Jul 132013
 

Siktet var inställt på att springa några nya etapper på Sörmlandsleden denna lördag. Hade funderingar på Nyköping, men valde istället etapp 1-4 från Björkhagen till Handen. Ville beta av sträckan då SUM bara inkluderar några kilometer av etapp 3 för att istället göra en vid lov på 11 km på grus och asfalt fram till Tyresta by. Nu skulle det bli pure trail! Kollade med Alberto i början av veckan och sedan Rikhard, båda förestående Swissalpinister som inte bangar för ett långpass på tekniska stigar.

Lördag och okristligt tidig morgon. Stadig frukost sedan cykel till Eskilstuna station för att ta 7-tåget till storstan. Rikhard mötte upp på stationen. Timman upp till Centralen förflöt snabbt då mycket av samtalet kom att handla om Swissalpine. Väl på Centralen inhandlades snabbt varsin kaffe latte och så ner i underjorden för att ta tricken till Björkhagen. Farsta-tricken passerade, Hagsätra likaså, men inga tider på Skarpnäck. Kollade tidtabellen: första tricken skulle gå 9:17. Eh, hallå, hade vi hamnat i Stockholm eller i Laxå typ? Shit! Ringde Alberto och meddelade att vi skulle bli lite sena. Så vi tog tuben till Gullmarsplan och därifrån en bulle till Björkhagen för 112 pix. Alberto stod där och väntade. Det var redan varmt i luften. Klarblå himmel och vindstilla. Det skulle bli en varm dag!

Vi smålog när vi såg att vi alla tre för dagen hade valt grå trailshorts och sköna Inov-8 Trailroc 255 på fötterna! Tack och lov hade jag inte valt att ta min gröna SUM-tischa för då hade vi matchat varandra totalt, som tre förvuxna pojkar från Södertörns Trailgymnasium, iförda någon slags skoluniform. Nog om det, så äntligen rullade vi iväg längs ängen där starten för SUM går. Härligt! Snart var vi inne i den skuggiga skogen. Nog blev man snabbt påmind om partierna fulla med knotiga rötter. Att springa Sörmlandsleden är alltid ett äventyr och bjuder inte sällan på överraskningar. Vid första kallkällan innan Strålsjön mötte vi ett par snubbar med sina barn. Vi hejade och gled vidare men så hojtar en av snubbarna ”Niklas!” med frågande ton. Jag stannar och vänder mig om och säger ”Ja!” samtidigt som jag försöker koppla saker i hjärnan.  Han avlossar några verbala nyckelord som ”Kent, Kent Melin, TEC, kompis på jogg.se etcetera” Så fort jag hör hans namn blinkar det grönt i hjärnkontoret. (Jag lyckades lite snöpligt för Kent springa om honom när det var fyra kilometer kvar på TEC 50 miles, så jag knep 3:e platsen. Nå, vi gjorde båda en strålande insats den dagen i Täby!) Vi stannar självklart till ett tag och snackar. Rikhard fyller sina flaskor från kallkällan. Det visar sig att de sovit över vid Strålsjön och var på väg hem. Snacka sammanträffande. Vi kom överens om att försöka springa ett gemensamt pass på Sörmlandsleden till hösten (eller rentav Frankfurt Marathon).

Vi fortsatte på de knotiga tekniska stigarna genom Alby naturreservat och skogarna. Vi stannade till vid Nyforsen och njöt av porlandet och studerade en gräsandhona med ett gäng nykläckta ungar i forsen. Sedan bar det iväg igen längs Albysjöns strandlinje och vidare in i skogen. Efter ett tag kom vi ut på grusvägen där man på SUM viker av vänster, men idag följde vi Sörmlandsleden och tog höger. Och jag kan bara säga att det är otroligt synd att inte hela etapp 3 ingår i SUM, för den är otroligt vacker och varierad, inte minst väldigt teknisk! Särskilt som den slingrar sig genom Tyresta Nationalpark. Men jag förstår problematiken, då de inte skulle få ihop till distansen på 50 kilometer.

Några kilometer innan Tyresta by gjorde vi ett efterlängtat stopp vid kallkälla nummer två. Både Alberto och Rikhard hade i stort sett slut på vätska. Värmen tog ut sin tribut. Lyckligtvis sprang vi ändå i skogen som ju bjöd på skugga från den stekande solen. Det finns inget som går upp mot kallt källvatten en het dag i traillöpningens tecken. Det blev även kall nedkylning av skallarna. När vi väl kom till Tyresta by uppsökte vi skuggan intill Lanthandeln. Inhandlade fika och diverse godsaker och bara njöt av den naturliga tystnaden. Inte ett svagaste brus av stad eller biltrafik, bara tornsvalornas hesa skrin, hussvalornas drittande och gråsparvarnas chippande. Så otroligt skönt för själen!

Sedan avverkade vi de sista 10 kilometerna på välkänd SUM-stig, men långt ifrån så lerig och blöt som den varit de två sista höstarna. Några kilometer innan slutmålet Rudans gård i Handen halkade Alberto efter eller snarare valde han sitt sköna lågintensiva tempo medan Rikhard och jag fick för oss att göra en liten tempoökning. Framme i Rudan gled vi in på Café LakeSide. Beställde en kall cola, kaffe och en muffin. Efter det energiintaget la vi oss i varsin hängmatta i skuggan av caféet och väntade på Alberto. Efter 37 kilometer stig i benen och het luft var hängmattan som en gudagåva. Vi hade inte bråttom då vårt tåg till Eskilstuna skulle gå först vid 17-tiden. Alberto svängde in och vi satt i skuggan och snackade. Trailroc brothers. Efter en halvtimma tre kvart tog vi så pendeln in till stan. Alberto hoppade av i Stockholm södra. Rikhard och jag köpte tågbiljetter sedan avnjöt vi varsin tallrik smakrik sushi. Latte och så tåget hem! Den som är intresserad av denna liksom mina andra GPS-rutter från mina pass på Sörmlandsleden hittar dem här.

Tack Alberto och Rikhard för en härlig dag! Rundar som vanligt av med ett gäng bilder från dagens äventyr.