Jun 012013
 

Så har jag landat och vaknat utvilad efter två dagars löpäventyr genom Kolmårdens vilda skogar. Totalt blev det drygt 10 mil på Sörmlandsleden med övernattning i Stavsjö och även – helt oplanerat – en sväng på Östgötaleden. Jag ska försöka hålla storyn kort och istället låta fotografierna tala. Ja, det sägs att foton säger mer än tusen ord och likväl förmår de inte att fånga helheten, djupet och atmosfären av platser i naturen. På flera platser så som gammelgranskogen i Forssjö, urskogen i Mossängsreservatet, flyttblockterrängen på Östgötaleden och branterna vid Bråviken tog jag inte ens upp kameran. Platserna måste helt enkelt upplevas live för att ge en rättvisande bild. Nog om det.

Dag 1
Vaknade upp på torsdag morgon och förstod nästan genast att jag försovit mig. Shit! Tio i sju. En halvtimma på mig att fixa innan bussen till Eskilstuna. Nää, ingen lust att stressa. Fick väl köpa en ny biljett till Katrineholm om det behövdes. Efter en lugn traditionell löparfrukost (grön rawfood-drink och gröt:) packade jag i ordning ryggan (Salomon S-Lab 12) som landade på totalt 5 kg. Tyngsta packningen hitintills på en löptur. Tog bussen till E-tuna. En latte på perrongen i härligt väder. Väl på tåget avväpnade jag konduktören med orden ”Nu hoppas jag att du är en snäll konduktör”. Det var hon. Jag fick åka på min oombokningsbara biljett från tåget innan. I Katrineholm gick jag sedan ner till St. Djulö för att komma på etapp 27:1 på Sörmlandsleden. Solen lös, men det var kvavt efter nattens regn.

Etapp 27:1 och 27 kommer inte gå till historian som de mest minnesvärda. Rätt tråkiga stigar och på sina håll dåligt och ologiskt markerade. Behållningen var den ståtliga gammelgranskogen som ironiskt nog låg ett stenkast från Forssjö bruk. En sak stod tidigt klart: Detta skulle bli ett blött äventyr! Måste ha regnat en hel del de senaste dagarna. Etapperna 28 och 29 bjöd på blandad natur men ingen riktig vildmark och det var en del grusväg inblandad. Ett minnesvärt parti var dock Mossängens naturreservat med urskog och jättelika tallar som man knappt ser någonstans idag! Började smått misströsta. Kom så till etapp 30 och på infotavlan stod ”Krävande etapp… ingen människoboning på hela sträckan… branta stigningar… Sörmlands högsta punkt…” Jag drog på smilbanden.

Etapp 30 var helt fantastiskt! Ren vildmark och smala tekniska stigar. De små tjärnarna på ”platån” med ljungmattor som fick det att påminna om Norrland. Hörde ödsligt spelande storlom. Inte ett mänskligt ljud på hela sträckan. Utsikten från Sörmlands högsta punkt, 123 meter över havet, var milsvid från toppen av utkikstornet. De föregående etapperna kändes närmast som transportlöpning för att nå denna sagolika etapp. En upplevelse för kropp och själ och stigarna som inbjöd till dans!

I början av etapp 31 mötte jag en orienterare som stod och fikade. Jag stannade och snackade med honom. En trevlig snubbe som kunde markerna utan och innan. Ett tänkt kort munväxling blev tjugo minuter. Jag hade inte bråttom! Hade koden till vandrarhemmet i Stavsjö. Kunde komma vid midnatt om jag så ville, men i dessa vildsvinsrika skogar var det bäst att hinna fram innan solen gick ner. Gav mig av igen och korsade Ulvberget. Denna etapp låg inte långt efter etapp 30 vad gäller naturupplevelsen och likvärdig beträffande tekniska och härliga stigar. Haha, titt som tätt var det mer fråga om bäcklöpning, då nattens regn gjort stigarna till små porlande bäckar. Faktum är att jag uppskattade vattnets kylande effekt på fötterna och jag kom på mig själv att frivilligt studsa ner i kalla blöthål. Etappen bjöd även på flera myrar varav flera med blommande hjortron. Så, vid 19 anlände jag till slut till Stavsjö. Installerade mig på vandrarhemmet. Tog en dusch och begav mig sedan till Stavsjö krog för en välförtjänt middag. Kom i säng vid tio efter ett trevligt samtal med ägarparet.


















