Jun 152013
 

Förra helgens (vackra) felspringningar och överoptimism om att hinna fler etapper på Sörmlandsleden kring Nyköping lämnade ett gnagande sug om att få återvända rätt snart. Eftersom jag inte tänkt springa Å-varvet på hemmaplan och väderprognosen såg väldigt lovande ut kändes det helt rätt att börja 12 dagars semester med ett löpäventyr i Oxelösunds skärgård. Löparpolaren Erik T hörde av sig på torsdagen och undrade om jag skulle springa Sörmlandsleden och om han kunde joina. ”Självklart, jag ska bara kolla upp lite logistik.” På fredagen ringde jag Oxelö Krog och checkade om deras eka var ledig på lördag förmiddag. För att ta sig till Furön krävs båt och det går inga reguljära turer över sundet. Ekan var ledig så jag bokade den för fyra timmar á 125 spänn. Då var upplägg och logistik klart för ett nytt äventyr.

Lördag morgon. Packade i ordning allt och tog MTB:n in till E-tuna. Vi kom samtidigt till busshållplatsen. Båda sugna på kaffe. Inget öppet. Jo, hotellet runt hörnet. Vi hann fixa coffee to go innan vi klev på bussen för en 1 1/2 timmas färd till Nyköping. Men resan gick rätt snabbt då vi gafflade om livet i allmänhet och löpning i synnerhet. Och från bussfönstret kunde vi avnjuta en vacker gammal brun kärrhök som gled långsides med bussen över fälten. Väl i Nyköping våldgästade vi Pressbyrån för en stor latte och vaniljbulle i väntan på bussen till Oxelösund. Vi tjattrade med ett par trevliga snubbar som köpt båt och nu skulle hämta den i Oxelösund. Bussfärden ner till Oxelösund och havet tog typ 25 minuter. Vi steg av kollade kartan och Erik checkade Google maps. Inga felspringningar denna gång! Vi hittade vägen mot Gamla Oxelösund som tog oss en kvart att springa. På Oxelö Krog var det full rulle i köket innan öppningsdags. Vi skrev på lite papper och betalade innan vi släntrade ner till bryggan. Glada i hågen kastade vi loss kättingen och begav oss ut på böljan den blå. Soligt och friska västliga vindar. Erik fick ro! Det tog en 15-20 minuter att ro över och jag pekade ut alla fåglar vi såg: ejderhonor med ungar, vitkindade gäss, storskarvar, fisktärnor, drillsnäppor och strandskator med flera.

Vi gjorde fast ekan och klev iland på Furön och etapp 44:4 av Sörmlandsleden bara låg och väntade där direkt vid den lilla bryggan. Yes! Vi begav oss iväg inåt ön med lätta jublande steg. Vi passerade rader av gamla mosstäckta stenmurar. Vi tog stigen åt vänster och kom snart till två gigantiska hamlade lindar på runt 300 år vardera. Och de levde i allra högsta grad. Vi klappade dem och bedyrade deras ståtliga majestät. Tror de gav oss ett svagt leende till svar. Vi drog vidare genom skog, på spänger, över gamla boplatser och kom så till andra sidan ön som vette ut mot öppna havet. Det finns tre naturtyper jag älskar mer än något annat: öppet hav, berg/fjäll och stäpp. Kändes så ljuvligt att få förlora sig i horisonten och bilden nedan förmedlar nog en del av min glädje. Vi fortsatte sedan mot de västra delarna av Furön. Härliga smala slingrande stigar och gammal strandtallskog. Erik for fram som en ungfotad gasell. Det blev en del obanat också. Vi vistas på ön runt en timma innan vi rodde tillbaka till fastlandet. I Oxelö Krog och Bygdegårds trädgård på höjden njöt vi av kaffe och för Eriks del även blåbärspaj och vaniljsås. Ljuvligt!

Det blev sedan transportlöpning till Femöre och etapp 44:3, vilket är en rundslinga runt hela ön Femöre och en avstickare ut på Femörehuvud. Huvudparten av etappen var lättsprungen på relativt breda fina stigar typ Lidingöloppstigen. Naturen var omväxlande och rogivande vacker. Det blev några stopp här och där för att njuta av det öppna havet. Ute på Femörehuvud bjöds på vidsträckta vyer över den omgivande skärgården. Solen lös från klarblå himmel och vinden fläktade skönt. Vi mötte en hel del promenerande människor ute på huvudet.

Från Femöre till Stjärnholm vart det en del transportlöpning på asfalt och grusvägar, även sedan vi kommit på etapp 44:1. Kilometern innan Stjärnholm bjöd dock på härlig teknisk stig i vackraste gammelskogen. Vi motstod diverse lockande godsaker i Stjärnholm och fortsatte på leden för att inte tappa tid och riskera att missa bussen hem. Precis som förra lördagen satt en rosenfink och sjöng i lövridån längs strandmaderna i viken bakom Stjärnholm. Merparten av stigarna mellan Stjärnholm, Lindbacke naturreservat och gravfälten är helt suveräna: tekniska, smala och slingrande över varierande grad av kupering. Otroligt roliga att springa och de tillåter inga andra tankar, utom att man blir ett med stigen. Som en utdragen kick! Och jäklar vad vi plöjde de sista kilometerna genom Svanvikens strandmader med ömsom gyttja, nässlor, gräs och annat grönt upp till armhålorna. Någonstans därnere vid marken fanns det spänger hela vägen. Som vi jublade när vi kom (förbi de nyfikna kvigorna) upp på åsen av gravfälten. Ja, därnere låg Nyköping och busshållplatsen bara en kvart bort. Vi skulle hinna med bussen (med 13 minuters marginal visade det sig).

Det blev ett riktigt härligt dagsäventyr i Eriks sköna och positiva sällskap! Vi summerade 37 kilometer, vilket även var distansrekord för Erik med 12 kilometer. Snyggt jobbat! Totalt noterade jag 58 fågelarter. Så, nu blir det löpvila fram till Zugspitze Ultratrail nästa lördag. Det kommer att bli några cykelpass, en simtur och väl nere i Grainau blir det ett par heldagar med vandring i bergen. Jag rundar som vanligt av med några foton från dagens äventyr. Ha en fortsatt skön helg gott folk!