Jul 202013
 

Så var det dags för långpass #2 på Sörmlandsleden med Vilsta IK. Schysst traillöpning tycks inte ligga högt på önskelistan hos klubbens löpare (läs smålata semesterfirare;) just nu. Nå, klubbkompisen Stefan anmälde genast sitt intresse och då kändes det på en gång meningsfullt. På agendan stod sträckan Malmköping-Hälleforsnäs (etapp 21 och 22) på Sörmlandsleden. Jag sprang den sträckan förra våren och den är fin och varierad och inte så teknisk, utan är relativt lättsprungen (se blogginlägg). I veckan meddelade jag eventuellt intresserade klubbmedlemmar att vi istället kommer att springa omvänt från Hälleforsnäs till Malmköping, beroende på att Malmköping är den stad/by som har flest fik per capita i Sverige. Hälleforsnäs har bara ett fik. Sådant är viktigt när bussar och tåg bara går varannan timme. Nog om det, det dök i alla fall inte upp fler löpare trots de många fiken som hägrade efter ett genomfört långpass.

Stefan dök upp strax innan åtta på Eskilstuna station. Pressbyrån öppnade åtta så jag hann köpa en stor latte innan vi hoppade på 08:09-tåget mot Norrköping. Efter 20 minuter klev vi av på den alltid lika ödsliga stationen i Hälleforsnäs. Fascinerande att tåget ens stannar där numera. Perfekt löpväder: växlande molnighet och nästan kylig temperatur samt fläktande vind. Hälleforsnäs är en knutpunkt för flera etapper på Sörmlandsleden och leden startar precis vid stationen. Innan vi tog etapp 22 mot Malmköping gjorde vi en avstickare till det vackra myrområdet strax utanför Hälleforsnäs. Vi stannade till och njöt av den stilla morgonen. Stefan berättade då att hans farbror på 60/70-talet tränade på just dessa myrar inför Lidingöloppet, som på den tiden var ett betydligt ”grisigare” lopp jämfört med dagens promenadstigar. Hans farbror hade ett grymt PB på LL 30 km – 1:59! Att springa Sörmlandsleden är förknippat med historia. Och historier.

Vi tog oss tillbaka och fortsatte på 22:an och njöt. Stefan höll god fart. 22:an är rätt varierad med single track, grusväg, skogsväg och spänger. Inte särskilt teknisk utan bjuder på relativt lättsprungna stigar. Ett undantag är rundslingan Sagostigen som går ner i en ravin med läckra rasbranter. Således häftiga stigningar och riktigt teknisk löpning. ”Den här stigen var väl inte särskilt sagolik”, som Stefan uttryckte det. Vi stannade även till vid den magiska Pilati sjö. Miljön där är trolsk och sägnen säger att Pilati var eremit och förmodligen Sveriges första traillöpare som verkade under 1500-talet. Det sägs att om man doppar fötterna i den lilla sjön är man för all framtid förskonad från blånaglar och hälsporre. Sjön var tyvärr uttorkad.

Vid 18 kilometer nådde vi Hagtorp och avrättningsplatsen Lidamon. Som sagt, det är gott historiska platser längs Sörmlandsleden. Etapp 21 mellan Hagtorp och Malmköping är fantastisk, då merparten av sträckan går på åsryggen av Malmaåsen. Stigen är mestadels mjuk, jämn och bred. Lättsprungen med andra ord, varför man kan njuta av samtal eller bara den härliga naturen. Stundtals är det som att springa genom en lövklädd katedral eller gröna lövsalar på åsryggen. Lite religiös feeling över det hela! Symboliskt nog höll Stefan på att trampa på en svart huggorm.

Vi närmade oss Malmköping så sakteligen och konstaterade att vi skulle hinna med 13:03-bussen tillbaka till Eskilstuna. Vi skippade därför den sista kilometern till själva toppen på Malmaåsen och den 60 meter höga Malmabacken med vidsträckt utsikt. Vi ville ha marginalerna på vår sida. En kall cola och glass lockade mer. Så vi avslutade med två kilometer asfalt i stekande sol och var framme vid busstationen kvart i ett. Vi gick över gatan till kiosken nära den gamla Hembygdsgården och inhandlade varsin pistagestrut och så kall cola förstås. Vi njöt av belöningen innan vi vandrade bort till busshållplatsen. Det blev ytterligare 20 minuters väntan på en försenad buss från Nyköping. Inte har jag bråttom någonstans. Jag har semester och nu är det löpvila fram till Swissalpine den 27/7! Rundar av med lite bilder från dagens äventyr. Tack för en trevlig löptur Stefan!