Jul 182013
 

Trailrocande joggvännen Alexandra från Falkenberg lät meddela att hon skulle upp till Strängnäs för brukshundtävlingar med sina Belgiska vallhundar Tyke och Bifrost. Så jag var inte sen att föreslå en gemensam trailtur i Vilstas skogar och Alexandra samtyckte. Torsdagen i Mälardalen kännetecknades som en tryckande het dag med 26-27 grader. Framåt eftermiddagen flöt tack och lov en del moln fram över himlen, temperaturen sjönk något samtidigt som det börja fläkta. Strax innan klockan fyra stängde jag ner datorn på jobbet, svidade om till löparstassen och tog MTB:n till Vilsta. I Vilsta var det full fart med hundutställning för Irländska varghundar. Närmade mig raststugan och där stod Alexandra och vinkade. En kram och samtalet gled av naturliga skäl rätt snabbt in på hundar. Sedan blev det katter, hundar igen, medan vi vandrade iväg mot spårstarten. Jag hade föreslagit några kilometer obanat sedan stig och lite grus. Efter några hundra meter på grusvägen som leder till samtliga terrängspår i Vilsta tog vi av in i skogen och därefter blev det obanat i kuperad och varierad skog med hällar, mjuka mossar, ormbunksdjungel, tät granskog och lummig hasselsluttning i tre tuffa kilometer. Samtalen handlade om löpning, resor, trail, maror, energiintag och naturupplevelser, ja, än det ena än det andra. Väldigt trevligt! Det visade sig också att Alexandra var väldigt kvickfotad, stark och hade väldigt fint flyt i terrängen. Naturbegåvning liksom, bara hon får springa av sig i Berlin till hösten;-)

I måndags hittade jag och Per-Arne en helt underbar utförslöpa genom skogen bortåt Skjulsta. Alexandra och jag kom inte på den, utan sprang för långt och kom istället till Uvberget med fin utsikt. När vi lite senare kom till träbron vid Skjulsta var jag bara tvungen att ta med Alexandra uppför den långa fina stigen. Väl uppe förklarade jag bara ”nu springer vi utför på samma stig”. Sorry Alexandra, om jag pinade dig med utförslöpning;-) Därefter sprang vi på vanlig smal grusväg längs ån tillbaka till raststugan. När vi nästan var framme kom Per-Arne cyklande. Han uttryckte sitt missnöje att ingen av arbetskollegorna tycktes dyka upp på torsdagsträning i Vilsta. Alexandra och jag tog ett hastigt farväl. Tack för ett trevligt pass Alexandra! Snackade med Per-Arne och jag bestämde mig för att köra gula femman med honom, då ingen annan från Nordea dök upp. Sagt och gjort, genom Vilstaskogarna igen och vi avslutade med en rejält snabb utförslöpa sista kilometern.

Som avslutning var det bara att hojja iväg till Vaccinationscentralen som har öppet på torsdagar. Jag tog min andra TBE-spruta och Per-Arne sin fjärde. Skönt, nu har jag fullt skydd, med tanke på hur mycket jag springer i terrängen.

Det börjar dra ihop sig för Schweiz och Swissalpine. På lördag väntar sista löppasset: Sörmlandsleden mellan Hälleforsnäs och Malmköping på 30 km med några vänner från klubben. Därefter blir det löpvila för min del fram till själva tävlingsdagen nästa lördag. På tisdag drar vi ner till Schweiz. Sju grymt taggade K78-löpare. Ska bli så underbart härligt att få vandra bland alptopparna kring Davos igen, skåda fågel, studera murmeldjuren och insupa atmosfären. En lisa för själen!