alla dess färger. Vi stötte även ihop med Erik, en trevlig löpare från Stockholm som också skulle springa K78. Och så, tjugo i tio på kvällen, levererades våra väskor. Ordningen var återställd.

Onsdag morgon vaknade flera av oss tidigt i ottan. Hungriga. Några hängde närmast på låset och blev insläppta till frukostbuffén redan kvart över sju. Andra droppade in någon kvart senare för att ladda reserverna inför den stundande bergsvandringen. Vi inhandlade diverse förnödenheter på stan innan vi tog linbanan upp till Grotschnagrot på 2285 meters höjd. Även om Klosters ligger på 1100 meter över havet så märktes ändå höjdskillnaden på flåset första timman. Dock betydligt svalare och skönare än nere i byn. Vi bestämde oss för en vandring upp på bergskammen Casanna (2557 m). Stundtals gick vandringen på svindlande smala stigar och för några av oss blev det lite av en skräckblandad endorfinkicksupplevelse, beroende på vem du frågar. Flera av topparna bjöd på utsikter som varken kan beskrivas i ord eller fångas på ett fotografi. Alla fick en genomgång av alla alpina fåglar vi noterade längs stigarna: alpjärnsparvar, snöfinkar, ringtrastar, alpkajor, svarta rödstjärtar, korpar, vattenpiplärkor och några fick se en kungsörn. Annars förgyllde murmeldjuren vår färd och deras höga visslanden gengjöd dalgångarna. Det blev även lite skön utförslöpning på gröna alpängar innan vi vandrade ner mot skogsgränsen och tog en linbana sista biten ned för att spara på benen. Efter en suverän middag på Soldanella blev det en kvällspromenad ned till byn för en fika på en 4-stjärnig WiFi-hotspot. Solnedgången i dalen var drömsk!

Torsdagen såg väl mer eller mindre likadan ut, med några få avvikelser. Denna morgon var det avsevärt varmare. Efter frukost tog vi linbanan upp till Grotschnagrot och var uppe på toppen en timma tidigare än gårdagen. Där var det skönt svalare, runt 10 grader. Precis som under onsdagen kom molnen inrullade på förmiddagen, vilket gjorde vandringen behaglig. Denna gång tog vi den mer lättgångna Panoramastigen mot bergstoppen Weisfluhgipfel. Kossornas klockor spelade i dalen och ackompanjerades av murmeldjurens sporadiska visslingar. Annars var det underbart tyst. Framme vid Weisfluhjoch var vi tre tappra som valde den svarta stigen upp till toppen av Weisfluhgipfel på 2844 meters höjd. Utsikten var hisnande åt alla håll och synen av ett par avlägsna toppar som sköt upp i molnen var omtumlande. Inga andra människor däruppe. Tystnad. Ingen vind. Bara vi tre och några svarta alpkajor.

När alla var samlade igen tog vi vandringsleden ned mot Davos. Halvvägs ner bestämde vi oss för att spara på krafterna och ta en rälsbuss sista biten ner till Davos Dorf. Nere i Davos var hettan tryckande och solen stekte. Här var det verkligen liv och rörelse i jämförelse med Klosters. Efter en stunds irrande hittade vi så till kongresscentret och nummerlappsutdelning samt expo med en mängd utställare. Vi hittade snabbt Salomons avdelning och som jag misstänkt hade de senaste modellen av S-lab-ryggorna på 5 och 12 liter som kommer lanseras först till hösten. De är nu helt optimerade med långa flaskanpassade framfickor och de har skippat vätskeblåsan (dock anpassat för blåsa om vill ha det). Både Rikhard och jag köpte varsin 5-liters till riktigt bra pris. Alberto köpte en tunn merino-shirt för tävlingsdagen. Annars var alla nöjda med att hämtat nummerlapp och testat chipet. Vi drog vidare till Davos bästa fik, enligt skidåkerskan Anna Haag. Det vart blandade intag av latte, glass och kladdkaka, smoothie och kall bira för vissa. Allt i njutningens tecken. Sedan bar det av till start- och målområdet och därifrån till tågstationen, så att alla skulle hitta efter målgång och kunna ta sig till Soldanella själva.

Tillbaka i Klosters och boendet hann vi med en dusch innan det var dags för middagen. Efter en heldags vandring var vi givetvis hungriga som sju galna ultrarävar. Kvällen var riktigt varm med över 20 grader. Ned till WiFi-hotspoten Silvretti för en fika och glass. Och vi kom överens om att fredagen fick bli en dag för var och en att göra vad de själva önskade. Inget socialt utöver frukost, middag och en sista pre-race-genomgång senare på kvällen. I skrivande stund är alltså hela gänget skingrade för vinden. Alberto kanske kör Yoga uppe på en enslig klippa någonstans. Johan kanske softar och bloggar på Silvretti. Erik härdar sig i hettan någonstans i dalen. Marcus kanske har gått vilse och går in sina Mirage. Rikhard ligger förmodligen på en alpäng och läser medan Hasse går igenom banan en sista gång. Alla förbereder sig på sitt sätt inför morgondagens löpäventyr. Återkommer med en race report längre fram, om jag överlever värmen. Prognosen är 20 grader uppe på toppen! Det kommer hursomhelst bli en tuff prövning! Avrundar med en bildkavalkad från de senaste dagarna. På återseende.














Dag 2