Dag 2
Hade inte ställt klockan, utan ville vakna utsövd. Steg upp halvåtta. Knäpptyst i vandrarhemmet. Fixade en härlig frukost. Tog det cool och studerade kartorna. Strax efter nio var jag redo. Sa adjö till ägaren Tenn sedan var det bara att rulla på och ta etapp 31 igen för att komma på 31:1. Stavsjö vandrarhem ligger precis i knutpunkten för etapperna och två rundslingor. Etapperna går bokstavligen utanför dörren! Hann inte komma långt förrän jag hörde sjungande trädlärka. Trädlärkans sång gör mig alltid så oerhört glad. Bra start på dagen. Vid en myr inte långt efter det njöt jag av tre spelande skogssnäppor. Morgonen var lite gråmulen och disig men temperaturen kring 14 grader var skön. Sprang på och kom in på 31:1. Kom till en ledkorsning med orange pilar i alla riktningar. Tog stigen som kändes mest logisk (skulle dock ha tagit den där pilen hade ett S). Sprang och njöt av fina stigar och fågelsång. Kom till en skylt att jag var på Östgötaleden, men jag trodde bara att den var en del av rundslingan. Passerade jätteläckra flyttblock. Efter ytterligare några kilometrar insåg jag nog att jag var fel ute. Kollade kompassen. Kartan hade jag inte så stor nytta av då jag ändå inte visste var jag befann mig. Nå, förr eller senare kommer jag väl fram någonstans. Är det löpäventyr så är det. Kom till fina hällmarker kring sjön Strupen och till sist nådde jag en infotavla. Haha, hade tagit en rejäl omväg. Tog vägen ner till Böksjö och så några kilometers asfaltslöpning innan jag kom på Sörmlandsleden igen. Det blev en nätt liten felspringning på nio kilometer:)

Resten av 31:1 bjöd på läcker smal stig genom ljungområden och lummiga lövskogar. Vid stigkorsningen för etapp 31:1 och 32 blev det Flapjackrast och en revidering av dagens upplägg. Jag skulle nog inte hinna med att springa ända till Kvarsebo och få ihop det tidsmässigt med kommunikationerna till Norrköping med tanke på den fina felspringningen. Fortsatte vidare på etapp 32 som visade sig vara myrarna och mossarnas etapp med mycket spånglöpning, varav en mycket läcker sträcka på drygt en kilometer med spänger! Sprang och njöt på resterna av nunnebanan som omgärdades av vacker myrmark. Etapp 33 bjöd kontrasterande nog på en mycket mer kuperad hällmarkslöpning och när jag väl kom in i Bråvikbrantens naturreservat var det som att kliva in i en saga. Bråviksbranten reser sig som en skogsklädd jätte hundra meter över viken med en magnifik utsikt. Här var det meningslöst att försöka springa då området bjuder på Sörmlandsledens brantaste stigning. Det var nedför och uppför. Löpning längs stranden. Löpning på bergsryggen. Och vilken trollskog sedan! Ville bara ta det lugnt och njuta. Utsikten var grymt vacker från flera platser och en spelande storlom gjorde det än mer trolskt! Kan bara sammanfatta det som Magiskt!

Kollade klockan och insåg att jag inte skulle hinna ta 33:1 till Kvarsebo/Säter. Den sträckan har så mycket intressant att bjuda på att jag inte vill stressa igenom den. Med andra ord kan jag komma tillbaka och springa 33:an igen! Så, istället blev det asfaltslöpning längs E6:an mot Kolmårdens Zoo för att försöka fånga en buss till Norrköping. Inte många bilar på denna insomnade väg. Solen stekte och jag njöt. Mina Trailroc 245:or skötte sig exemplariskt och visade att de är de ultimata skorna för terrängultra. Framme vid Kolmårdens Zoo hann jag med en kall Cola och en välsmakande Chorizo på Hajgrillen innan bussen kom. Och i Norrköping visade det sig att väntan på tåget till Eskilstuna bara blev 10 minuter. Snacka flyt! Summa sumarum så blev det blev ett minnesvärt löpäventyr och även ett bra formbesked inför Zugspitz Ultratrail om tre veckor. Totalt noterade jag 67 fågelarter. Den som är intresserad av GPS-rutterna hittar dem på min Sörmlandsledssida.