Jun 232013
 

Sitter på hotellbalkongen med laptopen framför mig. Skolen skiner, värmen är smått tryckande, fåglarna sjunger och uppe ifrån dalgången hörs kossornas spelande klockor. Har hunnit med frukost och varit nere en sväng på målområdet för att klappa in de sista tappra traillöparna som varit ute i 24 timmar. När jag ska sätta fingrarna på tangenterna och försöka sammanfatta 10 mils bergslöpning under 16 timmar och 17 minuter, naturvyerna, människorna på stigarna, alla sorters stigar längs hisnande klippbranter, snölöpning vertikalt och horisontalt blir det svårt. Alla intryck passerar osorterat och det känslomässiga är inte bearbetat. Inser att jag inte vill skriva sönder upplevelsen, utan det får helt enkelt bli en komprimerad story och vem vill läsa om 100 varianter av 10 mil stig.

Vaknade upp upp halvfem på lördag morgon. Regnet öste ner. Shit. Blöta stigar i 10 mil kan bli en utmaning som heter duga. Gled ner till frukosten som de ansvariga på det lilla hotellet ställt i ordning för deras inhysta trailfantaster. Slog mig ned tillsammans med Roman från Israel som anlände samma dag som mig. Cool kille med en rejäl portion fighting spirit. Det började ljusna. Tittade ut och regnet hade upphört. Upp på rummet och gjorde mig i ordning sedan drog Roman och jag ner till startområdet. Inte mycket folk på plats varför vi slapp köa vi incheckning, det vill säga kontrollen av packningen. Folk började droppa in och stämningen var avslappnad, inte så där brunstigt adrenalinkickat som på ett millopp typ. Vi ställde oss nära startlinjen. Roman skulle satsa på en tid runt 12-13 timmar, medan jag själv hade en förhoppning om en tid runt 15-16 timmar. Men sedan ville jag ta en bra position, då banan efter 1,5 km viker av in på single track och då vill man inte ha 500 löpare framför sig. Klockan 7:15 gick startskottet. Vädret var idealiskt med 15-16 grader, molnigt, fuktigt och svalt inne i skogarna och helt vindstilla. Löpningen flöt på bra och det blev aldrig några stockningar för min del. Det var riktigt skön att få släppa loss benen och löpglädjen efter sex dagars planerad löpvila.

Och nu gott folk kommer vi till det svåra att beskriva 10 mil stigar. Jag kan säga så här: Det var uppför, nedför, uppför, nedför hela långa loppet igenom. De flacka partierna var lätträknade. Stigningen från 25-35 km inkluderade tre bergstoppar och gick över partier med snö och de var helt insvepta i dimma. Totalt tre överjävliga stigningar och tillhörande grymma utförslöpor. Vet inte hur många gånger jag tänkte: Men för i helvete når vi aldrig toppen eller finns det ingen botten på den här dalen vid utförslöporna. Jag är oerhört glad att jag valde att använda stavar, särskilt under de branta stigningarna var de till stor hjälp för att ha en upprätt hållning, fördelar belastningen och som hjälper syresättningen. Inga problem med en stav i vardera hand under utförslöporna. En sak som alltid är svårt att tyda på en komprimerad banprofil är de ”små” stigningarna. Och mellan de tre stora var det en mängd små men ack så jobbiga. Nu älskar jag utförslöpning men alla dessa branta och till synes ändlösa utförslöpor tar till slut ut sin tribut, men det dröjde faktiskt ända till den absolut sista, men då var det å andra sidan mörkt och de höga konstgjorda trappstegen på stigarna omöjliggjorde snabb och riskfri löpning. Alla former av stigar förekom och 75% var single tracks. Fantastiskt tekniska stigar med mycket sten och klippor samt smala mjuka serpentstigar genom skogssluttningarna. Mina lånade Trailroc 255 kom väl till pass och fungerade klockrent hela loppet. Inte en blåsa! De hade riktigt bra fäste även i snön. Häftigt var nästan 300 meter vertikal snölöpning som också resulterade i sträckor med improviserad skidåkning.

Det här liknar ingenting jag gjort tidigare beträffande löpning, inte på långa vägar! Men det är så många positiva aspekter förknippade med en extrem utmaning av detta slag såsom medlöparna, naturupplevelserna, bli ett med stigarna och låta kroppen få utlopp för sin förmåga och sedan det intressanta samspelet mellan skalle och kropp. Här och var slog jag följe med en del löpare och jag tror det var 34 nationer i startfältet. De sista fyra milen hade jag sällskap mest hela tiden med Marco från Davos. En skön och ödmjuk snubbe vars mål är Spartathlon i september och vi kom överens om att träffas om en månad i Davos i och med Swissalpine. Han frågade mig: ”Would you comeback for this race again?” Mitt svar spontant och ärligt: ”No Marco, over my dead body!” Jag fick i och med denna utmaning en sann föranining om vad UTMB innebär och undrade vad i helvete jag gett mig in på. Är det sunt? Är det friskt? Vart går gränsen? Kroppen är enastående och fantastisk skapelse, men det finns gränser även för den och vad den tål. Till vilket pris? Haha, redan idag har jag nästan glömt bort hur jobbig gårdagen var och när jag såg löparnas oförfalskade utmattade leende vid målgång i morse efter 24 timmar ute i spåret, så förstår jag varför jag älskar det här.

Min förhoppning om 15 timmar höll inte riktigt. En del av förhoppningen var att slippa springa med pannlampa för då går det automatiskt långsammare, även om du har en Silva Runner på pannan. Det höll nästan. Fick sätta på pannlampan de sista åtta kilometerna utför ner till målgång. Slippriga stigar, snö och leriga branter gjorde inget då mina framsida lår var utpumpade efter dagens alla utförslöpor i hög fart. Vilken oerhörd befrielse att till slut komma ut på asfalten i Grainau. Två kilometer plan löpning till målgång och vilken underbar målgång sedan: ”Niklas Holmstrom from Sweden with the finnish time at 16:17:42, which get him a sixth place in Senior Master Men!” Fasen vad nice! En sjätteplats bland 50+ och en 78:e plats totalt! Vet i nuläget inte hur många som kommit i mål av de 702 startande. Ja, och så en slipning av mitt distansrekord med 22 km och och 16 timmar ute på stigarna är rekord det också.

Lovade er att hålla storyn kort och… Höll på att glömma att nämna att arrangemanget höll världsklass. Långt över förväntningarna och aldrig att man behövde fundera vart man skulle springa. Matstationerna hade allt och läkarstationer fanns utplacerade med jämna mellanrum. Så gott gott folk, nu ska jag njuta resten av dagen och ta en promenad längs Panoramaweg. Här kommer ett gäng foton som togs här och där under loppet.